Klaras 4-årskalas

En sockerbagare här bor i staden

Strösocker som jag färgade rosa så att jag och Klara kunde baka fjärilskakor.

Rosa biskvier till franska hallonmacarons.

Chokladtårtan med alla marsipanrosor. Min mormor gjorde alltid marsipanrosor så att det räckte åt alla barnbarnen, och jag är inte sämre. Lika bra att göra många när man ändå är igång.

Tårtor på B

Lördagmorgon. Imorgon stora kalasdagen. Klara och jag sitter i soffan och pratar om vilken tårta hon vill att jag ska baka. En blomsterängstårta eller en bajstårta. Hon vill ha blomsterängstårta, men bläddrar fascinerat tillbaka till bilden på tårtan som ser ut som en bajskorv.

– Viggo, ska vi titta på bajstårtan?

Kalasleken på riktigt

Vi hade litet mjölk- och bullkalas när Jakob, Axel och Malin var här.

Dagens kopp: Domnarvet-kopparna från Gustavsberg

En sån lycka att kopparna fanns kvar idag, som jag såg på min loppisrunda i lördags. Och så upptäckte jag något som jag inte såg då. Det är ju två olika dekorer på kopparna. Faten är likadana, men inte kopparna! Den som jag inte tittat noga på är inte alls lika speciell och vågad, men intressant i sitt sammanhang. Så jag slog till på båda förstås.

Den första koppen har jag redan bloggat om. Läs gärna kommentarerna från min kompis Malin, som berättar om att de var julklappar till personalen på Domnarvet. Jag hade annars trott att tekopparna kanske var en del av en hel servis för personalmatsalen på Domnarvet, eller något sådant.

Den andra koppen skildrar alltså olika processer inom järn- och stålframställning.

Under koppen står:

HYTTOR
THOMASVERK
KALDOUGN
ELEKTROSTÅLVERK

Gustavsberg
1965

KOMP. Calle B.
GRAVYR A. KOCK
ORIGINALDEK
DOMNARVET

Och under faten står:
DOMNARVET
700000 TON

Inte mycket kvar nu av brandstationen

Dagens outfit: nattlinne och munkjacka

Sitter hemma och jobbar idag eftersom jag ska följa med Viggo på hälsokontroll hos skolsköterskan i eftermiddag. Om man jobbar hemifrån går det bra att vara klädd i nattlinne och munkjacka. Skönt. Men jag ska duscha och klä på mig så småningom.

Ur led är tiden

Snygga herrarmbandsuret från 60-talet som jag köpte på Tradera för några år sedan har börjat dra sig och stanna ibland. Trist. Hoppas det kan leva litet till om jag lämnar in det på service.

Från en annan tid

I mitt projekt att rensa ut prylar här hemma hittade jag det här setet med bokstavskort som jag hade när jag gick i första klass. Åh, vad kul tänkte jag, och fin med Kerstin Frykstrands illustrationer. Hennes månadstavlor hängde i kapprummet i paviljongen där jag gick i lågstadiet, och nu har Klara en sådan månadstavla där vi byter bilderna.

Och så tänkte jag att Viggo kunde få den och använda. Men så tittade jag litet närmare och såg två av orden, neger och zigenare. Ja, den är från en annan tid, och zigenare sa vi nog då på 70-talet. Jag läste Katitzi-böckerna av Katarina Taikon och hade bra koll, men zigenare sa man nog då. Men neger, det visste jag att man inte skulle säga. Det fanns det verkligen en medvetenhet om. Hur kunde skolan dela ut en sån här pärm? Viggo får ju helt klart inte ha den i alla fall.

Dagens kopp: Gavott

Här om veckan när jag sov över hos min lillebror drack jag te ur trevliga Gavott från Gefle. Det är samma modell som farmorskoppen med blåbär på, EF. Faktum är att dekoren Gavott verkar finnas på tre olika modeller av koppar, EF, E och AU, och i fyra olika färgställningar, gult, grönt, rött och blått. Det är Helmer Ringström som har ritat dekoren.

