Men loppisarna då?

I natt satt jag och gjorde en ambitiös karta i Google Maps över loppisar som jag fått tips om, främst från Benny med Porslinsbloggen. Jag lade in något intressant kafé också. Jag förstod i och för sig redan från början att vi inte skulle hinna med allt, men det blev faktiskt mycket mindre än jag tänkt. Mest i och kring Gävle. Sen kom insikten om att det ju tar rätt lång tid vid varje ställe när barnen ska med, även om det faktiskt funkar bra att ha dem med inne på loppisarna, och att det var bråttom till Leksand innan museet skulle stänga. Så i Dalarna blev det bara en loppis, men inte vilken loppis som helst. Det var nämligen så att Porslinsbloggen-Benny hade ordnat loppis hemma i sin trädgård i Falun, och han hade plockat undan några saker åt mig. Jag fick också komma in och se hans imponerande samling av främst Gefle-porslin. Fantastiskt! Barnen var rätt less vid det laget, och Klara hängde och klängde i mig, men jag fick mig en trevlig pratstund.

Mest grämer jag mig över att jag inte hann till Tulavippan, men det får väl bli fler loppisturer till Dalarna. Min loppiskarta hittar ni i alla fall här. Jag har tänkt lägga in loppisar från andra delar av landet också, och bra och trevliga konditorier och sådana trevligheter.

Så vad blev det då? Jo, det här. Kopparna som Benny hade lagt undan åt mig ska jag blogga mera om imorgon eller så.

Om det regnar får man packa upp picknickhinken i bilen

Vi hamnade mitt i Classic Car Week

De hade träff bredvid konstmuseet.

Kanske inte värt att åka till Leksand för

Marianne Westman-utställningen var litet av en besvikelse faktiskt. Ett litet rum med ganska få objekt och mycket litet utställningstext. Inte riktigt värt att åka till Leksand för faktiskt. Om man inte kan mycket om hennes arbete sedan tidigare tror jag inte att man riktigt får en bild av henne genom utställningen. Och kan man bara litet om den tidens porslinsformgivning och om henne så var det inget nytt. Inte faktamässigt, och det som visades kan man gå in i någon av de välsorterade antikaffärerna på Upplandsgatan och hitta, alltihop. Nån gång när jag har råd ska jag köpa de fina karotterna i Picknick-serien, särskilt den med sockerärtor på, och härliga mattallrikarna med fiskar på ur My garden.

Roadtrip

På väg mot massor av loppisar och Marianne Westman-utställning på Leksands konstmuseum. Barnen tittar på Star Wars i baksätet. Jag lyssnar på Heliga familjen i P1.

I Klaras värld

Som ni ser har hon klippt håret på dockskåpsmamman.

Ett sandtroll

Projekt uppdatering av sandlåda avklarat. Den gamla var så liten att barnen inte fick plats att leka i den längre, och all sand var försvunnen. Nu är den utbytt till en större och fylld till bredden med ny sand. Barnen var mycket nöjda och sandiga. Den gamla kommer att bli en finfin drivbänk med några gamla fönster från Öregrund som jag plockade med för flera år sedan.

En sån tur att jag hade en vit choklad-cheesecake på lut

med rårörda blåbär när Eva kom och fikade. Det fanns halva kvar när hon gick. Nu finns bara litet, litet. Här är receptet. Det är pepparkakorna i bottnen och de obscena mängderna philadelphia och vit choklad som gör det.

Viggo är en igelkottviskare

Harry Potter är en ormviskare. Viggo säger att han är en igelkottviskare. Kanske det. Vår igelkott blir i alla fall mer och mer familjär med oss. Ikväll när vi satt och åt fisksoppa på altanen tassade den omkring på altanen, runt och under bordet, helt orädd.

Nödvändigheter

Dagens loppisfynd från vaksalatorg! Sex tårtgafflar med teakskaft. Jag har lika många sedan tidigare, så nu har jag ett dussin. Snart kan jag öppna kondis. Och så fyra fiffiga äggkoppar för picknickbruk. Ihopskruvade får det plats ett ägg inuti, så de skyddar äggen från att gå sönder. Sedan skruvar man isär dem och sätter ihop till en äggkopp. Och tänk vad fint de ljusblå kommer att passa till mina picknickkaffekoppar!

Kolla vad som verkar öppna i gamla bibblan på Torbjörns torg!

Visst ser det ut som en antikaffär? Mycket bättre än den där dykaffären som var där senast! Det är alltså lokalen intill kondiset. Man ser det skymta här.

Åka kaffekopp

Inte bara samlar jag på koppar; jag åker kaffekopp också. I onsdags åkte vi på utflykt till Furuvik med Magnus, Maria, Helmer och Arvid.

Oreo cookies

I kokboken Två systrars söta hittade jag receptet på oreo cookies. Små chokladcookies med 70-procentig choklad i degen och fyllning av smör, grädde, vaniljsocker och florsocker. Satt häromnatten och bredde fyllning på dem och lyssnade på P1 tills sändningarna tog slut. De gick åt som smör.

och så litet aprikoser och nektariner till middag

Lagade middag litet på känn. Köttbullar med kanel, spiskummin, kryddnejlika och vitlök bland annat, ostronskivling fräst i olivolja med skivad vitlök, salt och peppar, och så couscous med torkade aprikoser, kanel och kardemumma. Och en klick smör så klart. När jag slängde ner de torkade aprikoserna kom jag på att det nog skulle vara gott med en salsa på färska aprikoser och nektariner till. Det var det. Jag kärnade ur och tärnade frukterna och slog på en vinaigrette på citronolja, balsamvinäger, örtsalt och svartpeppar.

