Dagens kopp: tekopp i Nationalservisen med guldkant

När jag bloggade om kaffekopparna ur Nationalservisen ute hos mina föräldrar i Öregrund upptäckte jag att jag inte hade bloggat om mina tekoppar i samma servis, som jag faktiskt haft sedan tidigt 90-tal. Även om de är litet opraktiska för att teet kallnar så fort när de är så vida och låga tycker jag att de är väldigt fina, just för att de har en klassisk tekoppsform. Det är så fint med den lilla, knappt märkbara foten som koppen vilar på, den lätta rundningen och att kanten upptill böjer sig litet, litet utåt. Örat är också perfekt. Så snyggt och skönt att hålla i. Lagom tjockt gods också.

Dagens kopp: gula bakelitkoppar

De här kopparna var första fyndet på bakluckeloppisen i Norrskedika i lördags. Så glad jag blev! Tyvärr är det avskavt under, så man ser inte om det har varit tillverkare inpressat. Väldigt fint öra på¨koppen och skön och stabil att hålla i. De här kopparna kan få vara med och lajja tillsammans med mina ljusblå i picknickhinken.

Dagens kopp: Koka blå av Hertha Bengtson

Sådär ja. Nu har jag en Koka blå också. Den bruna har jag sedan tidigare och där kan ni läsa mer om Koka. Den blå varianten producerades 1956-1988 enligt Nyström och Brunius Rörstrand 280 år. Men naturligtvis står det andra årtal i Bo Gunnar Lundgrens Servisporslin. Har för övrigt jämfört Koka blå och Blå eld, och det ser ut att vara samma blå nyans. När det gäller den grå på Rosmarin och Grå eld är det nämligen inte samma nyans, så jag var litet nyfiken hur Hertha hade gjort i det här fallet.

Dagens kopp: Nationalservisen i två varianter med gulddekor

Letar i skåpen hos mamma och pappa efter något mer roligt att blogga om. Hittar mormors kaffeservis i det blå skåpet i farstun. Mamma berättar att den användes till kalas när hon var liten. Det finns kaffekanna, sockerskål och gräddsnipa, och så två varianter på kaffekoppar av det som hon ärvt efter sin mamma. Det är alltså två olika modeller av kaffekopparna i Nationalservisen, och dessutom olika sorters gulddekor. Den rakare kaffekoppen har bara en rak guldrand, medan den mer utställda kaffekoppen har som kryss här och var i guldranden på koppen och fatet. Nationalservisen, som formgavs av Louise Adelborg 1930, har funnits i massor av dekorer, och varit Rörstrands storsäljare. Numera produceras den under namnet Swedish Grace. Tyvärr sitter jag utan all min litteratur ute på landet, och mammas och pappas dator har mycket seg uppkoppling, så jag har inte lyckats googla fram vilka varianter det är. Men visst är Nationalservisen trevlig som en gammal kafferepsservis!

Dagens kopp: Julius Meinl

Dante och Magda har de här fina kopparna som de har köpt på Julius Meinl i Wien, formgivna av Matteo Thun. Om ni undrar så går det utmärkt att hålla i koppen även för mig som är vänsterhänt.

Dagens kopp: Blå Fyr från Gefle

Modellen är Arthur Percys fina AU, men vem som ritat dekoren okänt. Tillverkades 1966-1967 i alla fall.

Dagens kopp: Sven-Eric Juhlins termosmuggar för Gustavsberg från 1970

Jag hade redan en röd tillbringare med lock sedan tidigare och en brun mugg. Vad glad jag blev att hitta de här!

Dagens kopp: Kaffekopparna på Furuvik så klart!

Vi åkte hur många gånger som helst!

