Idel motgångar

Först tänkte jag skriva rubriken The morning from hell, men det vore en överdrift. En hel del gick mig emot, dock. Jag skulle vara på ett möte på Skansen klockan 9.00 för att diskutera avtalet mellan IOGT-NTO och Skansen. Eftersom jag inte behövde åka förrän med 8-tåget tänkte jag att det var en bra morgon att simma. Jag hade ställt väckarklockan på 5.45, men inte ringde den. Måste ha råkat stänga av den igår kväll. Jag vaknade istället 6.30, och fick hoppa över motionssimmet. Nåväl, jag gjorde mig i ordning, och gick ut till cykeln 7.30. När jag drog ut cykeln ur cykelstället hörde jag luften pysa ur däcket. Jag fick ta bussen istället, och missade precis tåget 8.00, som är ett direkttåg. Tog 8.10 istället, och de ropade genast ut att de hade problem med strömförsörjningen. Vi kom 17 minuter för sent till Stockholm. Jag blev en halvtimme sen till mitt möte. Det var väl ingen jättekatastrof egentligen. Mötet var hos den jag skulle träffa, och hon kunde sitta och jobba med annat, men det känns aldrig bra att komma för sent.

Mötet var i alla fall konstruktivt, och sen åkte jag och jobbade på kansliet ett par timmar. När jag kom hem från dagis med barnen sprang Viggo genast ner i källaren för att leka. Det gick bara ett par minuter, så hörde jag ett illvrål. Det var Viggo som hade kommit på att han var kissnödig och inte hunnit in på toan. Det blev en stor blöt fläck på nålfiltsmattan i källaren. Viggo kissar aldrig på sig, vare sig på dagen eller natten. Varför måste han göra det på nålfiltsmattan till råga på allt?

Ja, ja. Barnen har i alla fall ätit massor av falukorv och potatismos. Så fort Bo kommer hem ska jag iväg på möte med kongressbestyrelsen.

Den här helgen

har jag varit ledig. Inte jobbat något. Skönt. Lagat god mat, lyssnat på P1, lekt med barnen, varit och simmat och pysslat bland annat.

Vi har också fixat en del praktiskt. Köpt en tvåsitspulka som vi kan dra Viggo och Klara på till och från dagis när det är för mycket snö för cykel eller barnvagn. Köpt lekhjälm till Klara inför vinterns pulkaåkning. Flyttat om bilbarnstolarna så att Viggo nu sitter framåtvänd i framsätet och Klara bakåtvänd i baksätet. Viggo var mycket nöjd med det. Satt upp en sänglampa i Klaras rum (50-tal förstås). Och så har jag rensat undan berget av gummistövlar och andra höstkläder från hallen som barnen inte behöver längre. Nu är det vinterkängor och vinteroverall som gäller, eventuellt med galonbyxor över om det är väldigt slaskigt. Så skulle jag också behöva vara klädd när jag hämtar på dagis.

Viggo ritar en karta

Här har Viggo ritat en sol, ett träd, Klara i gul klänning, och så en karta så att hon ska hitta hur hon ska gå för att komma till dörren. Det ser ut som när de springer fram och tillbaka om och om igen.

Elias, ryska klossar och annat

Idag har jag faktiskt varit utvilad. Jag glömde totalt bort ett sammanträde med min IOGT-NTO-förenings programkommitté igår. I godan ro läste jag saga för Viggo, och så somnade vi båda två vid åttatiden. Vaknade vid elva och gick ut och konstaterade att Bo hade gjort samma klassiker som jag, somnat när han nattade barn. Han låg och sov hos Klara. Jag hann jobba en timme, sedan vaknade Klara och vi gick och lade oss i stora sängen. Sedan sov vi hela natten. Viggo kom in vid femtiden och sov vidare hos oss, och så sov vi till sju. Toppen!

Jag var helledig idag, och Bo jobbade till tre, och satt hemma och jobbade. Viggo och Klara var förstås lediga från dagis eftersom jag var ledig. På morgonen stack jag iväg och simmade, men eftersom jag gick dit litet senare än jag brukar var det otroligt lugnt. Det var bara tre andra i 50-metersbassängen, så jag simmade ensam i min bana.

Vid tretiden åkte vi till Lisa och Gunnar och träffade fina Elias.

Fina Lisa och fina Elias

Elias och Bo spanar in varann

Klara ville vara nära Elias och klappa och peta i ansiktet

För flera månader sedan beställde Bo ryska klossar till bebisen. Klara har sådana tidigare, och Lisa är den enda i bekantskapskretsen som Bo kan prata ryska med. Det dröjer nog ett tag innan Elias har utbyte av klossarna.

