Strax semester

Nu så. Klockan är sex och jag ska strax gå från jobbet och börja fem veckors semester. Jag har aldrig haft så många veckor sammanhängande förut.

Idag har jag skrivit klart en massa texter till Vit jul. Det är sånt man kan göra mitt i sommaren. Jag har också fixat grejer inför Almedalen och skrivit om en del texter för Minska alkovåldet, tagit en promenad runt Essingen med Lydia och Annica, skrivit och skickat ut nyhetsbrev och ätit jordgubbar med glass, kanelbullar och chokladkakor från Karin på ön. Det var gott.

Och så har vi nu lanserat I rörelse, IOGT-NTO:s nya blogg. Vi har varit igång och bloggat en vecka för att fylla på litet innan lanseringen. Jag kommer att skriva där också, men naturligtvis mest här på min egen blogg. Var lugn för det.

Nu ska jag bara packa ihop mina grejer så är det semester sen. Och jag tar absolut inte semester från bloggen.

Smurfarna på Stora Essingen

Blomsteraffären har alltid så rolig skyltning.

Lugn som en filbunke

På väg till sista arbetsdagen innan fem veckors semester. Arton grader och soligt. När jag springer ut barfota till brevlådan för att hämta tidningen känns det som sommarlov. Jag låter mig inte bekomma att iPoden hoppar ur cykelkorgen när jag i snabb fart cyklar uppför trottoarkanten vid Torbjörns torg. Den klarar sig. Blir lite dammig bara. Tur att den landade i grus och inte asfalt. Inte heller tappar jag fattningen när kedjan hoppar av strax före stadshuset. Jag leder cykeln sista biten. Det går fortare än att stanna och sätta på den igen, och jag har ingen just att olja ner mig på väg till jobbet. Fram kommer jag nog så småningom i alla fall, tror ni inte? Lugn som en filbunke.

Det tog inte många sekunder

att övertyga mig om att gå ut och äta middag ikväll också när Elisabeth ringde i förmiddags. Men jag hade verkligen tänkt vara hemma och måla, det hade jag. Nu blev det Åkanten istället. Prat och lammracks och en ljuvlig dessert. Chokladmousse med mörk, ljus och vit choklad och hallonsorbet och honungsrostade nötter, serverad i glasburk.