Sen avslutning

Grå och regnig började dagen, men när jag kom hem till Uppsala igen för att gå på Viggos skolavslutning var det soligt och varmt. Riktigt varmt. Så varmt att det var rätt jobbigt i Missionskyrkan klockan sju. Klara ville inte sitta still, utan ålade omkring i mitt knä. Rätt värdelöst att ta bilder med mobilen uppifrån läktaren. Påminner mig återigen om att jag verkligen behöver en digital systemkamera.

Andra bullar

Först kanelbullar på sommarfesten på dagis, sen lagade jag köttbullar till middag. Snopet nog blev det bara jag och Viggo, för Klara somnade innan jag var klar med middagen. Trevligt hade vi i alla fall. Bland annat diskuterade vi vilka saker som skulle kunna tänkas fastna på en igelkott. Viggo började med att fråga om en boll kan fastna på en igelkott, och sedan ett löv, en frukt, en plåtburk och en hel del andra saker. Jag trodde att det mesta inte kunde fastna.

Fiskbilen på besök

Undrar om det fanns en fiskbil som körde omkring i Bärby Hage på 60-talet? Det gjorde det nog. Det var i alla fall en ny företeelse för mig nu. Det är bara glassbilen som brukar köra omkring här. Men när jag höll på med matlagningen ringde det plötsligt på dörren. Utanför stod en kille och sa Fiskbilen på besök. Sen såg jag honom köra några meter i taget och hoppa ur bilen och ringa på i alla hus.

Den där klänningen

Den där klänningen som Klara tjatat om att få ha på dagis och äntligen fick ha idag, det var en kamp att få av den. Hon somnade i soffan medan jag lagade middag, och när jag kom för att ta av den och bära in henne till sängen blev hon tvärarg. Hon ville absolut inte ta av den. Jag lirkade och hon höll fast. Men jag fixade det, och hon var så trött att hon somnade om med en gång trots ilskan.

Men jag förstår att Klara älskar klänningen. Det gör jag också. Jag hade den när jag var liten, och troligen min syster innan dess. När jag strök klänningen såg jag att den var märkt Stockholms Stads Sömnadsskola. Det finns flera klänningar från min barndom med den etiketten. Jag tror att det är mormor som har köpt dem, att det var elever på samma skola som hon jobbade som sydde dem. Hon var lanthushållslärare och undervisade på 60-talet på konditorskolan i Stockholm, och det låter väl rimligt att det också fanns en sömmerskeskola där. Underbart stadigt bomullstyg med fina färger och mönster är det i alla fall.

Sudda sudda bort din sura min

Vädret var emot oss på sommarfesten på Klaras dagis, men som tur var var det ledigt i Tunabergsskolans gympasal, så vi slapp stå ute i regnet. Som vanligt var det en del småbarn som inte kunde förstå varför de skulle sitta och sjunga och inte få springa till sina föräldrar. Man hör gråt och skrik i bakgrunden när de sjunger Sudda sudda bort din sura min. Skönt att Klara är stor nu.

Sen kryssade vi mellan vattenpölarna på idrottsplanen bort till dagis och packade upp picknickhinken och fikade. Ibland är det omöjligt att få en bild på barnen när de sitter still. Allt blir suddigt. Här är i alla fall Klara i sin klänning som hon tjatat om i en månad att få ha på dagis.

Efteråt tog vi med oss Jakob, Axel och Malin hem och lekte. Planen var egentligen lekparkshäng, men det var inte riktigt läge för det.

Bonusdag

Vad skönt det är att vara ledig en måndag. Ledigheten känns verkligen extremt mycket längre med bara en extra dag. Dagis var stängt för planeringsdag idag, så jag var kompledig och hemma med barnen. Kollade på Apkungen, bakade bullar och ringde ihop kompisar för häng här i eftermiddags. Lisa, Elias, Vidar, Magnus, Helmer och Arvid var här och lekte med oss och fikade hela eftermiddagen. Trevligt.

Valdagsromantiker

Jo, men det är ju högtidligt och roligt att gå och rösta på själva valdagen. Fast så klart jättebra att man kan förtidsrösta också om det passar bättre. Valdagen och Första maj är finfina högtider!

Träffade Inger Grandell som delade ut kuvert och visade folk tillrätta. Av mig fick hon en kram, men hon berättade att hon babblade för mycket med folk, för hon känner ju alla i Svartbäcken. Det fick man tydligen inte göra, men folk vill ju babbla med Inger så klart. Jag också.

Jag hade Klara med mig i båset och förklarade pedagogiskt vad jag gjorde. Efteråt var Klara mest otålig för att vi skulle cykla hem och äta glass. Så här ser en valdagsromantiker och en fyraåring som vill hem till glassen ut. Gå och rösta nu om ni inte redan har gjort det!

