Kyss mig som ett stålverk

Anton skrev häromdagen på sin blogg om Webstrarnas låt Moln på marken som han har upptäckt såhär 15 år efter att den släpptes. Webstrarna är ju ett gammalt Uppsalaband som jag såg live flera gånger i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Jag var tvungen att leta fram mina gamla skivor. De hade väldigt många bisarra och bra texter. Till exempel låten Kyss mig som ett stålverk med strofen Martin, Thomas, Bessemer. Otroligt roligt om man som jag har läst ekonomisk historia och vet att detta är en uppräkning av olika metoder för framställning av stål. Sångaren, Petter Eklund, är uppenbarligen väldigt intresserad av gamla gruvor och den typen av industriminnen, för han har skrivit en bok om det. Och så har de en låt som heter Eva Reichberg, och det måste ju vara Eva som har hjälpt till en del som scenograf till IOGT-NTO:s familjedagar på Drabanten, och som är dotter till Paul, lärare på Tollare Folkhögskola. Världen är liten.

Om jag var sportkommentator

Idag på jobbet började Åsa och Anton prata om hur Åsa skulle vara som kommentator på radiosporten av nån anledning. Så sa Åsa att hon i alla fall skulle vara bättre än jag, som inte kan något om sport och är helt ointresserad. Men jag undrar jag. Jag tror att jag skulle vara ganska underhållande. Prata om allt möjligt annat, låta associationerna fara iväg och komma in på massa stickspår, så jag inte kommer ihåg var jag började. Tänk er själva, kanske så här:

Och här ser vi att gräset är grönt på fotbollsplanen. Ingen mossa där, inte. Jag tycker annars att det är fint med mossa i gräsmattan, och skönt att gå på. Gräsmattor med bara gräs är jättetrist. Och mossa är ju användbart till mycket. Man kan ha det när man färgar estniska påskägg och man kan göra fina mosslandskap till jul. Och så kan man pynta det med fint hantverk från 50-talet. För 50-talet var ju verkligen bästa decenniet vad gäller formgivning och arkitektur. Men vad var det vi pratade om? Fotboll. Just ja. Ja, jag kan ju inga fotbollsspelare, men jag vet att en gång fanns det en som hette Putte Kock. När jag var liten hade jag en hamster som hette ungefär så. Ja, först var det min syster Anna som hade hamstern, men sen flyttade hon till Arken, och där fick man inte ha pälsdjur, så då fick jag honom. Först hette hamstern Putte, men sen bytte Anna namn på den till Pytte, för den var så liten. Och jag heter ju Kokk. Det är nästan samma lika. Arken förresten. Nya Arken är ju byggd på 50-talet. 1957 var det klart. Men i samband med ombyggnaden 1992-1993 förstördes en hel del av 50-talskaraktären. Galet. Hm, fotboll var det. Det är trist. Massa snubbar som springer efter en boll. Helt meningslöst. Och jag är ju rädd för bollar som flyger i luften. Verkligen jätterädd. Har inget bollsinne alls. En gång i gymnasiet skulle vi spela handboll, och alla måste turas om att stå i mål. Till sist var det bara jag och en till tjej som inte hade varit målvakt. Handboll är verkligen värsta sporten om man är rädd för bollar som flyger i luften. Vår gympalärare frågade vem av oss som skulle stå i mål, och då föreslog jag halvt på skoj och halvt på allvar att vi kunde stå i mål tillsammans. OK, sa gympaläraren. Så jag och Pernilla ställde oss i målet. När bollen kom emot oss flög vi ut ur målet åt varsitt håll. Man vill väl inte ha en stenhård boll på sig?

Fotnot
Allt ovanstående är sant, om det är nån som undrar.

Viggo och Dante bygger chokladfabrik

Idag var Annika K, Annika I och Dante och hälsade på och åt middag med oss. Vi skulle grilla hamburgare, men gasen hade tagit slut, så vi fick göra dem i ugnen istället.

Dante och Viggo byggde en chokladfabrik i Lego. Här ser ni hur glad Viggo är.

