Några udda fat

Eftersom faten till Mexicokopparna som jag köpte för en tia tillsammans i Norrskedika var litet krakelerade köpte jag två udda fat för ett par tior när jag hittade det på Söders gammalt och nytt. De som jag köpte i Norrskedika kan förpassas till att bli blomfat. Köpte även ett udda fat av Bagett från Gustavsberg. Otroligt fin tidstypisk dekor i svart från 50-talet.

Herthas Blåvinge och Mariannes Mon Amie – fina vänner

Se så fint Hertha Bengtsons Blåvinge och Marianne Westmans Mon Amie passar ihop. Och Hertha och Marianne var ju arbetskamrater på Rörstrand. Mon Amie var Marianne Westmans examensarbete på Konstfack, och började tillverkas 1952. Hertha Bengtsons Blåvinge tillverkades 1952-1959. Visst påminner dekorerna mycket om varandra, även om Mon Amie föreställer skvattramblommor och Blåvinge fjärilar. Jag har alltid tänkt på Mon Amie som fjärilar. Och de började alltså tillverkas samma år!

Jag hittade Blåvinge på Söders gammalt och nytt. Den lilla, lilla såssnipan kostade 85 kronor och assietten 65.

Jag var tvungen att ta hand om den här DUX-fåtöljen från 60-talet

Den stod i ett av uthusen på Emmaus i Gryttby. Visserligen har den en ordentlig fuktskada på ena armstödet, men för 150 kronor var det värt att köpa den och se om jag lyckas fixa till den. Jag får väl slipa ned försiktigt och behandla om den. Säkert originaltyg, och i bra skick, men jag gillar inte riktigt färgen. Mörkare brunt är vackert tycker jag, men den här är ganska ljusbrun med inslag av trådar med dragning åt rostfärgat i väven. Jag får lov att klä om den, men det är lätt som en plätt med lösa dynor. Modellen heter USA 75 och är formgiven av Folke Ohlsson. Den tillverkades i teak och valnöt, och det här måste vara teak.

Klara oroar sig för sniglarna som bara rymmer hela tiden

Man får akta sig när man går ut på trappen, för där har Klara samlat massor av sniglar. Men hon har ett fasligt besvär med att de rymmer hela tiden, så hon måste flytta på dem.

Queer vattenlek

Naturligtvis var Klaras vattenlek inte queermedveten. För henne var det bara att hon skulle bada dockorna, och då var de ju nakna. Men jag såg ju något annat och kunde inte låta bli att le åt de två nakna tjejerna som låg sked och de två nakna killarna som var nedstoppade med huvudet före i vattnet och så några babydockor som låg utspridda.

Bästa fyndet på länge

Tänk en sån tur att jag åkte in till Uppsala en dag förra veckan när jag var i Öregrund, eftersom jag skulle träffa Teresa och Elisabeth. Och tänk sån tur att vi kom att prata om allt som har byggts om och nytt i stan på senare år, för Teresa bor ju i Paris sedan mitten av 90-talet. Så vi tog en promenad, och då upptäckte vi att Frälsningsarmén hade en tillfällig loppis i sina lokaler på St Persgatan. Bland det första jag såg när jag kom in var två vaser som var fina. Jag synade dem och såg att de hade signaturen HB under och att de hade Rörstrandstämpel. Hertha Bengtson! Tänkte väl det. För det är något med hennes sätt att arbeta med reliefmönster, både vad gäller den konstindustriella porslinsproduktionen, i många av hennes serviser som Blå Eld, Rosmarin och Ceylon till exempel, och i det unika handgjorda godset, som den här. Klart att jag slog till och köpte dem. De var lätt värda sina 200 respektive 350 kronor. När jag senare efter viss möda hittade dem på nätet kunde jag konstatera att den lilla vasen såldes för 950 kronor på en nätbutik för antikviteter. Inte för att jag har tänkt sälja dem. Bara känslan av att veta att jag har gjort en bra affär. Nu står de båda två på bordet bredvid mig med blommor från Öregrund. Den lilla måste man ha oasis i för att hålla blommorna på plats. Men bilderna tog jag i Öregrund förra veckan. Om någon känner till vad serien heter och när den tillverkades vill jag gärna veta.

