På vårdcentralen

Nu vill ni väl veta hur det är med Klara. Vi cyklade och hämtade Viggo på dagis och begav oss till BVC på Svartbäckens vårdcentral klockan tre. Jag har inte träffat barnens ordinarie distriktssköterska tidigare, för den enda gång vi gick dit sedan flytten när jag var för föräldraledig var det nån vikarie. Jag har ju erfarenhet av en del distriktssköterskor som jag har irriterat mig på av olika skäl, men Lena, som vi ska gå till, var trevlig och vettig. Jag blir så glad!

Klara fick visa sina prickar, men hon gillade inte när Lena skulle titta henne på tungan. Ett tydligt tecken på scharlakansfeber är nämligen så kallad smultrontunga, men det hade inte Klara. Vi fick också gå till labbet och ta prov i halsen på Klara, och det var ännu värre, trots att Anita jobbade där. Det visade sig att hon inte hade streptokocker. Lena sa att i så fall är hon smittfri nu och kan gå på dagis imorgon, eftersom hon är som vanligt! Men det var bra att vi fick det kollat.

Egentligen var vi där för 4-års- och 1,5-årskontroll. Klara kunde inte få sitt vaccin, för hon måste vara helt frisk då, men vi mätte och vägde och Lena frågade om ordförråd och andra färdigheter. Allt var bra. Hon är 81 cm lång och väger 11,2 kg. Viggo väger 15,5 kg och är 103 cm lång. Syntestet gick jättebra. Språkkontrollen gick också bra. Viggo fick titta på teckningar och prata om dem, så att lena skulle höra på uttalet. Det enda är att han inte uttalar S i vissa ljudkombinationer, men Lena sa att det felet gör 9 av tio 4-åringar. Jag minns en jätteknäpp och hispig distriktssköterska som vi träffade för ett år sedan som hakade upp sig på att Viggo inte kunde säga S. Jag brydde mig inte, för jag visste att Viggo hade en bra språkutveckling, och hon sa så mycket knasigt hela tiden. Skönt att ha en distriktssköterska som man kan känna förtroende för. Det kan du gärna hälsa Lena, Anita!

Och så fick de välja bokmärken. Klara fick med Lille Skutt och Viggo med Byggare Bob.

Jag springer så snabbt så du inte ser

Igår höll jag på att inventera skoläget för barnen inför vintern. Jag mätte deras fötter, och så mätte jag inne i skor och kängor med en särskild mätgrej. Det visade sig att Viggos höstskor som han har haft är 16 cm och Viggos fötter är 16,4. Men de här skorna är ju för små för dig, sa jag. Ja, sa Viggo. Han hade haft dem, men inte sagt något. De är köpta i våras, och utprovade av butikspersonal, så jag kunde ju inte ana att de var helt urvuxna. Nu är det i stort sett slut på skosäsongen för dagisbarn. Det går bra med gummistövlar hela tiden, tills det fortare än man anar är dags för vinterkängor. Men på torsdag är det dags för det årliga Backeloppet på dagis. Alla barnen ska ut och springa, och så får de diplom. Då är ju varken stövlar eller för små skor särskilt bra. Klara behövde även nya vinterkängor. Eftersom det är ett halvår mellan barnens födelsedagar finns det inte alltid skor i rätt storlek för rätt säsong åt Klara som Viggo har haft. Eftersom Klara var pigg och feberfri tog jag en promenad med henne i barnvagnen i det fina höstvädret på förmiddagen, och gick ner på stan till en skoaffär. Vi provade ut bra, riktigt varma kängor åt henne. De fanns i rött och svart, men inga röda i hennes storlek, och eftersom hon kommer ha gråsvart overall i vinter känns det roligare med rött, så jag beställde röda som kommer senare i veckan. Så akut är det ju inte med vinterkängor. Till Viggo köpte jag ett par röda gympaskor med silverdetaljer. Gissa om han är nöjd? Han sprang fram och tillbaka och sa: Jag springer så snabbt så du inte ser.