Både E-modellen och AU-modellen är snyggare än EF, tycker jag, och passar bättre med den här dekoren från 1959, men AU från 1964 är ändå vardaglig och trivsam att dricka ur. Trots att den känns litet stadig och robust i formen är godset tunt, mycket tunnare än man kan få uppfattning att det är vid en första anblick. Och jag är ju rätt fixerad vid att kanten som läpparna möter inte ska kännas klumpig. Om jag skulle skaffa Gavott skulle jag välja den i E-modellen, som har samma mönster på fatet som på koppen.

Hjälpa våren på traven

Vårsolen gjorde sitt bästa idag för att bekämpa snön. Jag drog mitt strå till stacken för att skynda på våren genom att ställa undan snowracer, skidor och pulkor i garaget och ta fram barnens sparkcyklar istället.

Tillsammans med en kruka påskliljor och en kopp te hamnade jag och Klara i den sena eftermiddagssolen på trappen. Vilken vårflicka i sandaler! Tveksamt om jag hann få några fräknar på min näsa.

Plötsligt kände jag doften av utegrill där i villaförorten. Solen lockar verkligen fram längtan och optimism.

Sån där optimism som också gör att man tar på sig alldeles för litet kläder för att det känns som vår i luften, men egentligen är det bara några plusgrader. Gissa hur lyckliga Viggo och Klara var över att få testa sparkcyklarna?

I väntan på påsk

Härligt att barnen ville pyssla. Klart vi gjorde.

Efter hagelskuren

Långt, långt gick jag idag. Först ner på stan till Hårmakarna på Sysslomansgatan, och sedan kors och tvärs mellan olika stadsdelar på min loppisrunda, och så hem igen. Både snöblandat regn och hagel hann jag uppleva.

När jag kom hem var det skönt att ta ett varmt bad och läsa inredningstidning och dricka te. Och kolla vad det står om på omslaget. Retrokök är rätt. Jag vet. Det är därför jag har räddat ett. Nån gång ska det komma upp här hemma.

Dagens kopp: Valsprofiler från Gustavsberg för Domnarvet

Aldrig hade jag kunnat ana att jag skulle dyka på något så udda på min loppisrunda idag. Specialbeställt porslin med egen dekor är inte så ovanligt till serveringar och inte minst inom nykterhetsrörelsen, där det förr var vanligt förekommande att föreningar hade eget porslin med sitt namn. Men den här koppen är verkligen originell och vågad. Helt fantastisk helt enkelt! Enligt undersidan heter dekoren Valsprofiler, och den är specialtillverkad för Domnarvet 1965. Det står också komposition Calle B. och gravyr R. Fröberg. Modellen är Stig Lindbergs LI, som han formgav till H55-utställningen. Bland mer kända dekorer finns Spisa Ribb och Prunus, som jag båda har.

Två tekoppar fanns det i butiken. Men vet ni något dumt? Jag köpte faktiskt ingen, för efter klippningen tyckte jag inte att jag hade råd. Men jag måste nog faktiskt gå tillbaka och köpa en av dem, visst måste jag? De är ju otroligt ovanliga och speciella, och jag kommer aldrig få en chans igen. Fantastiskt snygga är de ju också i sitt starkt grafiska uttryck med svart dekor. Visst hör de hemma hos mig?

No more trollhår

På allmän begäran, eller åtminstone på Lydias begäran, kommer här bilder på resultatet av dagens besök hos frisören. Ordningen är återställd. Frisyren har mer sextiotalskänsla än trollkänsla. Skönt.

Världens minsta snögubbe

hittade jag utanför sushihaket på Essingen. Och snart blir den nog ännu mindre och smälter bort i vårsolen. Synd om snögubben, men jag hejar på solen!

Dagens lunchdilemma: Kan man äta särskriven mat?

Ett svårt dilemma ställdes jag inför idag. Kan man som språkfascist äta särskriven mat?

Kan man äta tapenad rostad potatis, mynta yoghurt eller dill slungad potatis?

Det tog emot litet, det ska jag erkänna, men det var gott.

