Mamma, det står en GUL BUSS ute på gatan!

Just när det var dags för gästerna att komma igår och jag knäppte knapparna på finaste hopeskorna kom Klara inrusande. Mamma, det står en GUL BUSS utanför! Mycket riktigt. Det var Jenny som anlände med ljusgula veteranbussen. En snygg entré till mitt 40-årskalas.

Fyrtio

Trött trött efter en fin dag. Orkar inte blogga om den mera nu. Får väl göra det imorgon. Ville bara säga tack för alla fina gratulationer som jag har fått på olika sätt!

Dagens kopp: Blå Lillemor från Gefle

Gefleporslin kan vara rätt ojämnt i trycket på dekoren tycker jag. Oftare små fabrikationsfel eller svagt tryck än hos de andra stora svenska porslinstillverkarna under 1900-talet. Jag tycker i och för sig inte att det gör något. Skavankerna ger de unika exemplaren karaktär och personlighet. Lillemorkoppen i blått som jag fick igår av min bror Matti var dock ett synnerligen fint exemplar. Djupt blått tryck. Finemang känns det att dricka te ur den på min födelsedag!

Lillemor har jag inte sedan tidigare, men har bloggat om Mattis svarta kopp. Den trevliga AU-modellen liksom dekoren är formgiven av Arthur Percy, och Lillemor var i produktion 1951-1964.

Kalasar bara

Midnatt har passerat. Nu är det faktiskt min 40-årsdag. Idag har jag firat med familjen. Mina föräldrar och syskon har varit här, och mammas fina faster Karin som bor här i Uppsala kom och överraskade mig. Min svägerska Karin sa att hon aldrig hade sett så många kakor. Själv kom jag aldrig till tårtan och svartvinbärs- och chokladtryffelpajen. Det räckte bra med kakorna. När man har fina kakburkar tycker jag förresten att det är fint att servera direkt ur dem. Och kanelbullarna, dem glömde jag i frysen. Jag tar fram dem imorgon. Då blir det mera finfint fika med några kompisar.

Kan för övrigt meddela att svartvinbärsmacaronerna blev to die for. Sådan perfekt balans mellan sötma och syrlighet. svartvinbärspurén gifte sig perfekt med smörkrämen.

Förresten, apropå småkakor. Min mormor sa en gång att även om man skulle servera sju sorters kakor så fick man aldrig ta mer än två när man var bortbjuden. Sånt strunt gäller inte hemma hos mig. Jag serverar glatt nio sorters kakor, och man får äta hur mycket man vill av hjärtans lust. Fattas bara annat. Jag gillar överdåd.

Kidnappad

Litet konstigt tyckte jag allt att det var när Andreas sa att vi skulle ta en arbetslunch och prata om rutiner. Vad då, just rutiner vore väl enklare att sitta på jobbet och gå igenom? Och vore det inte avsevärt mycket roligare att snacka om veckans skivsläpp, bakning och andra väsentligheter? Fast det där var ju bara ljug, för jag blev kidnappad till lunch på Mäster Anders och blev uppvaktad litet i förväg på 40-årsdagen av mina kollegor. Mycket trevligt! En fänkåls- och majssoppa, stekt strömming med potatismos och skirat smör och så en liten pralin med anis och persika som avslutning. Dessutom fina presenter, Tusen svenska klassiker – Böcker filmer skivor tv-program från 1956 till i dag och riktigt fint jasminte från In the Mood for Tea. Det ska jag dricka imorgon när jag ska sitta hemma och jobba med nyhetsbrevet.

Fina Hertha-faten

Vad glad jag blev när fina Hertha-faten som jag köpt på Tradera väntade på mig i brevlådan när jag kom hem med barnen. Reliefmönster som oftast när det är Hertha Bengtson. En kombination av matt och blank glasyr. Den ena ser ut som en maskrosboll, den andra som ett frö eller kärna. Jag skulle gissa att de är från mitten eller slutet av 60-talet.

Kalasbakar

Närmast maniskt bakar jag kaksort på kaksort och fyller kakburkarna medan jag lyssnar på P1. Har fortfarande på mig nattlinnet, men tänkte duscha och klä på mig så jag kan tvätta fönstren. September är kalasmånaden, för då fyller både jag, min mamma och Viggo år. Och i år är det ju litet extra eftersom jag fyller 40 år om precis en vecka.

