Grey is beautiful

Grå har dagen varit idag, men grått är vackert, och det är Svante Foersters dikt ”I detta land, kamrat” också.

I.

Grey is beautiful och
gråhet är vår arvedel: gråhet
är vår klasskamrat.
Grey is beautiful
och grått som stenhällar och vadmal,
grått som stenblandad åkerjord,
grått som en gammal mjölkpall
det ursinne som slog den danske fogden på käften.
Grey is beautiful, grått är arbetets färg.
Och grått kan skimra, nästan lysa; det grå
garnet det starkaste, den grå stenen gatans.
Grå häst är arbetshäst.

En tillräckligt stor och dov massa verkar alltid grå.
Det finns rentav ett ord för detta.
Den grå massan.
En tillräckligt stor och grå massa verkar alltid.

Grey is beautiful och
det finns faktiskt en skönhet i Svenska
Kommunalarbetareförbundet.
Grey is beautiful även i språket, ty det är på det grå språket
som demokratins grundlag blivit formulerad:
“Votering är begärd
och skall verkställas.”
Och fråga oss sedan
vad som är vackrare än “du gamla du fria”.
Svaret är grått.

Votering, varje votering, varje votum.
Människans rätt till röst; hennes rätt att icke blott tala
men våga
tala.

II.

“Bli
den du är.”
Frågan om socialismen är en klassfråga
men så är, i någon mån, också frågan om socialisterna.
Det är inte alldeles sant att man är född till socialist;
inte heller är det sant
den här gången lika lite som annars
att sanningen ligger någonstans mitt emellan.
Socialist blir man.

“Det kostar.
Det kostar olika mycket. Det kostar var och en mycket.”
En akt av personlig befrielse
kan samtidigt vara det arv man för vidare; så förenas
en mänska.
Mänskan som en enhet av motsatser.

Bli
den du är
ingenting
kostar dig mer.

III.

Friheten,
skrev Rosa Luxemburg, som kunde lyssna på alla,
kunde lyssna på fåglar;
som spärrades in, men till gallret kom fåglar;
som tidigt visste hur hon skulle dö; friheten
innebär frihet också för dem
som tänker annorlunda.

I detta land, kamrat,
medger du, helst självklart, rätten för de annorlunda.
I nästan alla andra länder hör du till de annorlunda.

I detta land, kamrat,
hör det som är uppnått och självklart
till det som i andra länder är ouppnått och möjligen tänkbart.

I detta land, kamrat,
hör du om Öst-Berlin, Poznan, Ungern, Dubcek, Gdansk
eller Radom 1976. Men du slipper frågan:
Hur stor, hur plötsligt stark, skall
en revolt vara
för att vara progressiv; en berättigad kritik och självkritik?
Hur många revolutionärer skall en revolution omfatta
iett revolutionärt samhälle
för att inte vara en kontrarevolution?

“Konstruktiva förslag från arbetsplatserna”, säger på TT idag
borgmästaren i Radom. Samtidigt som han
från Warszawa begär tjugo miljoner i återbyggnadsbidrag
och redovisar sjuttiofem sårade poliser.
Hans debatt var dyrare än vår.

I detta land, kamrat, som är landet Sverige,
har du en röst.
För när votering är begärd
skall den verkställas.

IV.

Nog nu
med folk som kommer från en annan klass
och som på uppdrag av ingen
proklamerar sig som arbetarklassens företrädare.
Den klass de kommer ifrån
har aldrig behövt några företrädare.
Varför skulle vi?

Nog nu
med folk som kommer ur en mildare bris
än den vind som vi står i
och som säger bildat under lampkronorna
att visst har ni rätt i mycket. Men felet med er är
att ni skall politisera allting.
Nog borde vi kunna gå samman om det grekiska kulturarvet
eller talet till kvinnan?

V.

Blyertsgrå, satänggrå, silvergrå.
Grå som gryningen, grå som en näve grus på fönstret.
Timmergrå, granitgrå, sidengrå, järngrå.
Grå som en gammal trenchcoat,
grå som det ädla dammet i en vinkällare,
grå som stormmoln, stackmoln,
grå som skärgårdshällar och silverpopplar.
Grå som solrök den dag som börjat med mjölkvitt regn och hagelskurar.

Den grå färgen kan vara en moder
havande med guld, ockra, falurött och skarpt orange.
Den grå färgen kan vara en vind,
en duk, ett segel
som från en kust till en annan
för en nyckelpiga med sig
eller lössjord, kritstoft, en colibri eller frön av pinje.
Den grå färgen, kubisternas, Picassos, Schjerfbecks
rymmer alltid minst ett äventyr;
långsamt ned ur molnen för att landa
tycks för ett exakt ögonblick
varje stad utjämnas grå,
även vita städer, Tel Aviv, Havanna,
och i samma ögonblick förälskar sig
någonstans i denna stad ändå minst två personer.

Gråväder en månad senare

Idag har jag jobba hemma-dag, och det är skönt. Fast jag har varit frusen ända sedan jag kom hem efter att ha lämnat barnen på dagis. Det var duggregn i luften och ganska kallt.

Tänk att det såg ut så här för litet drygt en månad sedan.

Imorse såg det ut så här.

Viggo och Klara vinkar hej då när jag lämnar dagis.

Tunabergsallén

Tunagatan

Kadettgatan

Prydnadsapeln i trädgården blommar

Varför ser det ut så här?

Inga nackkuddar i hela vagnen.

Snart kommer bussen

På väg från jobbet. Jag är väl hemma kvart över tio sådär.

