Om det är för kallt ute kan man ha picknick hemma i köket

Underbart med påsklov! Jag är kompledig och hemma med barnen. Igår var jag så trött att jag somnade i soffan när jag tittade på Trollkarlen från Oz med Viggo och Klara. Idag är jag mera utvilad. Har hängt med barnen, hämtat in kvistar från plommonträdet så att barnen fått varsitt påskris till sina rum, tvättat några maskiner tvätt och bakat bröd. Om det hade varit varmare ute hade jag tänkt att vi skulle cykla till Stabbyskogen och ha picknick, men även om solen kom fram vid lunchtid kändes det fortfarande för kallt. Vi åt picknickmackor och kokt ägg i köket istället, med fina påskduken på bordet.

Nu ska jag ta mig samman och ta ett bad och klä på mig, och så ska vi cykla till Stabby och fika på Konditori Savoy med Lisa, Elias och Vidar. Härligt!

Aprilsolar!

Stig Lindbergs äggkoppar Berså och Prunus funkar finfint att ha tussilago i.

En ynka liten tussilago

Den slog ut! Fina äggkoppen från Arabia är formgiven av Esteri Tomula.

Ny form för Mon Amie

Åh, Marianne Westmans fina Mon Amie tas åter i produktion av Rörstrand. Den var mormors frukostservis, och jag tror att min kusin Anders fick den efter henne. Och spana in de nya muggarna utan öra. En sån ska jag ha!

Dagens kopp: Domnarvet-kopparna från Gustavsberg

En sån lycka att kopparna fanns kvar idag, som jag såg på min loppisrunda i lördags. Och så upptäckte jag något som jag inte såg då. Det är ju två olika dekorer på kopparna. Faten är likadana, men inte kopparna! Den som jag inte tittat noga på är inte alls lika speciell och vågad, men intressant i sitt sammanhang. Så jag slog till på båda förstås.

Den första koppen har jag redan bloggat om. Läs gärna kommentarerna från min kompis Malin, som berättar om att de var julklappar till personalen på Domnarvet. Jag hade annars trott att tekopparna kanske var en del av en hel servis för personalmatsalen på Domnarvet, eller något sådant.

Den andra koppen skildrar alltså olika processer inom järn- och stålframställning.

Under koppen står:

HYTTOR
THOMASVERK
KALDOUGN
ELEKTROSTÅLVERK

Gustavsberg
1965

KOMP. Calle B.
GRAVYR A. KOCK
ORIGINALDEK
DOMNARVET

Och under faten står:
DOMNARVET
700000 TON

Inte mycket kvar nu av brandstationen

Ur led är tiden

Snygga herrarmbandsuret från 60-talet som jag köpte på Tradera för några år sedan har börjat dra sig och stanna ibland. Trist. Hoppas det kan leva litet till om jag lämnar in det på service.

Dagens kopp: Gavott

Här om veckan när jag sov över hos min lillebror drack jag te ur trevliga Gavott från Gefle. Det är samma modell som farmorskoppen med blåbär på, EF. Faktum är att dekoren Gavott verkar finnas på tre olika modeller av koppar, EF, E och AU, och i fyra olika färgställningar, gult, grönt, rött och blått. Det är Helmer Ringström som har ritat dekoren.

Både E-modellen och AU-modellen är snyggare än EF, tycker jag, och passar bättre med den här dekoren från 1959, men AU från 1964 är ändå vardaglig och trivsam att dricka ur. Trots att den känns litet stadig och robust i formen är godset tunt, mycket tunnare än man kan få uppfattning att det är vid en första anblick. Och jag är ju rätt fixerad vid att kanten som läpparna möter inte ska kännas klumpig. Om jag skulle skaffa Gavott skulle jag välja den i E-modellen, som har samma mönster på fatet som på koppen.

Efter hagelskuren

Långt, långt gick jag idag. Först ner på stan till Hårmakarna på Sysslomansgatan, och sedan kors och tvärs mellan olika stadsdelar på min loppisrunda, och så hem igen. Både snöblandat regn och hagel hann jag uppleva.

När jag kom hem var det skönt att ta ett varmt bad och läsa inredningstidning och dricka te. Och kolla vad det står om på omslaget. Retrokök är rätt. Jag vet. Det är därför jag har räddat ett. Nån gång ska det komma upp här hemma.

Dagens kopp: Valsprofiler från Gustavsberg för Domnarvet

Aldrig hade jag kunnat ana att jag skulle dyka på något så udda på min loppisrunda idag. Specialbeställt porslin med egen dekor är inte så ovanligt till serveringar och inte minst inom nykterhetsrörelsen, där det förr var vanligt förekommande att föreningar hade eget porslin med sitt namn. Men den här koppen är verkligen originell och vågad. Helt fantastisk helt enkelt! Enligt undersidan heter dekoren Valsprofiler, och den är specialtillverkad för Domnarvet 1965. Det står också komposition Calle B. och gravyr R. Fröberg. Modellen är Stig Lindbergs LI, som han formgav till H55-utställningen. Bland mer kända dekorer finns Spisa Ribb och Prunus, som jag båda har.

