Örjan Keramik, vad är det?

Igår såg jag det här fatet inne på Emmaus. Köpte det inte, men blev litet nyfiken på etiketten som det stod Örjan på, och så en riddare i rustning. Sökte litet, men hittade bara en tråd på Precis en sån, och det är ingen som vet något av substans. Där fanns dock en annan etikett som det står Örjan Keramik på, som verkar senare.

Dagens symönster: Stil 2089 Skjortklänning från 60-talet

Dagens symönster: Stil 8013 Ärmlös blus från 50-talet

Åh, jag älskar brunettens taggiga lugg, de snygga ögonbrynen och röda läpparna.

Dagens symönster: Stil 9235 Pennkjol från 60-talet

Nu var det länge sedan jag bloggade om dagens symönster, men jag hittade några fina på loppis för ett tag sedan. Här kommer första.

Ett tjuv- och rackarspel

Minns ni att jag hittade ett sånt här spel i somras på bakluckeloppisen i Norrskedika, men ett tyskt? Köpte det då för att det var så snyggt, även om jag inte kan tyska. Nu hittade jag alltså en svensk variant. Roligt! Gillar verkligen att det heter Ett tjuv- och rackarspel, och uppskattar särskilt att det är korrekt skrivet med bindestreck efter tjuv. Avskyr att det så ofta skrivs fel i sådana sammanhang.

Kalle Ankas loppspel

Det andra spelet som jag hittade på Myrorna i onsdags. Också mycket uppskattat av barnen.

Pelle Svanslös knuff

I onsdags när jag skulle på styrelsemöte med Folkrörelsearkivet hade jag litet tid över mellan tåget och sammanträdet, så då hann jag slinka in på Myrorna. Inte mindre än tre finfina spel hittade jag. Det här trodde jag möjligen var samma som jag hade när jag var liten, ett spel med genvägar via stegar och kanor, och med en snurra. Det var det alltså inte, men barnen tyckte att det var kul. Vi har spelat det flera gånger redan. Fint i alla fall, och samma illustratör som på pusslet som jag hittade härförleden.

Gamla Konsumaffischer: Högtider

Gamla Konsumaffischer: Makaronsdag

Gamla Konsumaffischer: Ögats mjuka tjänare

Marängspöken, marsipanspöken och andra lirare

Halloweenmiddag med Magnus, Maria, Helmer och Arvid som gäster igår. Jag hade gjort en pumpapaj med ricotta och parmesan, halloweenpaprikor fyllda med kryddig couscous, kryddiga biffar på lamm- och nötfärs, en sallad med bland annat päron och sist men inte minst avhuggna fingrar! De där blodiga fingrarna, som alltså var varmkorv delad på hälften, där snittet doppades i ketchup och mandelspån stacks in i runda änden som naglar, visade sig vara för läskigt för Helmer, men han fick odekorerad korv istället. Och så marängspöken och spökbakelser som jag fick idén till från Allt om mat, men istället för att göra en chokladrulltårta bakade jag en riktigt kladdig chokladbotten från den här tårtan, tog ut rundlar som jag lade direkt på assietterna och byggde upp bakelserna med körsbärsmarmelad, hallon, vispgrädde och så marsipan ovanpå. Tyvärr råkade jag bränna mig rejält på ett finger när jag smälte chokladen som jag skulle göra spökenas ögon med, så jag hade vissa problem med att kavla ut marsipanen tillräckligt tunt. Marängspökena tippade litet åt olika håll under gräddningen, men jag tycker att det ser ganska kul ut. Som att de kråmar sig och försöker smita iväg. De försvann i ett nafs medan barnen tittade på Casper, lagom läskigt spökigt för Helmer och Arvid som inte är lika härdade som Viggo och Klara.

Mera om allglasen från 60-talet

Jag fortsätter att lägga pusselbitar i designmysteriet. Igår på min loppisrunda var jag inne på Qepta, och då stod där några rökfärgade och ett ofärgat glas i vad jag har trott vara Bengt Edenfalks allglas för KF. Frågade ägaren Karin, och det trodde hon också. Jag berättade om mina andra glas från KF och mina funderingar om det var de som var Bengt Edenfals allglas, eller om KF hade flera allglas av den typen. Vi pratade om hur svårt det är med glas, eftersom det inte finns något tryckt på den som på porslin. Det var ju rena turen att jag kom över de där glasen i originalkartong, och fick veta att de hette Lilla Ett glaset och var tillverkade för KF. När jag senare på loppisrundan kom till Två sekel hittade jag ett ofärgat allglas på 5-kronorshyllan i källaren, så då köpte jag det för att jämföra med. Och titta hur lika de är i foten. Kan det i själva verket vara så att det är samma serie, men att de ser litet olika ut i formen ovanför foten beroende på vilka drycker de är tänkta till? Alltså att båda är Bengt Edenfalks allglas för KF, och att serien hette Lilla ETT glaset?

