Cat Power!

Kobolt och Amanda

Har just ätit middag i en lägenhet i gamla stan, och nu ska vi äta glass. Koppen heter Kobolt från Gustavsberg och fatet Amanda från Rörstrand. Tror att Kobolt är formgiven av Karin Björquist. Får kolla sen. Mjölkkannan är finast. Snart ska vi på Berns och se Cat Power.

Uppdatering: Visst var det Karin Björquist. Kobolt tillverkades 1958-1972. Rätt ovanlig form för att vara 50-tal. Jag hade gissat på några år senare. Anmärkningsvärt är också hur mycket formen påminner om S-modellen från Arabia, mest känd i form av Ruska av Ulla Procopé, men den finns även med fler dekorer. S-modellen började tillverkas 1961, bara några år efter Kobolt.

Amanda är ritad av Christina Campbell, en flintgodsservis tillverkad 1968-1977.

Mota bort känslan

När jag har sådana här dagar med dåligt humör är det bästa faktiskt om jag får vara ifred och jobba med något väldigt praktiskt. Då kan den där hopplöshetskänslan motas bort och vändas till att jag i alla fall får något gjort. Jag blir liksom manisk faktiskt. Så jag satte igång att storstäda kylskåpet. Noggrant granska datumstämpeln på burkar och slänga sånt som gått ut. Skönt att slänga! Ta ut alla hyllplan och andra lösa delar och diska noga. Skrubba rent alla ytor. Skölja av alla burkar och flaskor som skulle vara kvar. Med två barn som gärna plockar fram saker själva ur kylen blir det en del mjölkspill och kladd. Och det är inte alltid man är där och ser och torkar av när det rinner ner på annat.

Nu är det ganska tomt i kylen för att vara vårt kylskåp. Dels är vi ju en barnfamilj som måste veckohandla för att få vardagen att fungera, och då blir det i vanliga fall rätt proppat med mat. Dessutom är vi ganska matlagningsintresserade, och då blir det mycket ingredienser som man har hemma som stapelvaror. Inget tomt ekande kylskåp hemma hos oss. Men nu när det är utrensat och vi dessutom har semester och inte måste tänka massa dagar framåt och ha buffert ser det ut så här.

Medan jag höll på med kylskåpsprojektet åkte Bo och köpte nya golvlister av trä till vardagsrummet – två gånger. Han köpte fel dimension första gången. Till kvällen var de uppsatta, och jag satte igång att städa ur och bära in allting igen. Det är inte riktigt klart än. Böckerna måste upp i bokhyllorna och gardinstängerna skruvas upp. Bilder kommer när allt är klart. Under tiden får ni en bild på Klara som tröttnade på att vänta på sin maniska mamma och gick och lade sig i soffan och somnade. Sådär självsäkert med händerna bakom huvudet sover hon ofta. Jag ser det som ett trygghetstecken.

Veta att man lever

Humöret har väl inte direkt varit på topp idag. Jag vet att det bara är hormonerna som spökar och att det är bättre imorgon igen, men vad hjälper det. Jag har varit grinig och folkilsk.

Som tur är har jag då blivit uppringd av knäppa säljare på min privata mobil inte mindre än två gånger idag. Tur för att jag har kunnat ta ut vreden på dem istället för på till exempel barnen. Smart va? (Fast om sanningen ska fram har jag inte varit en så tålmodig förälder alla stunder idag i alla fall – men det hade kunnat vara värre.)

Den första ringde och frågade om jag brukade öppna mitt orange kuvert med pensionsbesked och om jag gjorde aktiva val. Åh, så dumt. Det är exakt anledningen till att jag avskyr att bli uppringd av säljare. Jag vill göra aktiva val; söka reda på informationen själv. Inte göra ett passivt val för att någon säljare ringer mig och erbjuder något. Fast först när jag svarade hördes bara en massa bakgrundssorl och så presenterade han sig inte tydligt med vem han var. Också dåligt. Säljare ska vara tydliga med att de är säljare, och inte tilltala mig som att de känner mig. Eller som om jag är ett barn. Men jag snoppade av honom rätt bryskt, och han hajjade att det inte var läge att fortsätta, och avslutade samtalet.

Andra säljaren ringde om förnyelseerbjudande av en tidningsprenumeration. Hon sa inte heller att hon var säljare, utan började med att ställa frågor. Jag hatar sånt. Varför ska jag svara på frågor om vad jag tycker om deras produkt när de inte ens har presenterat tydligt varför de ringer? Är du säljare, frågade jag som jag brukar. Vi avslutade det samtalet rätt snabbt också.

Jaja. De fick veta att de lever. Eller att de försökte snacka omkull fel person.