Han som inte bestämmer

Vi är bara hemma idag, inte ute på stan och tittar på forsränning och mösspåtagning. Men sillunch blev det. Klara sov inget på förmiddan, och var ganska trött. När jag satt med henne i soffan och hon höll på att somna tittade jag och Viggo litet på vaktavlösningen på borggården på TV. När det var kungen som var i bild förklarade jag för Viggo:

– Det där är kungen. Det är han som inte bestämmer.

Det var verkligen fånigt att kungen och Carl-Filip stod i uniform på borggården och gjorde honnör, medan kvinnorna i kungafamiljen stod på balkongen i dräkt och vinkade. Särskilt med tanke på att det är Victora som blir statschef.

Men det bästa vore ju om vi avskaffade monarkin nu.

Klara 6-tand

Nu har ännu en tand trängt fram på Klara, så nu har hon fyra tänder i överkäken och två nere.

Tidstjuvar i vardagen

Det är så bra att det finns trappor upp till Kungsbron från perrongen som Uppsala-tåget kommer in på i Stockholm. Därifrån går 1:ans buss ut till Stora Essingen, där jag jobbar. Men sedan i måndags är dessa trappor och hissar avstängda, och ska vara det i två år medan de bygger kontorskomplex norr om Kungsbron. Oerhört irriterande. Alla människor måste gå in mot stationsbyggnaden och tillbaka hela Arlanda Express-perrongen, där det finns en annan trappa upp på Kungsbron. Det tar massor av tid. Dessutom gjorde trappan rätt ned på perrongen att det blev en jämn fördelning av var människor ville sitta i tåget, och nu kommer alla från samma håll.

En annan tidstjuv är alla människor som vill ringa in beställningar till IOGT-NTO-butiken. Visst finns det en del som inte kan använda Internet och beställa via nätet, men många som ringer sitter och tittar på hemsidan samtidigt som de pratar med mig. Galet. Eller det är folk som vill beställa diplom, och som jag vet kan mejla, för att jag känner till vilka de är och att de finns på Sobernet. Det tar ju så oerhört mycket mer tid om de ska sitta i telefon och bokstavera namn och adresser, och det blir mycket större risk för missförstånd.

På kurs

I måndags och tisdags var jag på kurs i InDesign, som är ett lay-out-program. Det är jobbigt att sitta stilla så mycket hela dagarna, vara totalkoncentrerad och bara ta in information. Jag sitter ju mycket framför datorn i vanliga fall på jobbet också, men man går till skrivaren eller postfacket eller in till en kollega för att fråga något då och då.

På en tvådagarskurs lär de verkligen bara ut funktionerna i programmet, och förmedlar inte direkt allt som är viktigt i övrigt att kunna i grafisk formgivning. Eftersom man får lära sig alla funktioner är det mycket som kan bli fult om man inte använder det med urskiljning. Det var väl vissa av deltagarna som blev väldigt förtjusta i saker vi fick testa som kanske inte var helt lyckade. Det var en rätt basic kurs, men det var nog bra, för då vågar man verkligen fråga om allting.

Nu gäller det bara att sätta igång att jobba med InDesign så mycket som möjligt, så jag inte glömmer allting.

Smörfest

Ikväll har vi haft den årliga Smörfesten här. Den kom till en gång i tiden i Bos studentkorridor på Arken. En tjej som bodde i korridoren var inte där så ofta, och de andra hittade ett smörpaket (osaltat Bregott, mumlar Bo) som var ganska nära ett år efter bästföredatum. De bestämde att fira med smörfest på ettårsdagen, men tjejen hittade det och slängde det den sista mars. Trots detta genomförde de smörfesten, och allt sedan dess firas den den 27 april. Vi äter bakverk bakade på smör, dock inte härsket. Idag hade Bo bakat maränger och gjort mockabakelser av dessa. Annika I, Dante och Magda var här.

Fina Klara

Ni missar väl inte fina bilderna på klätter-Klara och gung-Klara på Bos blogg?

”Jag var den enda som tyckte så i hela Västeuropa, och jag hade rätt.”

Ungefär så sa författaren Stig Larsson nyss i Studio Virtanen. Fantastiskt roligt. Jag har alltid tyckt att Stig Larsson verkar litet läskig. Jag ser honom ganska ofta på bussen när jag åker från jobbet. Han brukar kliva på på Lilla Essingen och gå av vid Riksarkivet, så jag antar att han antingen bor på Lilla Essingen, eller har skrivlya där. På TV nu skrattade han och verkade ganska mänsklig, men på bussen ser han ut som en halvdöd knarkare.