Gamla Konsumaffischer: Cirkelkaffe

Dagens tekanna: MA i Manganiaglasyren från Gefle

Vilken bra start på morgonen när jag får göra mitt frukostte i en MA-kanna med Manganiaglasyr igen. Jag har nämligen en sedan tidigare, men för något år sedan råkade jag tappa locket i diskbänken så att det gick sönder. Vilken bedrövelse eftersom det var min favoritkanna. En favorit för att den är så rymlig och med stor öppning så att man får ner en stor tekula. Praktisk och skön att hålla i och hälla ur. Snygg med sin halvmatta svarta glasyr, som gör den så bra att kombinera med vilka koppar som helst. Den skålade knoppen är jag också väldigt svag för. Och nu har jag lyckats köpa en ny på Tradera, tack vare Benny som tipsade!

MA-kannan är formgiven av Lillemor Mannerheim 1956, och den finns med många olika glasyrer. Själv har jag den dessutom i Rubin och Peru. De här kannorna är dock något mindre än Mangania. Ni kan se en bild med storleksskillnaden där jag skriver om Rubin.

Designdetektiven har löst en till gåta

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt, men bra ändå. I somras hittade jag några allglas från 60-talet på Vaksala torg, men visste inte tillverkare säkert. Så plötsligt dök de här glasen i originalkartong upp på Tradera, och jag såg ju direkt att det var samma glas. Därför kollade jag inte ordentligt där det stod i objektbeskrivningen om mått, och det visade sig att det här var modell mindre, för likör och snaps antar jag. Och det har ju jag ingen nytta av eftersom jag är nykterist. Men vad då, man kan ju göra fina blomsterarrangemang i dem, eller hur?

Dessutom var de värda att köpa ändå, på grund av förpackningen. Nu vet jag att glasen är gjorda på Johansfors för KF. Lilla ETT glaset heter det. På asken står det Ett glas för de flesta drycker.

Men litet förvirrad är jag ändå. Då i somras lyckades jag uppenbarligen kolla upp hur Bengt Edenfalks allglas för KF såg ut och konstatera att det inte var dem som jag köpt, men nu lyckas jag inte googla fram bilder på dem. Samtidigt känns det ju konstigt att KF skulle ha tagit fram två olika allglas. Kan det här vara Bengt Edenfalks allglas trots allt? Hittar ingen uppgift om att han gjort något som tillverkats på Johansfors.

Gamla Konsumaffischer: de goda resursernas mjöl

Gamla Konsumaffischer: Gör pengarna dryga

På antik- och kuriosamässan i Kista fanns en utställning med gamla Konsumaffischer. Jag har sparat litet på de här inläggen, men nu tänkte jag ha en serie med Konsumreklam. Vi börjar med några tydligt ideologiska, även om det ideologiska budskapet oftast finns med även i reklamen för mat och andra produkter.

Grönt Upsala-Ekeby-fat av Vicke Lindstrand

Det här fina Upsala-Ekeby-fatet av Vicke Lindstrand från 1951 hittade jag på stora loppisen i Mellösa. Så härlig grön glasyr. Vet inte om serien har något namn, men en vas ur samma serie finns med i Karin Söderlinds Uppsala-Ekeby-bok, och där hittade jag uppgifterna om årtal och att det var Lindstrand.

Starkt barndomsminne: blomman på Cirkelteburken

Och på tepåsarna förstås. Det var olika färger beroende på tesort. Tyckte alltid att den var så fin. Så snäll och vänlig på något sätt.

Händelser kring ett torg

Så kallas fontänen på Vaksala torg som Klara tycker så mycket om. Och visst är den fin? Det finns så mycket att titta på. Skulptören heter Axel Wallenberg. Den är en gåva till Uppsala stad av Anders och Lisa Diös, på ett ställe finns inskriptionen Till Tycho Hedén och snett under Frihet, jemlikhet (sic), broderskap.