Kalendrarna och fina amaryllisen

Viggos kalender. Den köpte jag på Tradera för något år sedan.

Klaras kalender. Den här är egentligen min från när jag var liten. Matti och Anna har likadana. Mormor Anna-Brita gjorde dem till oss. Lägg märke till att jag någon gång i barndomen har skrivit ett stort K med blyerts på den. Det är inte så smart att låta numreringen gå så här. När hälften av paketen är öppnade finns bara paket på högra sidan, och kalendern hänger jättesnett. Bättre som på Klaras kalender.

Fina amaryllisen som jag köpte lök till på Botaniska trädgården i Göteborg. Det var Viggo som valde sort, och den är ju jättefint vit med lime i mitten.

Adventsfika

Igår var det andra advent, och vi hade bjudit hem några kompisar på fika. Ursprungligen hade jag tänkt ja, vi bjuder hem alla kompisar, men så började jag räkna och insåg hur många det blir. Det orkade vi inte den här gången. Det är enklare att bjuda hem några i taget istället. Men sen när vi har renoverat färdigt, då ska vi ha den där jättefesten med alla vänner.

Jag hade naturligtvis tänkt hinna hur mycket som helst. Nu hann jag inte hur mycket som helst, men ganska mycket. Jag hann baka två saffransdegar och dammsuga övervåningen. Jag höll på in i det sista innan folk började komma vid två-tiden. Vi var 15 personer, och det är ungefär så många som är lagom i vårt vardagsrum och fortfarande sitta bekvämt och kunna ta sig fram utan att klättra över varandra.

Viggo mådde som en prins när han hade så många vuxna barn att leka med. Han somnade vettig tid, trött efter allt busande.

Lördag i sängen och cocooning

Lördag morgon var jag rejält trött av flera nätters dålig sömn på grund av att barnen vaknade växelvis hela tiden, och att jag haft massor att göra på dagarna. Så Bo var uppe med barnen, och jag somnade om och sov ett par timmar till. Sen satte jag igång att tvätta och röja litet och baka eftersom vi bjudit hem några kompisar på adventsfika till idag. Jag bakade två saffranskakor på dagen. Men tog det aningen lugnare än de senaste dagarna. Bo åkte och veckohandlade.

Vi tog hem indiskt till middag. Mmm. Blir så sugen på det för att Peter bloggar om indiskt var och varannan dag: http://zodiac.blogg.se/

När Bo läste saga för Viggo somnade han där. Han hade också varit uppe flera svängar på natten och tagit hand om barn som vaknat. Inget ovanligt att somna när man läser godnattsaga, men jag var in flera gånger och försökte väcka honom. När han inte ens kom ut när det var ett senarelagt På Spåret som han gillar, gav jag upp. Han sov där större delen av natten.

Klara var uppe hela kvällen och ville aldrig somna. Mellan amningarna fick hon vara på golvet medan jag slog in paketen med Duplobitar till hennes kalender. Hon fattar ju inte, så det gör inget att hon ser sina egna paket slås in. Så blev den kalendern klar också. Jag han även baka två mjuka pepparkakor med lingonsylt. Till slut gav jag upp och gick och lade mig med henne i vår säng. Brukar vilja att hon sover första delen av natten i spjälsängen i sitt rum, men när hon bara vaknar när man lägger ner henne får man ge upp.

Fredag i Stockholm

Det blev bara fyra timmars sömn natten till fredag. Inte bra när jag skulle ha sammanträden hela dagen. Det var superstressigt att komma i ordning på morgonen. Jag hann inte äta frukost. Bo tog Viggo till mina föräldrar. Tågresan till Stockholm gick bra. Klara tyckte det var spännande att titta ut genom fönstret.

Först skulle jag ha möte på Centralen med mina chefer, Eva P och åsa, men Eva kunde inte, så det blev bara åsa. Vi fikade på ett ställe på Centralen, så då fick jag min frukost. Vi skulle prata om mitt jobb när jag kommer tillbaka efter nyår. Jag har ju senast jobbat 20% som arkivarie (Eva), 30% som kommunikatör (åsa) och 50% som webredaktör för vuxnamotdroger.nu (Per-åke, förebyggande arbete). Men nu hade de tre råkat budgetera mig för 130%, och det går ju inte. Så jag fick välja litet hur mitt arbete skulle styras om. Kan inte skriva här och nu hur det blir, för det är andra som påverkas, som kanske inte är informerade ännu. Men det blir nog bra. Jättekul att äntligen träffa åsa igen, men vi hade ju bara en timme på oss, så vi hann inte prata så mycket annat.

