Om nattlinnevanor och andra vanor

Kerstin, du är så slö!, sa Lisa till mig när vi pratade i telefonen vid lunchtid häromdagen. Detta med anledning av det faktum att jag sa att jag inte hade duschat och klätt på mig än. Men bara för att jag ofta glider omkring i nattlinne till mitt på dagen när jag är ledig betyder inte det att jag är oföretagsam. Jag ger barnen frukost och leker med dem, fixar i tvättstugan, städar och ordnar med saker medan jag lyssnar på P1. Kanske bakar något, och för all del slöar emellanåt också och dricker te på altanen. Ibland springer jag snabbt ut till brevlådan barfota och i nattlinne för att hämta tidningen. Tänker att det är nog ingen som hinner se mig.

När jag så småningom tar ett bad och klär på mig är det ofta någon kompis som kommer och fikar på altanen. Jag älskar livet på altanen. Där håller jag hov. Jag är kung av kakorna. Framåt kvällen kan jag orka göra ett ryck i trädgården några timmar. Och en av de bästa sakerna med att barnen har sommarlov är att vi inte måste gå upp tidigt på morgonen. Det är så mysigt att ligga i soffan på kvällen och se på film med barnen.

Och nu? Ja, jag har fortfarande nattlinne så klart. Har plockat med diskmaskinen, sorterat tvätt och ska strax baka fjärilskakor med Klara. I nattlinne.

Världens coolaste Viggo

Vi kollar på Spider-Man

Hänger mest med kompisar här hemma

Igår var det Jenny och ungarna som var här. Idag var det Lisa och ungarna som var här. Kommer det några kompisar idag, frågar mina ungar jämt. Det är så bra med semester och en altan och en trädgård, och så kompisar och fika.

Ni kan se på den nedre bilden hur Klara läser Till vildingarnas land för Vidar. Viggo sitter uppe på rutschkanan och läser Petter och hans fyra getter.

Porslinsdetektiv

Det finns ett drag hos mig av detektiv. Noggrant, tålmodigt och metodiskt letar jag information och fogar samman till ett mönster. Ser strukturerna. Jag använder det förstås i jobbet, men också i helt andra sammanhang. När jag läser på om formgivning, letar efter rätt detaljer till huset och inredningen. När jag ägnar mig åt mitt porslinsintresse. Söker på nätet, snackar med antikhandlare, slår i böcker, gamla reklamblad och tidningar.

I natt kom jag plötsligt på att Veneziakoppen ju har ett syskon här hemma. En kaffekopp som också är i Rörstandsmodellen DM, och även den med svart dekor. Fat har jag inget, men under koppen står det Mia. Jag kollade i alla böcker om Rörstrandsporslin och sökte på nätet, men hittade den inte över huvud taget. Jag är så klart nyfiken på vem som gjort dekoren. Någon som vet något?

Dagens kopp: Venezia

En kopp som jag tidigare bara sett på bild i Bo Gunnar Lundgrens utmärkta bok Servisporslin från 1962 är Hertha Bengtsons Venezia. Så när Porslinsbloggen-Benny hade två kaffekoppar, visserligen utan fat, till salu på sin loppis var det klart att jag ville ha dem. Inte för att jag använder kaffekoppar själv för att dricka ur, men jag har ju kommit på ett finfint användningsområde för dem; nämligen att servera dessert ur dem. Då gör det inget att det inte finns fat till, även om de helsvarta faten säkert är urläckra till de vita kopparna med svart dekor.

Både modell och dekor är formgiven av Hertha Bengtson för Rörstrand 1954. Modellen heter DM och är tillverkad i flintgods. Dekoren är koppartryck i svart under glasyr, och fatet som jag saknar är alltså i svart glasyr.

Tänk vad raffinerat att servera lakritspannacotta ur dem!

Finns i sjön

Dessutom spelade han Finns i sjön med Linneadockan, fast han vann över henne, för han fick ju sköta hennes kort också. Jag förbarmade mig över honom och spelade ett parti på riktigt innan vi läste ett kapitel ur Fem på rymmarstråt.