Lååång väg hem

Jag kom ju faktiskt inte hem igår. Det gick inte på grund av ovädret, men nu har jag varit hemma sedan i förmiddags. Så här var det. För ovanlighetens skull var det jag som lämnade på dagis igår morse. Det snöade rejält på morgonen, men Bo som hade cyklat till tåget redan tidigare smsade att det var medvind, och inget problem att cykla. Jo tjena. Problemet för mig var bara att jag inte fick upp cykellåset hur jag än försökte, och jag hade ingen aning var låssprayen fanns. Så det blev att putta barnvagn i snöstormen.

Nåväl. På jobbet fick jag faktiskt klart en massa saker, och det kändes lugnt när jag gick därifrån vid femtiden. Hade pratat med Bo i telefon, som sa att det var tågförseningar på grund av ovädret, men att han hade hunnit till dagis i tid eftersom han hade åkt en halvtimme tidigare. Han och barnen var hemma, och det var ju det viktiga, så det fick väl ta den tid det tog, tänkte jag. Och tid tog det.

Jag traskade på uppför backen till busshållplatsen i mörkret. Ingen buss kom det. Efter ett tag kom en tjej som sa att bussarna satt fast i svängen vid tvärbanan, så det var ingen idé att vänta. Jag gick till tvärbanan och tog den till Alvik och tunnelbana till t-centralen. När jag kom dit var klockan närmare sex. Jag stötte på Jenny Linder i tunnelbanan och pratade en stund med henne, och det var ju kul. Gick upp till Centralen och konstaterade att det var kaos och alla tåg inställda. Insåg att det kunde ta många timmar tills jag var hemma, oavsett om jag fick vänta i Stockholm eller sitta fast på ett tåg, så jag köpte wok och åt på stående fot medan jag kollade på skärmen efter information. Var in på pressbyrån och köpte ett par tidningar, för om man ska tillbringa kvällen i vänthallen har i alla fall jag svårt att koncentrera mig på att jobba. Hittade en sittplats och satt där ett par timmar. Informationen var inte att det var kört, utan tågtiderna flyttades fram var tionde minut. Gick iväg för att för säkerhets skull kolla om det gick nån swebuss, men det gjorde det så klart inte. Då skulle de ju ha ropat det i högtalarna. Träffade Martin Gumucio, som hade hört att det var totalstopp på E4:an, så att dela på en taxi till Uppsala var inte att tänka på. På vägen tillbaka till Centralhallen mötte jag Åsa, som erbjöd att jag kunde få sova hos henne, men min reservplan var att sova hos Matti och Karin i Årsta. Jag träffar i alla fall min brorsa alldeles för sällan. Tillbaka på Centralen såg jag att en massa människor var på väg mot ett tåg som hade kommit in på spår 5, och som det stod Uppsala-Stockholm på. Folk klev på det, även om det inte fanns någon information om att det skulle gå, och det gjorde jag också. Det är ju skönare att sitta i en bekväm fåtölj på ett varmt tåg med tillgång till toa och vänta. Satt där tills klockan var strax över tio, när vi fick slutgiltigt besked att Banverket meddelade att inga tåg alls kunde gå från Stockholm under kvällen.

Hade kontakt med Matti om hur jag skulle ta mig till dem på bästa sätt i trafikkaoset, och passade på att gå in på pressbyrån och köpa en tandborste på vägen ner i tunnelbanan. Åkte till Gullmarsplan (proppfullt) och bytte till tvärbanan, som faktiskt också gick. Matti kom och mötte mig vid Valla torg. När jag väntade på Matti på perrongen såg jag att det lyste i en lägenhet som jag tror är Malins, och det värmde litet. Henne träffar jag ju också för sällan.

Vi var väl hemma vid halvtolv, och då drack vi te och pratade en stund. Mitt i all otur med att slösa bort en kväll i väntan och inte lyckas ta sig hem var det ju en väldig bonus att få träffa Matti. De hade precis gjort klart köksrenoveringen, och nu är det vita väggar, vita köksluckor (penselmålade såklart) och en snygg fondtapet i vitt med svarta träd. Synd att jag inte hade kameran med. Sov otroligt gott på madrass på vardagsrumsgolvet. Det går inte att föreställa sig för folk som inte har småbarn som stör nattsömnen vilken ynnest det är att få sova ostört en natt.