Två tekoppar fanns det i butiken. Men vet ni något dumt? Jag köpte faktiskt ingen, för efter klippningen tyckte jag inte att jag hade råd. Men jag måste nog faktiskt gå tillbaka och köpa en av dem, visst måste jag? De är ju otroligt ovanliga och speciella, och jag kommer aldrig få en chans igen. Fantastiskt snygga är de ju också i sitt starkt grafiska uttryck med svart dekor. Visst hör de hemma hos mig?

Dagens kopp: Lillemor från Gefle

Om man bjuds på god mat och schyst musik hos Matti, vad kan då fullända kvällen? Många koppar te i Lillemor så klart. Det är en kopp som finns på min önskelista, så självklart valde jag den när vi skulle dricka te. Teet var för övrigt Prins Wladimir från Kusmi som gör så fina burkar.

Men till väsentligheterna. Lillemor!

I mitt köksskåp finns redan koppar i samma modell med dekorerna Hyacint och Zebra. Modellen heter AU och är formgiven av Arthur Percy. Även dekoren bär Percys hand i det här fallet, precis som Hyacint. Lillemor tillverkades 1951-1964 i flintgods och med koppartryck, och finns i varianterna svart, blått eller rött. Rasande trevlig är den.

Om ni vill spana in hur mycket olika dekorer det finns till AU-modellen och andra koppar från Gefle kan ni kolla här. Bra sida! Jag suktar efter många av de här kopparna.

Spisa plattor

Att hänga i köket hos lillebror en vanlig vardagkväll medan han lagar mat åt oss är vansinnigt trevligt och bra. Det gjorde jag i torsdags. Och sen lyssnade vi på vinylskivor hela kvällen och diskuterade omslag. Här är några. Carole Kings Tapestry från 1971 är ju ett fantastiskt bra album som jag ständigt återkommer till. Den hör till det mest spelade i iPoden. Plattan Succès de Paris med Michele Delhay kommer från Stor-Matti och är så fin! Vet inte årtalet men gissar på tidigt 60-tal. Och omslaget till Mingus Oh Yeah från 1961 är ju underbart!

Dagens kopp: Uppsala-Ekeby-kopp med blåbär

Länge sedan jag skrev om dagens kopp, hörrni. Men igår hittade jag den här på Söders antik och kuriosa, och köpte den i födelsedagspresent åt Matti. Alldeles självklart var det valet, trots att jag egentligen inte tycker att dekoren är särskilt snygg. Men den är särskild för Matti och mig. Hos farmor och farfar i Juniskär fanns de här kopparna nämligen, men som kaffekoppar, och ur dem drack vi varm choklad till frukost. De förvarades i överskåpet med skjutluckorna ovanför diskbänken. Tänk vad man minns detaljer.

Tyärr finns ingen stämpel under, men i natt lekte jag detektiv och letade i böcker och på nätet. Hittade inte just den dekoren, men kunde konstatera att modellen var Uppsala-Ekeby eftersom jag hittade likadana med annan dekor. Den bör vara sent sextiotal eller kanske tidigt sjuttiotal. Stadig, vardaglig och trevlig form att dricka ur är det i alla fall.

Faktum är att Matti har en kopp i samma modell, men med annan dekor. Den och flera andra dekorer är betydligt finare. Nåväl, Matti blev förstås glad.

Kind of Blue

Alldeles blå var den nypressade vinylen med Miles Davis Kind of Blue som lillebror Matti fick i födelsedagspresent idag. Hur snygg som helst. Och medan vi lyssnade på skivan åt vi lammstek och hade det trevligt.

Sextiotalsfåtöljerna från Bröderna Andersson

De där sextiotalsfåtöljerna som jag köpt på Tradera och som tog sån evinnerlig tid att packa upp, de ser ut så här. De är tillverkade av Bröderna Andersson, så det är mycket fin kvalitet, och har originalklädsel i brunmelerat ylle. Så småningom får jag nog lov att klä om dem, för om man luktar på tyget luktar det så där gammalt och dammigt. Inte så att det doftar i rummet, men om man sticker ned näsan i tyget. Jag tror att jag i så fall ska försöka få tag i ett tyg i liknande kvalitet, men kanske gråsvart. Det skulle vara fint till Stig Lindberg-kudden. Mycket sköna att sitta i är de också förresten. Och så är de nätta och lätta att flytta runt. Fint!

60-talsfåtöljerna äntligen!

