Dagens kopp: Blå Eld

Först ut är naturligtvis min älsklingskopp, till vardags och fina middagen. Blå Eld. Den är den fulländade koppen, helt enkelt.

Jag är uppvuxen med Blå Eld. Men när jag var liten var det inte te, utan varm choklad jag drack ur kopparna. Faktum är att jag blev så besatt av den här servisen att jag sedermera kom att skriva min B-uppsats i konstvetenskap om dess formgivare, Hertha Bengtson (1917–1993).

Vad är det som gör den så fulländad då? Ja, jag tycker att den är precis lagom stor. Inte för snålt tilltagen, som koppar ofta var förr, men heller inte stor som en balja så att teet hinner bli kallt. Och formen. Så vacker, enkel elegans. Lagom vid. Muggar som är höga och smala avskyr jag. Örat är också bekvämt att hålla i. Godset är precis lagom tjockt. Kanten som man för mot läpparna, precis rätt känsla. Det är så viktigt med en kopp. Det får inte vara för klumpigt.

Det är också väldigt vackert med fiskbens- eller axmönstret på diagonalen i relief. Bara så att man precis anar det. Och fin kontrast mot den släta insidan.

Dessutom, det som var så nyskapande med Blå Eld. Blått fat till vit kopp. Fat, assietter och tallrikar som inte har något bräm. Att man kunde kombinera delarna hur man ville, och inte måste skaffa en hel servis. De asymmetriska formerna på skålar och uppläggningsfat. Det uppåtsträvande.

Ni som har varit hemma hos mig och blivit bjudna på fika eller mat, ni vet. Det är en helt underbar servis, eller hur?

Servisen i flintgods fanns förresten även i andra färger: grått, mörkrött, grönt. Hertha Bengtson formgav Blå Eld 1950, under sin tid på Rörstrand. Den kom att tillverkas ända fram till 1971.

Ny serie på bloggen: Dagens kopp

Redan som liten var jag svag för 50- och 60-talet. Ja, jag vet. Jag är faktiskt född på 60-talet. Den 13 september 1969, så jag hann ju inte precis uppleva 60-talet själv. Men jag älskade filmer, kläder, leksaker och allt möjligt från vad jag inte upplevde som nuet, utan en annan tid.

Men det var nog inte förrän under gymnasiet som det blev riktigt på allvar. Jag snodde en del av mammas gamla kläder från den tiden, och använde hennes mönster och sydde fantastiska klänningar. Vogue, Vi Modemönster och vad det nu var. Gick i second hand-butiker och botaniserade. Och började samla på porslinklassiker som jag gillade. Det här var innan priserna hade börjat gå upp för serviserna från 50- och 60-talet. Nu pratar vi om mitten av 80-talet. Man kunde hitta dem till helt överkompliga priser på loppisar och i antikaffärer.

Naturligtvis blev det mest tekoppar till en början. Att dricka te med kompisar var ju ett givet intresse under den här tiden. Det är det förresten fortfarande. Därför kan kopparna passa som utgångspunkt för min nya serie här på bloggen. Jag tänkte försöka förmedla min kärlek till den här formgivningen. Berätta litet lagom folkbildande om dem och framför allt förklara varför jag gillar dem.

Vi får se hur det artar sig. Det kanske svävar ut till andra decennier också. Men vi börjar i den här perioden.

Vad är normalt?

Imorgon ska min storasyster Anna prata i Nyhetsmorgon om vad som är normalt och onormalt med bland annat Carolina Gynning och Caroline af Ugglas. Det kan ju bli hur kul som helst. Och jag är grymt avundsjuk att hon får träffa Jenny Östergren. Hon verkar så himla sympatisk. Jag följer hennes blogg.

Missa inte Nyhetsmorgon imorgon klockan 10.16!

10.16 SÖNDAGFRUKOST: Vad är normalt? Och varför är vi så rädda för det onormala? Runt bordet sitter CAROLINA GYNNING, ANNA KETTNER, BO ERICSSON, CAROLINE AF UGGLAS.

