Oldsmobile

Näe, inte en gammal bil, men min jobbmobil från stenåldern. Eller åtminstone från 2002 eller nåt. Mycket gammal mobil. Den mår inte så bra, håller på att lägga av och dö. Helt opålitlig har den varit på sista tiden, spökar, lever sitt eget liv helt godtyckligt. Smsen kan komma fram litet när som helst, och oftast kan jag inte låsa upp mobilen. När jag lyckas få den att göra något står den och tuggar och tuggar. Fick det faktiskt att funka att öppna ett meddelande till slut tidigare idag, men sedan har den sett ut så här i flera timmar.

Snubblar fram i tillvaron

Vissa dagar samlar sig allt som går på tok, stort som smått. Det känns som att jag snubblar fram i tillvaron och parerar det ena efter det andra. Sådant som är bortom min kontroll. Idag var en sån dag. Många saker hände, och att datorn hängde sig gång på gång när det var bråttom, bråttom hör till det mer triviala. Just då tänkte jag att det hade varit skönt om jag var ordentligt sjuk, för jag är litet hostig, och jag fick ligga under ett täcke i soffan och titta på nån film eller tv-serie. Inte för att alla de där sakerna som hände skulle ha låtit bli att hända då, men det hade varit skönt.

Istället tog jag ett djupt andetag, gick och hämtade te och gick in till Lydia och pratade av mig. Det hjälpte. Något som också hjälpte var att titta på fina blommorna som låg och väntade på mitt skrivbord när jag kom till jobbet, en födelsedagsbukett från Lydia och Felicia.

Liljorna

Titta vilka fina liljor min fina lillebror kom med! De doftar underbart.

Finfint fika

Som bekant kan man aldrig få för mycket av fika. Andreas ville ha en komplett kakförteckning inklusive recept, så här kommer den.

Kanel- och vaniljbullar, mummakakor, kaffekakor, jitterbuggare, biscotti, svartvinbärstryffelpaj och mandeltårta med hallon och citronmarmelad.

Trettionio

fyller jag idag.

Trettionio är en bra ålder, sa Magnus, för tänk hur cool Yoko Ono var 1972 när hon var 39.

Det har varit en bra dag med goda vänner, finfint fika, bra musik och finaste Hopeskorna på såklart.

Breakfast at Tiffany’s

har jag inte ätit, men nån sorts frukost här hemma. Men jag påmindes om den underbara filmen igår kväll när jag såg ännu ett avsnitt av Gossip Girl. Jag håller på att beta av säsong 1 och brukar avsluta kvällarna med ett par avsnitt. Det är skönt att rensa hjärnan med. Igår var det ett avsnitt som började med en drömsekvens som var en parafras på scenen ur Breakfast at Tiffany’s där Audrey letar efter sin katt i ösregnet i en gränd. Det har varit andra referenser till filmen i tidigare avsnitt. Och det här påminner mig om att Anton fortfarande har filmen som jag lånade ut i juni. Har du sett den ännu?

Strax börjar Wall-E

Spegeln, rad sju.

Just före regnet

När jag kom från tåget och skulle låsa upp cykeln såg himlen ut så här. Sedan cyklade jag iväg och det började ösregna. Väl hemma var skuren över.

Och kvällen försvann. Jag läste Bokstavskatten för Klara, men innan jag läst ut den hade hon somnat. Jag somnade bredvid henne. Vaknade, kom ut ur hennes rum bara för att höra Viggo komma uttassande. Mamma, jag kan inte sova. In med Viggo, krypa ner i sängen, somna inne hos honom. Vakna igen och konstatera att hela kvällen har gått.

Vad har jag hunnit mera? Tvätta en maskin tvätt och hänga upp och sätta på en till maskin. Det var den fredagkvällen.

Papper och penna

Elavbrott råder på kansliet just nu. Datorn går väl på batteri ett tag till, men sen. Det är tur att det finns papper och penna. Det kräver ingen ström för att använda. Inte heller behöver man ström för att tänka. Det är bra.

Dagens tekanna: brun Arabia-kanna

Den här tekannan från Arabia har jag haft i några år, men jag använder den inte så mycket. Den står mest uppe på stringhyllan i köket och håller Blå Eld sällskap. Men fin och rund i formen är den, med en matt brun glasyr, något ljusare än MA-kannan. Perfekt är den att hälla ur också. Inget rinn längs med pipen. Och locket sitter ganska stadigt; bara när man ska hälla ur det sista behöver man hålla emot. Men så är det det här med handtaget. Visserligen bekvämt att hålla i, men jag gillar ju inte handtag av trä eller rotting eller lindade som här. Det ska vara lätt att diska ordentligt utan att handtaget blir vattenskadat, och helst ska man kunna stoppa kannan i diskmaskinen emellanåt.

