Hemmagjord chokladpudding är tydligen passé

Så då är väl jag passé. Jag skulle nämligen koka chokladpudding till efterrätt, och när jag kollade i senaste upplagan av Vår Kokbok fanns det inget recept på chokladpudding. Jag upptäcker ett efter ett av recept som de har plockat bort. Jag tycker senaste upplagan är rätt värdelös. Nu har jag ju flera av de äldre upplagorna, så det var inget problem, men jag blev nyfiken på om det fanns recept på chokladpudding i andra standardkokböcker. I Hemmets kokbok hade jag tippat att det skulle finnas, men icke. Googlade även, och det var rätt skralt med chokladpuddingrecept på nätet. Det blev i alla fall kalasgott. Klara åt med grädde och Viggo utan. Det känns ju också som en rätt typisk femtiotalsdessert. Trevligt.

Jag vet vad som är vansinne

Inte är det att bygga en ny förskola när det behövs. Det är att vara en sån jävla egoist att man vill stoppa bygget som är vansinne. Såg den här lappen på Konsum på Torbjörns torg idag. Blev så förbannad. Dessutom brukar väl folk tycka att det är bra om det byggs dagis nära deras hus, och att det anses höja värdet på hus och lägenheter med närhet till dagis. Förutom att det är trevligt med dagisbarn. Och hur skulle det kunna bli flera hundra fler bilar som kör där om det ska gå 170 barn på förskolan? Troligen är flera syskon, och de flesta föräldrar i Svartbäcken skjutsar inte med bil till dagis, inte ens på vintern. Nu funderar jag på om jag ska starta en Facebook-grupp FÖR dagisbygget och mot egoismen. Kampen ska föras i det stora och i det lilla, som ni vet.

Vi stannar och plockar ekollon

Nästan varje gång vi cyklar hem från dagis. Jag är ett under av tålamod. Annat är det när vi tar oss hem på vintern. Det vill jag helst inte tänka på.

Dagens lunch: nyskördade kokta sockerärtor med smält smör

Om man sitter ensam hemma och jobbar kan man gå ut i trädgården och skörda ärtor till lunch. Bland det godaste som finns. Och de ska naturligtvis ätas kokta och doppade i smält smör. Fina lilla Furuvikäggkoppen valde jag till smöret idag.

Älskar mina hemmajobbarfredagar!

Det är så skönt att sitta i lugn och ro hemma och jobba en dag i veckan. Idag tände jag faktiskt en brasa i öppna spisen. Det var visserligen fantastiskt fint solsken ute, men kallt på morgonen. Och titta vilken fin rosenbukett jag köpte på Norrmalmstorg igår. Den står här bredvid mig i fina Hertha Bengtson-vasen och gör mig glad.

Och så bakade vi äppelkaka i Hello Kitty-formen

Gissa hur lycklig Klara var?

Sen gick vi en promenad till ödetomten och plockade äpplen och rabarber

Eftersom solen sken så fint och Klara var ganska pigg gick vi ut en sväng. Det fanns massor av fallfrukt på ödetomten borta vid åsen och Klara ville plocka rabarber också. Men var inte oroliga, flugsvampen lämnade vi.

När Klara är sugen på fisksoppa vet man att hon håller på att piggna till

Igår kväll yrade Klara av febern. Hon snackade om en födelsedagspresent och grep efter den i luften och skrattade hysteriskt i en kvart innan hon somnade om. Hon upplevde det i alla fall inte som obehagligt, och efteråt mindes hon inget. Idag har hon varit mycket piggare. Inget kräk och tempen har legat runt 37,5. Vi kollade på Hugo och Josefin på förmiddagen, och sen var hon hungrig och längtade efter fisksoppa, så då lagade jag det.

Tänk att jag har två så olika barn när det gäller mat. Viggo som nästan inte tycker om någonting och är väldigt känslig för lukter, och så Klara som tycker om det mesta. Mycket sånt som barn inte brukar gilla. För att ni ska förstå; i soppan som Klara åt allt av, utan att peta bort något, fanns purjolök, gul lök, vitlök, palsternacka, morot, potatis, fänkål, sockerärtor, lax, räkor, krossad tomat, buljong och så kryddat med saffran, timjan och cayennepeppar.

Lilla sjuklingen

Så här har Klara legat hela dagen, nedbäddad på en madrass med plastad frotté på vardagsrumsgolvet. Så bäddar jag alltid när något av barnen blir kräksjuk. Klara vaknade vid tretiden i natt och hade 39,2 graders feber. Hon sa att hon mådde illa också, men kräktes inte då i alla fall. Själv vakade jag över henne och sov i stort sett ingenting resten av natten. Men på morgonen har hon kräkts, och jag har bytt lakan ett par gånger. Hon har mest sovit, tittat litet på tv däremellan och vi har småpratat när hon orkat. Jag har hunnit jobba en del medan hon sovit, men efter att jag tog tempen på henne vid tiotiden när panodilen slutat verka och hon hade 39,8, lade jag mig bredvid henne och sov ett par timmar som kompensation för förlorad nattsömn. Skönt. Det enda hon har fått i sig är vatten och en isglass, men det är okej om man är sjuk.

Tre varianter av 60-talsränder

Vid tre olika tillfällen i år har jag hittat pastellrandiga påslakan från 60-talet. Nu senast hittade jag det längst till vänster, och tänkte att det här måste väl vara samma ränder som ett av de andra påslakanen, men inte då. Mycket snarlika är de i alla fall. Fin kvalitet på väven och skönt slitna blir de underbara nymanglade.