Bokstavslådan

När jag kom in i Viggos rum för att läsa för honom och han fortfarande inte hade gjort sig i ordning för natten höll han på med det här:

Fräknar

Två veckor kvar av semestern och jag insåg att jag nästan inte har legat och solat någonting på hela sommaren. En gång kommer jag ihåg, och det var före semestern. Så mycket bad har det inte blivit heller. Visst har jag varit ute i solen med barnen, när jag jobbat i trädgården eller gått loppisrundor, men inte legat ner och solat ordentligt. Inte för att jag någonsin blir särskilt brun, men jag gillar mina fräknar på näsan, på armarna, på ryggen. Måste jobba litet på dem. Längst ut på altanen är taket trasigt, så där är det extra mycket sol. Dessutom syns man inte, varken från gatan eller från några grannar. Där kan man lägga ut en dyna från soffan som står på altanen och ligga och sola ifred. Om man tittar upp ser man den klättrande klematisen mot sommarhimlen.

Sommarlunch

Idag var det så varmt att honungsmelon och serranoskinka kändes som lagom lunch.

Sommarkompisar

Gröna Terrasskoppen och gröna Grobladkoppen, så härligt somriga de känns!

Alla tre

Se så fina de är tillsammans, och här kan ni se den bruna och den blå med enfärgade fat. Jag köpte ju de kopparna utan fat, men när jag besökte Bennys loppis häromdagen hade han lagt undan faten åt mig. Den blå ska egentligen ha mönstrat fat den också, för det är den äldre varianten, ser man bland annat på örat.

Dagens kopp: grön Groblad

Tjoho! Jag slog till på en grön Grobladkopp igår. En med mönstrat fat. Den är den allra finaste av Grobladkopparna, tycker jag. Sedan tidigare har jag ju en brun och en blå. Jag har gått och sneglat på den på Uppsala-Ekeby-antikaffären Presenta på Väderkvarnsgatan sedan i våras. 250 pix skulle de ha för den, och jag har tänkt att om jag har tur så kan jag fynda den på loppis billigare. Men icke. Och nu i juli var butiken stängd, men igår var den öppen igen, så då köpte jag den. Det var på tiden. Fantastiskt roligt att den har det mönstrade fatet också, som rationaliserades bort i en senare variant, då de producerades med enfärgade fat som passade till flera dekorer. Men jag har märkt en sak. Örat är inte bekvämt att hålla i, och det går inte ens att komma åt att lyfta koppen bra i örat när den står på fatet. Oftast håller jag direkt i koppen istället. Men jag trivs så bra med min nya kopp. Det fanns förresten två till till salu, om någon är intresserad.

En smörhälsning till Anders och Magnus

Mest blir det ju femtiotal och sextiotal här, och så nutid, så klart. Men den här boken om dukning och servering från 1924 kunde jag inte motstå på loppisrundan igår. Den ger förslag för olika typer av bjudningar, och har även ett helt kapitel där smöruppläggningar avhandlas. Tänkte att det särskilt kunde roa smörvurmarna Anders och Magnus.

Trevligt om blommor

Hittade en ny loppis i en källare på Hjalmar Brantingsgatan igår, eller den var nog inte ny, men ny upptäckt för mig. Där hittade jag de här trevliga böckerna; en om krukväxter från 1958 och en om trädgård från samma år. Jag köpte dem dels för att de var så fina, särskilt Trädgården som hobby, och dels för att man kan läsa på vilka blommor man använde då och hur man utformade och arrangerade trädgård och krukväxter. En sådan där vagn som på bilden längst ner hade vi i köket när jag var liten.

Saft- och bullkalas

Klara hade sin kompis Meja här idag, så då blev det saft- och bullkalas på altanen på eftermiddagen.

Glass och nya solglajjor

Livet

När jag ligger bredvid Klara i hennes säng och hon ska sova, och hon smeker min kind och nynnar Darth Vader-melodin.