Det går framåt

Medan Klara är en liten gourmet, som äter både oliver, cornichonger och allt möjligt, har ju Viggo varit rätt fjantig med maten. Inget kladdigt, inget ihopblandat ska det vara. Men det börjar faktiskt arta sig. Igår åt han en hel enchilada till middag. Jag häpnade. Han tyckte att det var jättegott. Och det är både kladdigt, ihopblandat och kryddstarkt. Toppen!

Stärkt av det tänkte jag att jag gör linssoppa till middag idag. Viggo får väl äta macka om det inte passar. Men kanske? Medan jag lagade maten kom Viggo och kollade läget. Jag sa att det var soppa, och att det var kanel i. Som i bullar. Viggo tyckte det verkade sjysst, och kom flera gånger och tjatade om att han ville ha soppa. Och han smakade faktiskt på soppan, men näe, det var ju ingen hit. Det blev mackor istället. Men det är åtminstone en framgång att han numera har ost på mackan, och inte vid sidan om. Och Klara åt linssoppa med god aptit såklart.

Det kanske är bäst

att jag skriver ett inlägg. Min mamma ringde just och undrade oroligt hur jag mådde, för jag hade inte skrivit något här på bloggen idag.

Jo tack, mycket piggare, men fortfarande snorig och hostig så jag inte kan vara bland folk. Och jag sitter här hemma och jobbar och jobbar. Man kan ju inte vara sjuk eller blogga jämt. I så fall får någon betala en för att blogga. Fast det skulle jag inte ha något emot.

Men jag har finfina idéer för bloggen. Ni får vänta och se. Jag återkommer.

Och så längtar jag till i natt när jag ska fortsätta marathontitta på Mad Men. Jag är helt fast. Såg tre avsnitt på raken den gångna natten. Fast första avsnittet var textat på franska. Det var litet störande.

Finns det kiosker fortfarande?

Jag minns den här godispåsen från min barndom. Riktigt säker är jag inte vilken kiosk som hade den. Kanske tobaksaffären på Torbjörns torg, kiosken på Svartbäcksgatan nära Domarringen eller kiosken på torget i Öregrund. När man handlade godis sa man ”Jag vill ha smågodis för xx kronor”. Det kunde vara en eller två kronor bara; för det fick man en hel del. Godisarna kostade 5 eller 10 öre styck. Och så fick man antingen peka vad man ville ha, eller så kunde man säga vilka smaker man ville ha.

Just den här påsen är dock inte från min barndom. Den fick jag när jag handlade kanderade violer, rosenblad och mimosa på Ofvandahls för några år sedan. Och så hittade jag den när jag var ner i matkällaren och skulle hämta en grej.

Finns det förresten kiosker fortfarande? Jag menar, finns det någon som använder det ordet? Det är väl mer godisbutiker, små närlivs, tidningsaffärer eller så säger man olika kedjors namn, som Pressbyrån.

Dagens bästa

Men åh, vad glad jag blev när jag läste om nya ledarduon på Aftonbladets kulturredaktion. Karin Magnusson och Åsa Linderborg som jag gillar så mycket. Mycket bra val. Läs här och här.

Bättre nu

Det verkar faktiskt som att febern har gett med sig. Men man vet aldrig, den kanske kommer tillbaka. Hostar gör jag i alla fall så det gör ont i halsen och bröstet, och snorar och snorar. Just nu är jag dock bara täppt i en näsborre. Man får vara glad för det lilla.

Den totala motviljan mot mat har också försvunnit. Jag har ätit två skivor rostat bröd med ost till frukost, och det var helt okej. Och druckit te. Faktum är att det inte ens har varit gott med te, hörde du det Lydia!

Jag ska faktiskt försöka jobba litet idag. Det slår ju bara mot mig själv när jag kommer tokmycket efter med arbetet. Men mest ta det lugnt och vila. Har hela första säsongen av Mad Men som jag tänkte börja titta på. Det kan ju aldrig vara fel med reklambyrå på 60-talet. Jag älskar tv-serier och filmer som utspelar sig på 50- och 60-talet.

