Designmysterium

I somras mejlade Lydia mig och frågade om jag hade en aning om varför de klassiska Kaj Franck-glasen Kartio plötsligt har ändrat form. Hon hade glas sedan tidigare, och hade just kompletterat med flera. Jag hade ingen aning, men trodde att de gamla glasen kanske kunde vara andrasortering eller nåt. För om de hade ändrat formen borde jag ju läst om det i någon inredningtidning. Inte heller på Ittalas hemsida står det något om detta. Nu fick jag också nya Kartioglas i födelsedagspresent, och det är verkligen stor skillnad! De nya glasen är tunnare, lägre, smalare i basen och bredare upptill. Lydia tycker att de gamla är snyggare, men jag tycker kanske att de nyare är en förbättring. Det är i vilket fall ett mysterium hur man kan ändra formen på en designklassiker vars formgivare är död. Särskilt som de skriver på hemsidan att många har försökt kopiera glasen, men inte lyckats, eftersom de är så fulländade. Bo kommenterade förändringen med att det är ju så pass stor skillnad att om IKEA hade gjort dem skulle de klara sig ifrån anklagelser om designstöld. Nu ska jag mejla Ittala och fråga hur det ligger till.

Bilderna är de som Lydia skickade. Själv har jag dem i alla möjliga färger.

Skivkonvolut med paraplyer

Lunchblogg hemifrån. När jag sitter hemma och jobbar kan jag lyssna på musik riktigt högt utan att det stör någon. Det är så nice. Just nu har jag ju några nya skivor att lyssna på också, som jag fick i födelsedagspresent. Lyssnar på The Concretes In Colour och Hello Saferide som jag fick i present, och Anna Ternheims Separation Road, som Bo köpte igår. Nedladdning och MP3-spelare i all ära, men det är en särskild känsla att hålla ett skivkonvolut i sin hand och att bläddra i häftet. Jag funderar på om nedladdningen har gjort att artisterna och skivbolagen anstränger sig extra att förpacka skivorna så att de verkligen ger ett mervärde.

På baksidan av häftet till Hello Saferide-skivan finns en snygg bild med paraplyer. Kommer att tänka på ett annat konvolut med paraply som jag gillar, det till Jimmy Smiths Bashin’. Började leta efter den skivan, men kom på att den har ju Mathias lånat sedan i våras någon gång. Hittade bild på nätet istället. Undrar varför jag gillar paraplybilder så mycket? Det kanske har att göra med min något romantiska föreställning om regnväder.

Middag hos Malin

Igår kväll stannade jag i Stockholm och var på middag hos Malin i Årsta med Helén och Elisabeth. Det var verkligen trevligt på alla sätt. Det är inte så ofta man blir serverad soppa ur skålar gjorda av värdinnan, men det blev vi. Malin har gått Konstfacks glas- och keramiklinje. Tyvärr blev det inet foto av skålarna, men väl av porslin gjort av Lindberg och Percy, och det är ju nästan lika bra.

Sjukt snygg vinylspelare

Vinylspelaren P3 i grönt från Rega är ju helt otroligt snygg, och alla de andra färgerna också. Plötsligt känns min svarta vinylspelare från början av 90-talet så trist.

DV Man

Bläddrar i nya magasinet DV Man, som handlar om mode för män. Har ju skrivit förut om att det är dåligt med bra herrmodetidningar, men det här ser bra ut. Har bara hunnit bläddra, men Andres Lokko skriver om den brittiska stilens tidlöshet och har intervjuat Morrissey om stil. Gillar även upplägget med stilikonsidorna: Kurt Cobain, Andy Warhol, Johnny Cash, , The Clash och Hertigen av Windsor.

