Frön i jorden

Nu har jag hunnit färdigt med att lassa sand och jord till köksträdgården, och idag sådde jag. Innan veckan är slut ska jag sätta potatis också. I höstas flyttade jag lökväxterna som fanns i rabatterna runt huset för att jag trodde att vi skulle hinna dränera under vintern, men nu blir det väl inte av förrän till hösten. För att det inte ska vara alldeles tomt ock trist i rabatterna har jag sått sommarblommor där. Det här har jag sått idag:

rödbeta
morot
röd mangold
bondböna
sockerärt
gul lök
huvudsallad
baby leaf-sallad
plocksallad, red salad bowl
rucolasallad
rädisa
dill
slätbladig persilja
gräslök
citronmeliss

ringblomma
buskkrasse
slingerkrasse
sommarnejlika
zinnia
sommarlövkoja
trädgårdsnattviol
jungfrun i det gröna
atlasblomma
pomponaster
solros
sömntuta
musselsyska
rosenskära
luktärt
stockros, The Watchman (nästan svarta)
blåklint, blandade färger
blåklint, Black Boy
sibirisk vallmo
pionvallmo
akleja, Miss M. I Huish
akleja, Winky Double Red-White

Så här litet är det kvar av sand- och jordhögarna:

Prydnadsapel eller riktiga äppelträd

De två äppelträden på vår tomt är ju inga riktiga äppelträd, utan prydnadsaplar. Vi kommer att ta bort dem i samband med dräneringen, och plantera riktiga äppelträd istället. Först och främst för att vi vill ha frukt, men också för att riktiga äppelträd är mycket vackrare. Bladverket ser mycket friskare ut och även blommorna är vackrare. På prydnadsaplar är bladverket lätt skiftande åt rött och blommorna mörkare.

Det här är prydnadsapeln i vår trädgård.

Det här är ett riktigt äppelträd tvärs över gatan. Bakom ser man den vackra Ornäsbjörken. Jag blir så glad varje gång jag tittar ut genom köksfönstret. Jämför hur den såg ut i vintras.

Råttfångaren från Bärby Hage eller världens fegaste människa

Häromnatten höre Bo ljud från diskbänksskåpet där vi har all sopsortering. Mycket riktigt fanns det råttskit där nästa morgon. Han köpte en liten dosa som man stoppar i ett eluttag, och som ger ifrån sig ultraljud som skrämmer möss och råttor. Det har funkar rätt bra på Solgläntan. Igår kväll satte han in den i uttaget i diskbänksskåpet, och lade även dit ett par råttfällor. Litet senare smällde det till. Vi kunde höra hur något kämpade där inne. Jag frågade Bo vad han tänkte göra, och deklarerade att jag inte ville hantera det. Jag får väl börja med att läsa på på Internet, sa Bo. Sen kom han upp ur källaren med två hinkar och litet annat. Ska du dränka den?, frågade jag. Det tyckte Bo var en bra idé. Vi stängde båda dörrarna till köket, ifall råttan skulle lyckas komma loss. Jag tyckte det var så läskigt att jag ställde mig på en stol för säkerhets skull. Bo öppnade luckorna iförd rosa diskhandskar, tog med tång ut råttfällan med råttan, och lade den i hinken. Jag skymtade den, men såg inte så noga. Bo sa att det nog var en råtta, och ingen mus. Dessutom tyckte han att han hörde något mer i natt, men vi det fanns inget där. Och vad gör man med den dränkta råttan och det äckliga vattnet som den legat i hela natten?

Fy, fy, fy, fy faan vad äckligt det är. I detta högteknologiska samhälle som kan fixa det mesta kan möss och råttor forcera nästan vad som helst. Och det konstiga är att vi inte har haft något problem på hela vintern. Varför kommer de nu?

För tydlighetens skull; det är Bo som är hjälten i den här historien, och jag världens fegaste.