Och så får jag lov att orka hämta barnen på dagis idag.

3-årskontrollen

Nu har de andra kommit hem från BVC. Klara vägde 15,2 kg och var 95 cm lång. Hon fick titta på bilder och svara på frågor om dem. Det hade gått bra.

Och jag är litet piggare i alla fall. När Bo ska iväg med Klara till tandis om en timme får Viggo stanna hemma med mig. Det ska jag väl orka. Om det hade varit Klara däremot, hade jag nog inte orkat.

Stirrar

Jag tänker att jag måste försöka få i mig något, så jag går ut i köket och öppnar kylskåpsdörren. Stirrar in i kylskåpet. Där är proppfullt med mat, vi är ju en veckohandlande småbarnsfamilj. Men jag tänker att här finns ingenting att äta. Blä.

Det här har jag fått i mig idag: en banan, två skivor knäckebröd utan något på, litet juice.

Undran

Hur ska man kunna ha munnen stängd i två minuter när man tar tempen om man är helt täppt i näsan? Det klarar inte jag.

Fosterställning

Febern fortsätter, men inte lika hög idag. Runt 38 håller den sig nu. Jag var uppe en stund innan barnen skulle till dagis, men sen har jag sovit hela förmiddagen.

När jag får frossa ligger jag under täcket i fosterställning och skakar. Önskar att jag slapp kroppen, så jag inte skulle känna något.

Fast just nu tycker jag mest synd om mig för att jag egentligen skulle äta lunch hos Elisabeth tillsammans med Malin och lilla Svante och Helén och lilla Tora. Jag har ju inte träffat Helén på ett år, och aldrig träffat Tora, som kom hit från Kina i december.

I eftermiddag ska Klara på 3-årskontroll på BVC och därefter på första kontrollen hos tandläkaren. Jag skulle ha gått med henne, men nu får Bo göra det.

Och ikväll skulle jag ha gått på en Tomas Andersson Wij-konsert på Katalin, men det blir det såklart inget av heller. Jag hade ju velat jämföra solokonserten ikväll med den som var på Göta Lejon med bandet. Verkligen trist att jag missar.

Det är helt värdelöst att vara sjuk faktiskt.

Klaras 3-årsdag

Morgonuppvaktning med paket på sängen. Dessutom är det Viggos 5 1/2-årsdag, så han fick också paket.

Klara har just blåst ut ljusen på tårtan. Den dög bra trots att det inte var tågtårta och att jag inte orkade göra glasyr. På hyllan bakom står ett par populära födelsedagspresenter som barnen testade när de kom hem från dagis. Play Dough-lera och ett set med tejphållare och tejprullar i olika färger.

Apatisk

Jag har nog inte varit så här sjuk på flera år. Klockan sex i morse hade jag faktiskt bara 37,2 när jag tog tempen. Då tänkte jag en galen sak. Jag tänkte att jag kanske kunde åka till jobbet trots allt, eftersom det var första dagen för nya chefen Johanna. Men när vi hade uppvaktat Klara med paket på sängen var jag helt slut, så då omprövade jag det.

Jag har sovit nästan hela dagen idag också. Hög feber och frossa om vartannat. Och så hostar och snorar jag. Det där snoret verkar komma från en outsinlig källa. Jag är bara så utmattad och trött. Orkar inte ta mig för någonting, är inte sugen på att äta någonting. Det enda som är gott är apelsinjuice. (Jodå mamma och pappa, jag har petat i mig litet. Jag lovar.) Det är verkligen vidrigt att vara så apatisk. Jag står inte ut.

Det här är det enda som jag har orkat ta mig för idag:

Uppvakta Klara på morgonen.

Mejla litet för att tala om att jag är sjuk och ställa in saker.

Duscha.

Med uppbådande av mina sista krafter baka en kladdkaka till Klara, men hon ville egentligen ha en tågtårta. Det får hon på kalaset på söndag.

