Klara och jag bakar pepparkakor

Först sa jag att jag skulle hjälpa till att kavla degen, för det är svårt att få till den bra. Då sa Klara att det kunde hon minsann själv, för när hon bakade med mormor i torsdags hade hon gjort det, och mormor hade lärt henne allt man behöver veta. Så det så.

KF tänker fel med sin Retro Edition i begränsad upplaga

Redan förra året när KF firade sitt 110-årsjubileum med muggar och andra produkter med Stig Lindbergs mönster Fallande löv reagerade jag på hur feltänkt det var. Fantastiskt bra och rätt att lyfta fram Lindberg och traditionen att producera god design till de breda folklagren, och så gjorde man bara en begränsad upplaga som sålde slut med en gång. För någon annan än just KF kanske det skulle vara rätt med något exklusivt som folk hamstrade, sålde på Tradera och som alla bloggade om, men Konsum är ju inte för fåtalet. Dessutom var det trist att själva muggen kändes som så dålig design och kvalitet till Lindbergs mönster. Det är ju god kvalitet som borde lyftas fram. Även fjolårets kökshanddukar i Fallande löv, i bomull som bara kan tvättas i 40 grader var ett exempel på dålig kvalitet. Vem vill ha kökshanddukar som bara kan tvättas i 40 grader? Ohygieniskt. Inte är den styva bomullskvaliteten bra att torka disk med heller.

Nu har KF gjort samma fel igen. I onsdags kom ett pressmeddelande om att de släpper en till mugg i sin Retro Edition, som de kallar det. Den här gången är det ett mönster som är inspirerat av Stig Lindbergs fajanser. Stig Lindbergs son Lars uttalar sig så här:

Stig Lindberg skapade bra modern design tillgänglig för alla. Genom samarbetet med KF blir det återigen möjligt att låta många få njuta av Stigs färglada och lekfulla mönster till ett överkomligt pris, där Jan Rundgren tagit fram en mycket bra design.

Samtidigt säger KF i pressmeddelandet att förra årets mugg sålde slut på några timmar, och att det här också är en begränsad upplaga. Så här står det också:

Samarbetet med Coop/KF kommer ursprungligen från KFs idé kring 110-årsjubiléet att få ut bra design till många människor via en Retro Edition.

Jag hörde av en person med insyn i kooperationen att årets mugg skulle vara en något större upplaga än förra årets, men fortfarande begränsad upplaga. Om KF producerade den i stor upplaga istället skulle de ha råd att producera den i Gustavsbergskvalitet, men fortfarande till lågt pris, och betona det ideologiskt riktiga i det. På måndag 6 december släpps muggarna i butikerna.

Varför tänker de så fel när de faktiskt verkar börja tänka rätt om att betona att de är en kooperation, när de nu återinför medlemsåterbäringen?

Nu har jag också mejlat KF och frågat hur de tänker om det här.

Paketkalendrarna

De fina paktetkalendrarna har jag ju visat flera gånger tidigare om åren, men de tål att visas igen. Den första är den Viggo har, och den har jag köpt på Tradera. Den andra är min gamla, och den har Klara nu. Man kan se att jag har skrivit ett K på den när jag var liten. I år förenklade jag litet och köpte påsar istället för att slå in paket. Det tog ändå ett par timmar att slå hål med hålslagare, lägga prylar i alla påsar och knyta fast på rätt nummer. Det är faktiskt mycket lättare för barnen att orka gå upp i mörka december när de får öppna något varje morgon. Klart värt det!

Blå hyacint i Pallassnipan

Man måste ju inte ha vanliga krukor, och alla dessa såssnipor som jag äger ska ju användas. Riktigt fint i Pallassnipan, tycker jag.

Årets dörrkrans

I lördags pulsade jag iväg i snön och hämtade enris. Lingonriset plockade jag för flera veckor sedan, innan snön kom. Sedan fick enriset ligga i badkaret och tina innan jag band kransen.

Adventsfika på Konditori Brantingstorg, med riktigt fina 50-talsdetaljer

Igår blev det adventsfika med Maria, Helmer och Arvid på fina Konditori Brantingstorg, som har söndagsöppet nu i advent. Om det inte låg helt på andra sidan stan skulle jag gärna hänga där ofta, för det har många riktigt fina femtiotalsdetaljer bevarade, även om det tyvärr är modernt inrett. Mycket röda tegelväggar, en riktigt fin öppen spis med en utsmyckning med en flicka i relief, en stor målning på väggen och fina fönster. Ojoj, tänk om det var jag som drev det konditoriet. Då skulle jag återställa det som är förstört. Det skulle vara så fantastiskt fint.