Den stora festen får vänta till senare i höst. Först ska köks- och badrumsrenovering till stånd. Men på lördag kommer mina föräldrar och syskon och firar mig, och på söndag, som är födelsedagen, kommer några få vänner och hänger med mig, vänner som är litet som familj för mig. Men oroa er inte ni andra, det blir stor fest senare, och jag lovar att det blir massor av kakor då också.

Vad jag har bakat än så länge? Mummakakor, bondkakor, chokladkolasnitt, kolasnitt, schackrutor, syltkakor, drömmar och nöttoppar. Men det är ju massor av dagar kvar, så jag hinner baka mera! Och så måste jag kila förbi nån loppis och köpa fler kakburkar. Det här går ju inte.

Dagens tekanna: rubinröd MA-kanna från Gefle

Behovet av en fin tekanna på nya jobbet var trängande. Ganska snabbt hittade jag den här rubinröda skönheten på Tradera, och den blev min! Faktum är att det visade sig vara en lillasyster till min vardagstekanna här hemma. Att det var MA-kannan med glasyren Rubin visste jag, men när jag fick hem den visade det sig att den var något mindre än den jag har i Manganiaglasyren. Jag hade ingen aning om att den fanns i olika storlekar. Jag vet inte heller när Rubinglasyren kom på MA-kannan. Den var nog inte en av originalglasyrerna 1956 när tekannan började tillverkas, även om Rubinglasyren användes på olika Gefleporslin 1940-1967. Vad som är speciellt med Rubinglasyren jämfört med de andra glasyrerna som jag sett på MA-kannan är att den är blank, medan Mangania och de andra är matta.

Nu behöver jag bara en mjölkkanna och en tekopp som passar till att ha på jobbet. Tänker att en röd Lillemor vore hur fint som helst.

Same same

Nyklippt. Skönt att få det fixat inför 40-årsdagen. Det är faktiskt nästa vecka. Samma frisyr, samma Kerstin, men jag tänkte att jag skulle se gladare ut. Brukar få klagomål på att jag inte gör det på bild.

Nej, jag vill gå på loppisar med dig, mamma!

Under lördagseftermiddagen spenderade jag några timmar med att trampa runt på gatorna i hela Lövstalöt, en villaförort norr om Uppsala. De hade garageloppis, och flera hus på varje gata sålde faktiskt grejer. Tyvärr fanns det inte något för mig. Folk sålde mest avlagda barnkläder och leksaker, och så en del porslin och annat från de senaste decennierna som inte lockar mig. Det är möjligt att det fanns några 50- och 60-talsfynd på förmiddagen som jag missade. Barnen blev i alla fall glada över att få Spindelmannendockor.

När vi hade traskat runt ganska länge och barnen började bli trötta såg jag en lekpark och sa till Klara att hon kunde leka i den medan jag kollade loppisarna. Men det ville hon inte alls. Nej, jag vill gå på loppisar med dig, mamma! Bra tjej.

På vägen tillbaka blev det en sväng in på Antikhuset i Svista. Hittade inget jag ville ha där heller. De har mest sånt som är från tidigare decennier än vad jag är intresserad av. Men jag såg det här italienska badrumsskåpet i rätt mintgröna kulör, som jag vet att Libby på Femtiotalsjakten är ute efter. 600 kronor. Dagens tips.

Fredagsfika på Konditori Trianon

Vi gick till Konditori Trianon efter fritids och dagis och fikade med Magnus, Maria, Helmer och Arvid. Riktigt tantfik med mycket bra bakverk. Jag tog en mockabakelse så klart. Finfint.

Fina lilla Hertha

Titta vad fin den är med blommor i, lilla Herthavasen som jag köpte på Frälsis loppis för några veckor sedan. Det är så härligt att gå ut i trädgården och plocka blommor. Oasis måste man ha i den här vasen, för annars trillar blommorna ur.

Så här ser det ut när jag sitter hemma och jobbar med mina två acer

Åh, så skönt det är att sitta hemma och jobba. Det har jag gjort idag. I nattlinne ända till lunch faktiskt. Det spelar ju ingen roll. Nu har jag två acerdatorer. Den bortre litet större är min privata. Den som står närmast är min jobbdator. Den får plats i min handväska.

