Ingen Dagens kopp, men väl ett par tefat

Om jag skulle hitta ett par tekoppar utan fat i trevliga Kryss så gör det inget, för nu har jag redan faten.

En saftblandarpinne i glas måste man ha

Det förstod jag genast när jag var hos Anders och Daniel, för de hade flera. Och så hittade jag en på Emmaus i Umeå för en femma. Så behändigt.

Farmors saftglas

Vilket glädjeskutt hjärtat tog när jag hittade det här saftglaset på loppis i Umeå. Hos farmor och farfar i Juniskär drack vi alltid saft ur precis sådana här. De stod i ett vitrinskåp i TV-rummet. Och om det var helg hände det att Kjell hade köpt tårta i Kvissleby. Vilken fest!

ETT – TU – TE – Cirkelte

Jag är helt såld på den här teburken. Ett av de bästa loppisfynden från Umeå. Så snyggt med guld, benvitt, grått och svart och tekannan med KF-logotypen. I love KF och barndomens cirkelte. Och så finurligt att man ska använda ETT – TU – TE-filtret.

Min lilla fjäril

Så härligt med Umeåvistelsen

Att jag hann umgås ordentligt med fina Anna. Det gav energi.

Att sommaren kom – fast Anna varnat att Umeå är kallt och att jag skulle packa varma kläder. Jag gick och och svettades i mina Martens-kängor.

Att jag loppisfyndade massor.

Att Viggo och Klara lekte så fint med Evelina.

Tips till Lisa Larson- och marsipanälskare

Med anledning av Lisa Larsson-utställningen på Gustavsbergs Porslinsmuseum har de ett samarbete med Marsipanskolan och gör marsipanfigurer av Lisa Larsons figurer. Man kan få komma och pröva på själv också. Roligt! Tänk förresten att få gå på Marsipanskolan; vad fint det låter. Jag är ju litet sockerbagare själv med mina marsipangjutningsformar.

Dagens kopp: Ceylon av Hertha Bengtson

Men förstår ni vad fint att komma på förmiddagsfika hos Anders och Daniel i deras fantastiskt fina femtiotalsvåning i Umeå? Timmarna gick, och jag ville aldrig därifrån, fast barnen började bli otåliga mot slutet. Jag skulle nog säga att vi är besläktade själar i väldigt mycket. Porslinssamlandet, Luxuslamporna, textilintresset, mangling, gamla symönster, bakning och trevliga kondis. Och vet ni att de har en riktig telefonväxel hemma hos sig?

Jag fick den stora äran att välja vilket porslin vi skulle använda, och föll för fina Ceylon, som tillverkades 1955-1962 av Rörstrand. Som ni vet är jag väldigt svag för Hertha Bengtson och hennes ständiga utforskande av reliefteknik. I Ceylon har jag bara en tekanna själv, men nu känner jag att jag måste skaffa en kopp av varje färg. Reliefmönstret framträder på litet olika sätt beroende på vilken glasyr kopparna har. Anders och Daniel hade både turkosblå, gula och gulgröna, och jag valde den turkosblå till mig att dricka mitt te ur. Åh, så underbara de är, och verkligen så fina att kombinera också. Det roliga med Ceylon är att Hertha ritade den som en kaffe- te- och chokladservis, med olika kannor. Hur många chokladserviser kan det finnas? Kopparna är väldigt speciella i formen. Högresta, varken som traditionella kaffe- eller tekoppar i formen, men man får inte heller känslan av muggar. De är liksom mindre och smäckrare.

Se också så fantastiskt dukat och vad fint de har bakat. Barnen åt hejdlöst många chokladsnitt.

Omaka par, men fina ihop ändå

Den här lilla gräddsnipan och sockerskålen såldes ihop som ett set för 80 kronor, men egentligen hör de ju inte ihop. Sockerskålen är Lillemor Mannerheims Mangania från Gefle 1956, medan gräddsnipan är från Bo Fajans. Men det är exakt samma matta svarta glasyr, och även om gräddsnipan är stramare och rakare är de fina ihop. Ni kan se hur den riktiga Manganiasnipan ser ut här.

De rökfärgade Fugaskålarna är finast

De rökfärgade Fugaskålarna är jag nog mest förtjust i, och jag har en större och en mindre sedan tidigare. Den här prutade jag ned till en hundring på Väderkvarnens antik & kuriosa. Fugaserien, formgiven av Sven Palmqvist på Orrefors, var tillverkade i en ny teknik när de kom 1954. Glasmassan centrifugerades i formar.

Kryss – början på samling desserttallrikar

Jag har gått och funderat ett tag nu på att skaffa desserttallrikar från Gefle, och att jag kunde göra likadant som med tekopparna, samla olika och kombinera. Det finns så många dekorer som passar fint ihop. Nu är samlingen påbörjad! Igår köpte jag två stycken i Helmer Ringströms Kryss i gult för 40 kronor styck på Väderkvarnens antik & kuriosa. Kryss tillverkades 1957-1964. Fast två är ju bara ett par. Tre är en samling, eller hur? Jag får skynda mig att hitta mera.