Årets första fjärilar

såg jag fladdra omkring i trädgården idag. Det var två nässelfjärilar.

Träningsvärk och solbränna

Idag åkte vi till handelsträdgården som tidigare hette Rosendal (inte den på Djurgården i Stockholm, utan i Uppsala). Den har bytt ägare och heter Blomsterlandet. Eftersom vi bara köpte fröer och inte behövde fråga om något är det litet orättvist att säga att det har blivit sämre, men det här var i alla fall sämre:

De hade ungdomar i kassorna som inte kunde svara något på kundernas frågor. De verkade inte kunna något om trädgård. (Men å andra sidan hade de fler kassor, och framför allt mer bemannade.)

Rosendal hade en oerhört snygg logotyp med ett träd, men Trädgårdslandets är totalt smaklös.

Sedan var vi förbi kolonilotten och hämtade hem några gatstenar som vi glömt, och grävde upp litet krokus och snödroppar som vi missade i höstas.

När vi kom hem var jag och Viggo ute i trädgården i solskenet och monterade och satte upp Klaras gunga, så nu har barnen varsin bredvid varann. Sen lassade vi jord tillsammans, och så fick jag klippa Viggos hår ute på trappen till altanen. Han tycker inte om det, men han fick en glasspinne som belöning när det var klart. Klara fick också smaka glass för första gången. Det gillade hon.

Efter allt trädgårdsarbete och all tid i solen känns det både i kroppen och ansiktet.

Huset i Mölnlycke där mormor och morfar bodde

Jag fick ett tips från min svärmor att huset där min mormor och morfar, Anna-Brita och Sven Dahl, bodde när de var nygifta och arbetade på Wendelsbergs folkhögskola är till salu. De bodde där när min mamma föddes 1937, men flyttade ganska snart efter det upp till Västerbergs folkhögskola i Storvik, Gästrikland, för att arbeta där.

Adressen heter numera Parkvägen 17, men var en annan när de bodde där. Huset ägdes då av Wendelsberg och användes som personalbostad. Det var ursprungligen en vit funkisvilla i trä, men det är inte lätt att se nu. Det är en del tillbyggt, och framför allt ommålat i en färg som jag tycker är helt galen på en funkisvilla. Tills för inte alltför många år sedan krävdes bygglov för att måla om ett hus i en annan kulör, och detta tycker jag är ett talande exempel på varför det inte var en så tokigt bestämmelse. Här kan ni se huset.

Shop around the corner

Den bra dagen blev inte sämre av att TV4 Film visade den underbara romantiska kommedin Du har mail, som den heter på svenska. Jag har sett den så många gånger, men den är lika bra varje gång. På engelska heter den Shop around the corner, och det är en remake från 1998 av en film med samma namn från 1940.

I originalet är det ett manligt och ett kvinnligt butiksbiträde i samma affär som hatar varandra, men de brevväxlar anonymt med varandra utan att fatta vem de i själva verket brevväxlar med, och blir kära i varann genom breven. I den moderna varianten kommer huvudpersonerna i kontakt med varann genom att de chattar under pseudonm med varann, men de är samtidigt bittra konkurrenter eftersom hon äger en liten oberoende barnbokhandel på västra Manhattan, medan han äger en lågprisbokhandelskedja som som försätter hennes boklåda i konkurs.

James Stewart som spelar huvudrollen i originalfilmen har alltid varit en favoritskådis, men jag tycker faktiskt mer om 90-talsvarianten, även om jag inte gillar Tom Hanks lika mycket. Fantastiska replikskiften, en så trevlig miljö i den lilla barnbokhandeln och över huvud taget, Meg Ryan är så smakfullt klädd och genomtrevligt kulturell, och slutscenen i en park är underbar. Fantastiska perennrabatter och Meg Ryans vackra klänning som känns så 50-tal. Verkligen en måbra-film.

En bra dag

Viggo vaknade vid sextiden och kom in och väckte mig och Klara. Gjorde välling åt Viggo och Klara, och macka, juice och te åt mig. Sen ville Viggo spela Muminspelet som jag just köpt på Tradera.

