Ibland är det bra att se selektivt

Känslan av förkylning i kroppen är inget vidare. Inte bara snoret som rinner, att det kliar i halsen och att jag hostar, utan den där diffusa känslan av ömhet och värk över ryggen, frusenheten och att jag blir så törstig och inte kan dricka mig otörstig. Eftersom Klara också har varit hemma får man ju anpassa sig till vad hon vill, men vi har i alla fall försökt mota bort den där ruggiga känslan genom att göra trevliga saker som att elda i öppna spisen, baka bröd och lyssna på P1. Nåja. Det där sista kanske mest är jag som tycker är trevligt, men jag hoppas att Klara präglas att få samma känsla av trygghet och trivsamhet av att lyssna på P1 som jag fick när jag var barn. Och så lagade jag en soppa med lammfärs och linser och indisk kryddning som kändes bra mot förkylningen. Man kan naturligtvis göra den utan kött också. Det gör jag ofta, men det är gott med litet lammfärs i.

Förresten kunde man nästan fantisera att det var vår när man tittade ut genom fönstret idag, om man tittade litet selektivt. Ibland är det bättre att se litet selektivt. Det känns bättre då. För om man ser ner på gräsmattan att det är litet snö och trist så förtar det ju lyckokänslan av att ana våren i grenverket mot den blå himlen och solskenet.

Uråldrig

Min syster undrade vad kalasleken var. Det vet väl alla? Man leker kalas så klart. Födelsedagskalas. För kalas är ju kalas. Det gör Viggo och Klara ofta. Jämt fyller deras dockor år. Mamma, Skrållan fyller år idag, sa Klara när vi hade kommit hem. Och så slog hon in present, skrev ett kort och ordnade kalas. Sen brukar hon vilja att man är med på kalaset och låtsasäter kakor, men viktigast är nog förberedelserna. Med tanke på hur ofta Skrållan fyller år, var och varannan dag, så måste hon vara uråldrig.

Ändrade planer

Klara var trött imorse, men vi klädde på oss och cyklade med Viggo till skolan. När vi kom dit hade hon somnat i cykelkärran, så hon fick vara kvar där när jag gick in med Viggo, som var glad och hoppig. Så cyklade jag med henne till dagis, men när vi kom fram och hon vaknade blev hon jätteledsen för att hon inte hade fått följa med in på skolan, och ville att vi skulle cykla tillbaka. Jag sa att det inte gick, och snörvlande hostade hon upp slem så hon kräktes litet. Ingen bra idé att vara på dagis då. Hon är nog trots allt fortfarande för hängig efter förkylningen, även om hon inte snorar här inomhus i lugn och ro. Men jag är ju å andra sidan riktigt snorig, så det var väl lika bra. Nu är vi hemma och leker kalasleken och ska se på film, så får vi cykla och hämta Viggo i eftermiddag.

Igen

Tror ni inte att jag är förkyld igen? Jag var i stort sett bra från den jag fick på nyårsafton, men nu har jag en ny. Snorar och hostar och känner mig ruggig.

Karin i rummet intill sa igår när jag kom till jobbet att det hade stått i Metro att man blev sjuk av att sova för litet, alltså mer mottaglig för sjukdomar. Ja, så är det väl. Dessutom har ju Lydia och jag pratat om dilemmat att man kan bli i princip tokig av för litet sömn, men att man inte vill gå och lägga sig. Det är ju mycket trevligare att vara uppe och se på film till exempel.

Ingen feber har jag i alla fall, och jag drar mig ändå till jobbet idag, för det är Lydias sista dag innan hennes sydafrikaresa. Och att träffa Lydia vill man ju.