Blå eld-tillbringaren som visade sig vara riktigt fynd

En sen kväll förra veckan snubblade jag över en Blå eld-tillbringare på Tradera. Blå eld är ju mitt stora porslin hemma, och jag har massor, men inte allt. Bland annat inte en sån här stor tillbringare. Det stod att tillbringaren var i fint skick men hade en liten nagg på handtaget. Det fanns en närbild som visade naggen, och jag tyckte att det såg ut som ett par millimeter bortslaget av glasyren ytligt. Utropspriset var 100 kronor, och köp nu för 200 kronor, och ingen hade lagt något bud trots att det hade gått flera dagar. Jag brukar oftast inte köpa porslin med nagg eller andra skador, särskilt inte när det ska användas till mat och dryck, men jag tyckte att den här kannan kunde vara värd 200 med den lilla glasyrskadan på handtaget, som ju inte skulle vara i kontakt med drycken. Den typen av större och mindre vanliga Blå eld-delar brukar ju bli väldigt dyra. Nyss kom tillbringaren hem till mig, och jag packade andäktigt upp den. Tittade på handtaget och tänkte att det där är ju inte ens glasyren som är avslagen, det är en färgfläck. Skrapade med nageln på fläcken, och så var den borta. Nu har jag en hög och reslig Blå eld-tillbringare i perfekt skick som jag betalat 280 kronor för, inklusive frakt.

Dagens pistagerulltårta med citronkräm och hallon

Eftersom Jenny och Sigge kom och fikade bakade jag en finfin pistagerulltårta med citronkräm och hallon från trädgården. Och ska jag berätta en hemlis? Jag har gjort egen lemon curd många gånger förr, men jag hade inte tid och ork just nu, så jag använde färdig Robertsons lemon curd köpt på Konsum. Det går fint det också. Istället hann jag baka ett par sorters småkakor och ett par mjuka kakor också.

Dagens kopp: kaffekopp i svart Cleo från Gefle

Lovely! Jag var ju tvungen att köpa en kaffekopp, trots att jag föredrar tekoppar, när jag hittade en Cleo med svart dekor. Det har jag aldrig sett förut. Den blå varianten är däremot rätt vanlig. Modellen är Sven Eric Skawonius E, men dekoren är ritad av Arthur Percy 1959. Om någon mer är sugen på den fanns det två koppar till, men dem var det en pyttenagg upptill på. Kostar 200 kr styck på Väderkvarnens antik och kuriosa.

Finfina förrättsbestick med teakskaft

Äntligen ett riktigt fynd på Vaksala torg, sånt där prisläge som jag avundsjukt läser om hos bloggare som bor i andra delar av landet. En krona styck för de här besticken, som var i riktigt bra skick på skaften. Så även om det inte var så många, och färre knivar än gafflar, var det ett fynd. Det här är alltså knivar och gafflar i förrätts- eller smörgåsstorlek. Sedan tidigare har jag en stor uppsättning knivar, gafflar och skedar i matbestickstorlek, och teskedar. Teakskaft är ju så sköna att hålla i, och snygga!

Dagens kopp: tekopp i Nationalservisen med guldkant

När jag bloggade om kaffekopparna ur Nationalservisen ute hos mina föräldrar i Öregrund upptäckte jag att jag inte hade bloggat om mina tekoppar i samma servis, som jag faktiskt haft sedan tidigt 90-tal. Även om de är litet opraktiska för att teet kallnar så fort när de är så vida och låga tycker jag att de är väldigt fina, just för att de har en klassisk tekoppsform. Det är så fint med den lilla, knappt märkbara foten som koppen vilar på, den lätta rundningen och att kanten upptill böjer sig litet, litet utåt. Örat är också perfekt. Så snyggt och skönt att hålla i. Lagom tjockt gods också.

Dagens hembakade mazariner

Jag har ett recept på fuskmazarinkaka som jag har bakat många gånger genom åren. God, men ingen riktig mazarin, utan en stor rund kaka bakad allt i ett med bittermandelolja i. Faktum är att jag aldrig hade bakat riktiga mazariner, så det gjorde jag nu, med mördegsskal och fyllning gjord från grunden på mald sötmandel och bittermandel.

Men vad köpte jag på loppisrundan i München då?

Ett par äggkoppar med skotskrutig dekor. Mer blev det inte faktiskt, men det var ju lätt att ta hem. På stämpeln står det Winterling Röslau Bavaria. Efter en del detektivarbete har jag hittat litet information om tillverkaren, Porzellanfabrik Gebrüder Winterling A.G., och kommit fram till att porslinet eventuellt heter Darby. Men jag är inte säker om namnet, för det verkar ha funnits ett par olika med skotskrutig dekor, kanske samma dekor på olika modeller, eller snarlika dekorer. Den här modellen är litet utställd, men jag har fått en del träffar på en rak modell med skotskrutig dekor som benämns Darby Space Age på ebay. Jag såg även en teservis på utomhusloppisen i München med samma dekor.

