Stadsbudskartongerna borta

Idag har jag packat upp de sista flyttkartongerna från stadsbudskontoret och Bo har kört iväg och lämnat tillbaka alla 120 stycken. Det tog tre vändor. Vi har fortfarande några andra flyttkartonger kvar, och drygt 50 som vi hade på Shurgard kvar att packa upp.

Och Bo har köpt fler Ivarhyllor och en byrå på IKEA. Om Klara vill somna nån gång ska jag skruva ihop byrån. Imorgon kommer nya Karlanda-fåtöljen. Orkar inte måla Klaras rum ikväll. är färdig med maskeringen, men jag verkar vara på gång att bli sjuk. Snuvig, litet ont i halsen och kroppen, och två vita prickar i halsen. Inte bra. Kan ju vara halsfluss. Men jag har ingen feber. Imorgon ska jag dock till BVC för läkarkontroll med Klara (rutin) och 3-årskontroll med Viggo, så jag får kolla då om jag borde göra något och om Barnen är smittade.

Citronpaj

Pajskal:
2,5 dl vetemjöl
0,5 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
125 g rumsvarmt smör

Blåbärsmuffins

75 g rumsvarmt smör
1,5 dl strösocker
1 krm salt
2 ägg
1 tsk bakpulver
1,5 dl gräddfil
2 3/4 dl vetemjöl
2 dl blåbär

Viggo tre år

Igår var det Viggos treårsdag, och Klara blev sex månader. Vi hade släktkalas och firade det och att vi har gift oss. Här var Bos föräldrar, mina föräldrar, Per, Matti och Karin, Anna och Sara, Amanda och Ella och Stor-Matti. Det var fint väder och jättevarmt, så vi var ute i trädgården och fikade och lekte hela eftermiddagen. Det blev blåbärsmuffins och citronpaj. Viggo fick jättebra presenter; bland annat trehjuling, stor grävskopa som man kan sitta på och gräva i sandlådan, trampbil, lektält och kassaapparat.

Till middag blev det grillad laxfilé med ris och ruccolaröra. Viggo älskar lax och ris. Och så blev det tårta. Chokladtårta och hallon- och mandeltårta. Allting flöt verkligen smidigt hela dagen, trots en diskmaskinskris. Mitt på eftermiddagen upptäckte vi att diskmaskinen inte funkade. Den pumpade inte in vatten. Bo blev jättestirrig, och jag sa att jag tyckte att vi skulle strunta i den så länge, och undersöka allt i lugn och ro sedan. Men Bo är inte så duktig på att låta saker bero när det egentligen är bäst att göra det. Så kom min syster Anna och sa att det kunde vara att det var igenkleggat i renssilen, och hon undrade om hon skulle hjälpa till. Nej, sa Bo. Litet senare var Bo inte där, så då sa jag att hon gärna fick kolla, och det var ju precis som hon trodde. Jättelätt fixat. Så vi slapp handdiska från släktkalaset.