Sedan gick jag till Klara Södra och hade möte med Våra Gårdars kommunikationskommitté, där jag är sammankallande. Vi är bara tre ledamöter, jag, Rune Thorén och Mikael Lindström, och har haft litet otur med att lyckas träffas. Alltid är det någon som inte kan, men nu var vi där alla tre. Och så var Anna och Olle från kansliet med. Det blev ett bra möte. Det kändes som att vi kom framåt. Våra Gårdar är ju inte som IOGT-NTO, som har en hel bunt människor anställda som jobbar med kommunikation. Våra Gårdars kansli har fem tjänster totalt. Vi har heller inte samma ekonomiska förutsättningar att satsa lika mycket på kommunikation. Jag har tyckt att det vi gör har varit spretigt och ogenomtänkt. Tidningen layoutas av tryckeriet, olika trycksaker har gjorts på skilda håll utan att korrespondera med varandra, och så vidare. Jag lade ett förslag på en lösning för att få ihop det utan att konsultera reklambyrå och sätta sprätt på hela budgeten, som jag tror kan få det mycket bättre. Och jag fick med mig kommittén och Olle och Anna. Så nu ska jag dra i litet trådar så får vi se hur det går.

Därefter blev det lunch på Kulturhuset. Där går det bra med barnvagn. åt gott, lammfärsburgare. Och Klara fick sin puré, men hon fick sitta i vagnen, för det fanns inga lediga barnstolar.

Så gick vi till Riksdagshuset där det var dags för FS-möte. Eftersom Göran Magnusson är ordförande brukar vi sitta i Konstitutionsutskottets sammanträdesrum. Det gick bra med Klara där också. Hon sov ett tag i vagnen, och krälade omkring ett tag på golvet. Pippi hade en snygg brosch som hon gjort på silversmidescirkeln hon går på NBV. Det stod kalaspingla med präglade bokstäver. Hon har alltid utsökta smycken.

Efter sammanträdet gick jag en sväng på stan. Klara sov i vagnen, men jag var trött och det var mycket folk på stan. Det blev inget shoppat. Tog 17.10-tåget hem. Det fanns ingen sittplats, så jag fick stå hela vägen. I Knivsta vaknade Klara, så sista kvarten fick jag ha henne i famnen. Hajjar ni att ingen erbjöd mig sin plats när jag stod med en bebis i famnen och tåget krängde?!

Adventskalendrar

I torsdags var det så 1 december. Hade ju inte fixat i ordning paketkalendrarna, men sa till Viggo att han skulle få paket när han kom hem från dagis. Promenerade ner på stan när jag lämnat honom och gick och köpte presentpapper, godis till Bos kalender, en tomteluva till Klara på Polarn och Pyret och ett par svarta jeans till mig på Gina Tricot. Klara var vaken ett tag på stan, men somnade om. Promenerade tillbaka igen. Var hemma vid 12.30, men Klara fortsatte sova i vagnen, så jag han slå in ett paket till Viggo och äta lunch innan jag gick och hämtade Viggo.

Viggo hade varit frusen om fötterna och ledsen när de var ute och tittade på fåglar. Det var 7 minusgrader. Det är nog så att hans vinterkängor börjar bli litet trånga, för han frös aldrig i dem förra vintern. Måste köpa nya, alltså.

Viggo blev jätteglad för paketet. Det var en sån där snökula med en snögubbe i. Ni vet en sån som det är nån vätska och vita flingor i, och så ser det ut som det snöar när man skakar den.

Pappa ringde och frågade om jag ville gå på Odetta-konserten på Katalin, som jag hade pratat om. Mamma kunde ge mig och honom biljetter som julklapp. Jag hade ju helt glömt! Jag fick tacka nej, för jag hade ju inte köpt hörselkåpor till Klara, och hade alldeles för mycket att göra. Nu har jag fått höra av Magnus och Maria som var på konserten i Stockholm, att det var helt fantastiskt bra. Och Magnus brukar inte vara överentusiastisk i onödan. Nu konstaterade just Bo och jag att Klara skulle gå med på att vara hemma med Bo en kväll om jag var borta. Vi har inte testat välling än, men hon äter ju gröt, puré och dricker vatten ur nappflaska så bra, så hon skulle säkert ta välling också.

