Shoppingdag i Stockholm imorgon

Jag tänkte åka till Stockholm och shoppa i lugn och ro imorgon med alla andra som trängs på mellandagsrean. Alltså utan barn och utan stress över att hinna till tåget och dagishämtning. Någon som vill hänga med, eller kanske bara träffas och fika eller äta lunch?

Femåringen says

När min mamma höll på att förbereda middagen och jag och Viggo var i vardagsrummet hörde vi ett pling från köket.

Viggo: Vad var det?
Jag: Det var stenåldersmikron. (Den är från 1987 och enormt stor.)
Viggo: Men mamma, det fanns faktiskt ingen mikro på stenåldern.

Viggo kan sin Barna Hedenhös.

Stenarna i själen

Det är inte så upplyftande att se den här boktiteln ovanför huvudet på lillebror i matsalen. Men tankeväckande. Matti ville bli frukostfilosof när han var yngre. Det kan man nu tyvärr inte leva på, så han blev barnpsykolog och popstar istället.

Julkalas på Idrottsgatan

Idag var vi på julkalas hos mina föräldrar tillsammans med mina syskon och syskonbarn. 12 personer var vi.

Här är min storasyster Anna med sin valp Sudden. Klara och Viggo var litet rädda för hunden.

Det blev förstås mera julklappar. Viggo var nog mest lycklig över piratplåstren som han fick av Matti.

Matti läste saga för Klara och Viggo innan middagen.

Det är alltid någon som somnar på julkalasen. Inte helt otippat somnade Klara efter middagen eftersom hon inte hade sovit middag.

Till efterrätt blev det mandelmusslor. Det är sagolikt gott. Matti var sofistikerad och åt med sked. Sånt trams behövs inte. Det är mycket lättare att äta med fingrarna.

Lillebrollan

I eftermiddags var mina föräldrar, min lillebror Matti och hans sambo Karin här och fikade. Viggo och Klara var helt överlyckliga över att få lajja med Matti och Karin. Och det kan man ju förstå. Jag har en väldigt bra lillebror.

Om granar och annat

Jag är inne på min andra förkylning på några veckor. Jag höll precis på att bli bra från den första nu i veckan, och så i torsdags kväll när jag var ute i Stockholm ock köpte julklappar efter jobbet kände jag mig så gränslöst trött. Och det var ju ny förkylning som höll på att bryta ut. Så det har varit ganska segt med julförberedelserna, men det blev ju jul tillslut. Annat som förstörde planeringen var att Klara också var förkyld, så barnen var hemma från dagis hela veckan. Natten till julafton var jag uppe och klädde julgranen och lyssnade på Danföredan med Karsten Thurfjell och Gunnar Bolin i P1. Barnen får inte se när jag klär julgranen. Den ska finnas där när de vaknar på julaftons morgon. Däremot tog jag in granen innan de somnade, och de var helt uppspelta och hoppade i soffan.

Ännu mer till sig blev de på morgonen när de fick se julgranen stråla och glittra. De kunde naturligtvis inte låta bli att pilla på allting och flytta om pyntet. Viggo höll nog inte på med något annat på hela förmiddagen. Inget gick dock sönder då. Inte förrän julgranen plötsligt välte när jag höll på att plocka fram kakor och godis innan Kalle Anka. Och just då var det faktiskt ingen som rörde granen. Men det är klart att det hade att göra med att barnen hade lekt så mycket med granen. Men mest av allt att det saknades en plastgrej till en av de fyra skruvarna i julgransfoten. Det löste vi efter julgransfallet med en enkrona mellan skruven och stammen. Det var faktiskt bara en glaskula som gick sönder, men en hel massa pynt som ramlade av, och så rann allt vatten ut på julgransmattan och golvet.

Så här såg granen ut igår innan den hade vält, men efter att barnen hade lekt med den och flyttat runt allt pynt. Man kan se att den har börjat luta oroväckande.

Barnen var väldigt nöjda med julklapparna. Viggo fick bland annat en dockspis som han hade pekat ut, och Klara ett dockskåp precis som det Viggo fick i födelsedagspresent. Men populärast var nog den traktor som Klara fick. Inte en radiostyrd, men en sån där som har en sladd mellan sig och styrkontrollen. Ja, jag vet inte vad det heter, men ni kanske hajjar ändå. Den låter ganska mycket. Men det ignorerade jag och kröp ner i sängen och sov middag en stund. Det behövde jag verkligen. Sedan orkade jag skruva ihop Klaras dockskåp. Det var mycket pill.