Troligen scharlakansfeber

Nu har jag pratat med sjukvårdsrådgivningen. Vi kom fram till att det troligen är scharlakansfeber. Det är en streptokocksjukdom som ska behandlas med penicillin, men vi råkar ha tid på bvc imorgon eftermiddag för 1,5-årskontroll och 4-årskontroll, så då kan vi gå dit och göra kontrollen för Viggo och undersöka Klara. Distriktssköterskan får skriva ut penicillin utan läkarundersökning om det är scharlakansfeber. Däremot kan Klara inte få sitt vaccin som man får på 1,5-årskontrollen när hon är sjuk, så jag måste gå dit med henne igen vid ett senare tillfälle. Efter ett par dagars penicillinkur är hon smittfri och kan gå på dagis igen om hon fortsätter att ha normalt allmäntillstånd som nu.

Löjligt

Före lunch var jag ut i trädgården och grävde upp potatis och skördade resten av de gula lökarna. Jag hade inte planterat rosenbuskarna och perennerna som jag fick i födelsedagspresent, och när jag ändå var i grävtagen passade jag på att höstgräva i grönsakslandet för att plantera buskarna där. Det gick löjligt enkelt om man jämför med den hopplöst tunga lerjorden på kolonilotten. Jag blir så nöjd varje gång jag tänker på det att jag slet med att lassa ut sand och fin jord i det nyanlagda landet förra hösten. Det var verkligen värt besväret. Nu har jag bara lökväxterna kvar att sätta.

Många prickar, lite sjuk

För att citera Anna-Clara Tidholms barnbok Lite sjuk, många prickar är det just nu på Klara. Det är dock det enda symptomet. Hon har 37,8 i temp, knappt någon feber alls för ett barn. Och pigg och glad är hon. Men små små prickar är det precis överallt, till och med i handflatorna och på fotsulorna. Har försökt ringa sjukvårdsrådgivningen, men de säger bara att det är många samtal just nu, försök igen senare. Brukar man inte få knappa in sitt nummer, och så ringer de upp när man står på tur? Är i vilket fall inte orolig för Klaras hälsa så där akut.

En dag i Falun

Jag är fortfarande förkyld och hostar, men åkte ändå till Falun för att föreläsa på en regional Våra Gårdar-kurs för fastighetsstyrelser idag. Jag blev upphämtad i bil av Ulf Gustafsson som också skulle föreläsa vid niotiden, och så bar det av mot Falun via Gävle. Det regnade massor. Vi missade skylten mot Sandviken och Falun vid Gävle, och åkte för långt. Vi var väl nästan i Söderhamn när vi vände, och vi kom fram till Globen i Falun vid halvtolv. Först lunch, och så föreläsa i nästan tre timmar. Jag hostade en del, men det gick ganska bra. Gruppen var ok. De flesta var med i diskussionerna. Sedan var det lång bilresa tillbaka igen, och jag var hemma vid halvsjutiden.

På Globen var de verkligen inte mesiga och konventionella vad gäller konsten. Eller vad säger ni om dessa oljemålningar som hängde i foajén:

Hela världen

Igår när vi kom hem från dagis skulle vi bygga plasticant.

Jag: Vad ska vi bygga då?

Viggo: Ja, vi ska bygga hela världen. Kan vi det?

Och så visade han en bild på baksidan av plasticantbroschyren med massa skyskrapor, broar och annat, inramat av alla möjliga nationsflaggor. Jag sa att vi nog varken skulle hinna det, eller att bitarna skulle räcka. Och vi hann bara en linbana och ett höghus innan det var dags för middag.

Om någon är intresserad av att bygga hela världen med Viggo är ni välkomna hit. Ni kan bygga med plasticant, lego, kulbana, kugghjul, briojärnväg och mycket annat.

Om pappor

Så här sa Viggo häromdagen:

När jag blir stor ska jag bli pappa. Då ska jag ha glasögon.

