Restlunch

Tvättlycka

Ni vet hur små barn kan sitta och titta på en snurrande tvättmaskin och tycka att det är jättespännande och roligt. Litet så är jag just nu, för efter 8 dagars väntan på att de skulle byta ut den nya tvättmaskinen som hade fabrikationsfel har jag äntligen en fungerande maskin igen! Premiärtvätten är sofföverdraget, och jag får plats med allt på en gång i 9 kg-maskinen. Lovely! Ovanför tvättmaskinen finns förresten en svart originalströmbrytare som är så snygg.

Sensommarmiddag på altanen med vännerna

Fin kväll med några av mina äldsta vänner, och åh vad jag älskar att laga mat när jag har tid att anstränga mig och det uppskattas! Det är så roligt och inspirerande. Lammrostbiffen med citron, rosmarin och vitlök gjorde jag redan igår, och så en rödbetssallad med fetaost, en sallad med nektariner och aprikoser i vinaigrette, en tomatsallad med lökblast och basilika, sockerärtor, en sallad på olika salladssorter och röd och grön mangold, baguette och en röra med gröna oliver, kapris, basilika och sötmandel. Riktigt nöjd är jag med dukningen också. Jag borde använda Blå husar oftare. Till efterrätt hade jag gjort vit chokladpannacotta med hallon, och så rosenmaränger och te.

Om man går igenom 1600 olästa mejl första dagen efter semestern får man köpa en leksak

Och det gjorde ju jag. Både gick igenom 1600 olästa mejl och köpte en leksak. För första gången någonsin har jag helt låtit bli att kolla jobbmejlen under mina 4 semesterveckor. Det var bra för mig, och världen gick inte under. Det var faktiskt ingenting i mejlen som var katastrof att det inte åtgärdats direkt. Så när jag hade tagit mig igenom alla mejl och åtgärdat det viktigaste gick jag och köpte den här! En jättesmart sprits i silikon, som är mycket lättare att hantera än vanliga spritsar. Decomax heter den, och finns i två storlekar. Det här är den större. Nu måste jag faktiskt baka något mera, så jag får testa den. Eller hur?

Rosenmaränger

Avslutade min semester igår kväll med att baka rosenmaränger! Rosorna plockade jag i mina föräldrars trädgård i Öregrund och torkade. Nu är det dags att ta sig i kragen och ta tåget till Stockholm igen. Hej, pendlarliv.

Dagens kopp: Hertha Bengtsons gröna Ceylon från Rörstrand

Vad passar bättre att duka med när en av mina äldsta och bästa vänner kommer på förmiddagsfika, om inte en ny kopp från loppisrundan igår. Ett loppisfynd kan jag inte kalla den, men bra pris för att vara antikaffär i Uppsala. En gul Ceylonkopp har jag sedan tidigare, men igår slog jag till på en grön på Söders gammalt och nytt. 175 kronor fick jag betala för den med ett par tjugors rabatt. Nu vore det inte dumt med en turkos också. Spana gärna in hur fint Anders och Daniel dukade med sitt Ceylonporslin häromdagen. För egen del dukade jag ute på altanen först, men när vi hade suttit ute och fikat någon timme började det regna så mycket att regnet liksom kom in på snedden, så då fortsatte vi fika i vardagsrummet istället. Och ja, ni ser rätt, jag har bakat nya småkakor igen, nu när äntligen alla som var över från 50sorters kakor-projektet är slut. När några kompisar skulle komma hit och leka med Viggo och Klara fick de välja vilka kaksorter jag skulle baka till fikat, och då valde Viggo drömmar och Klara chokladsnitt.

Mitt första spel (Alga 1237)

Sista Alga-spelet i högen som jag hittade på Åkes sakförmedling för någon vecka sedan. Det här spelet är daterat 1962 och det står © Milton Bradley Company. Under Berne & Universal Copyright Conventions. Spelpjäserna saknas, men det är inget problem att komplettera med. Fint, tyckte både jag och Klara.

Svart och gul emaljskål

Så härlig var den här lilla emaljskålen som jag hittade för 30 kr på Väderkvarnens antik och kuriosa, och jag har aldrig sett någon med det mönstret förr. Ingen aning har jag om ursprung och tillverkare. Någon som vet?

Uppdatering: Nu har jag fått veta av Benny att det är en Cathrineholm, och att skålen heter Saturn. Norsk skål, alltså! Här finns en flickrgrupp med Cathrineholmsföremål.

Walt Disney’s Mary Poppins-spel (Alga 1239)

Från 1964 är det här spelet, samma år som filmen. Tyvärr saknas en av pappfigurerna som ska sitta i karusellen, Bert, men det funkar ju att spela ändå. Bara en spelpjäs finns det också, men det är inget problem att ta från ett annat spel. Väldigt charmigt i alla fall!

Gissa mitt ord! (Alga)

Tänk vilken överraskning som väntade mig när jag öppnade det här spelet, som var ett av tre fina Algaspel som jag hittade på en av loppisrundorna förra veckan. Orden som den tidigare ägaren hade skrivit visade sig vara en rad tidstypiska namn, och överst mitt eget! Säkert är det namnen på familjemedlemmar och kanske kompisar. Väldigt snyggt är det också med brickorna som imiterar olika träslag. Spelet verkar ha engelsk förlaga, för på locket står: © John Waddington Ltd., England. Bredvid Algalogotypen står också 1229, och jag har noterat att Algaspelen brukar ha nummer på det viset. Finns det någon spelsamlare som har koll på vad de här numren betyder? Är det unika nummer för varje spel, och finns det någon systematik så att man kan räkna ut vilket år ett spel är tillverkat utifrån numret? De andra två spelen jag köpte nu, som jag ska visa upp senare, har nämligen nummer väldigt nära, och jag tror att alla tre spelen kom från samma ägare som säkert köpt dem under en ganska kort tidsperiod när barnen var i lämplig ålder. De andra två spelen är från 1962 och 1964, men på det här spelet står inget årtal.

