Fint ostset

Åh, jag har ju gjort massor av fina loppisfynd, men det är så mörkt och svårt att hinna ta bra bilder av prylarna den korta tid det är dagsljus, och svårt att få orken att blogga om fynden och annat. Det är så mycket november helt enkelt. Jag hoppas jag orkar fixa det imorgon. Till dess får ni nöja er med att titta på mitt fina nya set med ostredskap med svarta handtag. Två olika osthyvlar och två knivar. Ja, hyvlarna behövdes inte ikväll, men de fick vara med på bild så att ni får se.

Kommer polisen och tar dem som inte satt upp adventsljusstake?

Hallå, jag undrar en grej. Polishuset är pyntat med likadana adventsljusstakar i alla fönster. Ordning och reda. Men så saknas det i några fönster. Kommer polisen och tar dem som inte har satt upp adventsljusstake?

Gamla vanliga bålen

Alkoholfri så klart. Den gör min mamma alltid när det är kalas. Idag firade vi min systerdotter Ella som fyllde 13.

Pappa bloggar

På väg till mamma och pappa på Idrottsgatan

De bor i snyggt miljonprogramshus från 1965 som de flyttade in i när det var nybyggt. Och mina ungar är finast i världen.

Dagens tekanna: brun Rosmarin av Hertha Bengtson

Jag tycker så mycket om mina Herthor! Nu har jag en brun Rosmarin också som jag köpte på Tradera för 130 kronor inklusive frakt. Ett mycket bra pris för en tekanna i perfekt skick.

Rosmarin har jag redan bloggat om när jag skrev om min systers rosa teservis och om min gula kopp, men vi tar väl och hyllar Rosmarin igen.

Flintgodsservisen av Hertha Bengtson som tillverkades 1957-1966 finns i brunt, gult, rosa, grått och vitt, och även som kaffe- och matservis med många ugnseldfasta serveringskärl. Fantastiskt fint med den smäckra formen som ändå är praktiskt ugnseldfast.

Herthas intresse för reliefmönster kommer här till nya uttryck, och pecis som på Blå Eld används den för att understryka formen. Och formen, ja, det finns på samma gång både en lätthet och en tyngd i tekannan. Så väl avvägt. Helt rätt att pipen börjar långt ner, så att det är lätt att hälla ur även det sista teet. Fint häller den och otroligt stabilt känns det när man håller i handtaget. Fina, fina knoppen på tekannans lock. Trekantig och underbar, med lätt skålad form som ger bra grepp åt fingrarna.

Den bruna tekannan är förresten fasligt fin med många koppfavoriter. Med Blå Eld förstås; fattas bara annat, men också till exempel med Stig Lindberg-kopparna Spisa Ribb, Adam och Prunus. Ja, blått och brunt är faktiskt väldigt flott ihop!

Sist och minst – en liten Furuvikäggkopp

När jag kom till kassan med allt annat porslin så stod den där på disken och lyste som en sol i novembermörkret – Furuvikäggkoppen i gult. Hur skulle jag kunna motstå den? Klart att jag köpte den. Tänk att duka med den till det övriga Gefleporslinet. Tänk att ha små hoppfulla tussilago i den på våren. Det är Berit Ternell som ligger bakom den här dekoren också, och den började tillverkas 1960.

Pallas, Terrass och Balkong – så fint de passar ihop

Inte nog med Blå Eld-fynden; jag hittade även en del fint Gefleporslin som jag inte kunde motstå. Tre assietter i Pallas och ett udda tekoppsfat i blå Terrass. Man vet aldrig när man råkar komma över en udda tekopp, och då är ju fatet bra att ha, eller hur? Nu kom jag förresten på att jag har ett rött Terrassfat också. En grön Terrasskopp köpte jag i somras, och jag har länge tänkt att det vore snyggt med Pallas till. Balkongkaffekoppen köpte jag i våras. Jag tog fram båda kopparna för att ni skulle få se allting tillsammans.