Dagens kopp: Koka brun av Hertha Bengtson

Om Blå Eld är den Herthaservis som är mest populär och känd så är nog Koka den som varit otroligt vanlig som vardagsservis, och som alla känner igen. Den är så hederlig och bussig på något sätt, inte raffinerad som Blå Eld, Ceylon eller Rosmarin. Men naturligtvis finns en röda tråden i Herthas formgivning även där – reliefmönstret. Det ligger som ett band högst upp på koppen och längst ut på fatets bräm med ett färgat band över i blått eller brunt. Jämför Koka bruns reliefmönster med bilden längst ned på ett par vaser av Hertha. Faktum är att Koka även ska ha funnits i en enfärgad, skinande svart glasyr när Koka började produceras 1952, enligt Gunilla Marcus-Luboffs Den blå elden, som är en intervjubok med Hertha Bengtson från 1992. I den boken står det att Koka både med brunt band, blått band och helsvart började produceras 1952. Om man tittar i andra böcker blir man litet förvirrad. I Bengt Nyströms och Jan Brunius Rörstrand 280 år (2007) står det att Koka blå producerades 1956-1988 och Koka brun 1967-1981, och den svarta nämns inte. I Bo Gunnar Lindgrens Servisporslin (1962) står det olika årtal för olika delar av Koka, men på kaffekoppen står det att den är från 1961, modellen heter KA och är formgiven av C-H Stålhane och bara dekoren av Hertha Bengtson. Kan det vara så att Hertha ritade modell och dekor för de första delarna, men att kopparna kom senare och formgavs av Stålhane med Herthas dekor? Men om kaffekannan står det att den är från 1953 och sockerskålen och gräddkannan från 1961. Det skulle ju kunna vara så att alla serveringskärl formgavs av Hertha vid 50-talets början, i tidstypisk anda tänkta att kombinera med annat porslin att äta och dricka ur. Först senare tillkom tallrikar, koppar och annat.

Dagens kopp: NTO-kopp på Solgläntan

Igår visade jag IOGT-kopparna. Idag är det NTO-kopparnas tur. De här kopparna kommer troligen från någon av NTO:s kaféer i Uppsala. De drev flera. Kopparna är från Gustavsberg. Jag tycker att det är litet knasigt att logotypen är tryckt på motsatt sida till örat. Det finns även assietter till, både från Gustavsberg och Lidköping. De måste vara beställda i omgångar.

Dagens kopp: IOGT-kopp på Solgläntan

Visst är den trevlig? Verkligen klassisk tekoppsform, och så fin med mörkröda logotypen. Just den här är från Gefle, men det finns ju hundratals gamla IOGT-serviser runt om i landet. Jag visar assietten som hör till på samma gång.

Dagens kopp: Gul Ceylon av Hertha Bengtson

Så har jag äntligen skaffat mig en Ceylonkopp, Hertha Bengtsons fina servis från 1955. Söders gammalt och nytt har haft de gula inne i ett par månader, men de var så dyra. I lördags när jag var där hade de sänkt priset rejält, så då slog jag till på en. Jag har ju redan presenterat Ceylonkopparna när jag hade varit på finfint förmiddagsfika hos Anders och Daniel i Umeå, men min alldeles egna kopp måste jag också visa upp. Den kommer att bli så fin ihop med den svarta Ceylonkannan.

Dagens kopp: Ceylon av Hertha Bengtson

Men förstår ni vad fint att komma på förmiddagsfika hos Anders och Daniel i deras fantastiskt fina femtiotalsvåning i Umeå? Timmarna gick, och jag ville aldrig därifrån, fast barnen började bli otåliga mot slutet. Jag skulle nog säga att vi är besläktade själar i väldigt mycket. Porslinssamlandet, Luxuslamporna, textilintresset, mangling, gamla symönster, bakning och trevliga kondis. Och vet ni att de har en riktig telefonväxel hemma hos sig?

Jag fick den stora äran att välja vilket porslin vi skulle använda, och föll för fina Ceylon, som tillverkades 1955-1962 av Rörstrand. Som ni vet är jag väldigt svag för Hertha Bengtson och hennes ständiga utforskande av reliefteknik. I Ceylon har jag bara en tekanna själv, men nu känner jag att jag måste skaffa en kopp av varje färg. Reliefmönstret framträder på litet olika sätt beroende på vilken glasyr kopparna har. Anders och Daniel hade både turkosblå, gula och gulgröna, och jag valde den turkosblå till mig att dricka mitt te ur. Åh, så underbara de är, och verkligen så fina att kombinera också. Det roliga med Ceylon är att Hertha ritade den som en kaffe- te- och chokladservis, med olika kannor. Hur många chokladserviser kan det finnas? Kopparna är väldigt speciella i formen. Högresta, varken som traditionella kaffe- eller tekoppar i formen, men man får inte heller känslan av muggar. De är liksom mindre och smäckrare.

Se också så fantastiskt dukat och vad fint de har bakat. Barnen åt hejdlöst många chokladsnitt.

Dagens kopp: Spinett från Gefle

Även om jag försöker gå loppisrunda varje lördag är det inte så att jag snubblar över nya tekoppar att köpa så ofta. Eller det är klart att det finns massor att köpa som jag vill ha i antikaffärer, men de kostar ju ofta väldigt många hundralappar. Idag hittade jag i alla fall en Spinett på Söders gammalt och nytt. 162 kronor fick jag betala för den med rabatt. Det fanns en till i skyltfönstret förresten, om någon är sugen, och två fat utan koppar.