Jag skulle vara på ett möte på Drabanten om kongressen vid elva, och jag kom på att det faktiskt skulle funka att ta med barnen. Vi gjorde oss i ordning och kom iväg så att vi hann köpa ett par gummistövlar åt Klara innan mötet. Klara sov middag på vägen ned på stan. Det funkade jättebra med barnen på mötet. Vi var på Mumrik, och Johanna hade med sig Max, så Viggo fick en kompis att leka med.

När vi var klara gick vi med Johanna och Max, och Tobias och Loke som hade anslutit, till Max som just har öppnat på Stora torget, och åt lunch. Klara somnade med en gång när barnvagnen började rulla efter lunchen. Det var strålande solsken, och vi gick till Vasaparken och Viggo fick leka. Sen gick vi till Vindhemsparken. Det är hans favoritparker, dit vi alltid gick när vi bodde i Stabby. Viggo ville aldrig sluta klättra på tåget i Vindhemsparken. På vägen hem gick vi förbi vår gamla kolonilott och kollade läget. Det blommade några krokus och snödroppar som jag missat att gräva upp i höstas.

I och med att jag tog med barnen hann Bo fixa litet saker, som att köpa cykelställ och mecka med datorn.

När vi kom hem grillade vi hemmagjorda hamburgare på utegrillen. Så enkelt och gott! Sen tittade vi på disneydags och åt popcorn, och så spelade jag och Viggo en omgång Muminspelet igen innan han fick gå och lägga sig. Klara somnade litet senare när jag ammat henne.

Barnen har nästan bara varit glada och nöjda idag, och vi hann umgås massor trots att jag hade möte, och jag tror att jag blev litet solbränd av alla timmar utomhus.

En dag på jobbet

Så här varierat kan det vara en dag på jobbet om man är arkivarie och kommunikatör. Här kommer ett urval grejer jag hann göra idag:

skriva nyhetsbrev
välja vilka sneakers med NYKTER som sydd dekor i läder som IOGT-NTO tillsammans med UNF ska ta fram till sina webbutiker (igår var det kanske 50 varianter att välja bland, men nu är det klart)
svara på mejlfråga om varför IOGT-NTO heter som det gör, och vad alla tidigare förkortningar har stått för (det är krångligt, det)
ha möte med Lena och Erik om IOGT-NTO:s jämställdhetsarbete
ha möte med Carin och Mathias om förebyggarmaterialen
jobba en del med schemaläggning av museivärdarna till ordenshuset på Skansen
göra sista justeringarna av ordningsreglerna för Brofästet
plocka ut lämpligt material ur arkivet till utställningen om SGU inför jubiléet i helgen

Anton är bitter

Min kollega Anton är oerhört avundsjuk på att jag har så många besök på min blogg. Han har till och med skrivit om det på sin blogg, men ville inte lämna ut adressen till min blogg förrän han har haft minst 100 besökare på en dag. Så nu puffar jag litet för Antons blogg. Jag är nämligen inte missundsam.

Jag vill inte se den där jävla skiten

Vi bor ju nära F16, så på bussen är det ofta värnpliktiga. Ikväll på väg hem var det ett par lumparkillar som satt och glodde i äckliga Bingo Rimérs tidning Moore. Fy faan! Varför ska jag behöva se det?

Det är jag som har den stora skottkärran

Bo var iväg till IKEA och köpte två Billybokhyllor och till Coop Forum och storhandlade på eftermiddagen. Jag tänkte gå iväg till lekparken med barnen, men när vi gjorde oss i ordning började Klara blöda näsblod för att hon har snorat så mycket, så vi kom inte ut. När Bo kom tillbaka gick i alla fall jag och Viggo ut i trädgården och lassade jord. Viggo med sin lilla skottkärra och jag med min stora.

Påskpynt

Om jag gillar funktionalism och enkelhet för det mesta annars, är jag ju helt galen i pynt i samband med högtider. Men inte vilket som helst, utan det ska ju vara 50- och 60-tal då också.

Här är påskriset med alla påskkärringar och fåglar. Det mesta är köpt på Tradera. En del av fåglarna använder jag i julgranen också.

Jag och Viggo sådde prydnadsgräs i en skål förra helgen, och här har Viggo pyntat med kycklingar, ägg, lamm och en hare. Massor!