Vi lyssnade på radiokalendern medan jag stekte plättar, men det funkade inte så bra att lyssna med Viggo.

TV-kalendern däremot var en hit. Jag gillade den, och Viggo. Fast när vi lämnade honom obevakad med papperskalendern rev han sönder den. Bo var och handlade senare på kvällen och köpte en ny. Den får Viggo inta ha utan vår assistans. Vi lägger undan den när vi har öppnat lucka och klistrat.

Frisörbesök och Katerina Janouch

Har haft så fullt upp i några dagar att jag inte hunnit blogga. Och när det är fullt upp finns det ofta mycket att blogga om, och då blir det svårt att komma ikapp.

I onsdags kom min pappa på morgonen för att vara barnvakt åt Klara. Det hade varit en jobbig natt när barnen vaknade om vart annat, och Klara kröp över sängkanten med huvudet före. Pappa kom innan jag hade hunnit med Viggo till dagis. Eftersom jag inte behövde ha Klara med tog jag inte barnvagnen, men Viggo var litet gnällig och ville bli buren en massa. Hade tid hos frisören 9.30, så jag hann gå till postutlämningen och hämta ett par paket med grejer jag köpt på Tradera. Hade tänkt gå in på blomsterhandeln också och köpa blomma att ge Katerina Janouch som tack för föreläsningen, men de hade inte öppnat än.

Jag hade beställt tid på Salong Klippan, som ligger vid Tunabergsallén nära Viggos dagis. Jag hade aldrig varit där förut, och skulle nog inte ha provat om inte min syster hade varit där och sagt att det var bra. Det är en sån där tantsalong som klipper dam, herr och barn. Inte trendigt. Det är två iranskor som jobbar där, och de har sånt där kitschigt litet vattenfall där man får sitta och vänta, och massa stjärnor och blingbling. Men det var jättebra! Jag brukar ju känna mig litet obekväm hos frisören, och tycka att det är jobbigt att småprata, men jag skrattade så tårarna rann. Det var världens galnaste frisörbesök. De var supertrevliga, och så precis när de börjat klippa mig kom en äldre man, kanske strax över 70, och som i väntan på sin tur satt i stolen bredvid mig och vi pratade allihop. Han kommenterade en massa hur de klippte mig, och hur han tyckte jag skulle ha. Jag har ju gått på dyrare salonger förut, men ändå inte varit nöjd. Dit går jag igen! Man kan lugnt säga att det var glammigare än tandläkarbesöket. När jag skulle betala visade det sig att de inte tog kort, så jag gick ner till Torbjörnstorg och tog ut pengar. Gick samtidigt in och köpte en vit amaryllis med björnmossa att ta med till Drogforum.

När jag hade varit och betalat och kom hem igen var det frid och fröjd med Klara. Hon hade tydligen inte varit så nöjd först, och inte velat äta någon gröt, men sedan hade hon somnat i pappas famn och sovit en halvtimme. När hon vaknade var hon nöjd och belåten. Vi fikade litet innan pappa gick.

På kvällen var det alltså Drogforum. Kaféet hade varit öppet hela eftermiddagen eftersom det är förädrakafé på onsdagar, och Ullie hade fixat hjälp av ett par UNF:are, så jag behövde inte bry mig om det. Det kom cirka 35 personer, och av dessa var nog 20-25 personer som inte var medlemmar och aldrig hade varit där förut. Det var rätt ok med tanke på att vi fick klart med Katerina nio dagar innan arrangemanget, så vi hade väldigt kort tid att marknadsföra. Katerina var bra. Orkar inte berätta en massa om vad hon pratade om eftersom jag har så mycket bloggande att ta igen, men Mumrik är verkligen en bra lokal att ha Drogforum. Mysigt och snyggt, och man får bra diskussioner när folk inte sitter på rad och ser varandras ryggar. Katerina blev glad för amaryllis och min fikonmarmelad. Läs henns bok Anhörig. Finns i pocket. Ni kan läsa mer på Lisas blogg: http://lisaskiold.blogg.se/301105220554_fanatiska_lisa.html och på Roberts blogg:
http://damberg.blogg.se/301105214925_katerina_janouch_p_caf_mumrik.html.