Ännu ett Alga-spel – Mah Jong

Av en slump hittade jag ett ställe under ett bord där det fanns spel på Myrorna. De har spelen på flera ställen, och jag brukar leta efter 50-, 60- och 70-talsspel, men det här var så undanskymt att jag hade missat det tidigare. Underst i högen skymtade jag ett gammalt Alga-spel. Det visade sig vara ett Mah Jong. Inte för att det kanske är det snyggaste Mah Jong-spelet vad gäller brickorna, men jag är så svag för kartongerna till de här gamla Alga-spelen från min barndom. Jag gissar att det är sent 70-tal eller möjligen tidigt 80-tal. Illustratören kändes så bekant, och först såg jag inte att illustrationen faktiskt var signerad med Hennius. Efter litet detektivarbete har jag fått fram att hon heter Barbro Hennius (född 1935), och bland annat även gjort 60-tals-versionen av Bondespelet, men även bokillustrationer, vykort och illustrerat Kamratposten på 70-talet. Det kan nog vara det som gör att hon känns så bekant för mig. Vilket årtal spelet är tillverkat har jag dock gått bet på. Någon som kan hjälpa mig? I kartongen låg förresten litet uppkopierade artiklar om Mah Jong och ett häfte som med all säkerhet är mycket äldre än det här Alga-spelet. Det verkar dock som att spelreglerna som hör till spelet saknas, men ett tillägg finns med.

Dagens kopp: Spinett från Gefle

Även om jag försöker gå loppisrunda varje lördag är det inte så att jag snubblar över nya tekoppar att köpa så ofta. Eller det är klart att det finns massor att köpa som jag vill ha i antikaffärer, men de kostar ju ofta väldigt många hundralappar. Idag hittade jag i alla fall en Spinett på Söders gammalt och nytt. 162 kronor fick jag betala för den med rabatt. Det fanns en till i skyltfönstret förresten, om någon är sugen, och två fat utan koppar.

Spinett är så klart en omisskännlig Geflekopp i E-modellen, formgiven av Sven Eric Skawonius. Dekoren är däremot ritad av Helmer Ringström, och den tillverkades 1959-1964. Sedan tidigare har jag en annan kopp i samma modell, Gavott, och de passar så fint ihop med sina svarta grafiska dekorer med gult band på vitt gods. Jag gillar verkligen den här modellen. Perfekt tjocklek på godset och så skön att hålla i och dricka ur.

Picknick på Tunåsen

Viggo med dubbelglugg

Det låter så kul när han pratar.

Narcisser, tulpaner och sibirisk nunneört

Så bra att vi kom med

Så bra att Viggo ville följa med och demonstrera. Klara ville egentligen också, men hon somnade alldeles innan det var dags att bege sig ned på stan. Jag blev glad för att det var mycket roligare att ha med Viggo, men också för att varenda kotte som sluter upp i leden är viktig. Och visst klarade vi att bli hundratalet fler personer än Kristdemokraterna. Hemskt hade det varit annars.

TV4 Uppsala skriver att en bidragande orsak var att Socialdemokraterna val att lägga Uppsalademonstrationen sent på eftermiddagen, så att folk från resten av länet kunde sluta upp efter att ha demonstrerat på hemorten först. Ja visst. Men om man jämför med Kristdemokraterna måste man tänka på att de ordnar ETT demonstrationståg i hela Sverige, och även om alla KD-sympatisörer och Ja till livet-sympatisörer från hela landet inte åker till Livets Ord-staden Uppsala för att hänga med Göran Hägglund och Marcus Birro så kommer de nog från ett bra mycket större område än länet i alla fall. Vänsterpartiet hade för övrigt bara cirka 100 personer färre i sitt tåg än vad KD hade.

Att ha med Viggo kändes litet som i Kaj Beckmans fina bok Måns och Mari om våren.

När tåget sätter igång säger Mari:
– Så bra att vi kom med dej, Matti! Så är det fler som visar vad dom tycker.
– Ja, jättebra var det, säger Matti.

Finaste röda fanan fladdrar i vinden

Den som jag och Anna Frej målade i Arkens lastrum en gång i början av 90-talet. Den har hängt från räcket på franska balkongen på mitt lic-rum, hissats i flaggstången utanför Arken och burits i Första maj-demonstationer av Anna och mig. Åh, vad jag längtar efter Anna, men om några veckor ska jag hälsa på i Umeå. Och i eftermiddag ska jag demonstrera. En av många anledningar att sluta upp i leden är att se till att Kristdemokraternas läskiga Ja till livet-tåg inte blir störst.

Klara tyckte att det kom för mycket rök från kasen i Årstaparken

så hon blev rädd. De andra stannade kvar ett tag, men hon och jag gick tillbaka till Magnus och Maria. Fast sen blev Klara trött och somnade på soffan i lekrummet.

Valborgsdesserten

Valborgskvällen firades hos Magnus och Maria i Årsta, och jag hade fixat desserten för nio vuxna och åtta barn. Jag bakade en mjuk nötkaka och en kardemummakaka (fin sockerkaka från Vår Kokbok, men 2 tsk vaniljsocker och 2 tsk kardemumma), och till det serverade jag fyllningen till vit choklad-cheesecake och hallon.