Krama litet på Klara och Viggo.

Jag vet inte, det här är kanske kroppens sätt att tala om att jag har slitit för mycket i några år, att jag ska ta det lugnt. Eller så är det bara en vanlig influensa.

Sjuk och ynklig

Jag har legat till sängs sedan igår kväll, och sovit mest hela tiden. Jag har 39 graders feber, frossa emellanåt, ont överallt i kroppen och känner mig riktigt ynklig. Blä.

Och imorgon börjar ju nya kommunikationschefen, men som det känns nu finns inte en chans att orka åka till jobbet. Åh, så dumt.

Kvällens beting är att orka slå in Klaras födelsedagspresenter. Imorgon fyller hon tre år.

Utslagen

Viggo sa att han ville titta på en film när det var läggdags, och jag var rätt slut, så jag tyckte det var en bra idé istället för att läsa saga. Fast Viggo somnade efter tio minuter ungefär, i pyjamas och sin nya keps som han vill ha på sig jämt, och med en legobit i handen. Skön stil.

Göra plats för mer

Det var väldigt kallt och blåsigt men soligt igår, och för att göra plats för tårta, godis och mera mat tog vi en promenad i Röbo. På de öppna leråkrarna var det blåsigt, men vi höll oss varma genom att springa omkring i labyrinterna i enrissnåren. Det var delvis snötäckt och delvis barmark.

Sen gick vi hem och värmde oss med te och kaffe och påsktårta.

Godismonster.

Och som avslutning på allt lagade vi middag och åt tillsammans till tonerna av gamla Staxsinglar. Lammstek och rostade grönsaker och potatisklyftor. Mycket bra påskafton.

Estniska ägg

Traditionsenligt hade vi bjudit hem kompisar på påskafton. Det var Dante och Magda och familjen Hallbert. Viggo och Klara var såklart jätteglada att Jesper och Martin var här ock lekte.

Vi började med att färga ägg på estniskt vis till lunch. Då tar man ett slitet gammalt lakan och river sönder lappar av. Sedan slår man in äggen i växter, färgade fjädrar och lökskal, och sveper lapparna om. Man kan ha till exempel mossa, blommor och blad, bark, björkris. Sedan surrar man sytråd runt och kokar äggen så. Vi kokade alla äggen i en jättegryta i 15 minuter. Då sänkte vi ner dem när vattnet hade kokat upp. Man behöver lång koktid när det är mycket ägg och för att det ska bli ordentligt med färg, men det blir såklart hårdkokta ägg.

Så här ser äggpaketen ut.

Viggo med sytråd.

Henrik öppnar äggpaketen efter kokning.

Mina ägg.

Klara äter ägg.

Dante och Magda jämför ägg.

Massor av kycklingar

Jag sådde gräs på ett fat i måndags, och det hann faktiskt upp i tid till påsk. Idag är det ännu finare, men den här bilden tog jag igår morse. Barnen har fått vräka på kycklingar, harar, lamm, påskkärringar och ägg. Det mesta är köpt på tradera. Jag älskar pynt från 50- och 60-talet. Särskilt fina är kycklingarna med glasögon och hatt.

Klara tycker förstås att det är otroligt roligt att ställa upp alla tuppar, hönor och kycklingar på olika sätt. Man kan ställa dem på rad, i ring eller efter storlek till exempel.

I påskriset har jag en hel del av fåglarna som jag även har i julgranen. De är så fina. Och riset står i dominovasen som jag har ärvt efter mormor.

Seg och hängig

Jag hade faktiskt ont i huvudet hela dagen igår när vi hade kompisar här. Tänkte att det var för att jag hade sovit för litet. Men nu har jag sovit. Struntade i film och gick och lade mig igår. Men i morse när barnen tyckte att det var dags att gå upp hade jag ännu mer ont i huvudet och känner mig öm i kroppen. Hostar litet också. Fan. Jag vill inte bli sjuk. Jag har tagit panodil och sitter här och dricker te. Nu ska jag lägga ut litet bilder från igår.