Finaste åttaåringen

Ute sken solen hela dagen, men Viggo har mest byggt lego.

Fina kakfatet som farmor och farfar hade

Ja, nästan i alla fall! Det här fatet fick jag av min lillebror i födelsedagspresent. Så otroligt fint av honom! Det är nämligen ett likadant fat som farmor och farfar hade, men i något mindre storlek. Deras fat stod alltid på köksbordet i Juniskär, och användes både till bröd och kaffebröd. Det är ett av de mest intensiva minnen jag har från deras hem, en av de saker som jag först ser framför mig när jag försöker minnas hur det var.

Under står det 1029 223. Det finns ingen Ekebystämpel, men de hade sagt i antikaffären när min brorsa köpte det att det var Upsala-Ekeby. Nu vill jag gärna ha hjälp av någon Upsala-Ekeby-expert med om det stämmer, vad serien heter och andra uppgifter.

Intensivkalasar

Folk brukar skratta åt mig när jag måste dokumentera allting och fotografera mat och kakor innan man får äta, men ibland är det så stressigt att man inte hinner. Det har liksom varit så intensivt med kalas och släkt på besök. Igår var Viggos åttaårsdag, och då hade vi familjekalas med 13 personer med bullar och kakor och chokladtårta, och sedan middag, men jag hann inte ta en enda bild. I fredags kväll hade vi kompiskalas för Viggo. Han ville bara bjuda tre klasskompisar, och bjuder man så få är det inget problem att bara välja ett urval. Klart man ska få ha kalaset precis som man vill, och det blev jättemysigt. Dessutom kom kompisarnas föräldrar och småsyskon och var med på slutet och fikade. Väldigt trevligt, och sånt fixar man ju inte när man gör jättekalas. Serverade bullar och kakor då också, och så hade jag gjort en glasstårta, för det gillar alla. Den hann jag faktiskt ta ett par bilder av. Kalaset avslutades med skattjakt i mörkret i trädgården med ficklampor och skattkarta!

Knölar och lökar att lysa upp i mörkret med

Visserligen är det långt till jul, men det tar lång tid att driva upp lökar. Nu har jag varit på Weibulls och köpt tazetter, jultulpaner och en amaryllis som heter Jade Serpent. Den är vit med dragning åt grönt. Dessutom blev det en cyklamenknöl.

Interflora fresh? Vad var det för fel på Tuna Blommor?

Hallå där, nu känner jag att det var litet bättre förr. Tvärnitade med cykeln på Torbjörns torg när jag upptäckte att de hade plockat ned gamla skylten med Tuna Blommor och satt upp en ny med Interflora fresh. Vad är det för töntigt intetsägande namn? Tydligen är det ett nytt koncept med en hel butikskedja där allt är likadant. Så otroligt trist. Om man går till en blomsteraffär vill man ju att den ska kännas lokal och personlig. Förresten ser man knappt att det står fresh. På bilden längst ned ser ni hur det såg ut förr. Huset är naturligtvis ett av Gunnar Leches fina.

En len, snäll och värmande soppa behövdes idag

En dag som denna, som känns grå och kall både med anledning av valresultatet och vädret, behövdes det tröstmat. Min potatissoppa är precis sådan mat, så den lagade jag till middag. Med lök och färskpotatis i bitar från trädgården, grädde, grönsaksbuljong, färsk timjan, rivet citronskal och citronsaft. Och Klara-som-äter-nästan-allt tog om två gånger. Hon älskar den här soppan. Viggo-som-äter-nästan-ingenting åt ostmacka med mjölk.

Förresten, om det inte hade varit dimmigt och tröstlöst grått i morse, utan strålande solsken, hade det känts som ett hån mot det allvarliga läget med främlingsfientligheten.

Nu har jag varit och röstat bort skurkregeringen!

Viggo var med mig in i vallokalen och jag berättade mycket pedagogiskt vad jag gjorde och varför det var bås och avprickning i vallängden och allt sånt. Fint.

Och förutom att kampen är viktig i vallokalen och i vardagen, är också mitt röda läppstift viktigt i vallokalen och i vardagen. Rött hjärta, röda läppar.

Dagens nybakta rågsiktskakor

En facebookdiskussion om leverpastejmackor tidigare idag föranledde ett väldigt sug efter rågsiktskakor. Rågsiktskakor hör till mina absoluta favoritbröd, och jag bakar det ofta. Underbart med leverpastej och smörgåsgurka eller ägg och kaviar. Eftersom jag ändå hade fisksoppa från frysen som bara skulle värmas till middag hann jag baka en sats. Det känns så härligt när man hinner och orkar göra sånt i vardagen. Normalt har jag anis eller fänkål i, men Klara gillar inte när det är frön i brödet, så nu bakar jag utan.

Några favoriter i trädgården just nu – sockerärtor och plommon

Jag sådde en omgång sockerärtor så sent som i mitten av juli, och de börjar precis bli klara. Det kommer massor! Jag älskar verkligen sockerärtor. Jag kan äta bara kokta ärtskidor som jag doppar i smält smör i en äggkopp. Och plommonen. Plommonträdet dignar av mogen frukt. Så härligt att plocka och äta direkt i septembersolen när vi kom hem från fritids och dagis.

Om jag var hemlig agent

Åh, jag älskar ju agenter, detektiver och sånt. Kolla här vad min syster gav mig mera i födelsedagspresent! Visst känns det litet som ett hemligt vapen, förklätt till flärdfullt läppstift. Och pennan är väl ett av de skarpaste vapen som finns. Dessutom kan jag inte leva utan rött läppstift. Det räddar många gråa dagar.