Avvaktade litet på morgonen att tågtrafiken skulle komma igång, och hade sällskap med Karin klockan åtta. Bussen gick inte snabbt direkt, och tunnelbanan var överfull. När jag kom fram till Centralen hade jag precis missat 8.40-tåget, men åkte med 9.10 som gick som det skulle.

Bo fick stanna hemma idag och åka på hörselkontroll med Viggo på Akademiska på morgonen, som jag skulle ha gjort. Det var rutinkontroll för alla 4-åringar, och det gick bra. Egentligen skulle barnen ha varit på dagis idag, och jag suttit hemma och jobbat efter hörselkontrollen, men eftersom jag inte var hemma blev det för krångligt för Bo att ta sig till dagis med Klara på oplogade vägar och hinna till sjukhuset med Viggo. Istället har vi turats om att jobba och vara med barnen. Ja, det var det hela.

Någon är mot kollektiv glädje

Vet ni vad, pruttälgen fick sitta uppe mindre än två dygn. Igår morse påstår Viggo att han såg den när Bo cyklade med honom och Klara över bron, men när jag trampade hem från dagis på eftermiddagen igår var den borta. Shit vad dåligt. Kan man inte få sätta upp saker som folk kan bli litet glada av i höstrusket? Nu undrar jag över omständigheterna när den försvann. Här är några teorier:

1) Det var några kids som gick förbi och tyckte att det var kul att kasta ut den över Bärbyleden.

2) Det var någon som tyckte att den var fin och tog hem den för att ha den bara för sig själv. Ingen kollektiv glädje här inte.

3) Det var någon vän av ordning som tyckte att så där får man inte göra att sätta upp konstverk på allmän plats på eget bevåg, och tog ner den och slängde i en papperskorg.

Efter frosten

Jag och Viggo byltade på oss och gick ut i trädgården vid tretiden i eftermiddags för att sätta lök och gräva upp potatis. Vintertiden har dock gjort att det blir mörkt ännu tidigare. När vi gick in efter två timmar var det jättemörkt. Även om frosten var borta från gräsmattan var det en frusen skorpa på jorden. Jag vet faktiskt inte om jag fick upp all potatis. Det var så mörkt på slutet. Viggo satt i plommonträdet och tittade på och pratade med mig. Så här mörkt var det.

Så här såg rabatten framför huset ut för en vecka sedan.

Och så här såg den ut idag. Indiankrasse blir verkligen helt sladdrig av frost.

Trevligheter

Jag har varit och simmat på förmiddagen. Skönt. När jag kom tillbaka till mitt skåp efter simpasset hade jag fått sms från Lisa. Hon och Gunnar fick en son igår kväll, och allt gick bra! Det kommer webbis snart, men ännu har de inte lagt ut bilden. Och när jag kom hem åt vi våfflor till lunch.

Mårran är här

Jag gjorde en räddningsaktion just innan frosten kom och mörkret föll. Sent på eftermiddagen, när Bo var och handlade mat, insåg jag att jag måste ut i trädgården och rädda grönsakerna innan det blev mörkt, för i natt kommer frosten. Det är redan en minusgrad. Klara blev skitsur och skrek konstant medan jag sprang omkring i skymningen utanför vardagsrumsfönstret i kanske tio minuter och skördade omogna tomatklasar som får mogna färdigt här inne, slätbladig persilja, mangold och rödbetor. Rödbetorna hade väl i och för sig klarat natten. De är ju under jord. Vi har massor av potatis kvar i jorden också. Vi får gräva upp den imorgon. Problemet är att vår matkällare inte är tillräckligt kall. Mangolden har jag förvällt och fryst in i lådor. Det blev massor kvar i landet, för vi har ju hur mycket som helst. Pelargoner och andra frostkänsliga växter har jag tagit in också. Imorgon måste jag också sätta alla vårblommande lökar som jag fick i födelsedagspresent, och gräva upp och ta in daliaknölarna för vinterförvaring. Nu kan Mårran komma och sprida sin köld bäst hon vill.

Bland betong och stål

Oj. Hur har Viggos och min pruttälg i brun och rosa pärlplatta hamnat på cykel- och gångbron över Bärbyleden som vi cyklar på till och från dagis varje dag? Det finns visst street art i Bärby hage också.

Flickor

Hört på konferensen:
”…flickan som vi får träffa imorgon, Gunnela Björk.” Det var en av arrangörerna som sa det. Alltså, jag hatar när äldre män kallar vuxna kvinnor för flickor. Och Gunnela Björk är en historiker i 60-årsåldern. Mycket kompetent. Ingen liten flicka.

