Jag och Bo och en massa pensionärer

Vi antog mina föräldrars erbjudande om barnvakt idag och var på bio och såg The Queen idag. Vi var på matiné klockan 13.00, och jag blev litet full i skratt av att se att det var vi, en massa pensionärer och några andra barnfria småbarnsföräldrar. Inte för att man kan veta om folk är småbarnsföräldrar, men man kan ju gissa utifrån ålder och att de går på matinéföreställning. Lisa bloggade nyligen om hennes och Gunnars vuxen- och pensionärspoäng som nyblivna småbarnsföräldrar. Filmen var i vilket fall bra. Helen Mirren var riktigt bra.

Till vildingarnas land

I går busade barnen verkligen mycket, inte bara det där med margareteskålen som åkte i golvet. Då var det ödets ironi att de visade Argfilmen på Bolibompa. Filmen bygger på boken Jag är så arg så jag vet nästan inte vad jag gör av Gisela och Per Ekholm, som jag har sedan jag var liten. Den handlar om en tjej som är arg på mamma och pappa och sin bästa kompis och stänger in sig i sitt rum. Men på slutet blir det bra igen. Den är animerad av Johan Hagelbäck, han som har gjort tecknade filmer där han har målat med filmjölk.

Och sedan när jag skulle läsa saga för Viggo läste vi Maurice Sendaks Till vildingarnas land, som handlar om en pojke som har busat och som är på sitt rum och lugnar ner sig och fantiserar om att han åker till vildingarnas land där han blir kung, men sedan längtar han hem igen.

Ni har väl inte tröttnat

Jag vet att det är en hel vecka sedan jag skrev sist. Livet har återgått till vardagen med dagis, pendling och jobb. Jag kom på mig själv i torsdags med att fundera på om det var första arbetsveckan efter semestern eller om jag hade jobbat längre. Så fort gick det att komma in i lunken. Det har varit mycket på jobbet som vanligt och mörkt när man hämtar på dagis vid fyratiden. Hemma har vi ägnat oss åt att bygga koja med madrasser och filtar nere i källarnen när vi har kommit hem.

Den här helgen har jag också hunnit gå på bio med Viggo och se Desmond och träskpatraskfällan, som är en svensk animerad dockfilm av Magnus Carlsson, han som bland annat gjort barn-tv-serierna Lisa och Robin. Att ta bussen ner på stan, köpa varmkorv, åka litet rulltrappa, gå på bio och äta popcorn är ett äventyr för Viggo. Och vi har ju så otroligt mycket biopresentkort som vi fått genom åren och aldrig hinner använda, så nu har vi bestämt att vi ska turas om att gå med Viggo på bio rätt mycket. Klara är för liten ännu. Det visade sig att det bara var vi och en annan pojke i Viggos ålder med sin mormor som var i salongen. När när träskpatraskmonstret visades kort sa viggo OJ, och pojken bakom oss sa att det var läskigt och att han ville gå hem. Hans mormor övertygade honom dock att de skulle stanna och se hur det gick, och monstret syntes bara litet. Viggo gillade filmen, men på slutet av den dryga timmen den varade var han tvungen att gå runt i salongen litet. Det gjorde ju inte så mycket när det var nästan tomt.

Marie Antoinette

Ja, vi kom iväg på bio och såg Marie Antoinette. Jag har hört så olika kommentarer om den, men jag gillade den. Filmen var över två timmar lång, men den kändes inte för lång. Jag vet inte om man har högre krav när man går på bio så sällan som vi gör nu som småbarnsföräldrar, eller om man tycker att det är så fantastiskt att få gå på bio så man är nöjd bara av det. Jag tycker i alla fall att musikvalet i filmen var helt kongenialt. Alla gamla Bow Wow Wow-låtar, och när de spelade The Cures Plainsong var det riktigt mäktigt. Kolla in soundtracket själva.

Garden State

Vi har just tittat på Gaden State. Huvudrollen spelas av Zach Braff, som också skrivit manus och regisserat. Det är han som har huvudrollen i Scrubs. Mycket bra film och bra soundtrack. När Klara var nyfödd och hade kolik bar vi henne i famnen fram och tillbaka i köket i timmar varje kväll och spelade det här soundtracket.