Bara jag får gå på en loppisrunda

så blir jag på ganska bra humör. Igår fyndade jag en Uppsala-Ekeby-kruka och en okänd grön kruka på Vaksala torg. Idag var det loppis på Tunakolonin. Inte så många bord, men 23 teskedar med bakelitskaft för 40 spänn och tre fina små linnedukar med rosor för en tia gjorde mig nöjd.

Vi kan kalla den häckjäveln

Två beting att fixa hade jag satt upp för första semesterveckan, för den veckan ska man mest vila och varva ner. Det ena var att köpa en ny bärbar dator och det fixade jag omgående. Det andra var att klippa häcken. Det tog jag tag i idag. Jag var rätt trött och längtade egentligen efter att sova middag, men det måste ju bli gjort, och jag tycker dessutom att det är rätt skönt att gå loss med maskiner och meja ner. Eller vad säger du, Lydia? Vi har häck på tre sidor av vår 750 kvm stora tomt. På två sidor är det liguster. Den är fin och bra som avskärmning, för jag vill ha ordentlig avskärmning mot grannarna. Jag vill inte glo på dem, och inte att de ska glo på mig. Jag pratar gärna med dem ute på gatan, men på baksidan är det privat. Liguster är snabbt och lätt att formklippa. Roligt till och med. Men så har vi en häck med hagtorn på västra sidan. Vi kan kalla den häckjäveln. Det är svårt att få den riktigt fin när man klipper den, för det blir lätt tomrum och hål i häcken, och så ser den så kal ut när den är nyklippt. Taggig och jävlig är den också. Vi kan kalla den häckjäveln. Och förresten har jag inte sovit nån middag heller och jag fick massa taggar och skit innanför tröjan och bh:n och hela dagen har varit jämngrå.

Vi badar tills vi blir blå

Badutflykt till Björklingesjön blev det i eftermiddags tillsammans med Magnus, Maria, Helmer och Arvid. Ungarna ville bara bada och bada. Viggo är en sån smalis, så han behövde värmas när han till slut gick med på att gå upp. Middag och fika blev det också innan vi åkte hem, och mera bad förstås.

Dagens kopp: Emma från Gustavsberg

En trevlig sak med att vara hemma hos folk är att botanisera i deras skåp och välja en tekopp att dricka ur. Och koppblogga då. Gårdagens födelsedagskalas för systerdöttrarna Sara och Amanda i Rinkeby resulterade i att jag nu kan presentera Emma för er. Min systers finaste teservis är annars Rosmarin, men den har jag redan bloggat om, så det fick bli Emma.

Med sitt ganska storblommiga och täckande mönster i brunt är Emma en ganska typisk 70-talsservis. Men Emma är ändå inte murrig. Det är en fin balans mellan det vita godset och den bruna fint tecknade dekoren, som även fanns i grönt, en annan typisk 70-talsfärg. Emma tillverkades 1971-1977. Dekoren bär Paul Hoffs hand, medan modellen, som användes till många dekorer av skilda formgivare, formgavs av Stig Lindberg. Den heter SA och är naturligtvis i benporslin eftersom det är Gustavsberg.

Dagens kopp: blå Groblad

Min bruna Groblad behövde en kompis! Får jag lov att presentera min nya blåa Groblad? Inte bara färgen skiljer dem åt. Om man tittar noga är det två varianter av modell på koppen. Den blå har en skåra i örat, medan den bruna är helt slät på örat. Det är inte heller exakt samma böj på örat. På den bruna finns det även fyra skåror i ringen under koppen. Annars är den exakt likadan till modellen. Men som om inte det vore nog skiljer sig också dekoren åt litet. Titta noga på den spretiga växtligheten längst ner som går som en krans runt koppen. På den blå är det fler och tätare linjer. Det måste vara så att den bruna är en senare variant, som är något förenklad både till modell och dekor.

Classic, The Beat eller Brit

Inte så att jag är trött på Fifth Avenue, men jag har länge varit sugen på att köpa flera av Burberrys parfymer. Stod och valde mellan Burberry Classic, Burberry The Beat och Burberry Brit. Det blev Brit, kanske för att förpackningen och flaskan är snyggast. Den innehåller lime, vit pion, mandel, ambra och vanilj. Jag är väldigt nöjd med den. Men visst låter det gott med svarta vinbär, gröna äpplen, persikor, cederträ, jasmin, mysk och vanilj, som Burberry Classic är gjord av. För att inte tala om The Beat med mandarin, bergamott, kardemumma, rosépeppar, iris, hyacint, blåklocka, te, cederträ, vetiver och vit mysk. Och så är ju Agyness Deyn så cool i reklamen. Ja, jag går på det. Får nog köpa både Classic och The Beat också snart.