När jag kom hem på kvällen insåg jag att det var den 1 december dagen efter, och att jag inte hade gjort i ordning Viggos, Klaras och Bos paketkalendrar. Jag hade köpt allt till barnens kalendrar, men inte till Bo, och presentpapperet var nästan slut. Dessutom ville inte Klara somna.

Passerade 10 000 steg idag också

Det är ju lätt som en plätt att komma över 10 000 steg. Om man har barn och gör hushållsarbete och tar i litet grand behövs ingen mer avancerad motion. Idag har jag lämnat och hämtat på dagis (15 min som jag har gått fyra gånger), skottat snö, städat hela övervåningen, packat upp flyttkaronger, burit in 10 nya flyttkartonger för uppackning från garaget, kört några maskiner tvätt, röjt massor i tvättstugan och lajjat med barnen.

Ni som måste gå på gym och sånt för att få tillräckligt med motion; get a house, get some kids, get a life!

Julmarmelad med fikon

Barnens händer

På begäran:

Viggos händer, från gränsen handled/handflata till långfingrets spets, är 12 cm. På det måste naturligtvis läggas till mudd.

Klaras händer, motsvarande mått, är 8,5 cm.

Anna Carlstedt om Nostradamus

Igår när jag stökade i köket lyssnade jag som vanligt på P1. I Vetenskapsradions Forum var det ett långt inslag med Anna Carlstedt, där hon berättade om sin avhandling i franska om Nostradamus. Om ni som känner henne missade det går det att lyssna på webben de närmaste dagarna:

http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/artikel.asp?ProgramID=1302&artikel=740754

Jag har också skaffat stegräknare

Först skrev Lisa om sin stegräknare på sin blogg, sedan skaffade Bo en, och nu har jag en också. Lisa skrev något om att man bör komma upp i 10 000 steg per dag. Vad har du fått det ifrån, Lisa? är det en läkarrekommendation, eller? I vilket fall är det inget problem att komma upp i. Idag var ingen dagisdag, och vi har inte varit ute och lekt eftersom vi är litet förkylda fortfarande. Jag tog bussen till och från stan eftersom det snöade blöta flingor. ändå är jag nu uppe i 10065 steg. Av att gå här hemma med barnen, gå till och från bussen och en liten sväng i ett par affärer på stan. Det ska bli intressant att se hur mycket det blir när jag hämtar och lämnar på dagis, när jag jobbar i trädgården, när jag går ner på stan och tillbaka och sånt som jag rätt ofta brukar göra.

Tandläkarbesök, frihet men inte glammigt

Idag har jag äntligen varit hos tandläkaren. Jag har två tänder som har gått sönder. En bara litet grand för inte så länge sedan, den andra gick sönder för rätt länge sen, både ett hörn av emaljen och gammal lagning. Då tänkte jag först att jag omedelbart måste till tanläkaren, men när jag upptäckte att det inte gjorde ont kom jag aldrig iväg. Och så kändes det så jobbigt att gå under graviditeten med allt illamående och sedan när Klara väl fötts svårt att ta sig iväg längre stunder utan Klara. Men nu har jag haft ont från och till, och i helgen hade jag ruggigt ont. Och nu klarar sig Klara utan mig några timmar. (Jag ska ju börja jobba om drygt en månad.) Så i morse tog jag mig i kragen och ringde tandläkaren, och jag fick tid till eftermiddagen. Bo stannade hemma och jobbade och så åkte jag ner på stan till klockan 15 medan barnen var hemma med honom.

Eftersom det var så länge sedan jag var till tandläkaren sist jobbade inte min gamla tandläkare kvar, men den jag fick träffa var jättebra och trevlig. En medelålders kvinna. Hon undersökte och tog röntgen, och så gjorde hon en provisorisk lagning. Det kostade 800, och så har jag en ny tid på torsdag nästa vecka. Eftersom den ena tanden är ganska mycket trasig kommer jag att få göra flera besök. Det kommer att kosta runt 6000:-. Inte kul. Om jag hade gått med en gång när tanden gick sönder hade det nog bara kostat en bråkdel. Var inte så dum som jag. Gå till tandläkaren!