Tillbaka till Stabbyskogen

Efter att Viggo och jag hade varit hos frisören igår skulle vi cykla och plocka blommor, och Viggo fick välja vart vi skulle. Stabbyskogen valde han. När vi bodde i lägenheten hade vi Stabbyskogen inpå knuten och var alltid där. Viggo var så lycklig när vi kom dit igen. Han hittar överallt. Hoppande och springande ropade han förtjust: ”Nu tar vi den här stigen, mamma. Den här stigen är så fin. Och den här är gullig, och den är rolig.”

Jag plockade en bukett med mandelblom, gullvivor, vitsippor, daggkåpa, syren, förgätmigej, humleblomster, ängssyra, smörblommor, gökärt, liljekonvaljer, blåbärsris och midsommarblomster i knopp. Viggo tycker att liljekonvalj är ett så vackert namn. Han kan många blommor efter otaliga blomplockningsturer och läsande av Måns och Mari-böckerna och Ellens blombok. Jag älskar verkligen att plocka blommor. Det är en sån lycka. Hjärtat slår små volter.

Viggo hos frisören

Idag tog jag med Viggo till hårfrisören, och vi klippte oss båda två. Det var första gången Viggo klippte sig hos frisören. Tidigare har jag klippt honom. Han var jätteduktig och satt stilla nästan hela tiden. Frisörskan hade i litet vax i håret, men sedan hade han ju cykelhjälmen på, så det blev litet tillplattat.

Tankar från ett ombudsmöte

Nu är jag hemma igen från Våra Gårdars ombudsmöte i Vetlanda. Ni ska veta att när man är på Våra Gårdar-gig är alla som inte är pensionärer unga. IOGT-NTO är oerhört ungdomligt och vitalt i jämförelse. Det är inte så många unga som vill jobba med fastighetsfrågor. Eller får förtroendet. Och när deltagandet ser ut som det gör, blir arrangemanget anpassat efter det. Fredagens kvällsunderhållning var ett Pelle Näver-program. Lördagens kvällsunderhållning Bo och Tina Frid, välkända med sina musikprogram inom IOGT-NTO-rörelsen. De hade som någon sorts devis att ”alla kanske inte gillar allt, men alla kan hitta något som de gillar”. Skitsnack. Man kan inte tänka så när man gör program. Det går inte att göra program som passar alla smaker, och det är bara att accepera. Jag hatar när folk tänker så. Och jag gillar väl inte visor och musikal och ta-mig-till-haaavet. Men jag vet att de är oerhört uppskattade i många åldrar, och det var ett bra val av underhållning för den här kvällen. Blir bara så irriterad när man påstår att det ska passa alla. Det är faktiskt helt ok att alla inte gillar samma sak.

Var litet besviken att det inte var någon där som representerade UNF, men efter att den händelse som jag nu ska berätta om hade inträffat, är jag glad att det inte var någon där. Efter kvällsunderhållningen igår pratade en representant från värdföreningen från lokalen som vi var i. Han berättade om lokalen, och så började han säga att ungdomen av idag kan man inte lita på. De bara super och förstör. Ungdomar kan man inte ha i lokalen. Genast började en stor del av publiken protestera och skrika NEJ, så är det inte. Men han bara fortsatte. Jag och de som jag satt tillsammans med, några av de få som var under 60 år, blev så arga att vi reste oss och gick. Vi pratade om hur illa han hade betett sig hela vägen hem till hotellet.

Det är inte bara åldersfördelningen som skevar i Våra Gårdar. Det är förbannat mycket gubbar. Jag och Gunnel Karlsson fick skjuts av Sture Andersson från hotellet till IOGT-NTO-lokalen igår när det regnade. Han kallade oss flickor. Jag är 36 år, och Gunnel är väl en tio år äldre än jag. Flickor?

Förhandlingarna då? Det blev faktiskt en del diskussion. Men allt gick igenom utan några ändringar. Många kommenterade vårt visionsdokument Från nu till 2015 och var imponerade och tyckte att vi gjort ett gediget arbete. Det var kul, särskilt som jag var med i den arbetsgrupp som arbetade fram det. Men det var verkligen ordentligt processat, både vad gäller innehåll och språk, och väl förankrat eftersom vi hade haft ett antal regionala idékvällar kring dokumentet under hösten. Så väl förankrat måste IOGT-NTO:s jämställdhetsprogram vara när vi lägger fram det på kongressen nästa sommar!