Tillbringaren Signatur

Libby med Femtiotalsjakten hade fyndat en röd Signatur-tillbringare, och när jag kommenterade att jag hade en ljusgul med etiketten kvar undrade hon om jag hade någon bild på den på bloggen. Det verkar jag inte ha, så det var bara att ta fram och fotografera. Jag köpte den för många år sedan, kanske sent 90-tal, på Myrorna vid Adolf Fredriks kyrka i Stockholm om jag minns rätt. Tror att den stod i en monter, så den var nog inte superbillig.

Fantastiskt praktisk är den i alla fall som är utformad så att den får bra plats i dörrfacket i kylskåpet. För att inte tala om snygg. Signatur är så klart formgiven av Sigvard Bernadotte och Acton Björn för Husqvarna borstfabrik. De har verkligen gjort så många geniala plastföremål. Året var 1963 1959.

Dagens kopp: Grön Emma från Gustavsberg

En syster till den bruna varianten av Emma kommer här, en grön Emmakaffekopp. Hittade den också på hyllan med udda kaffekoppar utan fat på Söders antik & kuriosa. Jag tycker nästan att den gröna är finare än den bruna. Ni kan läsa mer om Emma och se hur den bruna dekoren ser ut här, där jag skriver om en tekopp ur min systers köksskåp.

Om man är väldigt trött och hungrig

och ligger i soffan och väntar på att middagen ska bli klar, då kan man somna mitt i en tugga knäckebröd.

Dagens kopp: Rosenbrun från Gustavsberg

Rosenbrun hade jag faktiskt aldrig sett när den stod där på en hylla med udda kaffekoppar utan fat på Söders antik & kuriosa. Inte finns den heller med i den stora boken om Gustavsberg av Gösta Arvidsson som utkom för två år sedan. Om man googlar kommer det upp en del träffar på japanska sajter som säljer skandinaviska moderna aktiviteter, men jag har inte hittat några mer uppgifter om den. Fin är den i alla fall med sin bruna 70-talsblomma.

Det doftar blomsterbutik i mitt rum på jobbet

Liljorna som lillebror kom förbi med förra veckan har slagit ut.

Dagens kopp: Gul Rosmarin/Capri från Rörstrand

Nej, jag har faktiskt ingen Rosmarinkopp sedan tidigare. Min syster har en hel teservis i rosa som jag bloggat om tidigare. Och det är litet lurigt med den här gula varianten, som jag hittade på Väderkvarnens gammalt & nytt samtidigt som Helianthuskoppen. Den här fick jag betala 80 kronor för, förresten. Det som är lurigt är ju att Rosmarin, som är formgiven av min favorit Hertha Bengtson, finns i brun, grå, rosa och vit glasyr. Den tillverkades 1957-1966. Men så finns den här koppen i gult, som kallas Capri, fast det är exakt samma kopp. Jag tycker nog att ursprungsfärgerna är finare, men det är roligt att ha den här gula också.

Vad som är så fint med Hertha Bengtsons sätt att arbeta med reliefmönster är hur glasyren lägger sig och fördjupar mönstereffekten. Ingen slår förstås Blå Eld, och jag tycker även att det gäller själva formen på koppen, men visst är den fin den här också.

Dagens kopp: Helianthus från Gefle

Helianthus är den första koppen i den här modellen från Gefle som jag har, vad jag kan se en EB. Jag hittade den på Väderkvarnens gammalt & nytt igår för 40 pix. Bara att slå till! Helianthus är formgiven av Göran Andersson och tillverkades 1962-1966. Formen på koppen är trevlig, tycker jag. Lagom stor och lagom tunt gods som känns skönt mot läpparna. Kanske att hänkeln är mera snygg än skön att hålla i. Solrosdekoren passar extra bra så här i solrostider!

En utvikning: När jag kollade modellen på Bennys fantastiska sida om framför allt Gefleporslin slogs jag av likheten mellan Daisy och Furuvik, men Daisy är formgiven av Helmer Ringström 1963 medan Furuvik skapades av Berit Ternell 1961.