Flora av Oiva Toikka från Nuutajärvi

En av mina favoriter när det gäller glas är serien Flora från Nuutajärvi, formgiven av Oiva Toikka. Den tillverkades 1966-1991, och jag har sett den i turkos, mörkblå, ofärgad, grå, grön, lila och gul. Det kan säkert finnas fler färger. Här finns en sida på finska om Oiva Toikka om det är någon som kan finska. Jag hittade åtminstone uppgiften om produktionsår där, även om jag inte kan finska. Jag har Flora i turkos, som jag tycker är otroligt snygg som den är, men också när den samspelar med andra färger och fyller skålen med till exempel clementiner eller nektariner. Den här skålen är 19 cm i diameter. Jag har också en liten skål i samma modell som jag brukar ha som sockerskål. Eller arrangera korta blommor som Klara plockar, med ringblommor här och med tusensköna här. Dessutom har jag haft en vas som tyvärr gick i kras en gång när jag slant när jag diskade den. Otroligt synd eftersom det var en så bra storlek och modell. Om jag minns rätt köpte jag den stora skålen och vasen på en auktion i Norrskedika någon gång i slutet av 90-talet, och den lilla skålen köpte jag på en gårdsloppis i norduppland som inte finns kvar, tyvärr.

Lekkamraternas postkontor

Ibland hittar jag saker i gömmorna som jag hade glömt bort. Den här köpte jag nog för ganska många år sedan, Lekkamraternas postkontor. Allt är så litet och fint! Den har uppenbarligen tillhört en Torborg Westergren i Mehedeby. Torborg och någon som heter Birgit Backström har nämligen skrivit sina namn på olika brev och blanketter. Det är så roligt när sådant finns kvar.

Vad kan man mer göra med all pumpa? Sylta den till exempel

Okej. Igår gjorde jag estnisk pumpasoppa med mannagryn och bittermandel till efterrätt. Ett kilo till av pumpan gjorde jag av med genom att sylta den efter ett estniskt recept. Jag har fortfarande kvar tärnat pumpakött från den första pumpan. Sedan finns två orörda pumpor kvar på trappen. En gigantisk och en litet mindre.

Man kan inte ha för många juldukar

Titta! Den här fina löparen fick jag av Maria/Gilas grotta när hon hälsade på. Den är i samma mönster som en av mina favoritjuldukar, men den är kvadratisk. Perfekt storlek på löparen! Den här kommer jag att använda mycket.

Len pumpasoppa med mannagryn mot min onda hals

Redan igår hade jag ont i halsen och lätt feber, och i morse hade jag vidrigt ont i halsen och huvudet, så jag har legat och vilat massor idag. När jag hämtat barnen på fritids var jag i alla fall så pigg att jag orkade laga fiskpinnar till middag och en estnisk pumpasoppa till efterrätt. Vi har ju så många pumpor att göra av med. Av bara den här blev det fyra liter i tärningar. Den estniska pumpasoppan är det mannagryn och bitermandel i. Testa! Klara tog tre portioner och sa: Mmm, det är så gott! Här är receptet. Förresten, ett tips när man skär genom pumpaskal och karvar pumpa till lykta. Jag använder en smal riktigt spetsig kniv, en filékniv. Den funkar superbra.

Det blev gegga den här gången också

Mitt första försök att koka egen turkish delight gick ju inte så bra. Det blev bara gegga när jag testade det här receptet. Sedan var jag och handlade vinsten på Stockholms aeter- & essence-fabrik, eftersom jag hade hittat ett recept i en orientalisk kokbok som jag hade hemma, där det ingick vinsten. Vinsten ska ha konsistensgivande effekt, så jag hoppades att det skulle bli bättre. Sedan har det inte blivit av att göra ett nytt försök, men så skrev Söta saker (Som förresten precis vunnit matbloggpriset i kategorin Bak och Dessert! Grattis!) om månadens tema som är vinter, och att hon valde svartvinbärsmarmeladrutor, som hon föreställde sig var som det Edmund blev bjuden på av Vita häxan i Narnia. De svartvinbärsrutorna påminner rätt mycket om de jag gjorde för några månader sedan, men det Edmund åt var ju turkish delight, så då tänkte jag att nu måste jag testa igen med det andra receptet. Okej. På lördagkvällen skred jag till verket, och jag följde receptet till punkt och pricka, men det blev ännu rinnigare än med det recept som jag testat tidigare. Ingen idé att stjälpa upp ens. Någon som sitter på ett bra recept, har någon idé om hur man ska göra för att det ska bli rätt, eller vad jag ska göra med all denna gegga? Det här receptet på engelska har jag hittat. Tror att det som är tokigt i receptet jag just testat är att man inte ska koka upp till tillräckligt hög temperatur. Vad säger ni? Ska jag göra ännu ett försök? Tycker ni att det är underhållande att läsa om mina geggiga misslyckanden?