Annars kan jag berätta att på Vetlanda kommuns hemsida står det att snart är det jul. Jag och Birgitta Olli var in i en kiosk på väg hem till hotellet, och där sålde de både juleskum och julkulor, och dessutom hade de en pappskylt med glad påsk! Frimicklarna därnere kanske firar alla kristna högtider året om?

Vad var bäst med helgen, då? Jag fick sova två nätter på hotell, ensam, utan barn. Jag fick till och med enkelrum fast jag inte bett om det! Det var så oerhört skönt att få sova ostört. De andra hade blivit störda av raggarna som körde runt och runt och runt torget framför hotellet till 3-tiden på natten, men det märkte inte jag. Men jag sov förstås inte hela natten utan att vakna. Vaknade ett antal gånger framåt morgontimmarna för att konstatera att det var oceaner av tid kvar att sova. Så förstörd blir man av att vara småbarnsförälder. Det näst bästa med helgen var att komma hem till mina underbara fina barn.

Snart två nätter utan barn

Nej, det är ju inte så att jag och Bo ska åka på semester utan barnen. Jag åker imorgon eftermiddag iväg till Vetlanda till Våra Gårdars ombudsmöte, och kommer hem på söndag. Det blir första gången jag är borta över natten från Klara. Jag ammar henne ju fortfarande på nätterna, även om hon dricker välling på kvällen. Har försökt i en vecka att sluta med amningen, men Klara blir jätteförbannad, och det slutar varje natt med att jag ger mig för att hon ska somna om. Nu blir det hårda bud. Tror ni att det blir kul för Bo, som blir ensam med Klara och Viggo i två nätter?

Jag får i alla fall sova på hotell. Vi får se vem jag får dela rum med. Jag vill sova, sova, sova! Jag är jättetrött. Det har varit slitiga nätter med barnen senaste tiden, och jag håller på att bli förkyld. Har varit seeeg idag.

Snyggaste funkislekstugan

Kolla vilka snygga trädgårdsbodar, hundkojor och lekstugor i funkis: www.tradgardshus.se. Det finns så enormt många fula trista knuttimrade bodar, men de här är otroligt fina.

Svaret på allt

Idag kom Anton in till mig och sa så här: ”Kerstin, du som är erfaren, vad är ett familjerally för något?”

Hm, om man vill fråga om rally, vem ska man fråga då? Kerstin vet säkert! Haha, jag vet verkligen inget om rally, men det är ju fint att mina kollegor tror att jag är allvetande.

Betonggjutning, del 2

Idag var jag och Viggo ute flera timmar på eftermiddagen. Jag lassade sand och jord, och varje vända fick Viggo åka i skottkärran tillbaka när den var tom. Jag klippte även ner torra delar av perennerna, och Viggo satt i plommonträdet.

Sen kom Anita och Ullie och vi tog loss våra betongföremål ur sina formar. Det var svårt att få loss formarna. Jag är väl sådär nöjd med resultatet, men det var ju första gången vi testade betonggjutning. Jag hade nog för lös betong i botten på fågelbadet, för den hade trängt upp över delar av mosaiken. Jag försökte skrapa fram bitarna, men det är ganska ojämt, och allt gick inte att få fram. Litet ocentrerat med den inre formen i den yttre blev det också.

Vad ska du bli när du blir stor?, del 2

Här om dagen skrev jag om vad mina kollegor ville bli när de var små. Här kommer rapport från hantverkscirkeln. Anita kunde inte minnas, men Fia ville bli brandman. Och här ska ni få höra vad Ullie ville bli! Hon ville bli slaktare, och lekte slaktare med sina gosedjur. Hon hängde upp dem som man gör på slakteri. Bland annat hade hon två jättestora gosedjur, som hon vunnit på tivoli. Det var en björn och en elefant. Kanske inte vanligaste djuren på ett slakteri, och kanske inte vanligaste drömyrket för ett barn.

