Tankar som far runt en söndag

Konditorer! Konditori Trianon har jag aldrig varit på, trots att det ligger i Svartbäcken. Måste testa. Och så vill jag ju besöka det där 50-talskondiset i Årsta med Magnus och Maria, som inte blev av före jul för vinterkräket kom emellan. Och gamla hederliga Savoy, åh vad jag saknar det. Men om inte förr, så när våren kommer. Då ska Viggo och jag cykla till Stabbyskogen och plocka blommor och fika på Savoy.

Sånt att somna till i soffan. Det finns hur mycket filmer som helst här hemma, men inte så mycket som jag har lust att se mitt i natten just nu. Men jag kom på att jag är sugen på Helgonet. Måste skaffa boxar. Och Ärliga blå ögon, den som utspelar sig i Uppsala. Men den verkar inte gå att köpa.

Fasadskylten på Arken. Magnus kom förbi och hämtade kvarglömda grejer (Lisa, du glömde förresten Vidars babyfilt), och han berättade att skylten kommit upp, men att det var fel typsnitt och att bokstäverna satt för tätt, och att det troligen skulle reklameras. Attans. Måste gå och titta. Hade jag vetat tidigare hade jag kunnat gå förbi där på min promenad i förmiddags.

Sittbadkaret. Det där som Magnus och Maria skaffade till sin lägenhet på Arken efter dumma renoveringen när alla badkaren revs ut (och allt annat original från 1957) och det blev för trångt med normalstort. Sen fick Matriarkatet (finaste Anna och Lisa) överta det, i lägenheten åt norr på tredje våningen. Finns det kvar där? Snälla berätta, nån från Arken. Jag undrar så.

Ibland är man sugen

på nyttigt. Igår blev det till exempel massa olika grönsaker och pitabröd som dippades i olika såser till middag. Andra gånger har jag sån lust att stå och laga avancerad mat i timmar, ensam lyssnandes på P1, eller tillsammans med kompisar. Ibland blir de andra i familjen galna på mig när jag drar igång matlagningsprojekt som tar för lång tid. Men ibland blir man sugen på något enkelt och flottigt. Idag var det rätt. Middagen blev entrecôte med bearnaisesås och hemmagjorda pommes frites. Alltså, pommes fritesen var färdigskurna frysta, men friterades i fritösen här hemma. Och bearnaise har jag gjort från grunden några gånger, men idag dög det bra med pulversås. Vatten och pulver och smör. Hade inte tid och ork att stå och reducera och passa så det inte skär sig, även om det inte är särskilt krångligt. Och salladen var god, med rödkål, sallad, champinjoner, sockerärtor och pinjenötter och en dressing på balsamvinäger och citronolja. Och den här maträtten kändes så 70-tal, så den passade bra på Stig Lindbergs Blå Husar, som tillverkades 1968-1973.

Kalaspinglorna bakar filmjölkslimpa

Kombinationen hostiga familjen som inte kan sova och Miyasakifilmerna har gjort att barnen har somnat alldeles för sent nu igen. Klockan var faktiskt elva när Klara somnade igår, och imorse var vi tvungna att gå upp i tid så att hon skulle hinna till sin bästis Mejas 5-årskalas. Det var första kompiskalaset som Klara var bjuden på, och det började redan klockan tio på förmiddagen. Det var helt lugnt för Klara att vara på kalaset utan mig, och jag gick långpromenad under tiden. Skönt. Igår blev det också långpromenad.

På vägen hem från kalaset träffade vi av en slump på min syster Anna och Ella och Bengt och Inger. Så kan det vara när man bor i Uppsala, och det gillar jag.

Väl hemma igen ville Klara att vi skulle baka, så vi gjorde filmjölkslimpa. Så gott med bara litet smör på.

I Miyasakis värld

Men, vad härligt att hitta något nytt som verkligen funkar att se för både vuxna och barn. Underbara Miyasaki-filmerna ser vi om och om igen. Först såg vi Kikis expressbud och Min granne Totoro. Jag tänkte att de andra två filmerna i boxen, Det levande slottet och Spirited Away, var litet för läskiga, men så kunde jag inte hålla mig, och när Klara hade somnat tidigt i fredags kröp jag och Viggo ihop i soffan och kollade på Det levande slottet. Den var inte alls för läskig för Viggo. Och igår tittade vi allihop på Spirited Away. De är litet läskigare än Kickis expressbud och Min granne Totoro, från 7 år, men för Viggo och Klara funkar det bra att se tillsammans med vuxen så man kan förklara om det är något läskigt och konstigt. Barnen älskar verkligen de här filmerna, och jag också. Kikis expressbud är förresten rolig för att många av miljöerna är hämtade från Stockholm.