Sova räv

Ibland händer det att Klara bara försvinner någonstans och lägger sig och somnar på fläcken vid helt fel tid och är omöjlig att väcka. Idag var det så. Vid femtiden var det plötsligt märkligt tyst, och när jag gick in i hennes rum hade hon krupit ihop i sin säng och somnat. Hon fick sova, men vaknade så klart efter ett par timmar och hade svårt att somna om igen. Det var mycket snurra runt i sängen och fnittra och låtsas sova.

Pepparkakskatter och lussekatter

Klara och jag har bakat lussekatter och pepparkakor idag. Det finns så många fina pepparkaksformar, särskilt den mycket speciella med sex olika som sitter ihop, med spader, klöver, ruter, hjärter och så ett kors och en cirkel. Ett fynd från någon loppisrunda för många år sedan. Men pepparkakornas pepparkaksform är ändå kattformen som finns hos mina föräldrar, och som jag har böjt till en kopia av så att jag också kan baka den.

Fina miniatyrer

Från Japan hade Lydia med sig de här fina minatyrmöblerna åt mig. Hon var litet orolig att det skulle vara två likadana möbler, för man kunde inte veta vad det var i askarna. Det var alltså inte bara att Lydia inte kan japanska, utan det framgick i affären att man inte kunde veta. Knasigt. Men det blev ju bra! Mest oroade sig Lydia för att jag skulle råka få fotpallen utan fåtölj, men det fick jag inte.

I maklig takt

I torsdags när jag kom till jobbet hade jag sprängande huvudvärk, kände mig matt och febrig. Äntligen var ju Lydia tillbaka från Japan, jättekul att träffa henne igan, så jag kämpade på några timmar och försökte göra det viktigaste, men hade svårt att tänka och fokusera. Inte blev det bättre av att det var hantverkare i huset som borrade en massa. Man kan bli tokig för mindre. Så på eftermiddagen när jag fått höra att jag var kritvit i ansiktet åkte jag så småningom hem. Fredagen stannade jag hemma och sov mest.

Igår var jag piggare, om än inte helt i form, och fick faktiskt en del gjort i mycket maklig takt. Jag gjorde klart det sista av underlagsarbetet med hallgolvet, så nu är det faktiskt färdigt för att lägga ut linoleumplattorna när jag har orken. Sedan tog jag mig ut och hängde upp ljusslingan på altanen. Man får göra vad man kan för att betvinga mörkret.

På kvällen åkte vi över till Magnus och Maria och hjälpte dem att äta upp resterna från den etiopiska mat som var över från Marias föräldrars flytt härom dagen. Det tar inte många minuter att ta bilen till Årsta, trots att det ligger på andra sidan stan, och skönt att hänga hos Magnus och Maria trots att jag var hängig. Där är det helt okej att ligga på soffan och känna sig ynklig. Allra skönast är det förstås att ligga i deras gamla soffa som de köpte när de bodde på Arken, som nu är förpassad till källaren. Den må vara urblekt, sliten och nersutten, men likväl somnar man så gott i den. Det gjorde jag och Klara när vi tittade på Råttatouille.

Väl hemma igen avslutade jag med att slå in paketen till barnens adventskalendrar. Skönt att ha det gjort.

Fast idag hade jag ont i huvudet igen, så jag försöker ta det lugnt.