TV-dinner

Eller i alla fall plockmat framför Miyazaki-film. Hummus, ruccolaröra och grönsaker att dippa. Klara har somnat, men Viggo och jag kollar på Spirited Away.

I inledningsscenen när Chihiro är på väg till sitt nya hus med sina föräldrar och spökstaden plötsligt dyker upp är det precis samma bisarra känsla som när man åker bil förbi Älvkarleby och Dragon Gate uppenbarar sig.

Firar Lennart Hellsing genom att dricka te ur Krakel Spektakel-koppen

Nu hyllar jag Lennart Hellsing på nittioårsdagen genom att dricka te ur fina Krakel Spektakel-koppen med illustrationer av Stig Lindberg!

Jag jobbar bara på ställen med väldigt långa och krångliga namn

Ja, IOGT-NTO är ju inte världens enklaste namn om man säger det till folk som inte känner till det. Och när jag tänker efter så har mina andra arbetsplatser också haft rätt omständliga namn.

Socialdemokratiska partistyrelsens kansli
Där sommarjobbade jag på dokumentationsenheten under gymnasiet. Fast man sa ju inte det långa namnet. Man sa 68:an.

Tunåsens sjukhus
Där jobbade jag som sjukvårdsbiträde först i ett år efter studenten innan jag började plugga, och sedan alla somrar under universitetsstudierna. Okej, det var ju inte så krångligt namn, så det är väl undantaget.

Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek
Väldigt långt och jobbigt att säga. Pröva själva. Men förkortas också ARAB, som även det kan vara litet förvirrande om man inte vet vad det är. Där jobbade jag som arkivarie, bland annat med att samla in dokumentation om och bygga upp en databas över alla Folkets hus och parker som har funnits i Sverige genom tiderna.

IOGT-NTO
Som sagt, om man inte uttalar det väldigt tydligt så geggar det ihop till något obegripligt och ohörbart. Men på IOGT-NTO har jag jobbat väldigt länge, som arkivarie och kommunikatör.

Och nu, nu ska jag faktiskt byta jobb, och jag ska börja jobba på Forum för frivilligt socialt arbete. Ja ni ser, det är hur långt som helst, och så måste man förklara vad det är. Plötsligt ter sig IOGT-NTO som ett ganska kort och enkelt namn. Forum för frivilligt socialt arbete är i alla fall en intresseorganisation för socialt inriktade ideella organisationer i Sverige. Forum jobbar med att förbättra förutsättningarna för ideella organisationer och det ideella engagemanget genom opinionsbildning, kunskapsutbyte och verksamhetsutveckling. Och jag ska jobba som kommunikatör och redaktör för nyhetsbrevet. Jag börjar min tjänst där den 15 augusti och det känns väldigt bra och roligt! Att få byta jobb och utvecklas, men fortsätta att jobba inom ideella sektorn och med frågor som jag brinner för, att hålla på med omvärldsbevakning och att skriva. Toppen! Dessutom är det toppen att kansliet ligger på Hantverkargatan, ett stenkast från Stadshuset. Jag fortsätter visserligen att pendla, men vinner nästan en timme om dagen i restid för att jag slipper bussresorna ut till Essingen. Det tar ungefär sju minuter att gå från Centralen berättade min nya chef, som också är pendlare. Jag slipper dessutom köpa SL-kort. Tänk vad många 50-talskoppar det blir på ett år. Och så ser jag fram emot att få jobba ihop med Andreas Ericsson som jag känner sen tidigare från IOGT-NTO-rörelsen. Det är vi två som kommer att jobba tillsammans med kommunikationen. Vi kommer att ha så roligt ihop och snacka massor om viktiga grejer som musik, matlagning och mode!

När jag tänker efter så finns det en annan röd tråd i mina jobb förutom det där med långa och krångliga namn. Att ha hjärtat med när man jobbar. För jag vill jobba för sånt som är viktigt och som jag brinner för, där jag känner att jag kan göra skillnad.

När man kommer hem från skolan och dagis

Lilla uppblåsbara plaskpoolen där det med en gång kommer massa grässtrån i vattnet, men så härligt för barnen att leka i medan middagen blir klar. Sommartider.

Tovsippan

Ruccolan

Fjolårsruccolan växer och frodas i köksträdgården. Måste skynda att äta innan den blir förvuxen.

Hur många koppar blir det?

Det var väl för väl att försäkringsbolaget tar kostnaden för bilreparationen. Det blir bara självrisk på 1800 kr. Ganska stor skillnad mot 22000 pix. Tänk vad många koppar man kan köpa för de pengarna. Hur många koppar blir det? Ja, om vi säger att en Zebra-kopp kostar 500 kr i genomsnitt på Tradera blir det 200 40 koppar. Fast just ja, det var ju renoveringspengar till huset. Bilen blir inte klar förrän till midsommar förresten.