Det var verkligen tur att jag sov middag, för i natt vaknade Klara innan jag hade gått och lagt mig, och var sedan vaken och gnällig till tretiden tror jag. Jag vet fortfarande inte vad som var fel. Allt. Hon skulle ha täcket. Inte ha täcket. Ligga på ena kudden. Ligga på andra kudden. Sitta. Ligga. Ha välling. Inte ha välling. Allt var på tok. Så jag är ganska trött. Och hostig och snorig. Det där snoret verkar komma från en outsinlig källa. Men just nu kan jag andas genom båda näsborrarna. Skön känsla liksom.

Förresten tittade Elisabeth förbi före lunch igår. Det var en fin överraskning.

Hoppas ni har en fin jul, vänner.

Glad är en bra känsla

Idag har jag tillbringat eftermiddagen med två av mina kompisar som jag har känt ända sedan gymnasiet, Malin och Elisabeth. Efter gymnasiet när vi flyttade hemifrån bodde vi ihop i en lägenhet på Vindhemsgatan.

Det här året har jag haft alldeles för litet tid att umgås med kompisar, och det är ju helt galet. För jag har ju faktiskt en hel del fantastiskt fina och bra kompisar som betyder så mycket, och Elisabeth och Malin är två av dem.

Det är ju så med en del vänner att även om man inte träffas så ofta så kan man ta vid där man var förut och man kan prata om allt.

Elisabeth kom och hämtade mig med bil, och så åkte vi ut till Gottröra, dit Malin flyttade i somras. Otroligt fint hus! Jag är så glad för Malins skull, som längtat efter att bo på landet. Och så fick jag träffa Svante, som är ungefär två månader. Fint namn, fin pojke.

Malin bjöd på rödbetssoppa, och vi hade för en gångs skull ordentligt med tid att prata. Det är så frustrerande när man träffas för en timmes lunch, och inte hinner prata om någonting viktigt.

Otroligt vad mycket positiv energi jag fick av det här. Jag hade gått och sett fram emot det i flera dagar, och när vi kom ut till Malin var jag så glad och euforisk. Den känslan sitter i fortfarande. Ni är så bra och fina! Jag älskar er.

Jag önskar

mig det här i julklapp.

Sjukt snygga smycken gjorda av skrivmaskintangenter. Finns att köpa på The New York Public Library. Halsbandet ska förstås ha ett K. Synd bara att det inte finns örhängen och ring. Och kolla in manchettknapparna också, förresten.

Jo, den där Klara

Det pågår en kamp mellan mig och Klara just nu. Hela hösten har hon varit galet busig, envis och trotsig. Hon ska ha sin vilja igenom hela tiden, och det är lätt att ge med sig när man är trött och det mesta känns jobbigt. Men det funkar ju inte. Det är inte bra för någon. Inte rättvist mot Viggo som får vika sig för lillasysters vilja, inte bra för trötta föräldrar och inte bra för Klara heller. För det är inte alltid det som man vill som är bäst. Och hon kan bli en pest bland kompisar om hon lär sig att hon alltid får bestämma.

Samtidigt är det ju bra att hon inte är mesig, bly och rädd. Det var jag när jag var liten. Det är bra att hon tar plats och vet vad hon vill.

För att ni ska få en bild av hennes busande kommer här några exempel från hösten:

Rita på dörrar, väggar, fina 50-talsbordet från NK Bohag (Men det gick bort med rengörningsmedel).

Rulla ut allt papper från ett par toapappersrullar på golvet. Ett par gånger.

Klippa sönder bok.

Riva sönder bok.

Klippa sönder blommor.

Slänga i en toapappersrulle i badvattnet när Viggo badar. Vet ni vad det blir? Pappersmassa. Betänk också att Viggo i badet leker med sin playmobilpolisbåt med en miljon små, små delar. Man får fiska med trådsil.

Hon kan bli hur arg som helst när jag säger nej till henne. I torsdags när jag stod och stekte pannkakor och plättar var hon jättearg på allting som hon kunde komma på. Så här lät det: Dumma plättar, dumma bordet, dumma mjölken, dumma leksaker, dumma golvet, dumma lampan, dumma pallen, dumma mamma! Och jag förstår henne. Så känner jag också ibland.

Samtidigt kan hon vara världens ljuvligaste när vi ligger i sängen och hon ska sova. Lilla handen som klappar min kind och mitt hår, och hon säger: ”Du är fin, mamma. Jag älskar dig.” Och hon ligger och sjunger för mig.

Och rolig är hon. Som igår när det tog tid för henne att somna, och jag var tvungen att gå ut på toa. När jag kom tillbaka hade hon satt sig upp i sängen och tagit på solglasögonen och lekte med snögloben. Jag var tvungen att hämta kameran. Bästa tjejen!