Tyvärr vet jag inte vad modellen heter eller vem som har formgivit, men sent 50-tal eller tidigt 60-tal är min gissning. Hittade inga uppgifter på nätet hur jag än sökte, och tyvärr har jag inga böcker om finskt porslin. Det behöver jag!

Edit: Nu har jag ju en gammal katalog från Arabia från tidigt 60-tal, och modellen heter GA med tre olika matta glasyrer: vit, brun, svart. Den tillverkades i två storlekar: 0,7 liter och 1,6 liter.

Jag satte teet i vrångstrupen

när jag läste i Magasinet i Svenskan om Stig Lindberg-tekoppen Aster som Gustavsberg åter har tagit i produktion. I bildtexten står det att Gunnar Wennerberg har formgivit den i början av 1900-talet. Inte ens någon som är helt okunnig om porslinsformgivning skulle väl kunna tro att den här 70-talskoppen är från tidigt 1900-tal? Och en journalist som skriver om form får inte göra sådana missar. Inte särskilt svårt att hitta uppgifter om koppen är det heller, eftersom den presenteras på Gustavsbergs hemsida.

Dagens tekanna: MA-kannan från Gefle

Nu är det faktiskt hög tid att presentera min vardagstekanna, den som jag använder mest. Det är en tekanna från Gefle, som har det föga fantasifulla namnet modell MA. Modellen känns just vardaglig, rejäl och stadig men ändå elegant, och jag tycker om den matta svarta glasyren. Den är stadig och skön att hålla i och hälla ur, och bra för att den är ganska rymlig med sina 153 cl. Dessutom passar den ihop med allt möjligt porslin. Tekannan formgavs 1956 av Lillemor Mannerheim, som annars bland annat har gjort många organiskt formade vaser.

Om jag minns rätt hittade jag den här tekannan på en av de bästa loppisar jag har varit på, på en bondgård i Snesslinge ganska nära Öregrund. Där har jag fyndat mycket fint, men tyvärr tror jag att den är nedlagd.

Tid för äppelpaj

Fina syskon

Medan jag bakade äppelpaj och lagade indisk lins- och lammfärssoppa och lyssnade på Studio Ett somnade Klara en stund i soffan. När jag kom ut i vardagsrummet låg Viggo bredvid och klappade henne och sa att han tog hand om henne.

Och när jag tar rast

går jag ut en sväng i solen i trädgården och äter plommon och plockar blommor. Vilken rikedom det är att ha egna grönsaker att skörda.

När jag sitter hemma och jobbar

ser det ut så här. Jag sitter i ett hörn av vardagsrummet, och hyllan med konst, arkitektur och design har jag bakom mig.

Lunch på Katalin

Med Teresa.

Dagens tekanna: Blå eld

Blå eld har jag redan presenterat när jag påbörjade min serie om koppar. Men om koppen är fulländad så är tekannan det faktiskt inte. Den är naturligtvis vacker med sitt reliefmönster precis som koppen, och cool och banbrytande i formen när den lanserades med allt uppnosigt uppåtsträvande.

Men särskilt funktionell är den inte. Hålet där man på något vis ska få ner teet är minimalt. Men på 50-talet hällde man väl tebladen direkt i tekannan eller använde tepåsar i kannan, gissar jag. Dessutom är det otroligt svårt att komma åt att diska ur den ordentligt, och den går absolut inte att ställa uppochner i ett diskställ.

Eftersom den är så opraktisk använder jag den väldigt sällan. Mest om vi har väldigt mycket gäster och behöver använda alla tekannor. Då brukar jag brygga i annan kanna och hälla över.

När teet väl är i tekannan är den i alla fall bra. Skönt handtag med bra grepp, den går fint att hälla ur utan spill och rinn, och locket har en smart låsning så att det inte trillar ut ens om man håller kannan uppochner. Sånt gillar jag.

Som en bonus får ni också se kaffekannan, stor och liten kanna som jag brukar servera mjölk i och sockerskål. De är så fina ihop. Förresten använder jag den visst. Både tekannan och kaffekannan står på en av stringhyllorna i köket, så jag tittar på dem varje dag och blir glad! Det är väl en bra användning?

Den största lyckan av allt – att tejpa

Att slå in paket och tejpa massor kan Klara sysselsätta sig med i timmar. Jag älskade också att slå in paket och tejpa när jag var liten. Det gör jag förresten fortfarande, men jag använder inte fullt så mycket tejp.

Klaras robotkompisar

Klara älskar robotar. Vi håller på att titta oss igenom alla Star Wars-filmerna med barnen. Klara tycker att R2-D2 är hennes kompis, och hon har också en liten här hemma.

Och så väntar vi på att WALL-E ska få premiär. Till dess får hon nöja sig med den här.

Ofta leker hon robot och pratar ryckigt som robotar gör på film och härmar hur robotar går. Och så säger hon så här: rob rob rob rob. Så låter nämligen robotar, tycker hon. Jag ska se om jag lyckas filma när hon gör det, så ska ni få se.