Dagens kopp: Stig Lindbergs Coq från Gustavsberg

Stig Lindbergs Coq är verkligen en klassiker som var omåttligt populär bland 60- och 70-talets radikaler, minns jag att en av mina lärare när jag läste konstvetenskap kommenterade den. Man var väldigt rätt om man hade den. Den producerades i nästan 20 år, 1966-1985. Modellen heter LU. Jag har aldrig känt något starkt habegär till Coq, och nog tyckt att den har varit litet för robust för min smak. Men när jag hittade den för en tia på en gårdsloppis fick den följa med hem, och nu tycker jag mer och mer om den! Jag tror fortfarande inte att jag skulle vilja duka med en hel servis, men en udda kopp är alldeles lagom. Ganska många dagar nu har jag valt att dricka mitt frukostte ur den. Den är så otroligt skön och behaglig, och jag gillar växelverkan mellan det mycket blanka och matta i glasyren. Jag tror också att det lättar upp intrycket att den är vit och inte brun inuti. Snäll och omtänksam känns den. Sånt som man behöver på morgonen.

Bättre att gilla läget och lösa det som går än att sura

Vet ni vad? Nya tvättmaskinen är installerad, men det är fabrikationsfel. Så nu har vi ingen fungerande tvättmaskin istället för en dåligt fungerande. Nu har jag ägnat avsevärd tid i telefonkö och att felanmäla hos först Media Markt och sedan Cylinda medan jag gjort pannkakssmet och stekt pannkakor och plättar med en hand, samtidigt som jag försökt hålla modet uppe på hungriga barn och mig själv och sprungit mellan köket och tvättstugan. Någon ny tvättmaskin kunde de inte fixa nu, för den ena som arbetar åt Cylinda i Uppsala har semester och den andra är sjukskriven för ryggproblem, och jag kan kanske tycka det de kunde vara mera lösningsinriktade och ansvarstagande, men nu skakar jag av mig känslan av självömkan och olust som kom över mig. Det finns värre problem här i världen, och jag har i alla fall råd att köpa en ny tvättmaskin när jag behöver. Så istället för att låta det här förstöra mina sista semesterdagar rycker jag upp mig. Det löser sig, och tills vidare får jag väl cykla med tvätten till mina föräldrars lägenhet och tvätta. Sura gör inget bättre. Nu tar jag ansvar för att fylla tiden med trevliga saker istället för att vara sur över situationen.

Strömmingsmiddag!

Mmmm… Jag gjorde inlagd gurka i eftermiddags och stekte strömmingsflundror och gjorde potatismos till middag. Löjligt glad blev jag dessutom över att matvägraren Viggo åt en hel strömmingsflundra och sa att det var gott! Och Klara åt stora lass av potatismoset och gurkan. Jag tycker att det går fint att göra potatismos på färskpotatis, även om det anses att det ska göras på vinterpotatis. Jag vill absolut ha mos till strömmingen. Tre strömmingsflundror blev det över som jag lade in i ättikslag.

Den svarta Ceylonassietten lyfter fram den gula koppen så fint

Det här är inte ett Dagens kopp-inlägg. Ceylonkoppen har jag sedan tidigare, och har skrivit om här. Nej, det är den svarta Ceylonassietten som är ny. Jag har ett gäng vita assietter sedan tidigare, men den svarta är så mycket läckrare. Reliefmönstret framträder tydligare med den svarta glasyren. En svart Ceylontekanna har jag också sedan tidigare. Visst är de fantastiskt fina ihop?

Droppformat kryddset i trä

Det här kryddsetet hittade jag på en gårdsloppis utanför Gimo. Jag är litet osäker på träslaget, men tycker att droppformen är så fin. Under är det stämplat Japan.

Förmiddagens bullbak

En helt vanlig dag på Kadettgatan

Man kan tänka att kobran står där och är så fin på lilla hallbyrån, eventuellt med en blombukett i loppisfyndad vas, man kan tänka att allt här hemma är 50/60-tal, man kan tänka att mina barn bara leker med loppisfyndade indianer och cowboys eller gamla detektivspel, men riktigt så är det ju inte. Allt som oftast ser det ut så här när Klara är i farten – en hel värld av Littlest Pet Shop, smurfar, lego, Hello Kitty, stenar och dockskåpssaker i en salig blandning. Och de spelar på Xbox och Nintendo DS. Alldeles vanliga, moderna ungar.

Fritt fram att baka kakor igen!

Så otroligt smart av mig att ta med allt som var kvar av 50 sorters kakor när vi skulle hjälpa Starbäcks att flytta in på Skolgatan! Jag packade om allt i diverse glasslådor, flera kaksorter i samma lådor, och det blev en fullproppad plastkasse. Vi fikade så klart och åt av dem när vi burit klart, och sen lämnade jag kvar allt. De går åt i ett nafs för ett par tonårskillar! Så nu kan jag ju baka hur mycket jag vill igen utan att ha dåligt samvete för att småkakorna borde ätas upp innan de blir dåliga. Hurra!

Röda träljusstakar som blir fina till jul

Hittade på Vaksala torg för någon vecka sedan för ett par tior. Särskilt fint att det är tre olika modeller med samma röda färg.

Ännu ett pastellrandigt lakan från 60-talet

Den här typen av pastellrandiga lakan från 60-talet är jag ständigt på jakt efter, och nu hittade jag ett till på en loppis i Alunda.