Som hittat

På loppisrundan hittade vi den här Steiff-giraffen på en antikaffär norr om Uppsala. Över tolvtusen kostade den.

Barnen får inte röra den, bara mammorna och papporna, sa Klara.

Nej, inte ens mammorna och papporna får peta på den faktiskt.

Var sak på sin plats

Det finns något lugnande över att ordna och strukturera. Framför allt när det är färdigt, för stök stör och tar energi. Sen är det lättare att ta itu med annat och fokusera. Men jag tycker faktiskt att det även är ganska rogivande och till och med roligt att sortera upp saker, och så tänker man så bra under tiden.

Den här förmiddagen började jag sortera upp allt plasticant medan barnen byggde med det. Det var hyfsad ordning redan innan, men nu ligger allting på sin plats. Eller egentligen skulle jag vilja ha fler fack för att kunna sortera ännu finare. Lyssnade på Frank Sinatra och drack te under tiden och hade ganska trevligt. Och rätt vad det var började barnen också sortera, fast jag inte hade bett dem. För det är mycket enklare att hitta bitarna och bygga det man vill om det är ordning och reda.

De här plastbackarna med lock som man kan snäppa fast och lösa insatser kommer från Bauhaus och är toppen. Nu återstår att skaffa likadana till legot, för det ligger i stora öppna plastbackar.

Men man kan fundera mycket på hur man ska sortera. Efter färg eller form eller både och? Eller ska allting till en särskild byggsats vara för sig? Åååh.

Det var bättre förr

Eftersom det är melodifestival ikväll tar vi och lyssnar på ett mycket bättre år, 1959. Härligt!

Trösterikt om februari

Om vi ändå är inne på kvinnopionjärer i radion kan ni ta och lyssna på det här korta kåseriet på ett par minuter med Maud Reuterswärd från 60-talet. Hon får min nästan att tänka att februari inte är så farligt ändå, för hon är så trevlig, men bara nästan.

Bang

Lyssnade på en radiodramatisering av Barbro Alvings texter igår kväll i P1. Mycket intressant. Tyvärr verkar det inte som att man kan lyssna på radioteatern i 30-dagarsarkivet, bara radioföljetongen, och det är inte samma. Men föreställningen sänds även söndag 8 februari och söndag 15 februari. Här kan ni dessutom höra mer om Bang.

Från blötsnön till badet

Inte ville Viggo följa med ut, men Klara och jag gick i alla fall ut och skottade snö och gjorde en snölykta i blötsnön. Sen gick jag in och tog ett bad och lyssnade på Spanarna. Mycket trevligare om ni frågar mig. Fast för att vara snöaktivitet var det rätt okej att bygga snölykta. En plusgrad och inte så lång tid.

Två gula och en blå

Kinaschack har vi spelat idag, men det saknades en blå kula och fanns två gula för mycket.

Efter ett tag tröttnade Klara och försvann och sen började Viggo fuska under väldiga skratt. Gör ju inget, för annars tar ju spelet aldrig slut.

Följ min blogg med bloglovin

Räddare i nöden

Inget mer kräk här, och jag har tvättat ikapp allt nerkräkt. Det tar sin tid när det är täcken och kuddar också. Tack och lov för tvättstugan. Förresten, om ni undrar, så manglar jag inte lakanen när vi har kräksjuka. Nån måtta får det vara.

Trodde att Viggo var på gång igår kväll, för han klagade över huvudvärk och ont i magen, men han har inte kräkts något. Men man vet aldrig. Det kanske kommer i helgen.

Räddare i nöden när man måste ta hand om kräk är engångsplasthandskar och alcogel. Fast alkogel använder vi varje dag när vi kommer hem. Klara använder det på dagis också. Topp!

Bara så att ni vet

Kräksjukan har anlänt till Kadettgatan 3 igen. Klara har kräkts flera gånger ikväll. Jag är inte ens förvånad. Varför skulle inte sjukdomarna komma igen och igen och igen. Det gör de och jag är rutinerad. Tvättmaskinen går på högvarv och jag förbereder mig på en vaknatt.

