Lååång väg hem
2 november 2006 17:28 | Allmänt | 6 kommentarerJag kom ju faktiskt inte hem igår. Det gick inte på grund av ovädret, men nu har jag varit hemma sedan i förmiddags. Så här var det. För ovanlighetens skull var det jag som lämnade på dagis igår morse. Det snöade rejält på morgonen, men Bo som hade cyklat till tåget redan tidigare smsade att det var medvind, och inget problem att cykla. Jo tjena. Problemet för mig var bara att jag inte fick upp cykellåset hur jag än försökte, och jag hade ingen aning var låssprayen fanns. Så det blev att putta barnvagn i snöstormen.
Nåväl. På jobbet fick jag faktiskt klart en massa saker, och det kändes lugnt när jag gick därifrån vid femtiden. Hade pratat med Bo i telefon, som sa att det var tågförseningar på grund av ovädret, men att han hade hunnit till dagis i tid eftersom han hade åkt en halvtimme tidigare. Han och barnen var hemma, och det var ju det viktiga, så det fick väl ta den tid det tog, tänkte jag. Och tid tog det.
Jag traskade på uppför backen till busshållplatsen i mörkret. Ingen buss kom det. Efter ett tag kom en tjej som sa att bussarna satt fast i svängen vid tvärbanan, så det var ingen idé att vänta. Jag gick till tvärbanan och tog den till Alvik och tunnelbana till t-centralen. När jag kom dit var klockan närmare sex. Jag stötte på Jenny Linder i tunnelbanan och pratade en stund med henne, och det var ju kul. Gick upp till Centralen och konstaterade att det var kaos och alla tåg inställda. Insåg att det kunde ta många timmar tills jag var hemma, oavsett om jag fick vänta i Stockholm eller sitta fast på ett tåg, så jag köpte wok och åt på stående fot medan jag kollade på skärmen efter information. Var in på pressbyrån och köpte ett par tidningar, för om man ska tillbringa kvällen i vänthallen har i alla fall jag svårt att koncentrera mig på att jobba. Hittade en sittplats och satt där ett par timmar. Informationen var inte att det var kört, utan tågtiderna flyttades fram var tionde minut. Gick iväg för att för säkerhets skull kolla om det gick nån swebuss, men det gjorde det så klart inte. Då skulle de ju ha ropat det i högtalarna. Träffade Martin Gumucio, som hade hört att det var totalstopp på E4:an, så att dela på en taxi till Uppsala var inte att tänka på. På vägen tillbaka till Centralhallen mötte jag Åsa, som erbjöd att jag kunde få sova hos henne, men min reservplan var att sova hos Matti och Karin i Årsta. Jag träffar i alla fall min brorsa alldeles för sällan. Tillbaka på Centralen såg jag att en massa människor var på väg mot ett tåg som hade kommit in på spår 5, och som det stod Uppsala-Stockholm på. Folk klev på det, även om det inte fanns någon information om att det skulle gå, och det gjorde jag också. Det är ju skönare att sitta i en bekväm fåtölj på ett varmt tåg med tillgång till toa och vänta. Satt där tills klockan var strax över tio, när vi fick slutgiltigt besked att Banverket meddelade att inga tåg alls kunde gå från Stockholm under kvällen.
Hade kontakt med Matti om hur jag skulle ta mig till dem på bästa sätt i trafikkaoset, och passade på att gå in på pressbyrån och köpa en tandborste på vägen ner i tunnelbanan. Åkte till Gullmarsplan (proppfullt) och bytte till tvärbanan, som faktiskt också gick. Matti kom och mötte mig vid Valla torg. När jag väntade på Matti på perrongen såg jag att det lyste i en lägenhet som jag tror är Malins, och det värmde litet. Henne träffar jag ju också för sällan.