Det här receptet använde jag:
6 dl vatten
1 kg socker
125 g majsmjöl
2,5 dl färskpressad grapefrukt eller apelsin
1 tsk renad vinsten
apelsinblomsvatten (jag tog 1 tsk)
några droppar röd karamellfärg
florsocker

Koka upp vatten, tillsätt socker och rör tills det löst upp sig ordentligt. Blanda majsmjölet med grapefruktjuicen och vinsten. Ta bort sockerlagen från plattan och häll långsamt i mjölblandningen. Sätt kastrullen på plattan igen och koka upp under omrörning. Sänk värmen och låt koka långsamt i 20 minuter. Smaksätt med apelsinblomsvatten och häll i några droppar röd karamellfärg. Häll smeten i en oljad form. Låt blandningen svalna och stelna. Skär i 2 cm breda fyrkanter och doppa i florsocker. Bli cirka 25 bitar.

Muminfamiljen från Atelier Fauni

När jag såg Prylodesign visa upp sina mumintroll i porslin kom jag att tänka på min muminfamilj som låg undanlagd. Nu har jag letat fram dem! Det är Snusmumriken, Muminpappan, Muminmamman, Mumintrollet, Snorkfröken, en Hattifnatt och Lila My. De är delvis vattenskadade och rätt tilltufsade, men nu har jag limmat kläder och andra delar som hade lossnat. De är tillverkade av Atelier Fauni, som startade verksamheten 1952 i Finland, men familjen driver numera företaget i USA. Jag tror att den här muminfamiljen är köpt på 60-talet. Här hittade jag en sida med flera bilder på alla figurer. Ni kan se där att de olika figurerna delvis finns i olika varianter, och att det finns fler än de jag har.

Sånt jag gör en fredagkväll – kokar lakritsfudge till exempel

Roligt att använda lakritspulvret som jag köpte för ett tag sedan. Receptet på lakritsfudge hittade jag hos Pickipicki. God blev den!

Jag plockar in vad som fortfarande blommar i trädgården

Än har frosten inte tagit allt. Ringblommor, några taniga krasse, en liten rosknopp och fina blad. Insåg också att jag nog inte visat upp den bulliga lilla vasen med blå dekor som jag måste ha köpt på en av alla loppisrundor i början av 90-talet. Jag vet verkligen ingenting om den, men den är användbar och trevlig.

Buteljgrönt coupeglas från Lindshammar

Så där ja! Hittade det här etikettmärkta coupeglaset på Vaksala torg, och vips fick jag veta att mina bruna coupeglas som jag hittade i Visby i somras var Lindshammar. Glaset är litet olika tjockt, men så kan det vara när det är handgjort. Det gröna är finare än de bruna, tycker jag, men de passar fint ihop. De passar nog fint ihop med mina rökfärgade allskålar från Skruf också.

Tysk hänkelvas och fat

Litet fulsnygga tycker jag att de är, men kunde inte låta bli dem på Vaksala torg. Under dem står GERMANY, under fatet 1023 och under vasen 536.

Klara tyckte att det var dags att karva pumpa

Det sa hon mycket strängt till mig när vi cyklade hem från fritids i mörkret. Fixat! Hur barnens pumpor såg ut när vi skördade dem ser ni här och här hur de såg ut under odling.

Sextiotalstextil i kvadrat

Det här kuddvaret hittade jag på Två sekel på¨loppisrundan med Gilas grotta och Porslinan. Visst är det härligt? Tyvärr finns ingen signatur eller information om tillverkare i stadkanten. Maria som är litet textilexpert visste inte heller något om tyget. Någon som känner igen det?

Uppdatering: Nu har jag fått tips från Linda/Porslinan som sett tyget på Tradera, där det framgick av trycket på stadkanten att tyget heter Rutan och är formgivet av Aune Laukkanen för Almedahls.

