Tandläkarbesök, frihet men inte glammigt
28 november 2005 21:03 | Allmänt | 2 kommentarerIdag har jag äntligen varit hos tandläkaren. Jag har två tänder som har gått sönder. En bara litet grand för inte så länge sedan, den andra gick sönder för rätt länge sen, både ett hörn av emaljen och gammal lagning. Då tänkte jag först att jag omedelbart måste till tanläkaren, men när jag upptäckte att det inte gjorde ont kom jag aldrig iväg. Och så kändes det så jobbigt att gå under graviditeten med allt illamående och sedan när Klara väl fötts svårt att ta sig iväg längre stunder utan Klara. Men nu har jag haft ont från och till, och i helgen hade jag ruggigt ont. Och nu klarar sig Klara utan mig några timmar. (Jag ska ju börja jobba om drygt en månad.) Så i morse tog jag mig i kragen och ringde tandläkaren, och jag fick tid till eftermiddagen. Bo stannade hemma och jobbade och så åkte jag ner på stan till klockan 15 medan barnen var hemma med honom.
Eftersom det var så länge sedan jag var till tandläkaren sist jobbade inte min gamla tandläkare kvar, men den jag fick träffa var jättebra och trevlig. En medelålders kvinna. Hon undersökte och tog röntgen, och så gjorde hon en provisorisk lagning. Det kostade 800, och så har jag en ny tid på torsdag nästa vecka. Eftersom den ena tanden är ganska mycket trasig kommer jag att få göra flera besök. Det kommer att kosta runt 6000:-. Inte kul. Om jag hade gått med en gång när tanden gick sönder hade det nog bara kostat en bråkdel. Var inte så dum som jag. Gå till tandläkaren!
Förresten sa hon att ”du mÃ¥ste ha haft väldigt ont”. Ja, kanske. Det där med smärta och vad man stÃ¥r ut med är intressant. Jag tror att jag stÃ¥r ut med rätt mycket. Under bÃ¥da mina graviditeter har jag haft ganska mycket foglossning, men jag har jobbat till sista dagen innan barnen har fötts. Jag tror att mÃ¥nga andra som har haft lika mycket foglossning som jag har varit sjukskrivna. Men jag stÃ¥r ut. Jag har alltid haft svÃ¥rt att veta vad som är normalt och hur mycket ont man ska ha och hur mycket sjuk man ska vara för att gÃ¥ till doktorn.
även om det inte var särskilt kul och glammigt att gå till tandläkaren kändes det litet bra att åka iväg med bussen utan ett endaste barn eller barnvagn, med handväska (har jag knappt använt sedan Klara föddes) och utan ryggsäck med skötgrejer. Ett par timmar helt utan att behöva ha ansvar för barnen, i full förvissning om att de hade det bra hemma, är så otroligt skönt.
2 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Kerstin Kokk.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Jag kan inte nog understryka att jag håller med dig.Det blir bara ändå dyrare om man skjuter upp det. Gå till tandläkaren regelbundet! Hur är det med Bo? Jag vet att jag tjatade flera år, men jag gav upp till slut. Se till att ni inte får lika besvärligt som Olle, utan sköt om era tänder i tid.
Comment by Kristina S — 2005-11-28 23:18 #
Jag har också varit hos tandläkaren, på Folktandvården i Vretgränd dit jag har flyttat efter att under alla arbetsår ha haft en privattandläkare i Stockholm. Folktandvården fullföljer nu det min förre tandläkare påbörjade: gör ett inplantat med titanskruv i den glugg han, som en förberedelse, hade åstadkommit. Trots pensionärsrabatt från Försäkringskassan blir det här ohyggligt dyrt. En allmän tandvårdsförsäkring värd namnet vore en mycket angelägen reform.
Jag sa till tandläkare åsa, att det faktum, att jag såg stirrig ut, inte berodde på tandläkarskräck utan på att jag hade varit på ögonkliniken och fått pupillförstorande droppar.
Samma morgon hade jag nämligen varit pÃ¥ kontroll hos min ögonläkare pÃ¥ Akademiska. Synen pÃ¥ vänster öga – det som jag fortfarande ser bra med – hade inte märkbart försämrats men jag fick starkare trycksänkande ögondroppar. Jag är ju i ett skede av livet, dÃ¥ kroppen gradvis blir skröpligare. Jag hÃ¥ller Ã¥ldersdiabetesen i schack genom insulinproduktionsstimulerande tabletter, vettig kost och daglig motion, och nästa kontrollstation blir en större hjärtundersökning, föranledd av en koll. Men mest ängslig är jag nog för synen. Skulle jag fÃ¥ trubbel ocksÃ¥ med det andra ögat, sÃ¥ hotas det mest centrala i livet, att kunna läsa och skriva.
Och apropå att läsa, på kvällen var jag på Lundeq för att vara med om årets utdelning av Lundeq-priset. årets pris gick till Kjell Eriksson, som dock inte kunde ta emot det personligen, eftersom han är i Indien och skriver på nästa deckare.
I ett mejl till mig nyligen berättade han, att den ska handla om kommunalrådet som försvann; han berättade också, att han skulle åka till Indien och skriva, så hans frånvaro var inte direkt någon överraskning för mig.
Skälet till att vi (han, jag och även mamma) växlade mejl var egentligen, att han värvade oss att skriva på ett upprop för Ordfront. Uppropet publicerades i det senaste numret av Ordfront magasin (12/2005) och är undertecknat av en stor mängd journalister, författare, kulturaktivister, samhällsdebattörer, politiker med flera.
Mejlväxlingen om detta ledde också till kringsnack: Vi berättade att vi var trägna läsare av hans böcker. Jag konstaterade bland annat, att jag min första kväll i Uppsala från mitt hyresrum på Jumkilsgatan hittade till konditori Savoy på Ringgatan, ett favoritställe för hans komissarie Ann Lindell, och att vi på somrarna bor nära Gräsö, där Ann Lindells särbo under ett antal år bor. Kjell Eriksson å sin sida visste redan, att vi i vår trädgård i öregrund har gammaldags rosor från hans (numera sålda) handelsträdgård i Ulva.
Kjell har fÃ¥tt Lundeq-priset för sin senaste bok, ”Mannen frÃ¥n bergen”, men han kunde faktiskt lika gärna ha fÃ¥tt priset redan nÃ¥got tidigare Ã¥r; hans deckare hÃ¥ller en hög och jämn kvalitet. Med kvalitet menas här inte bara spänning – böckerna ä r mycket spännande – utan ocksÃ¥ samhällsengagemang (Kjell har ett konsekvent vänsterperspektiv) och miljöskildring. För oss uppsalabor är det särskilt roligt att känna igen gator, platser och hus, och jag ansluter mig gärna till UNTs Bo-Ingvar Kollbergs tanke vid prisutdelningen, att Uppsala (med Ystad och Henning Mankells Kurt Wallander som förebild) nog borde vara moget att anordna guidade turer, med karta och allt, i Ann Lindells spÃ¥r.
Comment by Enn Kokk — 2005-11-30 18:22 #