Betonggjutning, del 1

Igår var Ullie, Anita och Fia här hela dagen, och vi gjöt betong. Tyvärr var det ganska blåsigt och kallt. Vi hade samlat på oss trasigt och kantstött porslin, som vi krossade och använde som mosaik. Vi gjorde krukor, fågelbad och gjöt även av rabarberblad till skålar. Nu står betongen och brinner i ett dygn. I eftermiddag ska vi ta ut allt ur formarna. Då blir det mer rapport.

Viggo var förstås också med, och han tyckte det var kul att tejpa på porslinet.

Fia gör småbitar av porslinet. Först lägger man tallriken i en gammal handduk, och så bankar man med hammare eller gummiklubba. Man använder handduken för att skärvorna inte ska sprätta iväg. Sedan kan man knipsa av mindre bitar med tång.

Ullie och anita fryser. Viggo är koncentrerad med att pyssla.

Ullie breder ut betong på ett rabarberblad. Först har man en liten hög med sand för att få skålformning. Sedan lägger man rabarberblad ovanpå med undersidan uppåt. Det är där den tydliga ådringen är.

Fia gjuter i en liten form tillverkad av kartong.

Läs en bok

Ibland kommer det frågor från skolelever eller studenter där de i princip vill att man ska göra jobbet åt dem. Det handlar inte om ”var kan jag hitta information om det här”, utan mer ”Vi gör ett skolarbete om nykterhetsrörelsens historia. Skicka oss svaret.”. Jag brukar svara och länka till texten om vår historia på iogt.se, och skicka litteraturtips. När det är högstadieelever blir jag inte så förvånad, även om det är meningen att de ska läsa på och skriva själva, men när det är högskolestudenter blir jag ganska upprörd. Slöhögar!

Idag var det en fråga från några skolelever som mejlade så här:

”Vi håller just nu på med ett arbete om nykterhetsrörelsens inverkan på samhället med sin uppkomst och hur Sverige såg ut innan dess uppkomst. Vi skulle bli tacksamma över svar.”

Läs en bok.

Vad ska du bli när du blir stor?

För några dagar sedan på lunchen pratade vi om vad vi ville bli när vi var barn, och idag tog vi upp den tråden igen.

Själv har jag ett minne av att jag skrev uppsats i lågstadiet om vad jag ville bli, och så skulle man rita en teckning till. Det här uppsatsämnet hade vi två gånger. En gång skrev jag att jag ville bli busschaufför och köra 811:an mellan Uppsala och Öregrund. Till saken hör att vi åkte den bussen varje helg till vår sommarstuga i Öregrund, och jag och Matti brukade sitta på platsen precis bakom chauffören och låtsas att det var vi som körde bussen. På min teckning hade jag ritat mig körandes buss i långklänning och med mycket smycken, långa naglar och smink. Den andra gången vi fick det uppsatsämnet skrev jag att jag ville bli dagmamma, och ritade en teckning där jag stod och höll ett par barn i hand och hade långklänning, mycket smycken, långa naglar och smink. Praktiskt, eller hur? I mellanstadiet ville jag nog bli bibliotekarie, och sedan bildlärare. Tänk om jag kunde hitta den skrivboken. Då ska jag scanna in uppsatsen och lägga ut här.

Anton ville köra sopbil, åtminstone tills hans mamma sa att man blev skitig av det, Lydia ville bli magdansös, och Mathias ville köra en sån bil som sopar gatorna eller nåt sånt. Men Åsa, hon ville bli marknadschef på IBM. Och detta var på lågstadiet. Ja, kommunikationschef på IOGT-NTO är ju ungefär samma sak.

För övrigt sa Viggo när vi frågade honom vad han vill bli när han blir stor, att han vill bli pappa.

Fram, kamrater

Jag fick en mejlfråga på jobbet igår från en kvinna som ville ha tag på Godtemplarordens sång, och hon ville helst ha tag på den som MP3-fil. Jag bad killen som har svaret på alla frågor om hjälp, Magnus Andersson, och naturligtvis var han inte svarslös. Jag vill ju inte undanhålla någon denna information, så hans mejl kommer inklistrat nedan, med länkar där man kan lyssna och ta del av noter. Särskilt första varianten låter helt galen. Hon som ville ha ljudfilen var mycket nöjd, kan jag tillägga.