Förresten sa hon att ”du mÃ¥ste ha haft väldigt ont”. Ja, kanske. Det där med smärta och vad man stÃ¥r ut med är intressant. Jag tror att jag stÃ¥r ut med rätt mycket. Under bÃ¥da mina graviditeter har jag haft ganska mycket foglossning, men jag har jobbat till sista dagen innan barnen har fötts. Jag tror att mÃ¥nga andra som har haft lika mycket foglossning som jag har varit sjukskrivna. Men jag stÃ¥r ut. Jag har alltid haft svÃ¥rt att veta vad som är normalt och hur mycket ont man ska ha och hur mycket sjuk man ska vara för att gÃ¥ till doktorn.

även om det inte var särskilt kul och glammigt att gå till tandläkaren kändes det litet bra att åka iväg med bussen utan ett endaste barn eller barnvagn, med handväska (har jag knappt använt sedan Klara föddes) och utan ryggsäck med skötgrejer. Ett par timmar helt utan att behöva ha ansvar för barnen, i full förvissning om att de hade det bra hemma, är så otroligt skönt.

Jag ser ljuset

Viggos och Klaras storlekar

Eftersom både mamma och svärmor har frågat om barnens storlekar har jag nu mätt fötter och här kommer litet info.

Viggo
Storlek 104 är lagom, men på byxor ska han bara ha 92. Han är ju både smal, och har ganska korta ben.
Fötterna är ca 15-15,5 cm långa.

Klara
Storlek 74 är lagom att köpa till jul.
Fötterna är ca 10 cm.
Vi har en vinteroverall där vi har snörpt ihop ändarna på ärmar och ben, men hon behöver ha vantar och raggsockor under. Så ni får gärna sticka det. Det ska naturligtvis vara vantar utan tumme. Behöver ni handmåttet också? Hur ska man mäta i så fall?

Gå bort! Gå ut härifrån!

Ibland när Viggo gör nÃ¥got som han inte fÃ¥r, och vi säger till honom, säger han ”GÃ¥ bort! GÃ¥ ut härifrÃ¥n!”, och sÃ¥ föser han bort oss och stänger dörren. Han tror nog att vi inte fattar att han ska fortsätta klättra sÃ¥ där livsfarligt eller ta de där grejerna som han inte fÃ¥r ta. Och jag har sÃ¥ svÃ¥rt att hÃ¥lla mig för skratt.

Adventsstämning

Här råder adventsstämning. Jag har satt upp adventsstjärnor i både vardagsrummet och köket. Och så har jag ställt ut en lykta vid grinden. Både Klara och Viggo tycker att det är väldigt fint.

Har hört om och sett att andra satt upp ljusstakar och stjärnor redan tidigare, men det skulle jag aldrig göra. Hur mycket jag än älskar allt pysslande kring advent och jul tycker jag inte man ska börja i förtid. Första advent startade vid helgmålsringning 18.00 idag. Det är väl litet hyckleri att jag gillar sådana här traditioner så mycket, som har med kristendomen att göra, trots att jag är ateist och aldrig skulle gifta mig i kyrkan, läsa trosbekännelsen eller döpa mina barn. När jag bodde i studentkorridor på Arken bodde en tjej som heter Nine i rummet intill, och som läste till präst, som jag umgicks mycket med. Jag minns en påsk när vi båda var kvar i korridoren. Jag älskar ju allt runtomkring påsken också, som påskris, påskägg och att färga ägg på estniskt vis med lökskal och växter, och låtsas som att det inte alls har med den där Jesus att göra. Men Nine sa att hon inte firade ?pyntpåsken?. Hon gick i kyrkan och höll sig för sig själv.