Engagerad

Hört på konferensen:
”På den tiden var man engagerad i jobbet, inte i karriären.” Apropå att han ”satt i en skrubb” på LO och jobbade en gång i tiden, och inte hade stort glassigt arbetsrum. Bra sagt. Jag ser oftast igenom vilka som egentligen mest är engagerade i sin karriär, och som är engagerade i sitt jobb endast som ett medel för karriären.

Förföljd av Hönsa-Karin

Skrivet onsdag 25/10.

Det blev alltså middag på Rådhuset. Det var bordsplacering, och jag fick trevligt sällskap som var lätta att prata med. Det bjöds mycket god libanesisk buffé, men underhållningen blev väl inte så lyckad. Först skulle det vara magdans som ett led i det orientaliska temat. Musiken var inte levande, utan från CD-skiva, och den hakade upp sig hela tiden. Senare kom det mera underhållning – Hönsa-Karin. Nu råkar jag tyvärr ha sett Hönsa-Karin och hennes följe tidigare. Flera gånger har jag till och med drabbats av denna plumpa buskisunderhållning. För en del år sedan uppträdde Hönsa-Karin flera gånger på IOGT-NTO:s förbundsarrangemang. Då med en repertoar med litet jämställdhetstema. Det gick mest ut på att driva med män, om hur slöa och ojämställda de är, och jag hatar verkligen det. Det finns inget roligt eller meningsfullt med att dra skämt om att män inte kan plocka upp sina smutsiga kalsonger efter sig. Jag menar, för vem är det roligt? Om man har det så hemma är det ju inte kul. Och om man inte kan identifiera sig med situationen faller det ju också. Det är lika sexistiskt att raljera över stereotyper av män som av kvinnor. Och jag har aldrig tyckt om sån där höhö-humor. Fast allra värst är män som skämtar om att de inte klarar hushållsarbete och hur tokigt det kan bli. Då vill jag bara långt bort.

Ensam på ett vandrarhemsrum I Örebro

Skrivet onsdag 25/10.

Här sitter jag ensam på ett vandrarhemsrum i Örebro utan Internetuppkoppling. Jag får blogga litet och lägga ut det när jag kommer hem imorgon kväll.

Åkte till Örebro i morse för höstkonferens med Folkrörelsernas arkivförbund. Temat är Muntliga källor, och handlar om intervjuer och vittnesseminarier som metod, vilket inte är så vanligt i arkivvärden, där vi traditionellt arbetar med skriftliga källor. Det är väldigt intressant. Jag hade först inte tänkt åka på konferensen, eftersom jag har så svårt att hinna det jag ska på jobbet ändå, men bestämde mig förra veckan för att ändå åka, just för att det var så intressanta föreläsare. Det var hopplöst att få tag i ett hotellrum med en veckas varsel. Jag ringde massor av hotell som var fullbokade, men fick till slut napp på vandrarhemmet som ligger på det gamla kasernområdet. Enkelrum blev det i alla fall, och som tur var riktig säng med resårbotten. Om jag för en gångs skull ska få sova ostört en natt, utan Klara som vaknar och ska ha välling och bytas blöja på, så kan jag väl få sova bekvämt. Däremot är det ingen toa eller dusch på rummet, och promenaden till Rådhuset, där middagen var, tog en halvtimme.

Så trött

Jag är så trött. Har verkligen jobbat jättemycket den här veckan. Har så mycket texter att skriva, forskarförfrågningar att besvara, diplom att skriva ut (inte den arbetsuppgift som känns viktigast för mig, men för personerna som ska ha diplomen är det viktigt), saker att ta reda på, och så åkte jag på konferens i Örebro i två dagar. Har skrivit, skrivit, skrivit så fort jag har kommit åt, på tåget och på vandrarhemmet sent på kvällen. Jag kom hem igår kväll, men jag hann bara sitta och jobba då. Jag måste jobba med massa texter i helgen också. Om jag inte levererar texten till IOGT-NTO informerar till Anton i tid på måndag har jag lovat att se en fotbollsmatch eftersom jag var sen med texten till förra numret. Jag tänker verkligen inte se nån match. Jag ska leverera i tid!

Jag hade ingen uppkoppling när jag var i Örebro, men jag skrev ett par blogginlägg som jag lägger ut nu.

Reflexer

Jag hann inte blogga igår, för större delen av dagen jobbade jag på familjedagen på Drabanten, och när barnen hade somnat satt jag och jobbade hela kvällen, tills Klara vaknade igen en stund efter midnatt, och vi gick och la oss i stora sängen.

