Konsumgräddkanna och sagolik liten cirkelkaffekanna

Titta vad jag hittade på Tradera! En fin liten konsumgräddkanna och en helt fantastisk liten kanna som det står cirkelkaffe på. Från Gustavsberg förstås, eftersom det är konsumporslin. Men vad kan den lilla cirkelkaffekannan ha för funktion? Till formen är den som en tekanna och den är liten som en dockservis. Kaffekannor brukar vara höga, men samtidigt står det ju cirkelkaffe på. Kan den ha varit för att servera kaffe ur vid bordet på ett konsumkafé? Det får väl plats två små kaffekoppar i den.

Dagens kopp: Grå ränder av Wilhelm Kåge

De mjuka formernas servis. Visst låter det vackert? Wilhelm Kåge formgav De mjuka formernas servis (WB) för Gustavsberg 1938. Den tillverkades med många dekorer, men Grå ränder blev storsäljaren och var i produktion 1945-1969. Den har inga skarpa kanter, och är därför väldigt lättdiskad, och framför allt skön att hålla i. Koppens lätta utkrökning gör den perfekt att dricka ur. Enda invändningen är att örat är så nära fatet att man inte får in fingret under ordentligt utan att vicka på koppen litet. Titta förresten på bilden med örat. Jag upptäckte när jag kom hem med koppen att örat satt litet snett. Måste vara andrasortering, men jag är glad över koppen ändå. Och så gillar jag stämpeln under, där flintporslin står i en mjuk vågrörelse, precis som de mjuka formerna på koppen.

Jag har förresten en del i de mjuka formernas servis sedan tidigare, men med dekoren Spaljé. En såssnipa.

Fyra fina saftglas

Fyra fina saftglas hittade jag på Vaksala torg. Och de passar ju bra med mina två andra sorters saftglas, eller hur?

Bästa användningen av alla små kaffekoppar

Gjorde vit choklad-pannacotta och serverade i kaffekopparna i fredags när kompisar var här på middag. Vilken är er favorit? Just nu är min den svarta Cleo-koppen.

Visst blir en vanlig tisdagkväll mycket trevligare med äppelpaj, Kryss, Gavott, Pallas och Rosmarin?

Julgranspynt från 50-60-talet för ingenting

Vad glad jag blir när folk verkligen säljer för loppispriser! Originalasken med ett dussin små glaskulor, de målade små träpynten så typiska för 60-talet och det finfina pepparkaksmåttet i form av en fågel betalade jag 15 pix för! Det behöver man ju inte pruta på. Annars får man ofta betala 40-50 kronor styck för glaskulor på Vaksala torg.

Fina ströare i teak

De här tre ströarna var prismärkta 90 kronor, men jag fick dem och öppnaren för 80 spänn. Den stora är nog för socker. Det tänker jag ha i den i alla all.

Älskar att den här keramiklampfoten har ett asymmetriskt handtag

Sjukt snygg kommer den att bli med sin grå glasyr mot en teakskiva, tror jag. 80 spänn fick jag ge för den. Måste fixa passande skärm, för den hade ny trist från IKEA. Den har ingen etikett eller annan märkning som avslöjar tillverkare. Någon som vet något om den?

Dagens lunch på altanen

Det är en så skön sommardag idag, och fint att vara ensam hemma med Viggo när Klara är hos kompis och leker. Än är sommaren inte slut när man kan sitta på altanen och äta lunch. Jag åt gårdagens rester av kallrökt lax och potatissallad på egenodlad King Edvard, lök och rädisor, men kaprisen kom inte från min trädgård… Mycket god vinaigrette med grov fransk senap. Jag är förresten så väldigt förtjust i mina grå Blå eld-tallrikar, som jag bara har två stycken av. Skulle gärna ha fler.