Bycc upp ditt ord förråb

Jag sitter i Våra Gårdars förbundsstyrelse, och har arbetat en del med att ta fram en grafisk profil för organisationen. I det arbetet har vi engagerat min kollega Anton, som är grafisk formgivare. Han gjorde en justering av logotypen, som är i typsnittet Antique Olive, eftersom det i den ursprungliga logotypen var förvrängt. Anton har bland annat justerat den så att den använder typsittet som det ska se ut. Det innebär att G inte har ett streck som går in i bokstaven. Detta var det vissa som inte gillade när vi presenterade den grafiska profilen, och som hävdade att folk skulle läsa Våra Cårdar. Det tyckte inte vi. Den alltid lika hjälpsamme Magnus Andersson mejlade mig en bild av en enkrona, och undrade om folk läste Carl Custaf också.

Nu hittade Bo den här auktionen på Tradera, med en bok som använder samma typ av G på framsidan. Det verkar som den mannen skulle behöva behålla sin bok istället.

Ljuvligt skönt att sitta hemma och jobba

Idag sitter jag hemma och jobbar, och tar mig friheten att lunchblogga litet, i brist på lunchsällskap. Lämnade barnen hemma hos mina föräldrar i morse, och så kommer de hit lagom till middag ikväll. Det är så ljuvligt skönt att sitta ensam hemma och jobba. Inga som kommer och stör som på jobbet. Inga barn som klänger på mig. Sitter i soffan med datorn på soffbordet. Brygger te i kanna. Det gör jag sällan annars sen jag fick barn. Bara när vi har gäster. Men det är ju mycket trevligare att brygga i kanna än i koppen. Själva proceduren har ett egenvärde. Mummablandning och jubileumsblandning. Och så dricker jag ur en Blå Eld-kopp. Den ultimata formen på en tekopp.

Grymt bra illustratörer

Två riktigt bra illustratörer, som både har gjort egna barnböcker och illustrationsuppdrag i andra sammanhang:

Stina Wirsén

Joanna Rubin Dranger

Designtorget öppnar i Uppsala

Jag har länge funderat på vad det skulle bli av Järncitys gamla lokaler på Svartbäcksgatan. Det var nog ett år sedan de stängde, och det är ju bra läge på gågatan mittemot stadsbibblan. Nu är hela skyltfönstren tapetserade med reklam om vad som ska öppna i slutet av september. Det blir en minigalleria med Designtorget, klädkedjan STUK Manufaktur, Apple/Macoteket och nya kafékedjan Barista. Det låter bra, tycker jag.

Designtorget har bra sortiment. Dit kan man alltid gå och hitta något om man ska ge bort en present. Det är bra kvalitet och formgivning som känns modern, men finns både billiga och dyra grejer. Om man jämför med Uppsalas Stickspåret i Östra station, så känns Stickpåret ganska ok, men inte lika kul som Designtorget, och gamla Öster om ån känns just gammal och omodern. Det känns likadant som i mitten av 80-talet, och det är ju inte så kul.

Sista dagen på semestern

Igår var sista dan på semestern. På eftermiddan tog jag med mig barnen till Elisabeth, medan Bo var hemma och fixade grejer och åkte och storhandlade. Jag kollade på litet renoveringsprojekt i Elisabeths och Johans fina Gunnar Leche-villa i Kåbo. Vi diskuterade fasadfärg och trädgårdslösningar. På kvällen var pappa hos oss och åt middag. Han hade åkt in till stan för att han skulle på begravning i Lund idag, och så har han nåt sammanträde imorgon. Mamma är fortfarande med Amanda i fjällen.

Så här fin var Viggo i den rosa Me&I-tröjan som jag har köpt på Tradera. Men han ville inte stå still.

Modetidningar för män

I höstas försökte Bo hitta vettiga modetidningar för män, men det är inte lätt. Det är så mycket nakna tjejer på omslagen. Här kan ni läsa hans genomgång av modetidningar för män. King är ju rätt ok, och Bo har även börjat prenumerera på Diego, som är en läsvärd tidskrift. Det är ingen direkt modetidning, men de skriver en del artiklar och notiser om modeindustrin som är rätt intressanta. Idag läste jag i DN att Damernas värld nu startar en modetidning för män, DV man, som ska utkomma två gånger om året. Det kan ju bli bra, och seriöst inriktat på herrmode. Första numret kommer i slutet av augusti.