Spinett är så klart en omisskännlig Geflekopp i E-modellen, formgiven av Sven Eric Skawonius. Dekoren är däremot ritad av Helmer Ringström, och den tillverkades 1959-1964. Sedan tidigare har jag en annan kopp i samma modell, Gavott, och de passar så fint ihop med sina svarta grafiska dekorer med gult band på vitt gods. Jag gillar verkligen den här modellen. Perfekt tjocklek på godset och så skön att hålla i och dricka ur.

Dagens kopp: Dinett av Bibi Breger

Fantastiskt att jag hittade en Dinett-tekopp på loppisen i Pepparkaksfabriken i Norrskedika på väg ut till mina föräldrar i Öregrund! Dinettservisen var nämligen vårt porslin där ute i min barndom, och det var den servis som min pappa köpte när han var nyinflyttad student i Uppsala. Klart han valde en Gustavsbergsservis, och han köpte den på Forums porslinsavdelning förstås. Tekoppar hade inte vi, bara matservis, men det är ju tekopparna jag vill åt.

Dinettdekoren formgavs av Bibi Breger och tillverkades 1955-1965. Men modellen är Stig Lindbergs LB. Visst är den skön att dricka ur. Precis lagom tunt gods och en härlig liten böj längst upp. Visst passar dropparna fint till de mjuka och böljande formerna. Nu när jag ser dekoren på koppen inser jag att det kanske inte är droppar, men på tallrikarna tänkte jag alltid att det var droppar.

30 pix var som hittat!

Dagens kopp: Gul Kreol från Gefle

Ännu en Geflekopp med ett band av solgult i dekoren. Den här heter Kreol och är formgiven 1960 av Helmer Ringström. Modellen är Arthur Percys EA. Inte heller den här har jag något fat till, men testade att kombinera den till det udda blå Terrassfatet. Jag tycker så mycket om alla dessa svarta geometriska dekorer med band i olika färger, som går så fint att kombinera.

Dagens kopp: Gul Pallas från Gefle

Vilken lycka att hitta en gul Pallas! Visserligen utan fat, men ändå. Sedan tidigare har jag ett par assietter. Testade även att använda ett udda blått Terrassfat som jag har sedan tidigare. Koppen som tillverkades 1960-1964 är i Helmer Ringströms klassiska AU-modell, och dekoren är formgiven av Berit Ternell.

Dagens kopp: ljusblå dockkoppar i plast

Är de inte sagolikt underbara? Jag tror att de får följa med i picknickhinken i vår!

Dagens kopp: Anemone från Gefle

Visst kommer den med förebud om våren, fina kaffekoppen Anemone? När jag var liten hade vi en Anemonekopp med blå dekor i sommarstugan i Öregrund, men nu tror jag att det bara finns ett fat kvar, om ens det. Jag har alltid tyckt att den är så ljuvligt vårlig. Det är Berit Ternell som har formgivit dekoren, och den tillverkades av Gefle 1959-1963. Jag längtar efter vårbackarna i Stabbyskogen fyllda av blåsippor och vitsippor! Och Benny, Visst är det BT-modellen?

Dagens kopp: Pors modell BT från Gefle

Före jul köpte jag min första tekopp i Gefles modell BT. Vem som ritat BT-modellen vet man inte, men Benny gissar på Berit Ternell eftersom hon har ritat flera dekorer som den använts till. Jag håller med. Jag tycker att koppen är väldigt fint skålat utställd, och ännu finare att den vilar på en liten fot. Hänkeln är verkligen ursnygg. Så perfekt böj som gör den litet kaxig, men bara lagom så att den ändå har en mjuk form.

Att Pors-dekoren är formgiven av Berit Ternell är i alla fall känt, och hon ligger även bakom trevliga serviser som Pallas och Furuvik. Pors var i produktion 1960-1964, och tillverkades tydligen även i grönt, men det har jag aldrig sett. Här är den i alla fall i flytande blått. Det finns något så mjukt, snällt, tryggt och trevligt över flytande blå dekorer. Som att den säger åt mig att ta det lugnt när det är stressigt eller smeker och tröstar mig när jag är ledsen.

En speciell detalj är att den inte är stämplad mitt under koppen, utan på sidan. Har ni sett det på något annat porslin förut?