Dagens kopp: okänd vit från Gustavsberg med reliefmönster på fatet

Jag är inte ens säker på att koppen hör till fatet. Den kan ju göra det, trots att den är slät medan fatet har ett reliefmönster, men koppen saknar märkning. Fatet har Gustavsbergsstämpel. En annan sak som talar för att de inte hör ihop är att örat sitter så lågt när koppen står på fatet att man inte kommer in med ett finger under för för att stödja, och jag tvivlar på att Gustavsberg skulle ha tillverkat en så uppenbart ofunktionell kopp. Jag gillade i alla fall reliefmönstret på fatet väldigt mycket och blev nyfiken på vad det kan vara för porslin, så jag köpte den för en tia. Nu hoppas jag att någon vet vad det är för porslin!

Tre teakskålar för en tia styck var ju inget att fundera över

Med litet teakolja blir de finfina igen! Under en av dem, den höga och bulliga, står det ”Uppsala träsvarveri Sweden Bangk. Teak”.

Dagens kopp: en naggad Pynta av Stig Lindberg

Trots att den var naggad och dessutom sprucken i örat blev jag glad över Pyntakoppen, som är formgiven av Stig Lindberg och tillverkades 1962-1965. För även om jag aldrig skulle dricka ur en kopp i det skicket duger den bra att ha i köksfönstret med en kruka med någon krydda i och göra mig glad med sin fina dekor. Modellen är LL, samma som användes bland annat till Berså och Blå husar. En hel och fin Pyntakopp vill jag ha någon gång att dricka te ur, men de är så fasligt dyra att det dröjer nog. 80 kronor fick jag ge för den här, som även saknade fat. Jag har en del Pynta sedan tidigare, men ingenting med rosorna på. De känns så typiska för 60-talet; stora och ganska skrälliga och moderna – inga gammaldags rosor här inte. Vad jag har sedan tidigare kan ni se här och här.

Det var så synd om Kay Bojesen-elefanten som saknade ett öra, så den fick följa med hem

Vilket öde att bli kvarlämnad på en hylla på Myrorna. Nog tyckte jag att den var värd 75 kronor i alla fall, trots sin skada. Den får väl alltid visa snygga sidan till då. En nytillverkad elefant kostar 1695 kronor såg jag i en webbutik. Elefanten av Kay Bojesen är gjord i ek och började tillverkas 1953.

Coolaste detektivspelet av dem alla – Perry Mason

Eftersom det har blivit så många inlägg om spel skapade jag en egen spelkategori på bloggen, och när jag sökte efter tidigare inlägg om spel för att lägga in i kategorin upptäckte jag att jag missat att blogga om det coolaste spelet av dem alla – Perry Mason. Det var någon gång före jul som jag köpte det, och jag hade väl för fullt upp med julstök så jag glömde bort det. Bara det faktum att det är Perry Mason gör det coolt i sig, och så är jag svag för när det är små bilar som man ska flytta. Det här spelet är faktiskt daterat. Det står 1959 på det.

Typiska 60-talsglas

Om tanken på att kunna kombinera porslin som man ville istället för att ha en hel servis med alla tänkbara delar och att ha delar som kunde ha flera funktioner utvecklades under 50-talet, så fördes den tanken över till glaset på 60-talet. Det mest kända var väl Bengt Edenfalks allglas för KF 1968, ett glas som skulle passa både till rött och vitt vin, öl, juice och vatten. Eftersom jag är helnykterist har det aldrig varit intressant att ha en massa glas tänkta för alkoholhaltiga drycker, och kanske just därför tycker jag mycket om den typen av kombinationsglas som är fina, men som inte associeras till någon särskild dryck. I lördags hittade jag de här glasen på Vaksala torg, tio stycken i perfekt skick för 150 kronor. De har inte samma form som Bengt Edenfalks allglas och jag har inte lyckats snoka reda på vad det är för tillverkare. Jag är inte så kunnig på glas, men har försökt lära mig mer på sista tiden. Någon som vet något om glasen?