Lillebrorsan kom förbi med liljor

Matti råkade vara i krokarna på Kungsholmen i eftermiddags, så han tittade förbi för att kolla in nya jobbet och hade köpt fina liljor åt mig.

Om ni undrar hur jag har haft det första dagen på nya jobbet

Mycket bra! För hur bra känns det inte när man vet att det ligger en ny dator och iphone och väntar på mig, när en kollega twittrar i jobbets namn och hälsar välkommen klockan sex på morgonen första dagen, när en annan kollega, som jag bara hälsat på en gång i våras, glatt skuttar fram för att hälsa mig välkommen när jag kommer dit? Och då menar jag verkligen glädjeskutt. På förmiddagen fick jag en bra genomgång om Forum av min chef. Eftermiddagen ägnade jag åt att komma igång med nya datorn och iphonen och att läsa dokument för att få mer överblick över jobbet. Trevliga kollegor, en spännande höst framför mig med roliga arbetsuppgifter, pentryt där jag kan göra te alldeles mittemot mitt rum och finfin utsikt genom fönstret. Adressen är Hantverkargatan 3, men det är alldeles ut mot Norr Mälarstrand. Att det dessutom bara tog mig 7 minuter att promenera från jobbet till tåget på höga klackar gjorde ju inget, och solen sken. Det känns rätt och bra helt enkelt.

Jag fick visst inte hjälpa till att bygga lego

Första dagen som Viggo tog sitt kåvepenin och han tyckte att det var så fruktansvärt vidrigt, lovade jag honom att när femdagarskuren var avslutad skulle han få en Lego Star Wars-byggsats som han fick välja själv. Det hjälpte faktiskt att tänka på, och i eftermiddags när vi kom hem föreslog Viggo att han inte skulle vänta till kvällen att dricka sista dosen, utan dricka den med en gång, så han hann bygga skeppet. Det tyckte jag var en bra idé, så det gjorde vi. Fast jag hade trott att jag skulle få hjälpa till rätt mycket, men det behövdes bara ett par gånger med att klämma fast något knepigt. Och han fattade allt i beskrivningen utan hjälp och missade ingenting. Vid åtta på kvällen var han klar med bygget. Åh, så nöjd han var. Jag hade nog sett fram emot att få bygga mera jag också, men det var så klart roligt att se Viggo klara allting själv. Om ni undrar vilket skepp det är så är det en Hyene Droid Bomber.

Ettagluttare

Nu har Viggo börjat ettan. Så här såg det ut när det drog ihop sig till upprop. Just då fick föräldrarna sitta på stolarna och barnen på golvet. Samma klass som förskoleklassen plus några elever till. 28 stycken. I lärare, en fritidspedagog och en resursperson, så klassen kommer ofta vara uppdelad. Vi föräldrar fick vara med på uppropet och sen fick vi separat information inne på fritids när barnen fick komma igång och så hade de skola till klockan ett. Eftersom det var första dagen och jag var hemma i Uppsala hämtade jag först Klara och så Viggo redan vid tvåtiden så vi fick mjukstart på vardagen. Viggo hann vara på fritids en timme i alla fall och leka. Barnen var så skuttiga och glada. Madeleine som är fritidspedagog undrade om Viggo fått raketbränsle i sommar för att det var sån fart på honom.

Slut på sommarlovet

Hemma på Kadettgatan igen sedan igår. Sista dagen på barnens sommarlov var det idag och jag har planterat tomatplantorna som jag fick i Öregrund, som mamma hade dragit upp från frö i sitt växthus och som sen har stått ute på friland. Chocolate Cherry och Tigrella. Och så har jag frostat av kyl och frys. Det är så skönt att göra rent, slänga sånt som är gammalt och ställa in allt i ordning igen.

Imorgon börjar Viggo första klass på Domarringen. Inte så stor skillnad mot förskoleklassen. Samma ungar. Samma korridor. Samma fritids och fritidspersonal. Och Klara börjar på dagis igen efter sommarlovet. Vi tar mjukstart på vardagen har jag tänkt, så jag hämtar dem efter att skoldelen är slut vid ett.

Men på onsdag, då ni, då börjar jag nya jobbet!