Pallasassietterna är ritade av Berit Ternell och tillverkades 1960-1964. Hon gjorde både modell och dekor. Modellen heter BT. Det finns även koppar med Pallasdekoren i modellen AU. Dessutom ska det finnas koppar med Pallasdekoren på en koppmodell, BT, men jag har inte lyckats hitta någon information om den modellen. Benny, kan du berätta mera? Den finns ju inte på din sida. Jag är otroligt nyfiken.

Uppdatering: Nu finns bilder på Pallas i BT-modellen på Bennys blogg. Samma som Pors.

Terrass tillverkades 1962-1967. Modellen är Arthur Percys EA, men vem som ritat dekoren är okänt. Men hörni, titta och jämför. Nog måste det väl också vara Berit Ternell? Pallas och Terrass påminner ju så otroligt mycket om varann med det geometriska mönstret i tunna linjer i svart och ett band av färg mitt i.

Balkongkaffekoppen är i modellen AU, ritad av Arthur Percy. Vem som ritat dekoren är okänt.

Visst är det roligt att dekorerna heter Terrass och Balkong? Man förstår ju att det är ett terrassräcke och ett balkongräcke. Kan Balkong också vara Berit Ternell? Men Pallas, jag undrar varför den heter så. Jag tänker bara på Pallas i Sundsvall, dit pappa brukade gå när han gick i gymnasiet. Det är ju ett klassiskt 50-talskondis, det är väl därför jag associerar till det. Jag försökte till och med förhöra mig med pappa igår om det kunde finnas något där som inspirerat, någon inredningsdetalj till exempel. Men det är nog bara mitt huvud som har hakat upp sig på det. Det kanske har med Pallas Athena att göra, men jag tycker inte att dekoren känns så antikinspirerad.

Mera Hertha – röda och grå delar till Blå Eld

Inte kunde jag motstå att köpa ett par röda assietter och ett par grå mattallrikar ur Blå Eld på Söders gammalt och nytt på Kungsgatan. Jag har ju massor av vita och blå delar, och så ett stort rött uppläggningsfat sedan tidigare. Men titta vad fina de är ihop! Jag tog fram blå och vita delar också, för att visa.

En fin liten Hertha

Loppisabstinensen var stor i helgen efter att inte ha varit på någon runda i Uppsala på flera veckor. Det blev en ordentlig runda, trots regn. På Vaksalatorg var det kanske tre tappra loppisförsäljare som stod ut i blasket. Inga fynd blev det där, och inte på Emmaus. Men på Presenta på Väderkvarnsgatan såg jag den på långt håll och tänkte att det måste vara en Hertha! Reliefmönstret som påminner om mönstret på min stora Herthakanna, och så samma blå färg som på Blå Eld. Jag vände på vasen, och visst stod det HB under. Här kan ni jämföra med stora Herthakannan och Blå Eld, så förstår ni vad jag menar.

Blåbärsbruden

Blåbärsmuffins ville Klara baka igår. Okej, det gör vi, sa jag. Och under tiden vi bakade åt Klara litet blåbär och blev så här snygg om läpparna. Sen när de var klara sa hon att hon ville ha chokladsås på. Jag ville inte vara nån tråkmamma som säger nej, så jag sa att jag inte trodde att det var så gott ihop, men att hon kunde få ha det på sina. Bara sina egna, inte alla, sa jag tydligt flera gånger. Sen gick jag iväg och pratade i telefon med min mamma en stund. När jag kom tillbaka hade hon haft chokladsås på alla. Mamma, jag glömde, sa hon till sitt försvar.

Årets första snögubbe

När jag kom till dagis i mörkret igår för att hämta Klara hade hon gjort en snögubbe. En jätteliten. Det var ungefär vad snön räckte till.