Blå eld-tillbringaren som visade sig vara riktigt fynd

En sen kväll förra veckan snubblade jag över en Blå eld-tillbringare på Tradera. Blå eld är ju mitt stora porslin hemma, och jag har massor, men inte allt. Bland annat inte en sån här stor tillbringare. Det stod att tillbringaren var i fint skick men hade en liten nagg på handtaget. Det fanns en närbild som visade naggen, och jag tyckte att det såg ut som ett par millimeter bortslaget av glasyren ytligt. Utropspriset var 100 kronor, och köp nu för 200 kronor, och ingen hade lagt något bud trots att det hade gått flera dagar. Jag brukar oftast inte köpa porslin med nagg eller andra skador, särskilt inte när det ska användas till mat och dryck, men jag tyckte att den här kannan kunde vara värd 200 med den lilla glasyrskadan på handtaget, som ju inte skulle vara i kontakt med drycken. Den typen av större och mindre vanliga Blå eld-delar brukar ju bli väldigt dyra. Nyss kom tillbringaren hem till mig, och jag packade andäktigt upp den. Tittade på handtaget och tänkte att det där är ju inte ens glasyren som är avslagen, det är en färgfläck. Skrapade med nageln på fläcken, och så var den borta. Nu har jag en hög och reslig Blå eld-tillbringare i perfekt skick som jag betalat 280 kronor för, inklusive frakt.

Dagens kopp: kaffekopp i svart Cleo från Gefle

Lovely! Jag var ju tvungen att köpa en kaffekopp, trots att jag föredrar tekoppar, när jag hittade en Cleo med svart dekor. Det har jag aldrig sett förut. Den blå varianten är däremot rätt vanlig. Modellen är Sven Eric Skawonius E, men dekoren är ritad av Arthur Percy 1959. Om någon mer är sugen på den fanns det två koppar till, men dem var det en pyttenagg upptill på. Kostar 200 kr styck på Väderkvarnens antik och kuriosa.

Finfina förrättsbestick med teakskaft

Äntligen ett riktigt fynd på Vaksala torg, sånt där prisläge som jag avundsjukt läser om hos bloggare som bor i andra delar av landet. En krona styck för de här besticken, som var i riktigt bra skick på skaften. Så även om det inte var så många, och färre knivar än gafflar, var det ett fynd. Det här är alltså knivar och gafflar i förrätts- eller smörgåsstorlek. Sedan tidigare har jag en stor uppsättning knivar, gafflar och skedar i matbestickstorlek, och teskedar. Teakskaft är ju så sköna att hålla i, och snygga!

Dagens kopp: tekopp i Nationalservisen med guldkant

När jag bloggade om kaffekopparna ur Nationalservisen ute hos mina föräldrar i Öregrund upptäckte jag att jag inte hade bloggat om mina tekoppar i samma servis, som jag faktiskt haft sedan tidigt 90-tal. Även om de är litet opraktiska för att teet kallnar så fort när de är så vida och låga tycker jag att de är väldigt fina, just för att de har en klassisk tekoppsform. Det är så fint med den lilla, knappt märkbara foten som koppen vilar på, den lätta rundningen och att kanten upptill böjer sig litet, litet utåt. Örat är också perfekt. Så snyggt och skönt att hålla i. Lagom tjockt gods också.

Men vad köpte jag på loppisrundan i München då?

Ett par äggkoppar med skotskrutig dekor. Mer blev det inte faktiskt, men det var ju lätt att ta hem. På stämpeln står det Winterling Röslau Bavaria. Efter en del detektivarbete har jag hittat litet information om tillverkaren, Porzellanfabrik Gebrüder Winterling A.G., och kommit fram till att porslinet eventuellt heter Darby. Men jag är inte säker om namnet, för det verkar ha funnits ett par olika med skotskrutig dekor, kanske samma dekor på olika modeller, eller snarlika dekorer. Den här modellen är litet utställd, men jag har fått en del träffar på en rak modell med skotskrutig dekor som benämns Darby Space Age på ebay. Jag såg även en teservis på utomhusloppisen i München med samma dekor.