Som en hemmafru på 60-talet

Jag har ju tidigare skrivit om klädmärket me&i, som gör barnkläder i 70-talsretrostil, och bara säljs genom hemförsäljning. Igår kväll var jag värdinna för en me&i-träff hemma hos mig. Det kom en säljare hit och jag hade bjuit in bekanta som är småbarnsföräldrar. Jag hade väl bjudit 15 stycken eller så, men i slutändan blev vi bara fem personer. Det är inte lätt att komma loss en vardagkväll när man är småbarnsförälder, och nu har förkylningstiderna startat också. Först visade säljaren kläderna, sedan fick vi titta själva och beställa, och så packade säljaren ihop och stack, och vi fikade och pratade politik och annat. Det blev en trevlig kväll. Barnen ville förstås inte alls gå och lägga sig, men de somnade till slut.

Johanna frågade säljaren varför de har valt att bara jobba med hemförsäljning och inte internetförsäljning, och hon sa att de tyckte att det var ett trevligt sätt att slå ihop att hinna träffa vänner och umgås, samtidigt som man handlade kläder som man inte har tid till. Jag tror ju att en baktanke är att att det ger en viss exklusivitet och status åt märket, och att folk köper mer för att de känner att det är enda tillfället. Men visst är det trevligt, och jag gillar verkligen kläderna.

Det här beställde jag åt barnen. (Bilderna kommer från me&i:s hemsida.)

Discoapatröja till Viggo.

Pirattröja till Viggo. Dödskallen och benknotorna är en påsydd applikation.

En turkos velourtunika med brunt hjärta och bruna velourbyxor till Klara.

Prickblommeklänning till Klara.

Jag var även sugen på prickblommeomlottklänningen till mig, men den var onesize, och för liten för mig och för stor för Maria, konstaterade vi.

Det blev ingen konsert

Nu kan ni tycka litet synd om mig. Ikväll skulle jag ha gått på Debaser med Åsa och lyssnat på min brorsa när han spelade i förbandet med Gabriel Munck, och sedan på Mando Diao. Jag har dock varit förkyld sedan i helgen, och har suttit hemma och jobbat måndag och tisdag för att se till att bli frisk till idag. Eftersom jag inte var säker på om jag skulle vara tillräckligt frisk för att gå på konserten hade jag inte förköpt biljett, och idag var det slutsålt. Ingen konsert för mig alltså. Snopet. Men jag är ganska hostig, så jag försöker intala mig att det bara hade varit jobbigt. Jag får nöja mig med att tvätta mig med den väldigt rosa Rock Star Soap från Lush som jag fick i födelsedagspresent från min svägerska Karin.

En ska bort

Såg just att Posten har givit ut frimärken med barnprogramsmotiv.

Motiven är

Andy Pandy/Humle och Dumle
Televinken/Kapten Zoom
I fablernas värld/Teskedsgumman
Kalles klätterträd/Beppes godnattstund
Trazan och Banarne/Fem myror är fler än fyra elefanter
Pippi Långstrump/Björnes magasin
Bolibompadraken/Tjet och Allram Eest
Loophole/Bananer i pyjamas

Alla utom det sist nämnda frimärket har motiv från barnprogram som gått i SVT och håller hög klass. Bananer i pyjamas har gått i TV4:s Nyhetsmorgon i många år, och är populärt bland barnen, men jag har aldrig tyckt att det varit så bra. Loophole har också gått på TV4:s morgonbarnprogram, och är ett spel som barnen ringer in och spelar. Nej, det sista märket passar inte in, tycker jag. Posten tyckte nog att de måste ta med något som inte gått i statstelevisionen för att inte bli beskylda för att missgynna de andra kanalerna.

Bild: Posten
Frimärkena har graverats av Lars Sjööblom, Martin Mörck och Piotr Naszarkowski. Norbert Tamas har formgett och typograferat utgåvan.

Fynd

Nu har jag varit på klädmarknaden och fyndat begagnade barnkläder och annat. Jag kom dit fem minuter innan det öppnade, och det var kö över hela skolgården. Gissa om det var galet trångt med folk där inne när de hade öppnat? Det är så mycket kläder, stora klädberg på bord sorterade efter dubbelstorlekar, och man orkar inte kolla på allt. Men jag var där i två timmar totalt, inräknat tid att leta bland kläder och annat, prata med bekanta och köa för att få betala. Jag handlade för 398 kronor. Det här kom jag hem med:

Till Viggo
parkasjacka, röd långärmad tröja, röda överdragsbyxor, blå och vit stickad tröja, shorts med Bamse på, hängslen, 2 böcker, snigel (från Björnes magasin)