Dagisgegga

Idag är det kallt och rimfrost här på Kadettgatan. Det var tio minusgrader på morgonen. Men för bara en vecka sedan såg det ut så här utanför dagis på morgonen. Så har det sett ut hela hösten. Dagiset ligger på idrottsplanen vid min gamla högstadieskola. Och byggnaden som man ser är gympasalen. Det räcker liksom inte med att gymnastiken i skolan var ångestframkallande i sig. Dessutom är själva byggnaden så där deprimerande sluten och monumental. Tänk er känslan klockan kvart i fyra i november och december när jag springer i mörkret och geggan från bussen till dagis. Då är det lätt att hålla sig för skratt, kan jag säga. Jag ville bara förmedla den känslan. Men nu går vi mot ljusare tider.

Ordning och reda

För ett tag sedan ondgjorde jag mig över kaoset och röran här hemma. Flyttkartonger och högar med böcker från Stor-Matti, och så en miljon leksaker och barnen som drar fram allting och inte plockar undan. Och jag vantrivs verkligen när det är så.

Så när jag har varit hemma med sjuka barn de senaste dagarna har jag röjt och städat och möblerat om i vardagsrummet. Ganska bra gjort av mig tycker jag. Bo har suttit i källaren och tentapluggat, och jag och barnen har varit på övervåningen och jag har fixat och donat medan de har lekt.

Vi har många fina detaljer i vårt vardagsrum, till exempel öppna spisen och dörrarna med blästrat glas, men det är ganska svårmöblerat. Jag har inte varit särskilt nöjd med möbleringen. Nu har jag vänt på soffan, tagit upp en fåtölj från källaren (som jag har klätt om själv för sisådär 18 år sedan) och burit ut stora soffbordet i garaget. Det kändes som att det blockerade och blev så kompakt. En öppen fyrkant är mer inbjudande för samtal. Som på ett gammalt ritualmöte i IOGT. Jag skulle aldrig vilja ha tillbaka ritualmötena, men sättet att möblera var genialt pedagogiskt och demokratiskt.

Jag har också köpt nya gardinstänger, gardiner och matta. Jag skulle vilja hitta något snyggt och nätt satsbord i teak från 50- eller 60-talet, och så sätta upp stringhyllor ovanför teven, stereon och högtalarna så att alla cd-skivor kan vara på ett ställe, nära stereon. Nu är det mesta i källaren och litet i vardagsrummet. Dumt. Och så vill jag förstås måla vitt på väggarna. Det är så murrigt med vävtapeten. Och stora tavlan måste jag flytta på. Den hänger fortfarande på en skruv som fanns i väggen när vi flyttade in.

När allt var nystädat och i ordning lyckades jag ta några bilder innan barnen kom och rörde till allting. För det är klart att de gjorde.

Jag har min lilla arbetsplats där jag sitter vid datorn där i hörnan. Där sitter jag på kvällarna och jobbar.

I VAB-träsket

Jag har varit så nöjd i höst över att barnen inte har varit något sjuka. I våras var de sjuka sex veckor i streck. Men såklart fick vi vår beskärda del så här före jul, när man har massor att hinna klart på jobbet för att kunna slappna av och vara ledig sedan.

Först kom vinterkräket. Sedan var de friska och på dagis förra måndagen, men på kvällen blev Viggo hostig och febrig. Så det blev inget lucia på dagis på tisdagen som planerat. Så trist. Men ni kan se hur kidsen lussade och sjöng tipptapp hemma här.

Så var barnen med min pappa i onsdags. Han har bloggat om det här. De var pigga och glada, så de fick gå på dagis i torsdags. Men fredag morgon hade Viggo feber igen, hög feber, och var ynklig och låg på soffan hela dagen och tittade på film och sov om vartannat.

Nu är Viggo pigg och frisk, men Klara är hostig och snorig. Hon låter som en gammal kaffebryggare när hon sover. Men pigg och busig är hon ändå. Jag är hemma med busisarna och Bo skriver tenta i arabiska.

Ja ja

Jag var faktiskt på ganska bra humör när jag kom hem från jobbet ikväll. Klara hade inte kräkts sedan igår kväll, och jag såg fram emot litet egen tid, kanske se nån film, och att få sova i en riktig säng ordentligt hela natten. För två nätter på madrass på golvet vakande över Klaraskruttet är ganska slitsamt.

Jag åt middag, och så gick Viggo och jag och läste Pelle Svanslös i hans säng. Precis när jag hade läst ut första kapitlet sa Viggo att han måste kräkas. Så nu är det han som ligger nedbäddad på madrassen på vardagsrumsgolvet. Och jag får en till natt på madrassen.