Dagens kopp: Blå Husar från Gustavsberg

På loppisen som ligger i vandrarhemmet runt hörnet till lekparken vid klockstapeln hittade jag en Blå Husar-kopp i början av veckan. Den har en nagg i fatet, men jag tänker att bara koppen är värd de 50 kronorna! Ett nytt fat kan jag nog hitta senare. Blå Husar är formgiven av Stig Lindberg och var i produktion 1968-1973. Mina föräldrar har de här kaffekopparna i lägenheten inne i Uppsala, men den här är större, så det måste vara en tekopp för den inte är så stor. Teet kallnar alldeles för fort, annars är det skön form och bekvämt öra att hålla i. Varje exemplar kan ju se ganska olika ut eftersom det är flytande blå dekor. Jag kanske tycker att dekoren är litet väl diffus och ihopfluten på just den här koppen.

Såna där trevliga böcker

Hittade på två av de tre olika loppisar som finns inne i Öregrund. De två senare kostade en femma styck. Kokboken i ICA-Kurirens klassiska rutiga serie var dyrare, kostade 60 kr i sjöboden nere i hamnen. Men de är rätt eftertraktade och den var i mycket fint skick. Annars har jag ofta hittat dem för tjugo pix. Ni ser vilka trevliga illustrationer det är i krukväxtboken. Man blir glad!

Några bra-att-ha-grejer

Sånt där som man betalar en femma eller tia för som gör vardagen vackrare. Det ljusgula måttet fick jag på köpet när jag köpte öppnaren.

Red Top och Pynta måste jag förbarma mig över

Egentligen köper jag inte porslin med missfärgningar, sprickor eller nagg nuförtiden. Porslin som man ska ha mat och dryck i är ofräscht om det är skadat. När jag började gå på loppisar i gymnasiet på 80-talet hade jag inte så mycket urskiljning, så då köpte jag sånt. Det finns ett undantag, och det är blomkrukor. Det tycker jag är okej om det finns nagg på. Ibland köper jag även tekoppar som har små skador för att ha dem som krukor till exempel till hyacinter eller färska kryddor. De här små byttorna som saknade sina lock och inte var i så fint skick skulle säljaren bara ha en tia styck för, och jag vet ju hur eftertraktade och dyra de är i fint skick. Jag kunde inte låta bli. Tänker ha dem med kryddor i köksfönstret, för de har åtminstone en fin sida att visa utåt.

Byttan med svart dekor är Marianne Westmans Red Top. Den har egentligen ett vinrött porslinslock som saknas. Red Top tillverkades av Rörstrand 1956-1967.

Den andra byttan hör till Stig Lindbergs fantasifulla Pyntaserie för Gustavsberg som tillverkades 1962-1965.

Dagens kopp: Mexico från Gefle

Två Mexicokoppar från Gefle för en tia tillsammans. Jag har ju inte min porslinslitteratur här ute i Öregrund, men jag tror att det är Helmer Ringström.

Några fat är bra att ha

Att köpa udda kaffe- och tefat är ett ofta billigt och bra sätt att samla på sig av olika porslin som man gillar. Det tar ju inte så mycket plats och man kan ha dem som blomfat. Det är trevligt, tycker jag. De flesta av de här kostade 5 kr styck, men ett par kostade 20 kr.

Lillemor från Gefle av Arthur Percy som tillverkades 1951-1964
Två modeller med dekoren Prisma av Bibi Breger från Gustavsberg
Terrass från Gefle, 1962-1967
Blåvinge från Gustavsberg

Jag står här vid en landsväg

Tog bussen till Norrskedika igår och gick på bakluckeloppisen. Rutinerad som jag är tog jag med en stor IKEA-kasse att bära alla loppisfynd. Det var tur det, för när jag gick ett andra varv på slutet hittade jag en stringhylla med svarta gavlar och teakhyllor som var prissänkt till 300. Det är bra att gå ett andra varv när de snart ska stänga. Då rear folk ofta sina grejer för att få dem sålda. Och dessförinnan hittade jag en del porslin och andra småsaker. Ni ska få se. Så här ser i alla fall busshållplatsen i Norrskedika ut. Litet roligt att någon ställt ut en stol så det finns något att sitta på.

Vem är rädd för Pomperipossa?

När jag var liten brukade min pappa säga att Pomperipossa bodde i ett hål i muren bredvid fyrskeppet. Vi gick fram och kollade på hålet och det var pirrigt och spännande. Vi spanade på det litet idag också.

Promenad i Öregrund