Äntligen har jag fått hem 60-talsfåtöljerna som jag köpte på Tradera, och äntligen har jag fått bort allt emballage. Mycket tejp var det, och svårt att få bort. Orkar inte ens ta kort på dem nu, men jag tog ett kort innan jag packade upp dem. En av de två fåtöljer som får ge plats åt dessa skönheter är nu också nedburen i källaren, men den andra får faktiskt vänta. Den är så stor och otymplig, och jag orkar bara inte ikväll. Tids nog kommer bilder på nya fina fåtöljerna på plats. Ge er till tåls. En annan dag, hörrni.

Jo, jag saknar en gammal brandstation

Med sorg i hjärtat har jag varje dag från bussen sett hur gamla brandstationen på Kungsgatan rivs bit för bit. Grävskoporna utplånar den vackra tegelbyggnaden som var brandbilsgarage.

Kersti Kollberg frågade i en krönika i UNT tidigare i år vem som egentligen skulle sakna ”en gammal brandstation av hopplöst femtiotalssnitt? Säkert full av asbest, radon och annat farligt — men ett minne från ett hoppfullhetens och framtidstrons årtionde”. Ingen, tror hon. Och så lyfter hon det till att diskutera vad som är värt att bevara och vilken tidsperiod som ska få värdera om en annan tidsperiod är värdefull. Fast hon tycker att jugendbyggnader borde ha bevarats, men inte en brandstation från 50-talet.

Jaha ja. Men visst är det så att bostäderna behövs, och man kan inte bevara allt som det var. Som tur är finns det andra som har bättre koll än Kersti Kollberg, och den mest intressanta delen av brandstationen, den i hörnet Kungsgatan/Skolgatan, är faktiskt kulturmärkt och ska bevaras. Det kan man läsa här, där HSB beskriver hur kvarteret ska byggas om med bostadshus intill.

Tur det.

Kultur och politik

Som ett passande ackompanjemang till att kulturutredningen idag presenterades kan man läsa den alltid lika underhållande Andres Lokkos analys av riksdagsledamöternas musiksmak. Det är HD som har gjort en enkät om riksdagsledamöternas och regeringens kulturella preferenser, och svaren i sig är lika roliga de.

För övrigt var det uppmuntrande i morse på bussen att se alla människor som bar omkring på Biblioteksföreningens rosa kassar som de varit ute på stan och delat ut inför kulturutredningens släpp. Heja Pax!

Lyssnade förstrött på diskussionen i P1 om utredningen medan jag plockade undan efter middagens våfflor, men tyckte att inslaget om Ferdinand Boberg på slutet var mera upplyftande.

Tankar som far runt en söndag

Konditorer! Konditori Trianon har jag aldrig varit på, trots att det ligger i Svartbäcken. Måste testa. Och så vill jag ju besöka det där 50-talskondiset i Årsta med Magnus och Maria, som inte blev av före jul för vinterkräket kom emellan. Och gamla hederliga Savoy, åh vad jag saknar det. Men om inte förr, så när våren kommer. Då ska Viggo och jag cykla till Stabbyskogen och plocka blommor och fika på Savoy.

Sånt att somna till i soffan. Det finns hur mycket filmer som helst här hemma, men inte så mycket som jag har lust att se mitt i natten just nu. Men jag kom på att jag är sugen på Helgonet. Måste skaffa boxar. Och Ärliga blå ögon, den som utspelar sig i Uppsala. Men den verkar inte gå att köpa.

Fasadskylten på Arken. Magnus kom förbi och hämtade kvarglömda grejer (Lisa, du glömde förresten Vidars babyfilt), och han berättade att skylten kommit upp, men att det var fel typsnitt och att bokstäverna satt för tätt, och att det troligen skulle reklameras. Attans. Måste gå och titta. Hade jag vetat tidigare hade jag kunnat gå förbi där på min promenad i förmiddags.

Sittbadkaret. Det där som Magnus och Maria skaffade till sin lägenhet på Arken efter dumma renoveringen när alla badkaren revs ut (och allt annat original från 1957) och det blev för trångt med normalstort. Sen fick Matriarkatet (finaste Anna och Lisa) överta det, i lägenheten åt norr på tredje våningen. Finns det kvar där? Snälla berätta, nån från Arken. Jag undrar så.

Mer än lampor från Luxus

Lamporna från Luxus pryder sin plats här hemma. Taklampan som jag ärvt efter mormor och golvlampan som jag fyndade i somras. I julklapp fick jag den här boken om Luxus. Mycket intressant och bra att ha. Nu vet jag till exempel att taklampan har beteckningen 524 och att träet inte alls är teak, utan ek. Och att jag måste ha golvlampan Giraffen! Men Luxus tillverkade även möbler. Otroligt fina bordsunderreden och roliga Byråkraten med fru.