Födelsedagsrapport

Bo jobbade hemma idag fram till klockan tre. Efter lunchen tog jag med barnen ut på promenad. Jag hade lovat Viggo att vi skulle gå till hans gamla favoritlekpark Vindhemsparken på Luthagen, och så skulle Klara få sova middag i vagnen. Det var bara det att hon inte somnade förrän vi var nästan hemma igen, så hon fick ligga kvar i vagnen och sova när vi kom hem. Det var skönt med en rejäl promenad. Vid tretiden kom Bos föräldrar, mina föräldrar, och litet senare Bos bror Per. Viggo lekte flygleken med farfar i källaren. Den går ut på att kasta sig på madrasserna från rutschkanan. Hoppas att farfar slapp flyga. Och så lekte Viggo och Klara kuddkrig med morfar. Bo gjorde chiligryta till middag, och till efterrätt hade vi mandelmusslor, vispgrädde, hjortronmylta och hemmagjord vaniljglass. Viggo slocknade i soffan när bolibompa hade börjat, så jag bar in honom till hans säng utan att han hade hunnit äta glass eller dricka välling. Nu har gästerna gått (Bos föräldrar bor hos Per den här gången), men Klara är fortfarande vaken. Vi kollar på film, Belle epoque, och hoppas att hon ska somna snart.

Ledig

Igår åt vi upp sista julmaten, och idag blev det väldigt långt ifrån julmat. McDonald’s till lunch och indiskt till middag. Julmat är gott, men när man har ätit den några dagar längtar man efter annat. På förmiddagen tog vi en tur till IKEA och köpte hyllförvaring till arbetsrummet och en ny skrivbordsstol till Bo. På eftermiddagen var jag och simmade med Elisabeth. Jätteskönt att simma igen. Jag har inte simmat på flera veckor för att jag inte har hunnit. Och så trevligt att träffa Elisabeth. Jag behöver verkligen vara ledig, göra roliga saker och träffa kompisar. Jag har övat de senaste kvällarna på att titta på film tillsammans med Bo utan att göra något annat. Inte jobba litet på datorn samtidigt eller städa undan leksaker eller gå och hänga upp tvätt, utan bra titta på film. Just nu har jag blivit litet snorig. Hoppas det inte blir mer än så. Jag vill vara frisk och få ut något av ledigheten. Jag hade tänkt jobba en del hemifrån på kvällarna under de här två veckorna för att komma ikapp, men jag tror faktiskt inte att jag orkar det. Jag måste vara ledig ordentligt så jag får ny kraft. Jag vill titta på nån välgjord engelsk deckarserie som utspelar sig under 1900-talets första hälft. Brukar de inte sända sånt kring jul och nyår?

Julfokus

Egentligen hade jag tänkt vara ledig och hemma med barnen större delen av den här veckan, men det gick ju inte. Alldeles för mycket att hinna klart på jobbet och dessutom vab-dagar förra veckan gjorde att jag fick jobba hela den här veckan. Igår hade vi egentligen ledigt på jobbet, men jag jobbade ändå. Men jag har faktiskt jobbat hemifrån onsdag-fredag, för månadskortet hade gått ut och jag hade inte lust att köpa enkelbiljetter för att åka till kansliet. Det var i alla fall bara sitta vid datorn-jobb. Nu har jag gjort klart flera texter och fått undan en del annat. Skönt.

En del julstök har jag hunnit med på kvällarna också. Till exempel manglat ett berg med lakan och dukar. I torsdags stack jag ner på stan och köpte julklappar innan Bo kom hem från dagis med barnen, men jag var tvungen att göra en till tur igår för att köpa det sista. Igår jobbade Bo också hemifrån, och passade på att åka och handla all julmat så fort Coop Forum öppnade på morgonen. Smart. Då var det inte så tokmycket folk.

Igår kväll fick jag sprängande huvudvärk, och det var med stor ansträngning som jag fick Klara att somna efter att själv ha legat på soffan och låtit huvudvärkstabletten verka. Därför blev det inte så stora julprojekt på kvällen. Jag slog in julklappar framför teven, men det ska ju också göras. Jag tycker dessutom att det ska göras med stor möda och finess. Inget hastverk. Bo passade på att göra helt perfekt knäck.