Till Klara
röd Polarn&Pyret-jacka med avtagbart fleecefoder (huvan saknas dock), röd polarn&pyret-klänning, raggsocor som ser ut som nyckelpigor, blå polarn&pyret-byxor, röda manchesterjeans, blå manchesterjeans, blå shorts (kostade 1 kr), vinröda velourbyxor, bruna sammetsbyxor, mumintroll

Och så dessa fantastiska galonkläder till Klara, lagom att ha nästa år. Skulle gissa att de är tidigt 60-tal. Byxorna är i kanonskick. Den polkagrisrandiga jackan har några pyttesmå fläckar, men annars perfekt. Jättefin manchesterfodring på kragen.

Som i Varats olidliga lätthet

Jag har tvättat fönstren idag. Känner mig mycket nöjd över det. Det är andra gången jag tvättar fönstren sedan vi flyttade in i huset, och jag testar olika tekniker för att tvätta utsidan på dem. De går nämligen utåt, vilket krånglar till det. Förra gången stod jag på stege utomhus. Det var jätteläskigt, så det går bort. Idag började jag med att hänga ut genom fönstret. Det funkade inte heller så bra. Sedan övergick jag till att tvätta dem utifrån från marken, med ett långt skaft till putsgrejerna. Det funkade. Naturligtvis blir det inte perfekt, men det får duga.

Varje gång när jag tvättar fönster tänker jag på när jag och Magnus Andersson tvättade fönster på Kafé Mumrik iförda svarta polotröjor, och låtsades att vi var tjeckiska intellektuella som fick jobba som fönsterputsare, som Tomas i Milan Kunderas Varats olidliga lätthet.

Designmysterium

I somras mejlade Lydia mig och frågade om jag hade en aning om varför de klassiska Kaj Franck-glasen Kartio plötsligt har ändrat form. Hon hade glas sedan tidigare, och hade just kompletterat med flera. Jag hade ingen aning, men trodde att de gamla glasen kanske kunde vara andrasortering eller nåt. För om de hade ändrat formen borde jag ju läst om det i någon inredningtidning. Inte heller på Ittalas hemsida står det något om detta. Nu fick jag också nya Kartioglas i födelsedagspresent, och det är verkligen stor skillnad! De nya glasen är tunnare, lägre, smalare i basen och bredare upptill. Lydia tycker att de gamla är snyggare, men jag tycker kanske att de nyare är en förbättring. Det är i vilket fall ett mysterium hur man kan ändra formen på en designklassiker vars formgivare är död. Särskilt som de skriver på hemsidan att många har försökt kopiera glasen, men inte lyckats, eftersom de är så fulländade. Bo kommenterade förändringen med att det är ju så pass stor skillnad att om IKEA hade gjort dem skulle de klara sig ifrån anklagelser om designstöld. Nu ska jag mejla Ittala och fråga hur det ligger till.

Bilderna är de som Lydia skickade. Själv har jag dem i alla möjliga färger.

Skivkonvolut med paraplyer

Lunchblogg hemifrån. När jag sitter hemma och jobbar kan jag lyssna på musik riktigt högt utan att det stör någon. Det är så nice. Just nu har jag ju några nya skivor att lyssna på också, som jag fick i födelsedagspresent. Lyssnar på The Concretes In Colour och Hello Saferide som jag fick i present, och Anna Ternheims Separation Road, som Bo köpte igår. Nedladdning och MP3-spelare i all ära, men det är en särskild känsla att hålla ett skivkonvolut i sin hand och att bläddra i häftet. Jag funderar på om nedladdningen har gjort att artisterna och skivbolagen anstränger sig extra att förpacka skivorna så att de verkligen ger ett mervärde.

På baksidan av häftet till Hello Saferide-skivan finns en snygg bild med paraplyer. Kommer att tänka på ett annat konvolut med paraply som jag gillar, det till Jimmy Smiths Bashin’. Började leta efter den skivan, men kom på att den har ju Mathias lånat sedan i våras någon gång. Hittade bild på nätet istället. Undrar varför jag gillar paraplybilder så mycket? Det kanske har att göra med min något romantiska föreställning om regnväder.