Ut med monstret

Jo, jag har ju ägnat större delen av dagen åt att gå igenom kartonger som stod i bastun. Bastun som vi aldrig har använt för att den har varit helt fylld med kartonger sedan vi flyttade in sommaren 2005. Så här såg det ut när jag satte igång.

Några kartonger finns kvar fortfarande som jag inte hunnit med, men det mesta är ute. Och det bästa är att det är en bråkdel av det jag gått igenom som jag har valt att ha kvar. Jag har rensat ut alla föreläsningsanteckningar och kopierade häften från sex års universitetsstudier. Ut åkte historia, öststatskunskap, idé- och lärdomshistoria, sociologi, konstvetenskap, museologi och arkivkunskap. Och så allt från gymnasiet, kollegieblock och stenciler och en massa teckningar. Flera kartonger med tyger som jag sparat för att sy av. Nå ja, några 50- och 60-talstyger behåller jag, men bara en liten hög som får plats i byrån med dukar. Kläder som jag behållit av nostalgiska skäl förpassades nu. Alla tidskrifter så klart, men det mesta av det har jag redan rensat ut för ett tag sedan. Och ni minns kanske att jag rensade ut elva hyllmeter facklitteratur i augusti.

Det går inte att spara på allting som minnen eller för att det kanske kan komma till användning senare. Man får skaffa nytt i så fall. För det går ju inte att hitta någonting om man har så där mycket prylar, och jag får panik av vetskapen att allt det där tar plats och svämmar över. Det blir som ett monster som tar energi.

Håll fanan högt!

I ett par veckor har jag funderat på var den där fanan hade tagit vägen som jag och Anna Frej gjorde till Internationella kvinnodagen någon gång under tidigt 90-tal när vi bodde på Arken. Jag visste att det var jag som hade den, och misstänkte starkt att den fanns i en kartong i bastun. Bastun är nämligen fullproppad med kartonger.

Att bastun inte går att använda för att den används som förråd, och ännu mer den kvävande känslan av att man inte kan samla på sig och spara så där mycket prylar, gjorde att jag fick ett ryck och började rensa ut idag för att hitta fanan. Jävlar vad jag slänger. Jag är hård.

Och halvvägs in bland kartongerna hittade jag den! Men det var ju inte en fana, utan en flagga som vi hissade i Arkens flaggstång natten till 8 mars. Upphängningsanordningen tog vi från en flagga som några som jag känner snodde från Hägges i Ö-vik. Jag tror även att Anna och jag använde flaggan som en banderoll mellan oss i nåt första maj-tåg, och så har jag en tydlig bild av att vi hängde ut den mellan våra fönster på Arkens fasad. Jag tror dessutom att det finns något foto från det, men det är inte återfunnet än.

När jag hade fotograferat flaggan nu kom Klara in i vardagsrummet och kollade på den.

Klara: Vad fin den är, mamma. Den är ju röd som jag tycker om.
Jag: Ja, den är jättebra. Den betyder att tjejer är bra.
Klara: Ja, för du och jag är ju tjejer!

Nu kollar hon på Pippi Långstrump.

Jag dokumenterar mockabakelsen medan Jenny dokumenterar mig

Ja, men jag måste ju alltid dokumentera livet och vardagen. Kan liksom inte låta bli. Vi gick runt till flera fik innan vi hittade nånstans med ledigt bord en lördageftermiddag vid tvåtiden, Jenny och jag. Till slut hamnade vi på Güntherska, och de hade så klart mockabakelser som jag älskar. Bra med mockabakelse och prat med Jenny. Här kan ni kolla in hur det såg ut när jag fotograferade min bakelse. Den var god, men jag tycker att det ska vara mandelspån på en riktig mockabakelse, och inte det där som var som rice crispies.

Nu blev jag sugen på att ordna finfint fika här hemma med bakelsebuffé. Jag är en hejare på mockabakelser, ska ni veta. När jag hade hand om kongresskaféet på Uppsalakongressen gjorde jag mockabakelser på löpande band en natt.