Men först texten:

Godtemplarordens sång

Text: Johan Bergman
Musik: Philip Paul Bliss

Fram, kamrater, fram går fanans
blåa duk, framåt,
fram på vida vädjobanans
segerrika stråt!
Fram vår fria, stolta skara,
tusentalens tåg!
Bjud vart liknöjt missmod fara,
väck var duven håg!

Hör, i friska toner skalla
fältmusikens ljud!
Se standarens färger alla:
Fredens högtidsskrud!
Strid skall stå för fosterjorden;
strid för frid det är.
Hör, de ljuda, lystringsorden,
mönstras skall vår här.

Fördoms gamla fästen ramla,
deras herrar flytt,
vi åt nya tider samla
byggnadsvirke nytt.
Segerrikt hon växt, vår skara,
växt i alla land!
Överallt mot samma fara
tänd är stridens brand.

Hän mot Indiens sagostränder
stridens eko förs,
fjärran i de svartes länder
lösenordet hörs:
Ädla fältrop, låt dig höra
runt all världen vid!
Bort den makt som vill förgöra
sans och vett och frid!

Här är Magnus mejl:

Hej!

Musiken till Godtemplarordens sång/Fram, kamrater/Raise the Standard är skriven av den amerikanske väckelsekompositören Philip Paul Bliss; den lär vara hans mest populära melodi. Originaltiteln är Hold the Fort.

Jag har i hastigheten inte hittat någon MP3-fil, men däremot finns en lätt hysterisk MIDI-fil att lyssna på här:
http://www.pdmusic.org/bliss/ppb70htf.mid
En annan, mindre hysterisk men väl andäktig, MIDI-fil:
http://www.cyberhymnal.org/mid/h/o/l/hold_the_fort.mid
Och ännu en, mer i folkrörelsestil, kanske?:
http://www.fortunecity.com/millenium/rosieandjim/20/hymns/HOLDFORT.MID
Den sista ovan är nog den bästa MIDI-n.

Bo har kanske något program som kan konvertera MIDI-filer till MP3?
Annars duger det kanske för dem att lyssna på en MIDI-fil på datorn?
Jag förstod inte riktigt i vilket syfte de ville ha MP3-filen.

Library of Congress har digitaliserat notutgåvan från 1870, som finns här:
http://hdl.loc.gov/loc.music/sm1870.04736
Här finns några andra fina gamla notutgåvor i en samling i Milton S. Eisenhower Library vid John Hopkins University i Baltimore, som heter Lester S. Levy Collection of Sheet Music:
http://levysheetmusic.mse.jhu.edu/otcgi/llscgi60

Här har du annars sidor ur en fin gammal godtemplarsångbok, också från fantastiska Library of Congress:
http://hdl.loc.gov/loc.music/sm1882.12014

Blogg om Uppsala-restauranger

Vill bara passa på att tipsa alla Uppsalabor om en blogg om Uppsalas restauranger. Det är Peter Andersson, bland annat föreståndare på Arken, som bloggar om och recenserar sina restaurangbesök. Adressen är http://zodiac.blogg.se/egourmet/.

Picknick i Gamlis

I eftermiddag promenerade jag ut till Gamla Uppsala med Klara och Viggo. I en björkbacke hade vi picknick och åt prickigkorvmackor. En bit längre bort i backen satt ett äldre par och fikade. När vi gick förbi såg jag att det var ärkebiskopen och hans fru. K G hade keps.

Vi tittade även på backsipporna som blommade, och jag tog flera kort av dem med kameran, men när jag kom hem och laddade upp bilderna fanns det inga backsippebilder. Bara från picknicken. Skumt.

Fräknar på min axel

Det är fantastiskt härligt nu. Varmt och soligt, och det blir grönare och grönare. Ett par dagar har vi ätit lunch utomhus på jobbet, och igår var jag ute massor av timmar. Det var så varmt att jag bara hade shorts och linne, och gick barfota i gräset. Vilken underbar känsla! Brun blir jag ju aldrig någonsin, men litet mindre blek, och med massor av fräknar. Viggo och Klara gungade, och Klara åt sand i sandlådan.