Det blir nog bra

Gårdagkvällens föräldramöte på Domarringen inför att Viggo börjar förskoleklass till hösten gav tillförsikt. Jag tror att det blir riktigt bra. Träffade personalen som ska ha Viggos klass. En fritidspedagog, och så en äldre förskollärare och en i min ålder. Den sistnämnda gick någon klass under mig i skolan och var också med i SSU, så vi kände igen varann. Det verkar vara toppenpersonal, fina lokaler och maten lagas på skolan. Fritids ligger i samma korridor som klassrummet. Utanför finns en asfaltsskolgård, en skolgård med gräs och buskage och en skog som de får leka en bit in i. 19 barn i klassen, åtta flickor och elva pojkar. Viggos bästis Jakob ska gå i samma klass, och de andra jämnåriga från dagis också.

Organisera

När jag är stressad och inte vet i vilken ände jag ska börja brukar jag organisera saker, men helt andra saker. Eller städa saker. Så har jag fått undan det i alla fall. Till exempel min handväska. Den har jag städat och organiserat idag. Och som om jag inte var nog stressad idag blev jag påmind om att jag skulle på föräldramöte ikväll om Viggos förskoleklass. Det fanns med i min veckoplanering och i min kalender, men jag hade förträngt det idag på dan. Så när jag upptäckte det blev jag stressad och tänkte fel och gick tidigare från jobbet än jag behövde. Bättre det än för sent i alla fall. Hemma kan den där organiserings- och städmanin ta sig underliga uttryck. Alltså inte onödiga grejer i sig, men inte som är viktigast just då. Att sätta igång att metodiskt rengöra alla kryddburkar till exempel. Och står i bokstavsordning gör de ju redan. Hur skulle man annars hitta? Jag tror att det handlar om att det har en lugnande effekt på mig. Jag samlar fokus och kan ta itu sedan.

Porslin är alltid trevligast

Bra att Delikatessingen har skärpt sig.

Jag hade kunnat

Trött, trött var jag igår kväll, och orkade inte blogga. Om jag hade varit piggare hade jag kunnat skriva om det seminarium om Sprit, makt och kön som IOGT-NTO arrangerade igår, eller att jag köpte massa grönsaks- och blomfröer på Weibulls eller vad jag tänkte på i provhytten när jag provade bikinin från Panos (som jag köpte och den var svart så klart) eller att det var absolut av nöden tvunget att stanna på Konsum på vägen hem och köpa en chokladkaka, en tvåhundragrams, men det orkade jag inte skriva om. Men jag återkommer kanske om seminariet och Gudrun och genus. Nu är tåget någonstans mellan Knivsta och Märsta, och jag ska jobba litet.

Bra påste idag

Inventerar, lyssnar på Pizzicato Five och dansar i smyg

Inventera webbutiken är ganska trist, men det måste göras. Tur att jag har min iPod. Dansar litet till Pizzicato Five samtidigt. När dansade ni på jobbet sist?

Nja

Klaras pollenallergi gjorde sig påmind i natt, så både hon och jag har sovit dåligt. Hon tycker inte om ögondropparna. Ute var det blåsigt och kallt trots solen när vi cyklade till dagis. Jag kom ihåg att köpa nytt månadskort. Bra. Det var tågkaos igen, men något tåg gick i alla fall och jag fick sittplats. Ja ja. God morgon på er denna måndagmorgon.

Det låter så trevligt när regnet smattrar mot altantaket

Nu har solen gått i moln, men det är fortfarande varmt. Det är inte det sämsta att sitta i soffan på altanen, dricka te och lyssna på regnet.

Om man klättrar hela vägen

tar det lång tid att komma fram, men det är mycket roligare.

Akta dig så du inte drattar i

brukade pappa säga till mig och min bror när vi var små, om vi gick för nära vattnet. Nu får jag säga det till Viggo.

Kuddarna i Öregrund

De är så fina de här kuddarna som min mamma har broderat. Särskilt de bruna.

Saker man också kan samla på

Ni vet, jag samlar på 50-talsporslin och en del annat. Men vet ni vad min pappa samlar på? TV-kannor. De är så bra att ha kokkaffet i, tycker han.

Dagens kopp: emaljmuggarna i Öregrund

Ni kanske trodde att jag hade lagt ner projektet Dagens kopp, att det inte fanns fler koppar att skriva om, men det kommer mera.

Vad kan passa bättre än de här emaljmuggarna när jag tillbringade gårdagen på mammas och pappas sommarställe i Öregrund? De är verkligen min barndoms somrar. Ur dem drack vi varm choklad på kvällarna i kökssoffan, jag, mina syskon och ibland också mina kusiner. Det fanns flera emaljmuggar, men det här är de som finns kvar nu. Och kvällschokladen föregicks av att min mamma tog ut oss på kvällspromenad och berättade sagor om Rävkungen, som bara vi kunde se. Vandringarna gick genom skog, över ängar och på små grusvägar. Där gick vi i våra 70-talsträningsoveraller och kände oss som en detektivklubb, och allting var så mystiskt och magiskt.

Min pappa är en sjörövare

På spiselkransen i Öregrund står en samling figurer som vi brukade säga var vi i familjen när jag var liten. Det här är min pappa. Egentligen är det en äggkopp med äggvärmare. Den är ganska sliten och tilltufsad nu. Jag tror att det är dansk design.

En hel värld

När jag var liten var trädgården i Öregrund som en hel värld att erövra. Nu är den det för Viggo och Klara. Just nu en hel värld av blommor.

Jordgubbar på glasverandan