Streetartspotting i Svartbäcken

I somras skulle jag ha gått med Anton och Mathias på Stockholms stadsmuseums stadsvandring för att titta på Street Art, men det var slutsålt. I fredags på väg från tåget för att hämta på dagis tyckte jag mig skymta något uppe på anslagstavlan på Torbjörnstorg. Hade inte tid att stanna och titta, men idag när jag promenerade ner på stan med Klara tog jag med kameran, och mycket riktigt, där satt en liten lerskulptur som jag fotograferade. Den var väl inte världens snyggaste och originellaste, men jag tycker att det känns så omtänksamt att någon placerar ut konst i hemlighet.

Här är några sajter där man kan spana in Street Art:

www.gatukonst.se
www.akayism.org

På vårdcentralen

Nu vill ni väl veta hur det är med Klara. Vi cyklade och hämtade Viggo på dagis och begav oss till BVC på Svartbäckens vårdcentral klockan tre. Jag har inte träffat barnens ordinarie distriktssköterska tidigare, för den enda gång vi gick dit sedan flytten när jag var för föräldraledig var det nån vikarie. Jag har ju erfarenhet av en del distriktssköterskor som jag har irriterat mig på av olika skäl, men Lena, som vi ska gå till, var trevlig och vettig. Jag blir så glad!

Klara fick visa sina prickar, men hon gillade inte när Lena skulle titta henne på tungan. Ett tydligt tecken på scharlakansfeber är nämligen så kallad smultrontunga, men det hade inte Klara. Vi fick också gå till labbet och ta prov i halsen på Klara, och det var ännu värre, trots att Anita jobbade där. Det visade sig att hon inte hade streptokocker. Lena sa att i så fall är hon smittfri nu och kan gå på dagis imorgon, eftersom hon är som vanligt! Men det var bra att vi fick det kollat.

Egentligen var vi där för 4-års- och 1,5-årskontroll. Klara kunde inte få sitt vaccin, för hon måste vara helt frisk då, men vi mätte och vägde och Lena frågade om ordförråd och andra färdigheter. Allt var bra. Hon är 81 cm lång och väger 11,2 kg. Viggo väger 15,5 kg och är 103 cm lång. Syntestet gick jättebra. Språkkontrollen gick också bra. Viggo fick titta på teckningar och prata om dem, så att lena skulle höra på uttalet. Det enda är att han inte uttalar S i vissa ljudkombinationer, men Lena sa att det felet gör 9 av tio 4-åringar. Jag minns en jätteknäpp och hispig distriktssköterska som vi träffade för ett år sedan som hakade upp sig på att Viggo inte kunde säga S. Jag brydde mig inte, för jag visste att Viggo hade en bra språkutveckling, och hon sa så mycket knasigt hela tiden. Skönt att ha en distriktssköterska som man kan känna förtroende för. Det kan du gärna hälsa Lena, Anita!

Och så fick de välja bokmärken. Klara fick med Lille Skutt och Viggo med Byggare Bob.

Jag springer så snabbt så du inte ser

Igår höll jag på att inventera skoläget för barnen inför vintern. Jag mätte deras fötter, och så mätte jag inne i skor och kängor med en särskild mätgrej. Det visade sig att Viggos höstskor som han har haft är 16 cm och Viggos fötter är 16,4. Men de här skorna är ju för små för dig, sa jag. Ja, sa Viggo. Han hade haft dem, men inte sagt något. De är köpta i våras, och utprovade av butikspersonal, så jag kunde ju inte ana att de var helt urvuxna. Nu är det i stort sett slut på skosäsongen för dagisbarn. Det går bra med gummistövlar hela tiden, tills det fortare än man anar är dags för vinterkängor. Men på torsdag är det dags för det årliga Backeloppet på dagis. Alla barnen ska ut och springa, och så får de diplom. Då är ju varken stövlar eller för små skor särskilt bra. Klara behövde även nya vinterkängor. Eftersom det är ett halvår mellan barnens födelsedagar finns det inte alltid skor i rätt storlek för rätt säsong åt Klara som Viggo har haft. Eftersom Klara var pigg och feberfri tog jag en promenad med henne i barnvagnen i det fina höstvädret på förmiddagen, och gick ner på stan till en skoaffär. Vi provade ut bra, riktigt varma kängor åt henne. De fanns i rött och svart, men inga röda i hennes storlek, och eftersom hon kommer ha gråsvart overall i vinter känns det roligare med rött, så jag beställde röda som kommer senare i veckan. Så akut är det ju inte med vinterkängor. Till Viggo köpte jag ett par röda gympaskor med silverdetaljer. Gissa om han är nöjd? Han sprang fram och tillbaka och sa: Jag springer så snabbt så du inte ser.