På det hela taget skittrist

Det är faktiskt skittrist att Lydia bara är sjuk och sjuk. Troligen mest synd om henne, men det är inte så himla kul att sitta här framför datorn på jobbet och äta nån sorts lunch. Och jag håller också på att bli sjuk. Det gör ont i ryggen och över axlarna och i bröstet ibland, och i halsen känns det också. Jag är trött. Förresten behöver jag klippa håret. Jag har inte varit hos frisören sedan mitten av augusti. Det är alldeles för lång tid. Typiskt småbarnsförälder att inte ha tid att klippa sig. Jag ser ut som ett troll.

Till pappa

Bästa presenten till min pappa kom jag på på vägen hem. Visst, det är inte fel med blommor på Fars dag, men det kändes mycket roligare att ge honom senaste numret av Mojo med en CD med protestmusik. Han blev glad för den.

Hur snygg som helst

Kolla 30-talsväskan som Matti köpte i Tallin.

I lillebrors kök

Skönt att sova över hos Matti och Karin efter konserten. Slippa springa till tåget, utan bara promenera hem till dem och avrunda kvällen med att sitta och prata. Och härligt att vakna till lillebror som slamrar i köket och gör äggröra och bacon. Som finaste frukostbuffén. På andra mackan har jag majo och lammstek.

Och så blir ju radiolyssnandet ännu trevligare med den här skönheten.

Rätt in i hjärtat

En mycket bra kväll hade jag igår. Jag och Nina var på Tomas Andersson Wij på Göta Lejon, men dessförinnan var jag en sväng förbi Matti och Karin och lämnade min väska och drack te med dem, och så åt Nina och jag middag på Imperiet. Jag åt rödvinsbrässerad oxkind med bacon, champinjoner och pärllök. Mycket gott!

Och konserten, självklart var den så bra. Tomas Andersson Wij har ju allt. Hans låtar går rätt in i hjärtat. Han har en sån fantastisk förmåga att formulera exakt hur det är och hur det känns om det mesta, och han är en formidabel berättare. Dessutom är han otroligt bra på mellansnacket. Det finns ju artister som man är tacksam över om de skippar mellansnacket, men med TAW känns det aldrig ansträngt och för mycket. Han kan prata om allvarliga saker, om politik och han kan få publiken att skratta. Och vilken stil han har. Alltid grymt stilsäker. Riktigt bra platser hade vi också, nästan på mitten på andra raden.

Tuffa gänget

Viggo ville att vi skulle sitta längst bak i bussen. Där sitter bara de tuffa, så där sitter vi. Fast jag tillhörde inte tuffa gänget när jag var liten.

Landings special

Bara jag och Viggo på stan. Trevligt. Vi har ätit varmkorv med bröd till lunch, med Slottssenap på min så klart, köpt riktigt varma vinterkängor till Viggo och Pyssel de luxe åt mig, och nu äter vi glass på Landings.

Väntar på bussen

Kall morgon vid världens ände

Gomorron från ett handfat

hälsar dykarsmurfen, spegelsmurfen och jag.

Om jultomten och att vara snäll

Samtal vid middagen:

Klara: Viggo kommer inte få några julklappar av jultomten.
Jag: Varför inte det?
Klara: För han hoppar så mycket på affären. Det får man inte.
Jag: Jo, det får han visst. Var har du hört att man inte skulle få julklappar? På dagis?
Klara: Ja. Man får inte hoppa.
Viggo: Klara, jag ska viska en sak till dig. Jultomten finns inte!
Klara: Jo, det gör han visst!

Sjuk eller inte

Klara är litet snorig, värst på nätterna förstås, och jag går och känner mig som att det är sjukdom på gång. En känsla i halsen och i hela kroppen, men det bryter aldrig ut. Vi får se.

På väg mot ordning

Dagens fixande som jag har åstadkommit: monterat de tre fläktskåpen och sågat till toppskivan med nya cirkelsågen. Dock har jag inte skruvat ihop skåpen med varandra än eller skruvat fast toppskivan. Det måste vänta tills jag har lagt golvet. Men skohyllan/sittbänken står ändå på plats i hallen med toppskivan liggande ovanpå. Det får vara litet provisoriskt några dagar. Och den sväljer massor av skor!

Novemberrosor

De flesta blommorna i trädgården har frosten tagit, men igår hittade jag massor av knoppiga rosor, så jag räddade dem in i värmen. Jag hoppas de slår ut, men de är vackra så här också.

Allhelgonamiddag

Trevligt, trevligt. Magnus, Maria, Helmer och Arvid var här och jag hade bakat bröd och lagade den här trattkantarellsoppan som ni måste prova. Antingen lagar ni den själva eller så kommer ni hem till oss och äter den.

Oumbärlig

Hur klarar man sig utan mandelkvarn? Det går ju inte, för då kan man inte baka mandelmusslor eller nötkaka. Det går INTE i matberedaren. Försök inte ens.

Min mandelkvarn heter Pia och är i rödmålat gjutjärn.

Idag bakade jag nötkaka. Det var evigheter sedan jag åt det, men det är ju underbart gott. Nötkaka är regniga sommardagar i Öregrund i min barndom. Vi spelar kort och äter nötkaka och P1 är på så klart.

Just nu

Vad det känns som att jag har kommit av mig med bloggandet. Den mesta lediga tiden är uppfyll med att fixa med hallen. Tak och väggar är målade, igår kom golvet hem, men det måste stå i rumstemperatur två dagar innan man kan lägga det, och jag måste även skruva ihop nya kombinerade skohyllan och sittbänken, som ska svälja skokaoset. När allt är klart kommer hallen vara ett under av ordning. Ett vitt under.

Igår var jag ledig och hemma med barnen, och så kom Helena på besök. Vi har känt varann en evighet, sedan 1976. Vi gick i samma klass i 12 år, hela grundskolan och gymnasiet. Det var fint att ses, för vi gör det alldeles för sällan eftersom Helena bor i Skåne sedan många år. Vi pratade bland annat om att inget är som det gänget från gymnasiet, våra ständiga diskussioner, och fast det kan gå lång tid emellan att vi ses så är det omedelbart så där igen, och annat bleknar lätt i jämförelse med det. Så är det.

Och ikväll kommer Magnus, Maria, Helmer och Arvid, och vi ska äta trattkantarellsoppa. Så nu blir det litet bak och fix. Men först duscha.