Museitisdag

I tisdags åkte jag till Stockholm utan familjen. Eftersom Viggo hade farmor och farfar att lajja med var det för en gångs skull inget gnäll när jag stack hemifrån. Jag åkte med 10-tåget, så att jag hade en timme på mig i Stockholm innan Elisabeth också kom med tåget. Letade bland annat vaxduk, men hittade ingen jag var nöjd med. Men jag köpte en liten liten filofax, minsta storleken. Den är två storlekar mindre än den jag har haft i flera år. Det är ett led i att sluta vara baglady. Ska jag ha mindre handväska måste även innehållet vara mindre. Vi får se hur det funkar.

Mötte upp Ella på Centralen vid tolv, och så promnerade vi ut till Skeppsholmen och åt lunch på restaurangen på Moderna museet. Sedan såg vi Bruno Mathsson-utställningen och Svensk hemmiljö: Allt i hemmet under 50 år på Arkitekturmuseum. Mathsson-utställningen var kul att se. Naturligtvis massa snygga möbler, och de hade byggt upp interiören i hans sommarhus, där man fick provsitta. Det fanns mycket snygga textilier av Astrid Sampe och Viola Gråsten. Allt i hemmet-utställningen var minimal, och kanske inte så informativ. Sen shoppade vi i museibutiken. Det blev några Mathsson-vykort, några snygga buttons och en mobil som man kan hänga vykort och foton i. Modernas och arkitekturmuseums gemensamma museishop är kul och bra.

Sedan gick vi till Nationalmuseum och såg Stig Lindberg-utställningen, som var utformad som en labyrint, precis som mönstret i hans berömda askfat. Det var en ok utställning, men jag hade gärna sett mer. Framför allt blev jag besviken på att de inte hade några roliga grejer med anknytning till Lindberg-utställningen i butiken. Bara katalogen och en annan bok som jag redan har, och så nyproduktionen av Spisa Ribb med fler koppar, Krakel Spektakelboken och litet porslinssmycken. Varför hade de inga vykort till exempel? Stig Lindbergs porslin och mönster skulle ju göra sig otroligt bra på vykort. Eller nyproduktion av kortleken. Överhuvud taget känns Nationalmuseums butik trist, förutsägbar och fantasilös. Målgruppen är rika östermalmstanter som är med i Nationalmusei vänner, och som tycker att konst alltid ska vara vackert och föreställande, liksom. Rosiga paraplyer och sånt. Jag köpte ingenting där, hittade inte ens ett vykort som jag ville ha.

Vår Stockholmseftermiddag avslutades med fika på Kulturhusets tak bland gräs och betong. Lika trevligt som förra gången jag var där. Och otroligt skönt att få umgås med en kompis i lugn och ro utan stress och ont om tid. Att hinna prata riktigt länge om allt möjligt.

Här växte jag upp

I eftermiddags när jag skulle gå till Vasaparken med Viggo och Klara gick vi förbi mina föräldrars hus på Idrottsgatan, där jag växte upp. De bor kvar i samma lägenhet som de flyttade in i 1965 eller -66, när huset var nybyggt. Just nu håller de på att måla om fasaderna på husen. Eftersom jag hade kameran med passade jag på att fotografera. Husen är av en ganska vanlig miljonprogramstyp, men det finns inte så många kvar med sitt ursprungliga utseende. På de flesta husen runt om i landet har de gjort ändringar eller bytt färg, men inte på dessa som tur är. Till och med träportarna är kvar. Många tycker säkert att husen är trista, men jag tycker att de är snygga, och de har mycket bra planlösning och med gedigna detaljer invändigt.

I Öregrund

Igår packade vi ihop våra grejer och åkte ut till mina föräldrar i Öregrund. Det regnade i Uppsala på förmiddagen, men när vi kom ut till landet till lunch var det toppenväder. På eftermiddan promenerade vi till Sunnanö och badade. Både Viggo och Klara hade jättekul vid strandkanten, och båda doppade sig ordentligt. Tyvärr var det en del bromsar där, och Klara blev biten på ryggen. Viggo springer omkring för sig själv i trädgården och leker och äter röda vinbär, och Klara har acceperat att vara ute med mormor och morfar utan mig eller Bo. Och så äter hon smultron i stora lass.