Och så har jag bakat lussekatter. Att baka goda lussekatter är en konst. Jag är ganska kräsen när det gäller vetebröd. Det gäller att inte ha för mycket mjöl i. När man har arbetat ihop saffransdegen för att den ska jäsa ska den vara ganska lös och kletig. Man kan strö mjöl ovanpå, så att det inte kletar fast i bakduken när det jäser. Sedan har jag alltid ett par teskedar vaniljsocker i degen. Och man får inte snåla med saffran. Till en normal deg på 5 dl mjölk ska det vara två kuvert saffran, och den måste stötas riktigt ordentligt. Annars går inte smaken och färgen ut ordentligt. Det är också viktigt att passa noga när man gräddar så att man inte gräddar för länge. Varken lussekatter eller vanliga kanelbullar ska bli bruna och få hård yta. När man tar ut ur ugnen måste man ta bort bullarna från plåten omedelbart och lägga på galler, annars blir de svarta och stekta under av värmen från plåten. Och så det viktigaste; bullar som man inte ska äta samma dag måste man frysa in. Det är inte gott med en dag gamla bullar. Då är de inte färska längre. Men det är helt ok med bullar som varit frysta, bara man har fryst in dem färska.

Nu ska vi titta på Lilla melodifestivalen hela familjen. Viggo fick sova middag eftersom han är litet sjuk och hängig, så då får han vara uppe längre.

Pepparkaksdeg

Ja, inte är vi pigga, men inte supersjuka heller. Klara sov ganska länge i morse, och hade inte sovit middag när Viggo började tjata om lunch tio i elva. Så jag värmde resten av plättarna som jag stekte igår och sedan fick Klara mat. Men hon var så trött att hon somnade i stolen medan jag matade henne. Då gjorde vi oss i ordning och gick till Konsum och handlade. Klara sov hela tiden, och har sovit ute i vagnen sedan vi kom hem. Viggo lekte ute i sandhögen en liten stund.

Sedan gjorde vi pepparkaksdeg. Tant Harriets pepparkakor ur Vår kokbok ska det vara! Det är så gott med pepparkaksdeg. Naturligtvis spridde Viggo ut massa mjöl. Jag lyfte ut honom i badkaret och duschade honom, och sedan fick han vara i sitt rum tills jag hade städat i köket.

Sedan gjorde jag Tiramisu till i kväll. Min absoluta favoritefterrätt. Men jag har ingen Amaretto i, utan litet bittermandelolja. Det är ju helt onödigt att ha sprit i, även om Bo har räknat ut att i en normalstor portion blir alkoholmängden inte mer än i en lättöl. Därför tycker jag att det är ok att beställa Tiramisu på restaurang. Men som sagt, om man gör den själv finns ingen anledning att ha alkohol i.

Viggo sitter bredvid mig vid den andra datorn och spelar Drakens värld på Bolibompasajten. Båttävlingen är svåraste momentet.
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=42958&lid=puff_52938&lpos=lasMer

Nu tycker jag att Bo ska åka hem litet tidigare från jobbet, för det är ganska jobbigt när vi alla är hängiga. Snart vaknar nog Klara.

ännu bättre!

Nu är det definitiva resultatet från Pumpen klart. Arken blev ensam segrare med 63 poäng av 73 möjliga. Vi är bäst!

Katerina Janouch

Drogforum
Offentlig föreläsning

Katerina Janouch
Författare och journalist

Katerina Janouch utkom förra året med romanen Anhörig, som beskriver hur det är att leva med en människa som är missbrukare. I höst har hon hörts i debatten om alkohol och föräldraskap, där hon menar att barn och alkohol inte hör ihop.

Tid: Onsdagen den 30 november 2005 klockan 19.00

Plats: Kafé Mumrik, Kungsgatan 61 i Uppsala (mittemot centralstationen)

Fritt inträde

Det finns möjlighet att köpa fika under föreläsningen.

Sjuka

Viggo fÃ¥r stanna hemma frÃ¥n dagis idag. Egentligen är det inte honom det är fel pÃ¥. Han är väl lite lite snorig, men ingen feber. Men jag har ont i halsen och hela kroppen, och igÃ¥r när vi kom hem frÃ¥n dagis var Klara jätteförkyld. Hon är sÃ¥ snorig, och det är fruktansvärt besvärligt för henne när hon inte kan andas genom näsan. Hon skrek och grinade när vi kom in. Sen blev det bättre, men när hon vaknade igen efter att ha sovit en stund pÃ¥ kvällen var det likadant igen. Hon var helt täppt och kunde inte ta bröstet. Man känner sig som en barnmisshandlare när Bo hÃ¥ller i henne medan jag suger ut snor med ”Näs-Fridan”. Men när hon somnat om i min säng sov hon ganska lungt i natt, och var vaken en del och blev ammad.