Idag ska jag göra julskinka, baka en del, koka världens godaste citronkola och städar gör vi gemensamt. Och när barnen somnat ikväll ska jag klä granen och pynta medan jag lyssnar på Dan före dan med Karsten Thurfjell och Gunnar Bolin i P1 klockan 22.05-01.40. Missa inte denna fantastiska jultradition som sänds för sjuttonde året i rad!

Apropå mediabetonade jultraditioner. När jag var liten sände de alltid filmen Beatrix Potters sagovärld dagen före julafton i SVT. Jag och Matti tittade på det medan mamma och pappa julstökade. Varför har de slutat med det?

Fridens liljor på er!

Bosse i reklamfilm

Nyss såg jag plötsligt Bosse Högstedt på mitt jobb i en reklamfilm för Glocalnet. Han spelade en jobbig man som pratade för högt i mobiltelefon under ett möte. Jag har hört honom berätta förut att han brukar vara statist ibland, men jag hade ingen aning om att han hade huvudrollen i en tv-reklam. Här kan ni kolla in filmen. Det är den näst översta av tv-reklamen, den med en teckning i ett anteckningsblock.

Pappornas dag

Idag har vi firat papporna. Bo fick fina teckningar som Viggo och Klara hade gjort, och så promenerade jag och barnen över till mina föräldrar medan Bo var och veckohandlade. Viggo hade gjort en väldigt fin teckning av morfar med glasögon.

Här gungar Klara på morfars fot. En av de roligaste grejerna hon vet.

Annars har jag hunnit simma idag, och vi har tittat massor på Pippi, riktiga Pippi och inget japanskt tecknat, på kvällen eftersom det bara var en kvarts Bolibompa. Barnen gillar det jättemycket, och Klara skattar så hon kiknar när hon ser Herr Nilsson.

Manlig sjöjungfru, vad heter det?

Vi satt och tittade på bolibompa hela familjen efter att ha ätit indisk hämtmat. På Disneydags visade de Den lilla sjöjunfrun, och jag funderade på vad killsjöjungfrur kan heta. Nån som vet?

Sedan visade de första avsnittet av en ny tv-serie som heter Världarnas bok. Det är en svensk fantasyserie för hela familjen. Mycket spännande. Se den!

Varm choklad och satsumas

Sitter i soffan och granskar frågorna till årets Pumpen-tävling, som är den 40:de i ordningen. En ganska trevlig arbetsuppgift. Ni glömmer väl inte att anmäla era lag, ni som får tävla. Senast fredag ska anmälan vara inne. Själv får jag ju inte tävla eftersom jag jobbar på kansliet. Men förra året var jag föräldraledig och hade inte haft något att göra med frågorna, så då var jag med och tävlade på Arken. Hur det gick? Vi vann så klart!

Samtidigt har jag på Kobra och dricker varm choklad och äter satsumas. De är goda nu. Köpte en hel nätpåse förra veckan.

Grey is beautiful

Grå betong är vackert. Som i Svante Foersters dikt ”I detta land, kamrat”.

Igår blev jag litet besviken när jag insåg att Gilmore Girls var slut för säsongen. Hade bespetsat mig på att krypa upp i soffan med en kopp te för en timmes intelligent feelgoodserie. Istället blev det Bästa Formen i svt, som är ett riktigt bra designprogram. Och det var ju tur, för det handlade om betong. Fantastiskt snyggt var det med enormt screentryck på en betongvägg, och fascinerande med tekniken som kunde göra så det lyser genom betongen. Programmet går i repris på söndag 15 oktober klockan 15.30. Se det.

Och hur var det nu med Foerster-dikten? Jag hittade den inte hemma, och inte helt och hållet återgiven på nätet heller. Det jag hittade var från ett tal av Göran Persson, men jag tror att dikten är något kortad. (Och nu kommer pappa att berätta att det var han som försåg Storpotäten med dikten. Han kan säkert plocka fram och återge dikten i sin helhet.) Här kommer den.