Vi blir kvar här några dagar. Vi hade tänkt åka hem på onsdag för att jag skulle åka till Stockholm på torsdag och gå på en street art-vandring, men biljetterna är slut både till torsdagen och fredagen. Trist. Men det får bli åtminstone ett till Stockholmsbesök utan barn för att gå på museer. Jag vill se Stig Lindbergutställningarna på Nationalmuseum och Gustavsbergs porslinsmuseum, och på Arkitekturmuseet vill jag se Bruno Mathsson-utställningen och Svensk hemmiljö: Allt i hemmet under 50 år.

Rå betong och högt gräs

Idag åt jag lunch med Elisabeth, Malin och Helén på StockholmsTerrassen på Kulturhusets tak. Framför allt trevligt att träffa mina gamla kompisar, men också en fantastisk oas så centralt det kan bli. Så otroligt snyggt med rå betong och planteringar med olika gräsarter, och så de snygga Hötorgsskraporna ur ett bra perspektiv. Och det var inte alls svårt att få bord fast vi kom dit kvart över tolv. Det verkar som att inte så många känner till att det finns.

Sedan begav jag mig till Polisförbundets kansli på Grev Turegatan för att hämta Kakburken, ett diskussionsmaterial för att arbeta med jämställdhetsfrågor, som de tagit fram. Vi får låna en kakburk för att se om det är något att plocka idéer från till IOGT-NTO:s jämställdhetsarbete. När jag rör mig i sådana kvarter, med en massa roliga butiker, får jag ett sånt sug efter att ha massa tid att bara gå runt i lugn och ro och kolla på roliga saker. Jag hinner ju aldrig det. När jag måste handla något har jag alldeles för litet tid och störtar in i en affär. Jag vill ju gå runt och jämföra tills jag hittar det bästa. När IOGT-NTO:s kansli låg på Birger Jarlsgatan kunde man passa på att gå i affärer på lunchen, men på Stora Essingen finns ingenting. Där finns bara Konsum och en blomsteraffär.

Litet kändisspoting blev det också. Med några minuters mellanrum såg jag först Bolibompa-Yankho och sedan Brasse Brännström. En barnprogramledare från 70-talet, och en från idag.

Ikväll somnade faktiskt barnen i vettig tid. Bo hade förhindrat att de sov för mycket på dagen. Skönt.

Ordenshusexkursion i Norduppland

I lördags skulle Våra Gårdars distriktsstyrelse besöka några av våra lokaler i Norduppland och träffa ägarföreningarna. Vi hade bestämt datum tillsammans på förra mötet, och Magnus hade planerat resan och kontaktat föreningarna. Men när helgen närmade sig visade det sig att alla gubbarna i styrelsen fått förhinder, så det blev bara jag och Magnus. Nu är det ju väldigt roligt att åka omkring med Magnus en hel dag, men det var litet fånigt att de andra inte kunde. Det blev i alla fall tre bra besök. Vi åkte vid 8-tiden på morgonen och kom hem på sena eftermiddagen. Först åkte vi till IOGT-NTO-lokalen i Skutskär, där vi träffade två av eldsjälarna i styrelsen, som har fått fart på föreningen och junisverksamheten. Jättekul! Ordenshuset användes både av IOGT och NTO innan sammanslagningen, så det fanns många föremål som visade på både IOGT- och NTO-historia.

De hade använt gamla regalier som omtag för ridån. Knasigt. L O står för logeorganist.

Det här fina diplomet hängde i lokalen. Om jag inte missminner mig var det så att den första NTO-scoutverksamheten som startades i Sverige var just i Skutskär på 30-talet, men jag har inte hunnit kontrollera. I vilket fall är det intressant med estetiken med de nakna bågskyttarna.