Äntligen fick jag tävla i Pumpen igen

Under alla år som anställd på IOGT-NTO:s kansli fick jag inte tävla i Pumpen. Däremot har jag varit med och gjort en och annan fråga genom åren, svarat i telefon när lagen har ringt in sina svar och suttit i rättningscentralen. Men nu äntligen fick jag vara med och tävla igen, och naturligtvis på Arken! Roligt! Vi var ett trettiotal deltagare, nuvarande och före detta hemiter, som under en timme löste alla frågorna med alla till buds tillåtna medel. Man får använda böcker, Internet, ringa folk, ja vad som helst för att lösa frågorna på en timme.

Lennart skriver flitigt.

Klockan nio när tävlingen var över satte sig Robert och skickade in våra svar.

Efteråt blev det traditionsenligt Pumpenfika, ostkaka och te.

Vid köksbordet hos mamma och pappa

Vet ni hur bra det kändes att sitta vid köksbordet på Idrottsgatan ett par timmar och prata med mamma och pappa och Matti? Inte så mycket om hjärtat och sjukhuset och allt det där, mest om gamla vanliga saker. Och dricka te ur gamla vanliga Valenciakoppen.

Som det ska vara

Pappa har kommit hem från sjukhuset. Jag har bakat bröd och lagat potatissoppa med citron och timjan.

Dagens tekanna: Ceylon

Inte bara en tekopp kände jag mig nödgad att köpa i Örebro; när jag såg Hertha Bengtsons Ceylontekanna stå där på ett bord på Kavalkad kände jag att den måste bli min. Så raffinerad med sitt spindelvävsliknande reliefmönster som accentueras av att det vita lyser igenom den svarta glasyren på de upphöjda partierna. Men kanske var det mönstret av en brödkorg som Hertha tänkte på. Ganska liten och nätt är den och med ett bekvämt handtag att hålla i. Tyvärr inte helt droppfri när man häller, något som är fallet även med Hertha Bengtsons Blå Eld-tekanna. En annan likhet mellan dem är att de har mycket små öppningar upptill. Det går inte att få ner en stor tekula i dem, men troligen är förklaringen att man lade tebladen direkt i kannan på 50-talet och använde tesil.

Ceylon tillverkades i flintgods och var i produktion 1955-1962. Servisen innehöll kaffe-, te- och chokladkannor med tillhörande koppar och assietter i svart, gulgrön och ofärgad glasyr.

Dagens kopp: Adam

Trista hotellrum utan möjlighet att brygga te är ju inget vidare, så det var jag tvungen att åtgärda när jag var i Örebro. En sån tur att jag var tvungen att köpa en tekopp och en tekanna! Sen fixade jag fram en vattenkokare från hotellreceptionen.

Vad blev det då för tekopp? Jo, Stig Lindbergs Adam från Gustavsberg köpte jag på Kavalkad. Inget loppispris direkt; jag fick betala 340 kronor för den. Adam ritade Stig Lindberg 1959, och den var i produktion ända till 1974, liksom Eva som har en inverterad dekor mot Adam. Där är prickarna vita, och bakgrunden röd, men någon Evakopp har jag inte ännu. De här kopparna har tagits i produktion av Gustavsberg igen, men jag ser ingen anledning att köpa de nya, för även de äldre kopparna har dekoren under glasyr. Med Spisa Ribb, Berså och Prunus som också återtagits i produktion finns det en vits med de nya, och det är att de gamla har dekoren ovan glasyr, så de går inte att diska i maskin. Jag skulle i alla fall inte köpa de nya, för de är inte lika fina och det är inte samma känsla, men det är inte oviktigt med möjligheten att kunna maskindiska. Modellen är förstås den klassiska LI, och formgavs ursprungligen av Stig Lindberg med dekoren Spisa Ribb till H55-utställningen.

Glömde den här

Den här fina serveringsspaden från Nilsjohan glömde jag att jag också hittade på loppis i Örebro. Tänker att man kan ha den när man serverar bakelser eller små snittar till exempel. En tia betalade jag för den.

Ni skulle bara veta hur mycket Klara har tjatat om att vi skulle göra pumpalykta

Du kanske skulle börja spela dragspel, Lydia

I alla fall med ett så här snyggt dragspel i dina färger!