Grey is beautiful och
gråhet är vår arvedel: gråhet
är vår klasskamrat.
Grey is beautiful
och grått som stenhällar och vadmal,
grått som stenblandad åkerjord,
grått som en gammal mjölkpall
det ursinne som slog den danske fogden på

Grey is beautiful, grått är arbetets färg.
Och grått kan skimra, nästan lysa: det grå
garnet det starkaste, den grå stenen gatans.
Grå häst är arbetshäst.

En tillräckligt stor och dov massa verkar alltid

Det finns rentav ett ord för detta.

En tillräckligt stor och grå massa verkar alltid.

Grey is beautiful och
det finns faktiskt en skönhet i Svenska
Kommunalarbetarförbundet.
Grey is beautiful även i språket, ty det är på det
som demokratins grundlag blivit formulerad:

”Votering är begärd
och ska verkställas.”
Och fråga oss sedan
vad som är vackrare än ”du gamla, du fria”.

Votering, varje votering, varje votum.
Människans rätt till röst; hennes rätt att icke
blott tala
men våga tala.
– – –
I detta land, kamrat, som är landet Sverige,

För när votering är begärd
ska den verkställas.

Barbie & Ken goes finkultur

Alltså, Bolibompa har ju snott Teresas och Elisabeths geniala idé från gymnasiet. De gjorde ett grupparbete, i vilket ämne minns jag inte, där de åskådliggjorde ett antikt drama (minns inte vilket) genom diabilder med dockteater med Barbie och Ken. Och just nu tittar Viggo på Bolibompa där de visar Shakespeares En midsommarnattsdröm som dockteater med Barbie och Ken.

Pinsamheter från 80-talet

Ikväll visade de filmen G på TV. Jag satt och såg hela filmen, och tyckte den var otroligt pinsam. Men när den var ny 1983 tyckte jag att den var fantastiskt bra. Då var jag 14 år, och man kan ju ändra sig. Annars har jag sett en hel del amerikanska 80-tals-ungdomsfilmer senaste året, och slagits av att de faktiskt var riktigt bra. En höjdare är till exempel Breakfast Club från 1995. Det tyckte jag då, och det tycker jag nu. Den har jag sett många gånger. Och faktum är att jag nu tycker att Dirty Dancing från 1987 är riktigt kul. Det tyckte jag inte då i gymnasiet. Då var jag alldeles för seriös och tyckte att det var en pinsamt dålig film. Så det kan gå.

Kullamannen och utgrävningar i kartongerna

Idag har jag jag gått igenom allt som vi har stuvat in i bastun. En del har jag burit ut i garaget, och så har jag hittat en massa saker som har varit försvunna. Till exempel alla fotoalbum. Jag har tänkt scanna in en del foton från olika åldrar, några bilder från barndom, över tonår till idag, och så ska jag lägga ut här på bloggen. Så får ni se hur jag såg ut förut. Och så hittade jag en massa gamla kläder. Snygga secondhandkläder från 60-talet som jag köpte när jag var student. Skulle behöva gå ner några kilo till för att komma i dem. Och en otroligt fin balklänning från 50-talet i dimfärgad tyll i många lager, också köpt på second hand under studenttiden. Den hade jag på en vårbal för många många år sedan.

Barnen somnade vettig tid ikväll. Sedan tittade vi på ett avsnitt av den fantastiska tv-serien Kullamannen från 1967. Allt är verkligen precis så bra som man minns. Snyggt svartvitt foto, spännande, coolt. Och åtminstone två av barnen som är med där, är med i en annan favoritserie från barndomen, Kråkguldet.

Onsdagkväll med Bo

I onsdags passade vi på att gå på bio och gå ut och äta, fria från allt barnansvar. Olle och Kristina fick ta hand om Klara och Viggo. Barnen skrek i högan sky när vi gick, men vi stålsatte oss, satte oss i bilen och åkte, förvissade om att de med största sannolikhet skulle överleva några timmar ensamma med farmor och farfar. Vi gick på tidiga föreställningen av Da Vinci-koden. Bo har läst boken, men inte jag. Jag har hört flera som sagt att filmen är bäst om man inte läst boken, men både Bo och jag tyckte att filmen var bra. Sist vi var på bio var i januari. Vi måste verkligen komma iväg oftare.