Vi var väl hemma vid halvtolv, och då drack vi te och pratade en stund. Mitt i all otur med att slösa bort en kväll i väntan och inte lyckas ta sig hem var det ju en väldig bonus att få träffa Matti. De hade precis gjort klart köksrenoveringen, och nu är det vita väggar, vita köksluckor (penselmålade såklart) och en snygg fondtapet i vitt med svarta träd. Synd att jag inte hade kameran med. Sov otroligt gott på madrass på vardagsrumsgolvet. Det går inte att föreställa sig för folk som inte har småbarn som stör nattsömnen vilken ynnest det är att få sova ostört en natt.
Avvaktade litet på morgonen att tågtrafiken skulle komma igång, och hade sällskap med Karin klockan åtta. Bussen gick inte snabbt direkt, och tunnelbanan var överfull. När jag kom fram till Centralen hade jag precis missat 8.40-tåget, men åkte med 9.10 som gick som det skulle.
Bo fick stanna hemma idag och åka på hörselkontroll med Viggo på Akademiska på morgonen, som jag skulle ha gjort. Det var rutinkontroll för alla 4-åringar, och det gick bra. Egentligen skulle barnen ha varit på dagis idag, och jag suttit hemma och jobbat efter hörselkontrollen, men eftersom jag inte var hemma blev det för krångligt för Bo att ta sig till dagis med Klara på oplogade vägar och hinna till sjukhuset med Viggo. Istället har vi turats om att jobba och vara med barnen. Ja, det var det hela.
6 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Kerstin Kokk.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Oj, vilket äventyr. Vilken tur att Bo hann hem innan det blev stopp. Det verkar ha varit fullständigt kaos på alla fronter i Stockholmsområdet. Vad hade ni gjort om inte Bo hunnit hem? Dra barnvagn i djupsnö är heller ingen höjdare. Jag vet, har gedigen erfarenhet på området.
Förra helgen när jag var i Göteborg varnade man för storm och kaos, men det märkte jag inget av, mer än att det hällregnade torsdag och lördag. Blåsten blåste förbi på fredag natt och Anna-Karin och jag hade en fin dag med shopping i stan och bra bio på kvällen.
Comment by Kristina Strömberg — 2006-11-03 20:40 #
I första hand hade vi väl ringt min pappa, som nog fortfarande var i stan på eftermiddan. om vi inte fått tag på honom hade vi väl ringt kompisar, till exempel Magnus och Maria, Cina och Henrik eller Dante och Magda, och bett dem hämta på dagis. Barnen hade definitivt överlevt en natt utan oss hos någon av dem.
Comment by Kerstin — 2006-11-03 20:47 #
Efter allhelgonahelgen slutar vi, som vanligt, att åka ut till Öregrund titt och tätt. Händer något sånt här igen, ställer jag gärna upp – båda barnen accepterar nu att bli lagda av mig och vänder sig till mig, när de behöver hjälp eller bara sällskap.
Comment by Enn Kokk — 2006-11-04 15:05 #
Bernt Hallén var min kompis…
Comment by karl-oskar — 2006-11-19 10:18 #
Huhu hittade precis din blog, skoj!
Den kvällen var bland det galnaste någonsin och jag grämer mig så att jag inte hade en bättre kamera med mig. Det fanns mycket att föreviga: Hundratals som stod i vänthallen och inte visste var de skulle ta vägen, folk som stod och bytte till vinterdäck mitt på Klarabergsviadukten (ja, på vägen alltså), en allmän apokalyptisk stämning.
Jag sov hos min kompis Jonas, tillsammans med en annan olycksbroder som inte heller fick se sin säng den natten. Sedan vaknade vi förstås 6.30 av att Jonas underbara små döttrar åt frukost och imiterade sjörövare.
Comment by Martin Gumucio — 2007-09-19 11:38 #
Kul att du hittade hit, Martin. Ja, det var sannerligen en galen kväll. Alla som var med kommer säkert att minnas den resten av livet.
Comment by Kerstin — 2007-10-01 22:21 #