Ternells fina lilla såssnipa Palace/Pallas

Jag är fortfarande ledsen för att min fina Pallastekopp gick sönder i våras. Jag tyckte så mycket om den. Jag tycker att man ska fina saker är till för att använda, och då får man räkna med att sådant kan hända, men det är ändå oerhört sällan något går sönder. Nu har jag i alla fall en fin liten såssnipa med den dekoren som jag hittade på Tradera. Den är så uppnosig och fräck, men ändå stadig. Det lustiga är att den här dekoren både benämns Pallas och Palace. Under den här snipan står det Palace.

En helt vanlig torsdageftermiddag på köksbordet under semestern

Alla dessa glasljusstakar

Förra veckan hittade jag några vinklade glasljusstakar där jag hade svårt att tyda etiketten, men fick hjälp med att det stod Urshult. Tycker fortfarande att det är omöjligt att läsa vad det står om man inte vet, för namnet står i en båge som trycker ihop bokstäverna upptill. Lustigt nog hittade jag fler ljusstakar i en annan modell, men också med Urshultetikett, på bakluckeloppisen i Norrskedika. Jag har exakt likadana sedan tidigare, och trodde att de var från Lindshammar. Men det är de alltså inte. Lindshammarljusstakarna har en liten avsats på två sidor, olika högt upp, och de finns i två storlekar som jag känner till. Det luriga är att det är exakt samma turkosblå färg i både ljusstakarna från Lindshammar och Urshult. De två modellerna till vänster är Urshult och de två till höger är Lindshammar.

Nu känner jag mig sur och grinig som de här snubbarna

Klara och jag hade det så mysigt i köket och lade fina Mupparnapusslet, och så saknas det tre bitar.

Das malefiz spiel Barricade

Dog nästan när jag hittade det här. Så snyggt. Googlade och hittade information om det, tydligen från 1960. Det här spelet har funnits i olika varianter, men mitt är från Ravensburger och formgivet av Jan van Heusden. Det här spelet, som är tyskt, hittade jag på samma bord som det tyska pusslet, så det måste vara någon med tysk anknytning som sålde det. Och var inte oroliga, det finns beskrivning på engelska så jag kan läsa på fast jag inte kan någon tyska.

Den dolda kameran

Tänk er ett spel där man kan få uppmaningar om att gå till konditori, herrekipering eller mjölkbar. Det låter väl fint!

Ett komplett memory kan ju vara bra att ha

Av den där snygga varianten från barndomen. Visserligen hittade jag ett i våras, men där saknades ett par brickor och den hade ingen originallåda. Klara fuskar bara ibland, för det är vissa brickor som är så åtråvärda för henne att hon inte står ut med att någon annan får dem. Mest kaninen och fjärilen.

Monchhichi kvartettspel från 1978

Om jag blev glad när jag hittade det här spelet för en tia så blev jag ännu gladare när jag upptäckte att det satt ett gammalt klistermärke på baksidan. Det är ju gamla logotypen för IOGT-NTO:s juniorförbund, och uppochnervänd UNF:s gamla logotyp! Såg inte märket förrän nu när jag skulle fotografera. Synd att jag inte upptäckte det när jag handlade. Jag hade gärna frågat om säljaren varit medlem.

Löjliga familjerna

Man kan aldrig få för många detektivspel – Mister X

Åh, vad jag gillar telefonnummerskivan och de små bilarna i plast!

Dagens kopp: gula bakelitkoppar

De här kopparna var första fyndet på bakluckeloppisen i Norrskedika i lördags. Så glad jag blev! Tyvärr är det avskavt under, så man ser inte om det har varit tillverkare inpressat. Väldigt fint öra på¨koppen och skön och stabil att hålla i. De här kopparna kan få vara med och lajja tillsammans med mina ljusblå i picknickhinken.

Somriga dessertskålar

De här somriga dessertskålarna med blå eller grön rand och guldstjärnor är trevliga och perfekta att servera sommarens bär i. Hittade sex stycken på bakluckeloppisen och prutade ner dem till en tia styck. Det står Wood & sons England under. Inspirerad av Libby plockade jag fram min blå lilla perstorpskanna som jag tyckte var så fin, men inte visste riktigt vad den var tänkt till. Klart att man ska plocka bär i den! Perfekt.

Dagens kopp: Koka blå av Hertha Bengtson

Sådär ja. Nu har jag en Koka blå också. Den bruna har jag sedan tidigare och där kan ni läsa mer om Koka. Den blå varianten producerades 1956-1988 enligt Nyström och Brunius Rörstrand 280 år. Men naturligtvis står det andra årtal i Bo Gunnar Lundgrens Servisporslin. Har för övrigt jämfört Koka blå och Blå eld, och det ser ut att vara samma blå nyans. När det gäller den grå på Rosmarin och Grå eld är det nämligen inte samma nyans, så jag var litet nyfiken hur Hertha hade gjort i det här fallet.