Sedan gick vi på en persisk restaurang på Vaksalagatan, som heter Saffran Polo. Vi var helt ensamma där. Det ligger ju litet avsides, och är mer en kvarterskrog, och Uppsala är rätt dött på sommaren. Men maten var riktigt god och personalen supertrevlig. De har mat för avhämtning också, så det tänker vi testa.

När vi kom hem igen var Klara vaken. Barnen hade naturligtvis lugnat sig när vi gått, och ätit middag med god aptit. Sedan hade Klara somnat och sovit ett par timmar. Viggo hade också somnat efter att Per också hade kommit hit, men så vaknade Klara igen, och var inte så glad för att vi inte var hemma. Det var rätt tufft där på slutet, men hon måste ju vänja sig. Och jag och Bo måste se till att vi kommer iväg och gör saker tillsammans utan barnen en gång i månaden i alla fall. Så det är bara att anmäla sig som barnvakt.

Rebellerna

Vi kollade på TV-dokumentären Rebellerna i SVT som gick i kväll. Vad det gjorde ont i hjärtat när en kvinna berättade om att hon då hade en tvåårig son, och att ledningen bestämde att alla barn skulle tas ifrån föräldrarna för att uppfostras av andra vuxna. Så kom de och hämtade honom mitt i natten utan förvarning. Hon visste inte var han fanns. Så på ett stormöte fick hon se honom buren av en annan vuxen en meter ifrån henne. Och sonen såg henne för några sekunder, sträckte ut handen och sa mamma. Sen var han borta. Men de återförenades till slut. Vet inte hur länge de var ifrån varann. Några månader kanske. Så fruktansvärt hemskt.

Doktor Snuggles

I morse visade barnkanalen Doktor Snuggles, ett nederländskt barnprogram som gick när jag var liten. Fantastiskt bra!

http://hem.bredband.net/snugglesonline/

Nu lugnt och stilla

åh, vad det är jobbigt när Viggo har sovit middag och vi inte får honom att sova. Han bara ränner runt och busar. Två kvällar med marathonlopp för att få honom att somna. Han somnade vid tio, och nu är det lugnt och stilla.

Igår var vi först till Jan och hämtade fyra 50-talsstolar som han inte tar med sig när han flyttar till östersund. Sedan åkte vi till min syster Anna i Rinkeby och lämnade Viggo. Hans kusin Sara skulle vara med honom på eftermiddagen medan vi åkte och fixade grejer i Stockholm. Först åkte vi till Nacka för att kolla på ett Marbodal-center. Vi ska ju byta ut köksluckorna i nya huset, och det är Marbodal. Jag hade kollat noga innan på deras hemsida, och den utställningen skulle vara öppen på lördagar. När vi äntligen hade hittat dit konstaterade vi att det var stängt. Det stod ett annat par, som också hade bebis, och ryckte i dörren med oss. När jag kollade på hemsidan senare visade det att om man klickade på en länk under öppethållandetiderna kom man till en undersida där det stod att det var stängt denna lördag. Sedan åkte vi till Stockholm quality outlet i Barkarby. Det var jättebra där. Bo köpte jeans och skjortor. Sedan åkte vi och köpte pizzor och åt med Sara och Anna. Då kom jag på att det var Anna som lärde mig en gång i tiden att man kan klippa pizzor. Man behöver inte använda kniv och gaffel. Smart. Jag sa till henne att det var troligen det viktigaste som hon har lärt mig. När vi åkte hem vid sextiden somnade så klart Viggo, så sen var han pigg när vi kom hem och det tog hela kvällen att få honom att somna om.

Idag kom Matti hit och lajjade med Viggo medan vi åkte runt och kollade vitvaror, golv och annat till huset. Det är i stort sett omöjligt att göra sånt när Viggo är med. Matti och Viggo var ute hela eftermiddagen. De var till Stabbyskogen och åt blåbär och så hälsade de på Dante. Viggo älskar Dante. ?Det är en stor pojke. Han är busig.?, brukar Viggo säga och se förtjust ut.

Bra barnprogram har vi tittat på idag. På morgonen var det en tjeckisk dockfilm; ?Två snubbar och en flygel?. Ascoolt. Och så ?Vem ska trösta Knyttet?. Ikväll var det Saltkråkan. Det är bra när det är barnprogram som är kul att titta på tillsammans.