Klara och jag är helt fast i Den försvunna diamanten

Igår hade jag en ovanligt trevlig loppisrunda, inte bara för att jag hittade flera fina fynd som ni kommer att få se de närmaste dagarna, utan också för att jag hade sällskap av Linda/Porslinan och Maria/Gilas grotta, som även följde med hem på fika efteråt. Ett av mina fynd var Klara särskilt nöjd med. Vi har spelat det om och om igen igår kväll och idag. Det klassiska spelet Den försvunna diamanten, komplett och i fint skick. Så här såg det ut när jag var liten, så det är säkert 70-talsversionen eftersom det är ljusblått på vänstra sidan.

På kakfatet just nu

Ni kanske undrar vad jag har i mina kakburkar just nu? Kolasnittar, chokladkolasnittar, drömmar, nötkakor och de mest förtjusande rosenmaränger. Som att äta sommar.

Mina gula rosor blommar som om det aldrig skulle komma en vinter

Helt underbara är de just nu, mina Jan Spek-rosor. Jag tog in ett par kvistar för ett par dagar sedan, och de är lika fina i knopp som i full blom.

En eftermiddag med fika som tema

Eftersom det var sista dagen för utställningen Fikarasten på Upplandsmuseet var det massor av roliga aktiviteter, så jag och barnen cyklade dit. Själva utställningen såg vi i somras, så den hoppade vi över nu. Först fick barnen pröva på att göra marsipanfigurer under ledning av konditorer från Forsabageriet. Sedan ville Viggo och Klara leka i den fantastiska barnhörnan, byggd av Sven Nordqvist (ja, han med Pettson och Findus), och då passade jag på att höra på en föreläsning av Claes Landing som berättade om sin egen och sin familjs historia som bagare och konditorer i Uppsala i fyra generationer. Jag hann väl höra en halvtimme innan barnen tröttnade på barnhörnan och ville att jag skulle komma. Mycket intressant var det. Han berättade om hur han praktiskt taget växte upp på Landings, och fick hänga med kaffetanten och smörgåstanten och många andra. Underbart! Han pratade också om att förr var det ett manligt yrke eftersom det var så tungt. Det är säkert många som inte förstår. De tror att det är som när man bakar små degar någon gång ibland hemma. Men idag har man andra hjälpmedel och bättre arbetsmiljö, och senaste gången årets konditor utsågs var det en kvinna som fick utmärkelsen, Josefine Baummann. En siffra som ändå kan ge en fingervisning om att det är ett tungt arbete på bageri är att Forsabageriet gör av med 70 ton mjöl på ett år. Det är ofattbart mycket. När barnen hade tröttnat på Upplandsmuseet cyklade vi till Vasaparken och fikade och lekte. Inga bullar från Forsabageriet, utan mina hembakta.

I trädgården just nu

Visserligen har det varit ett par frostnätter i veckan, men den verkar ha krupit fram litet partiellt i trädgården. Vissa växter tål ju frosten, men till exempel krasse är väldigt känslig och blir alldeles sladdrig direkt. Ändå har krassen som jag har i en stor urna på altanen klarat sig. Rätt mycket annat blommar på också. Den svarta stockrosen, ringblommorna, gurkörten och en gul ros som knoppas. Jag hoppas att den orkar slå ut. Den sista potatisen, rödbetorna och morötterna tog jag upp i helgen och höstgrävde köksträdgården, men jag har massor av mangold och persilja kvar. Pumporna skördade jag också och tog in och tvättade i badkaret. Nu står de inne i rumstemperatur för att mogna färdigt och bli orange. Jag passade även på att tvätta alla fönster utvändigt när det var så skönt väder i förmiddags. Mycket trevligare att göra när det är skönt ute än när det är iskallt och duggregn.

En trave Hjärterassietter från Gefle

Titta vad jag har glömt blogga om. En trave Hjärter som jag fick av Pernilla i somras när vi var på loppisrunda i Norrskedika tillsammans. Hjärter är en Helmer Ringström-dekor, och den tillverkades 1961-1965.

Rosmarinkarott söker lock

Porslinsbloggen-Benny hade två Rosmarinkarotter utan lock. Nu har jag den ena, så får vi se om någon av oss lyckas hitta ett lock. Det går naturligtvis fint att använda den utan lock, men det är ju liksom knopparna på locken på Rosmarin som ger mycket av karaktären. Här på min tekanna kan ni se hur knopparna ser ut.