Bo var uppe och klättrade på taket för att montera en väderstation, och litet nervös blev jag när jag hörde något rasa ner. Men det var inte han, utan verktygslådan.

I fredags ringde jag för övrigt ett par byggfirmor. Vi vill ju ha hjälp att totalrenovera kök och badrum och dra om all el. Och vi måste ta mer banklån för detta och dräneringen, som vi redan fått offert på i höstas. Första firman hade fullt med jobb och ville inte ens komma och titta för att lämna offert förrän i augusti. Jag fattar att vi inte kan få någon om kommer och gör jobbet nu med en gång, men vi vill åtminstone få offert nu, så vi kan fixa lån, och boka in dräneringen. Andra firman kan göra jobbet i augusti, men komma nästa vecka och titta.

I fredags kväll var Maria, Magnus och Helmer här. De hade med sig indisk hämtmat. Gott. Helmer är ungefär så stor som Viggo var när han föddes. Han var en jättebebis, men det är inte Helmer.

Igår var jag och Viggo på stan tillsammans. Vi köpte nya gummistövlar åt honom. Det blev ett par röda Tretorn. Naturligtvis fanns en massa stövlar med actionhjältar och flames (nej, nej, det heter inte eldflammor på barnkläder), men av sämre kvalitet. Och jag vill ju att Viggo ska ha rejäla stövlar som han inte halkar i om han går på en regnblöt stenhäll i skogen. Som tur är började han inte tjata om Spindelmannenstövlar. Jag visade de röda och de blå Tretorn, och han valde de röda. Vi tittade även på sandaler. Förrförra sommaren hade han ett par som han inte kunde ha utan strumpor i, för annars fick han skavsår på hälen. Därför kollar jag jättenoga hur de ser ut inuti. Naturligtvis fanns inga som både funkade, var snygga och fanns i rätt storlek. Och de flesta var antingen med flames och monster eller glittriga. Jag vill ha neutrala skor som passar oavsett vad man har i övrigt. Bruna, svarta, beige, röda eller blå. Viggo plockade åt sig ett par rosa. Dem tyckte han om. Jag har ju inget emot att sätta rosa kläder på pojkar, det är till exempel rosa på Viggos tröja med landskap på. Men på skor vill jag ha mer neutralt så att det kan matcha vad som helst. Annorlunda färger kan man ha på kläderna istället. Kanske fånigt. Och så köpte vi gröna galonbyxor på H&M. Alla galonkläder är alltid röda eller blå, så alla barn på dagis ser exakt likadana ut. Nu fick han annorlunda, och grönt är ju fint. Innan vi åkte hem åt vi varsin glass. Viggo valde en Ahlgrens bilar-glass, och jag en Solero.

Här kommer en bonusbild på Klara i korgstolen nere i källaren. Hon älskar att klättra upp i den. Då känner hon sig stor som Viggo.

När man söker på Kerstin

Vi har ju litet tävling, min kollega Anton och jag, när det gäller våra bloggar. Anton blev skitsur när han insåg att jag hade mycket fler besökare än han, och försökte hjälpa upp det genom att skriva saker i rubriken som han hört att jag fick mycket googlesökningsträffar på.

För ett tag sedan googlade han på Anton, och hull.nu blev nummer 6 av 78 miljoner träffar, vilket han var mycket nöjd med. När jag googlade på Kerstin blev min blogg bara nummer 32 av 16 600 000 träffar. Du vann Anton!

Men du, trots att påskpysslandet är över och jag inte har 300 unika besökare per dag, ligger snittet på en bit över 50 per dag. Hur många har du, Anton?

För övrigt hittade jag detta när jag googlade på Kerstin: www.kerstin.fr. Blev nyfiken på vad det var för namne i Frankrike, och det var ju jättefina annorlunda kläder för vuxna och barn!

Klara 7-tand

En till tand igen. Nu har Klara fyra tänder uppe och tre nere.