Vad som en gång var Thelins

När jag för någon vecka sedan gick förbi korsningen Svartbäcksgatan och Gamla Uppsalagatan i mörkret upptäckte jag att de hade fällt alla björkarna utanför vad som en gång var Thelins. Nu är det sedan många år restaurang Java, och däremellan var det nog något annat. Men när jag tänker på den där låga byggnaden och den fina gården på baksidan tänker jag på Thelins, för det är vad det var när jag var liten. Det här ligger alltså ett kvarter från mina föräldrar, och jag var tvungen att kolla litet med pappa, för jag hade ett minne av att det var ett kondis för riktigt länge sedan, men på baksidan finns en gammal skylt där det står grill. Jo, pappa bekräftade att det var ett kondis. Det kanske finns någon gammal uppsalabo som minns mera?

I alla fall passade jag på att fotografera byggnaden och uteserveringen i vinterskrud när det var folktomt. Muren med en blandning av gult tegel och öppningar med järndetaljer är fin, tycker jag, och jag tror att planteringarna med klängväxter är ganska intakt. Däremot tror jag inte att träpanelen är ursprunglig. Man ser hur den sticker ut så där trist ovanför grunden, och troligast är väl att det var en putsad fasad.

Nå, de fällda björkarna som bekymrade mig och föranledde att jag började fundera kring platsen ska i alla fall ersättas med nya träd, läser jag på kommunens hemsida. Jag var litet orolig att de skulle riva byggnaden och bygga något nytt.

Alla fönster tvättade, gardinerna tvättade och nystrukna och adventspyntat

Härligt! Jag har tvättat alla fönster, tvättat gardinerna, strukit dem och hängt upp igen. I köket är det litet lagom 60-talsjuliga textilier. Klara älskar gristyget, och visst är det trevligt? Och så elljusstakarna från 60-talet, adventsskålen fylld med mossa och lingonris, hyacinter och julros. Ljusslingan tänd på altanen är om något ett ljus i mörkret.

Klara måste dansa när vi bakar lussekatter

Den här bruden är rätt skön, faktiskt. Vi bakar lussekatter och lyssnar på min spotifyjullista, och rätt som det är bara måste hon ställa sig på stolen och dansa. Kolla filmen längst ner. Lovely.

Så här nöjd är man om man får åka snowracer till dagis

Det har snöat ymnigt i Uppsala, så i morse drog jag barnen på snowracer till dagis. Plötsligt var det inga problem alls att komma iväg och inga klagomål om att det var jobbigt. Idag sitter jag hemma och jobbar, mycket tacksam över att slippa ta tåget till Stockholm. Har hört att det var flera timmars förseningar. Mycket varmare och skönare här hemma också, med en sprakande brasa i öppna spisen. På jobbet har vi alltid så kallt.

Ibland är det mest bara vardag

och väldigt litet loppisrundor. Mest att peppa barnen att orka gå hela vägen till och från dagis och fritids, fast det är mörkt och snön piskar i ansiktet. Att bli glad när man går där i blåsten med Viggo och han frågar vad jag har ätit till lunch, när jag har frågat honom detsamma. (Han åt ”ris och nånting”. Jag åt på Grill med Lydia och Anton. Det var faktiskt inte vardag. Äter nästan alltid matlåda.) Att peppa Viggo att orka göra läxan fast man är trött, och fast man måste skriva om en sport man gillar fast man inte gillar någon sport. Att göra Klara lycklig genom att göra Darth Vader-pasta (svart spaghetti) med bacon och broccoli, och att toppa den med ädelost åt mig själv. Att hon får ha den väldigt rosa pasta-vad_nu_redskapet_kan_heta. Att Klara plötsligt lutar sig mot mig vid matbordet, kramar mig och säger: Du gör den godaste maten i hela världen, mamma! Att gå och lägga sig tidigt varenda kväll flera veckor i rad för att jag bara hostar och är trött. Att Klara vaknar ena natten, och Viggo nästa, fast det var år sedan de slutade vakna på nätterna. Men jag är väldigt nöjd med att jag gjorde storstädning av köket i helgen inför jul. Så där noga med allt, till och med taket. Minns hur mamma brukade skura taket i köket när hon julstädade när jag var liten. När julen närmar sig vill jag hinna ägna mig åt bakning och matlagning. Då är det skönt att ha storstädningen gjord så jag bara behöver göra vanlig veckostädning. Men nu tycker jag att vi bestämmer att hostan tar slut. Jag vill sätta igång att simma.