När telefonen ringer mitt i natten

Klockan fyra i morse vaknade jag och insåg att telefonen ringde. Sprang upp, men han inte ta telefonen innan telefonsvararen gick igång. Konstaterade att ingen pratade in något eller försökte ringa våra mobiler; alltså måste det ha varit felringning, så jag gick och lade mig igen. Men när telefonen ringer mitt i natten sådär blir man ju rädd att något allvarligt har hänt, och det är svårt att somna om. På morgonen kollade Bo upp numret, och det var någon på Sernanders väg, alltså måste det ha varit en full student. Nu skulle jag ju för att hämnas över störd nattsömn kunna lägga ut namn och nummer till den som ringde, så skulle ni allihop kunna ringa honom i natt, men det gör jag inte.

Har nyss kommit hem igen efter att ha lämnat på dagis. Ska sitta hemma och jobba idag. Det passar bra eftersom Bo har enhetsmöte hela dagen, och jag både måste lämna och hämta.

Fynda på söndag

När jag skulle hämta ut ett paket på låtsas-Posten i eftermiddags såg jag ett anslag om att det är dags för klädmarknad i Tiundaskolans matsal på söndag. Det brukar vara jättebra. Folk säljer sina begagnade barnkläder, leksaker och andra barnprylar. Det är bara två gånger om året, så passa på. Öppet 10.00-13.00, men folk köar i förväg för att komma först in och göra bästa fynden. Det ska jag göra.

Coola systerdöttrarna

Här är Viggo med sina fina kusiner Amanda (12 år), Ella (snart 10 år) och Sara (14 år). Sara och Amanda har blivit punkare efter att ha tittat på filmen Tjenare Kungen. När vi pratade om att H&M och Gina Tricot har börjat ha så mycket punkiga kläder sa Amanda att hon tyckte det var dumt, för då köpte alla vanliga människor som inte lyssnar på punk det. Hon vill hellre att de har fula kläder som hon inte gillar, och att hon är ensam om att vara cool. Det kan hon ha rätt i, och de är ju värsta coola. De har precis börjat blogga de också. Här är Saras blogg, och här är Amandas blogg.

Fyraåring

Idag fyller Viggo fyra år. Och Klara fyller 1 ½ år idag också. Vi har haft fullt upp här hela helgen. Bos föräldrar kom i fredags, och åker hem imorgon. Har ägnat större delen av helgen åt bakning och matlagning inför kalaset igår. Vi var 16 personer här, och Viggo fick massor av presenter. Till exempel en rutschkana att ha ute på sommaren och i källaren på vintern, och ungefär ett ton begagnat lego och duplo från sina stora kusiner som inte leker med sånt längre. Barnen hade så roligt med sina kusiner och alla vuxna som lekte med dem. De ville aldrig gå och lägga sig.

Här åker de kana. Klara kan klättra upp själv och åka, lätt som en plätt. Det är min pappa som står bredvid.

Viggo blåser ut ljusen, också lätt som en plätt.

I morse uppvaktade jag och Bo Viggo på sängen med våra presenter.

Sedan var det vanlig dagisdag. När jag kom och hämtade ville de inte gå hem, för de hade så roligt. Jag fick påminna dem om rutschkanan och farmor och farfar för att få med dem. Viggo hade blivit firad på dagis med glass och teckningar från de andra barnen.

Till middag stekte farmor pannkakor och plättar, som Viggo önskat sig. (Ja, vi åt massor av chokladtårta igår, som Viggo framför allt önskat sig.) Sedan badade Viggo och Klara och lekte med nya badleksaken som Klara fick i morse som 1 ½-årspresent. Man fäster den på badkarskanten och häller vatten i olika hål och kanor så att det snurrar hjul och annat. Viggo ville bada igen när det var dags att gå ock lägga sig, och blev riktigt sur för att han inte fick det.

Stolt

Varje dag när jag hämtar på dagis säger personalen att Klara är så otroligt charmig och rolig och söt och gosig och att hon är en sån personlighet. Mitt hjärta svämmar över av stolthet. Jag har bästa, finaste barnen.