Familjedagen hade tema Rymden, och jag jobbade i kaféet. Bo kom dit också med barnen, och så var han och Viggo på rymdpyssel och planetarieshow medan Klara var med mig. Viggo var mycket nöjd. När de skulle åka hem igen ville Viggo hellre stanna med mig när jag jobbade, så det fick han göra.

Här är rymdraketen som Viggo pysslade. När det är mycket silver och glitterpaljetter blir det lätt reflexer.

Nu har Bo cyklat till dagis med Viggo och Klara. Jag ska sitta hemma och jobba idag. Måste skriva färdigt massa texter, för jag ska på konfrerens i Örebro med Folkrörelsernas arkivförbund i ett par dagar senare i veckan. Så här såg barnen ut när de skulle iväg. Också massa reflexer.

Klara dricker te

Klara tycker jättemycket om te med mjölk. Hon brukar få det sista ur min mugg när det har kallnat.

Om man springer fram och tillbaks kan man inte somna

När vi kom ut från Fyrishov hade Maria hört av sig och undrat om hon, Magnus och Helmer kunde komma och hälsa på ikväll. Så det blev snabbstädning, och så bjöd vi på middag. Helmer har blivit så stor, och tycker det är spännande och roligt med Viggo och Klara, som gärna underhåller honom. De ville inte gå och lägga sig, och deras taktik då är att springa fram och tillbaka i vardagsrummet, hallen och Klaras rum. Då kan man inte somna, trots att man är jättetrött. Nåväl, det gjorde de tillslut.

På äventyrsbadet med Viggo

Det är egentligen galet att Viggo aldrig har badat i bassäng tidigare, trots att Fyrishov ligger bara 7 minuter ifrån oss med cykel. Men jag har nog varit rädd att det ska hända något om jag brister i uppmärksamhet en sekund. Naturligtvis hade han jättekul, och han har respekt för vatten. Det är snarare så att jag övar honom på att våga saker än att han sticker iväg. De små rutschkanorna som inte är större än den Viggo fick i födelsedagspresent gick bra. Den enorma vattenrutschkanan är det inte tal om. Där får man sån fart att man sjunker ner i under vattnet när man landar, så där måste man ju kunna simma. Men det fanns en mittemellanrutschkana som vi åkte tillsammans en gång. Viggo satt i mitt knä. Han tyckte det var kul, men när vi landade kom han litet under ytan med huvudet, så då vågade han inte åka mer. Så satt vi en del i bubbelpoolen, gick in bakom vattenfallen och i grottan och sprutade vatten. Efteråt satt vi i bastun en stund. Bastat har Viggo aldrig gjort förut heller, trots att vi har bastu här i huset (som är fullbelamrad av flyttkartonger) och att mamma och pappa har bastu på landet. Jag förklarade att det var väldigt varmt, och att vi kunde gå ut så fort Viggo ville. Först satt vi på nedersta avsatsen, men sen ville Viggo sitta allra högst upp. Han tyckte det var jättemysigt.

Nu undrar jag vad ni andra småbarnsföräldrar tycker. Ska man använda sådana där uppblåsbara armpuffar (vet inte vad det heter) på barnen? Har hört både för och mot.

Colours are brighter – Songs for children and grown ups too

Läste i Svd igår om den brittiska barnskivan Colours are brighter – Songs for children and grown ups too. Det är en skiva med popmusik för barn, där en rad kända artister skrivit egna låtar. Medverkar gör till exempel Belle and Sebastian och Kathryn Williams, två av mina favoriter. Det låter väldigt lovande. Den ska jag beställa. Här är hela låtlistan:

1. Go Go Ninja Dinosaur – Four Tet feat Preincess Watermelon
2. A Skeleton Bang – Rasputina
3. Jackie Jackson – Franz Ferdinand
4. I Am An Astronaut – Snow Patrol
5. Three Cheers For Pooh/Cottleston Pie/Piglet Ho -Divine Comedy
6. The King And I – Kooks
7. David Wainwright’s Feet – Half Man Half Biscuit
8. Tide Up Tidy Up – Barcelona Pavilion
9. Our Dog Is Getting Older Now – Jonathan Richman
10. The Monkeys Are Breaking Out Of The Zoo – Belle And Sebastian
11. Mud – Ivor Cutler Trio
12. Big Ol’ Bug Is The New Baby Now – Flaming Lips
13. Night Baking – Kathryn Williams