Erik ringde och försökte bjuda in sig på en kopp te. Visst, kom du, var svaret, men det ville han inte när han fick höra om kräket. Konstigt.

Semlor och annat bra

För ovanlighetens skull var det jag som hämtade barnen i eftermiddags, och det gick bra att gå hem även om de som vanligt klagade på att det var långt att gå och mörkt, och Viggo en gång lade sig ner och sa att han var trött i benen.

Trots att klockan var halvsex när vi kom hem satte jag igång att laga fisksoppa, och både Viggo och Klara tyckte mycket om den. Allting som inte är tråkmat som barnen erövrar är underbart. Ja, Klara har ju ätit bra jämt, men Viggo som varit så kräsen har verkligen vänt.

Vi hade premiär för semlor till efterrätt, för även om jag bakade semmelbullarna för ett tag sen har vi inte gjort några semlor förrän nu. Barnen åt i och för sig semmelbullar med mandelmassa bredvid. Det är ju bra att alla kan få sina som de vill. Men min semla, den såg ut så här. Och så fina Prunuskoppen då, den blir jag också glad av.

Elisabeth ringde från Canada och vi pratade länge. Skönt.

Glömde

En ännu större ljusglimt är faktiskt att Teresa kommer hem från Paris och hälsar på om ett par veckor. Längtar så. Jag ska ta ut en semesterdag för att hinna hänga med henne innan hon åker vidare till sin mamma. Det blir skönt.

Jaja

Paula är upprörd över att jag inte bloggat på flera dagar och kräver att jag uppdaterar. Ibland är det väl så att man inte orkar eller har lust, men jaja. Du kan få litet söndagskvällssvammel, Paula.

Januari har precis gått över till februari, de två vidrigaste och tyngsta månaderna. Aldrig tar det slut med den här jävla vintern. Den bara går på och går på.

Barnen tycker att det är tungt och jobbigt att ge sig iväg till dagis och skolan på morgnarna. De vill inte gå ut. Jag förstår dem. Vi tar bussen tre hållplatser, så långt man kan komma närmare dagis. Sen går vi till dagis, och så går Viggo och jag till skolan. Det är långt. Ibland säger Viggo att han inte orkar och vill att jag ska bära honom. Han är sex år. Och ja, ibland bär jag honom en bit för att han inte ska tappa modet. Förstår ni hur tungt det är? Han är arg på mig för att jag inte har körkort och kan köra bil. Han är arg på mig för att det är vinter och snö och att han inte får cykla på sin nya röda cykel. Jättearg faktiskt, så där så han blir svart i ögonen.

Vi får vara kreativa och pussla ihop när vi behöver hjälp med hämtning och lämning. I torsdags var en sån dag, och för att få det att gå ihop hämtade min pappa, men blev avlöst av Dante vid femtiden för att han och mamma skulle vara på annat på kvällen. Tur att det finns bra vuxna omkring barnen. De kollade så klart på Star Wars och byggde lego tillsammans när jag kom hem. Och jag hann få en pratstund om musik och annat viktigt. Om ett par veckor ska vi gå på Hello Saferide på Katalin, förresten. Skönt att ha nåt kul att se fram emot i mörkret. Och i fredagsmorse kom mamma vid sjutiden för att så småningom ta barnen till dagis och skolan, så att jag kunde åka och jobba.

Helgen har mest varit tvätt och städ och rensa ut och jag har kollat en del på den gamla tv-serien En förlorad värld, eller Brideshead Revisited som den heter på originalspråk. Jag har sett den många gånger, men nu när filmen som kom i höstas släpptes på dvd och jag såg den kände jag att jag måste se om och jämföra. Somnar till den på nätterna.

Tänker på att A Camps nya påminner mycket om Aimee Mann.

Orkar inte länka. Ni får googla om ni vill kolla upp tv-serier och musik och sånt. Gör ni det.

Nog svamlat.