Efter att vi varit i Skutskär åkte vi till MHF:s fritidsområde i Sikhjälma i närheten av Skäplinge. Det är en camping och stugby som ligger otroligt fint vid havet. Den här snygga gamla skylten visade vägen.

Efter Sikhjälma var det dags för lunch. Jag hade med mig picknickmat, naturligtvis nedpackad i den fina och funktionella picknikhinken Taffel, designad av Sigvard Bernadotte.

Vår sista anhalt var IOGT-NTO-lokalen i Västland, en gammal nedlagd Konsumbutik. Mannen som tog emot oss och visade oss runt var 87 år, men han hade reparerat en vägg förra året, och höll på med omfattande trädgårdsarbete. Magnus hade kavlat upp byxbenen när han badade fötterna efter lunchen, men glömt att vika ned dem igen. Han såg ganska kul ut när vi gick runt och tittade på lokalen.

Inne i lokalen i Västland fanns detta snygga draperi. Även gardinerna var av detta tyg. Jag tror att det kan vara ett Viola Gråsten-tyg.

Spånarmöte i Tullinge

Då och då brukar vi fyra på kommunikationsavdelningen ha spånarmöten för att ta upp sådant som vi vill få hjälp och feedback av varandra med. Idag åkte vi hem till Lydias radhus i Tullinge och åt lunch och hade möte i solen på hennes uteplats. God lasagne och jordgubbar med glass fick vi. Kul att komma hem till henne och se hur hon bor, eftersom vi ofta diskuterar renovering, inredning och trädgård. Särskilt värt att notera var de röda luckorna i köket och fondväggen vid matplatsen tapetserad med franska dagstidningar. Där får man se till att inte stänka tomatsås på väggen.

Jag hade skrivit ut en karta över vägen från stationen hem till Lydia, men Anton sa att han hade memorerat vägen, så vi fick inte använda kartan. Jag tror nog att det blev aningens omväg, men det tyckte inte Anton.

Snyggaste funkislekstugan

Kolla vilka snygga trädgårdsbodar, hundkojor och lekstugor i funkis: www.tradgardshus.se. Det finns så enormt många fula trista knuttimrade bodar, men de här är otroligt fina.

Betonggjutning, del 2

Idag var jag och Viggo ute flera timmar på eftermiddagen. Jag lassade sand och jord, och varje vända fick Viggo åka i skottkärran tillbaka när den var tom. Jag klippte även ner torra delar av perennerna, och Viggo satt i plommonträdet.

Sen kom Anita och Ullie och vi tog loss våra betongföremål ur sina formar. Det var svårt att få loss formarna. Jag är väl sådär nöjd med resultatet, men det var ju första gången vi testade betonggjutning. Jag hade nog för lös betong i botten på fågelbadet, för den hade trängt upp över delar av mosaiken. Jag försökte skrapa fram bitarna, men det är ganska ojämt, och allt gick inte att få fram. Litet ocentrerat med den inre formen i den yttre blev det också.

Betonggjutning, del 1

Igår var Ullie, Anita och Fia här hela dagen, och vi gjöt betong. Tyvärr var det ganska blåsigt och kallt. Vi hade samlat på oss trasigt och kantstött porslin, som vi krossade och använde som mosaik. Vi gjorde krukor, fågelbad och gjöt även av rabarberblad till skålar. Nu står betongen och brinner i ett dygn. I eftermiddag ska vi ta ut allt ur formarna. Då blir det mer rapport.

Viggo var förstås också med, och han tyckte det var kul att tejpa på porslinet.

Fia gör småbitar av porslinet. Först lägger man tallriken i en gammal handduk, och så bankar man med hammare eller gummiklubba. Man använder handduken för att skärvorna inte ska sprätta iväg. Sedan kan man knipsa av mindre bitar med tång.

Ullie och anita fryser. Viggo är koncentrerad med att pyssla.

Ullie breder ut betong på ett rabarberblad. Först har man en liten hög med sand för att få skålformning. Sedan lägger man rabarberblad ovanpå med undersidan uppåt. Det är där den tydliga ådringen är.

Fia gjuter i en liten form tillverkad av kartong.