Senapsbiffar med pickles

Måste bara blogga det här receptet. Fick det från en kokbok som min syster hade; minns inte vilken. Lagade det senast igår, och det är så gott! Då hade jag inte tid att göra pickles, men det är faktiskt inte särskilt komplicerat och tidskrävande. Särskilt inte denna pickles, med få ingredienser. Så pröva det någon gång.

Pickles
2 morötter
1 palsternacka
2 gula lökar
3 dl vatten
1/2 dl strösocker
3 msk ättikssprit, 12%
1/2 tsk salt
1 kanelstång

Skala grönsakerna och skär dem i bitar. Koka upp vatten, socker, ättika, salt och kanelstång i en kastrull. Lägg ner grönsakerna och koka dem 3-4 minuter. Ta bort kastrullen från värmen och låt grönsakerna ligga kvar och dra. Håller flera veckor i kylen, så gör gärna större sats. (Om man konserverar håller det naturligtvis i år, men även utan konservering håller det ganska länge.)

Senapsbiffar
500 g nötfärs
1 1/2 tsk salt
1 krm vitpeppar
1 ägg
1 1/2 dl gräddmjölk
1-2 msk fransk senap
smör till stekning
2 dl mellangrädde

Blanda färsen med salt, peppar, ägg, gräddmjölk och senap. Forma färsen till åtta biffar. Stek biffarna i smör cirka tre minuter på varje sida. Häll i grädden och låt det koka ihop några minuter. Smaka av såsen med salt och peppar om det behövs, men det kommer mycket smak från biffarna.

Det där med gräddmjölk och mellangrädde går ju att variera beroende på vad man har i kylen. Man kan ta vispgrädde blandat med mjölk. Igår använde jag lätt-creme fraiche.

Servera biffarna med pickles och pressad potatis.

Gummistövlar

I dessa slaskiga tider med flitigt användande av gummistövlar, brukar jag tänka på en dikt av Verner Aspenström.

Du och jag och världen

Fråga inte vem du är och vem jag är
och varför allting är.
LÃ¥t professorerna utreda,
de har betalt.
Ställ hushållsvågen på bordet
och låt verkligheten väga sig själv.
Sätt på dig kappan.
Släck ljuset i tamburen.
Stäng dörren.
Låt de döda balsamera de döda.

Här går vi nu.
Den som har de vita gummistövlarna
är du.
Den som har de svarta gummistövlarna
är jag.
Och regnet som faller över oss båda
är regnet.

Snöflingor

Jo, det är sant. För en stund sedan var jag ut med soporna, och det var snöblandat regn. Jag gillar ju inte snö och vinter alls. Snö är jobbigt, för det är svårt att ta sig fram med cykel och barnvagn, och ibland till och med till fots. När det är under 5 plussgrader är det för kallt. Hatar kyla. Hatar vintern. Snö kan det få vara tre dagar på året, julafton, juldagen och annandag jul.

Bra att jag hann ut med de sista soppÃ¥sarna innan sopbilen kom. Som tur är kommer sopbilen ganska sent pÃ¥ förmiddan till oss, för vi glömmer sÃ¥ ofta att köra fram tunnorna. De ska dras fram pÃ¥ trottoaren. Det är hämtning varannan tisdag, och jag har till och med skrivit upp det varje gÃ¥ng i filofaxen. IgÃ¥r kväll var jag ju in till Drabanten för VÃ¥ra GÃ¥rdars distriktsstyrelse, och när jag var pÃ¥ väg till busshÃ¥llplatsen för att Ã¥ka in till stan sÃ¥g jag soptunnorna som folk hade ställt ut och tänkte ”vad bra, nu kommer jag ihÃ¥g att ställa fram dem när jag kommer hem”. Jag promenerade hem frÃ¥n stan, och Klara somnade pÃ¥ vägen. Men inte kom jag ihÃ¥g det. Viggo vaknade fem i Ã¥tta i morse, sÃ¥ dÃ¥ vaknade vi ocksÃ¥. Vi fick skynda oss, och jag Ã¥t ingen frukost innan vi gick till dagis. Men jag kom i alla fall ihÃ¥g soptunnorna innan vi skulle gÃ¥.

Hemma igen testade jag nivå 4 på Bugdom, som Bo och Viggo hade lyckats ta sig till igår, och som Viggo blev så rädd för. Massa stampande människofötter, och skitläskiga sniglar med vassa taggar på! Och det är ju helt omöjligt att ta sig fram. De stampande fötterna är överallt, och man dör nästan med en gång. Någon som har spelat Bugdom och tagit sig till den nivån? Hur gör man?

Klara har varit vaken till alldeles nyss. Vi har ätit frukost, grejat litet med tvätten och bäddat rent i stora sängen. Vi fick påslakan i bomullssatin av morbror och moster när de hälsade på. De känns så sköna!