Vad är väl en bal på slottet…

Vinterkräkhelvetet

Det är här nu. Klara kräktes i natt. Sängen och Klara blev nedkräkt, så efter dusch och hårtvätt mitt i natten bäddade vi med madrass mitt på vardagsrumsgolvet och drog undan alla möbler och prylar så långt bort som möjligt. Jag sov med Klara på madrassen, men så mycket sömn blev det väl inte för min del. Jag har hunnit byta lakan, våttorka golv och duscha Klara några gånger, och tvättmaskinen går på högvarv. Så idag är jag hemma med barnen. Än så länge är det bara Klara som är sjuk. Eller jag är ju förkyld, men inget vinterkräk. Mellan kräkattackerna är Klara pigg och glad som en lärka och springer omkring och hoppar i soffan. Jag vill att hon ska hålla sig på säkra områden där det inte är så svårt att sanera. Till exempel inte i soffan och fåtöljen, eller i hallen där vi fortfarande har heltäckningsmatta. Plastad frotté är för övrigt barnfamiljens bästa vän. Det är dagens sanning.

Dagisvernissage

I eftermiddags var alla föräldrar inbjudna till vernissage och fika på Viggos avdelning på dagis. Här är några av Viggos alster.

De har haft tema kroppen under hösten, och pratat om och ritat olika delar av kroppen och hur den funkar. Här har Viggo ritat ett skelett som ler.

De här målningarna är litet roliga framför allt för Viggos förklaringar av vad de föreställer, som finns som bildtext under.

Det blev en vulkan som exploderar. Eld och lava kommer ut. Apan som är grön springer iväg för att lavan inte ska spruta på apan.

Det är grönt gräs och röd jord. Det svarta är grottor!

Dagens hjälte

Dagens hjälte är definitivt min pappa. Trots svår ischias i benen hjälpte han till att ta barnen till dagis i morse. Bo har varit på Jusek-kurs sedan i måndags, och jag har fått jobba hemifrån för att klara att både lämna och hämta på dagis. Den här morgonen var det dock nödvändigt att jag var på jobbet klockan 9 för ett viktigt möte, och det fanns ju ingen chans i världen att jag skulle kunna klara det om jag lämnade på dagis. Så pappa ställde upp. Här kan ni läsa om hans stapplande promenad till och från dagis.

Gallrar

Jag har rensat och slängt en massa de senaste kvällarna här hemma. Tidskrifter, kläder och en del annat. Skönt! Jag har varit duktig på att slänga mycket, och jag hittade faktiskt ett par plagg som jag hade glömt att jag hade, men som jag ska börja använda igen.

Att kunna gallra är kanske den viktigaste egenskapen hos en arkivarie. Man måste kunna välja ut vad som är den viktigaste informationen och göra sig av med det oviktiga. Ungefär som när man skriver texter. Gallra är bra i många sammanhang.

Kreativ filosof

I förmiddags var jag på utvecklingssamtal om Viggo på dagis, och det här hade personalen att säga om honom.

Viggo är väldigt kreativ. Han tycker att det är roligast att pyssla, rita och klippa. Och han hittar på nya saker hela tiden, gör inte om samma saker. Han gör massor av böcker och skriver själv meningar som man kan förstå.

Han är en liten filosof. Tänker och och resonerar massor, och tar tankarna ett steg längre. Klurig, smart, intelligent. Ibland drömmer han sig bort och bara sitter och ler.

Om något annat barn hittar på något som Viggo inte vill vara med på vågar han säga ifrån.

När de ska göra något nytt som Viggo inte känner igen, sjunga en ny sång eller leka en ny lek, kan Viggo vara avvaktande och iaktta vid sidan om. När han har fattat vad det går ut på är han med, men vill inte pröva innan han behärskar det.

Viggo är verkligen finaste, bästa killen. Mitt hjärta svämmar över av stolthet och kärlek.

Äntligen

Jag har faktiskt tagit mig samman och bokat klipptid imorgon. Sist jag var hos frisören var i slutet av juli. Om ni har synpunkter på hur jag ska klippa mig får ni framföra dem nu. Annars får ni vänta och se.

Packa upp och packa ner

Jag är så trött. Tur att Klara somnade supersnabbt efter två Barbapapaböcker. Och jag somnade inte, trots för litet sömn i natt.

Igår kväll städade jag och röjde undan som en tok till efter midnatt av ren frustration över röran och allt som går på tok. Och så ägnade jag mig åt julmarknadsförberedelser mitt i natten. Sedan låg jag klarvaken och kunde inte sova av hostan och annat som störde.

Och idag var det alltså julmarknad. Vi sålde slut på nästan allt som vi hade vid vårt bord. Kransarna hade vi kunnat ha många fler av.

Mamma och pappa och Bengt och Inger kom förbi och handlade och fikade. Bengt är min storasysters pappa.

Bo och barnen kom förbi litet senare, och alla tanter och farbröder tyckte att det var så roligt att träffa Viggo och Klara som jag inte släpar med på möten nu för tiden. Men som bebisar var de med jämt.

Och så var den här julmarknaden över, och det var dags att packa ihop alla loppisprylar igen. Jag tycker inte att jag har gjort annat än att packa saker den här hösten. Nu är jag trött på flyttkartonger.