Årets första pepparkaksdeg

Det har jag gjort idag. Men troligen kommer jag att behöva göra mer, trots att jag har gjort Tant Harriets pepparkakor från Vår kokbok, på 300 gram smör. Förra året vill jag minnas att den första degen gick åt mest till att sysselsätta barnen med bakning när vi kom hem på kvällarna medan jag lagade mat i december, och när jag skulle göra stora pepparkaksbaket var degen slut så jag fick göra en till. Men det är bara trevligt. Nu ligger degen i kylskåpet och mognar.

Han är ju privatdetektiv, vetja!

Här om kvällen läste vi Ture Sventon och hans flygande matta, Klara och jag. En av mina gamla barnböcker som jag tycker så mycket om. Det här är alltså inte en av kapitelböckerna, utan en bilderbok där berättelsen är gjord i serieformat med Sven Hemmels bilder till Åke Holmbergs text 1971. Den första kapitelboken om Ture Sventon kom redan 1948, och de flesta böckerna skrevs under 50-talet. Det blir ju alla rätt med en privatdetektiv, den rutiga kostymen och flugan, serieformatet och den litet torra och käcka tonen. När jag tänker på en berså tänker jag alltid på den här berättelsen och hur de dricker saft, men att Oxen stjäl bullarna som Lisbeth är ivägskickad till bageriet för att köpa.

Utanför dagis kvart i fem

Ja, då ser det ut så här. När jag har hämtat Viggo på fritids och kryssar mellan sjöarna av is- och lersörja på idrottsplanen som Klaras dagis ligger på för att hämta henne. Men nån gång blir det vår igen. Det dröjer bara väldigt, väldigt länge.

Örjan Keramik, vad är det?

Igår såg jag det här fatet inne på Emmaus. Köpte det inte, men blev litet nyfiken på etiketten som det stod Örjan på, och så en riddare i rustning. Sökte litet, men hittade bara en tråd på Precis en sån, och det är ingen som vet något av substans. Där fanns dock en annan etikett som det står Örjan Keramik på, som verkar senare.

Dagens symönster: Stil 2089 Skjortklänning från 60-talet

Dagens symönster: Stil 8013 Ärmlös blus från 50-talet

Åh, jag älskar brunettens taggiga lugg, de snygga ögonbrynen och röda läpparna.

Dagens symönster: Stil 9235 Pennkjol från 60-talet

Nu var det länge sedan jag bloggade om dagens symönster, men jag hittade några fina på loppis för ett tag sedan. Här kommer första.

Som en mänsklig sköld mot snön

När jag hade varit på jobbet i mindre än en timme ringde de från skolan och sa att Viggo blödde väldigt mycket näsblod, så det var bara att packa ner datorn och ta tåget hem och hämta honom. När jag kom till skolan hade han precis gått till matsalen för att äta lunch, så jag fick hämta honom där. Gamla matsalen som jag själv åt i under mina sex första skolår. Det mesta är sig likt. Men inte hette det Restaurang Lyckan när jag var liten. Sen traskade vi hem tillsammans, medan snöfallet tilltog. Så fick Viggo ligga nedbäddad i soffan och ta det lugnt och kolla på film medan jag satt bredvid och jobbade. Vi eldade i öppna spisen och hade det mysigt. Hämtade Klara litet tidigare än jag brukar eftersom det snöade så mycket, och jag vet hur jobbigt det brukar vara att gå hela vägen hem i mörker och snö vid femtiden. Jag fick agera mänsklig sköld och gå framför Klara så att snön inte skulle piska henne i ansiktet. När vi kom hem sa vi åt Viggo att komma ut i snön med oss, och så gjorde vi en snölykta. Till föga nytta visade det sig, för det var omöjligt att lyckas få ljuset att brinna i blåsten och snöyran. Men barnen var glada i snön i alla fall. Jag var mest frusen och blöt.

Jullökarna planterade

I alla fall de röda små jultulpanerna och amaryllisen. Amarylliskrukan står i stora vardagsrumsfönstret. Tulpanerna får stå mörkt och svalt i matkällaren ett tag, så de inte sticker iväg och blommar långt före jul. Marmorkrosset kunde jag inte hitta, men det är i alla fall litet tidigt att plantera tazettlökarna om de också ska blomma till jul.