Det ena och det andra

20 februari 2008 18:59 | Allmänt, Bilder, Läser | Kommentering avstängd

På vägen till tåget när jag skulle åka hem och hämta på dagis köpte jag ett par tidningar. En språktidning och en modetidning. Bra blandning. Och så träffade jag Malin som är mamma till Viggos kompis Jakob, så då fick jag trevligt sällskap av henne på tåget. Båda tidningarna ligger och väntar på att bli lästa. Sen nån gång när jag har läst för Klara, städat litet och jobbat litet mer.

pict9121.jpg

Godmorgon sömntutor och sötnosar

18 februari 2008 6:21 | Allmänt, Lyssnar på | 2 kommentarer

Ute är det mörkt. Alla dessa februarimorgnar, när det känns som att det är evigheter tills våren ska komma, trots att det här som kallas vintern har pågått hur länge som helst, kan man behöva något för att sparka igång.

Den här låten har varit mitt ledmotiv den senaste tiden. Jag lyssnar på den för att pigga upp mig och komma igång, för att det ger en adrenalinkick, för att rensa huvudet från massa skit, för att repa mod. När jag springer till bussen på morgonen. När jag ska till dagis för att hämta barnen. När jag har jobbat sent och går hem från bussen och det är mörkt och kallt.

Lyssna nu, och mesa inte. Volymen på högsta.

Everything But The Girl ”Corcovado” (Ben Watt Remix)

Nyklippt

17 februari 2008 19:04 | Allmänt | 5 kommentarer

I torsdags var jag och klippte mig på Hårmakarna. Det var tre månader sen sist, så det behövdes.

pict9062.jpg

pict9068.jpg

pict9093.jpg

Ljuvligaste skrattet

17 februari 2008 15:58 | Allmänt, Lyssnar på | 1 kommentar

Vilken grace. Vilken mimik. Elis Regina är så vacker. Och när hon skrattar på slutet, vilken sötnos. Spana in när hon sjunger Águas de Março.

Konsten att flyga

17 februari 2008 15:51 | Allmänt | 1 kommentar

Ända sedan jag var liten har jag drömt att jag kan flyga. Inte flyga flygplan alltså, utan mer som en blandning av Stålmannen och en fågel. Det känns väldigt verkligt, och jag är aldrig förvånad att jag har den här förmågan. I den här drömmen blir jag alltid jagad av någon, någon farlig, och försöker komma undan. Så då lyfter jag plötsligt och börjar flyga. Måste flaxa med armarna för att komma tillräckligt högt upp, så de inte kan få tag i mig. Jag kan riktigt känna hur jag måste ta i för att flyga snabbt, snabbt. Jag flyger hem, och hinner precis in genom dörren och står och håller emot det där farliga. Lyckas i sista stund låsa dörren. När jag vaknar efter den drömmen har jag alldeles ont i kroppen för att jag har ansträngt mig så mycket.

Häromnatten drömde jag att jag flög igen, men den här gången var det ingen som jagade mig. Jag bara flög omkring ensam här hemma, inomhus, alldeles under taket. Fort flög jag, utan att stöta i något, trots att jag var inomhus. Jag brukar alltid drömma att jag flyger utomhus annars. En annan sak som var annorlunda var att jag reflekterade över att jag kunde flyga och tänkte att det här är ingen dröm. Det är på riktigt.

Like Jesus but evil

17 februari 2008 15:46 | Allmänt, Läser | Kommentering avstängd

En av de bloggar som jag uppskattar mest att läsa är Hannas. Hanna lärde jag först känna genom UNF och att vi jobbade tillsammans med Kafé Mumrik. Sedan var vi distriktsordförande samtidigt, hon i UNF och jag i IOGT-NTO. Och så bodde vi på Arken, och hon var föreståndare en period när jag hade flyttat därifrån, men jag sitter ju i styrelsen.

Hanna är bra. Riktigt bra. Rolig. Smart. Elak. Går sina egna vägar. Hon gjorde något så ovanligt som att hoppa av lärarstudierna och bli lastbilschaffis istället.

Jag skrattar ofta när jag läser hennes blogg. Som åt det här.

Poppingla

17 februari 2008 15:35 | Allmänt, Lyssnar på | 4 kommentarer

Jo, poppinglan i mig har väckts till liv igen. Hon har slumrat de senaste åren sedan jag fick barn. Inte så att musiken inte har funnits där. Den finns alltid där. Men en gång i tiden gick jag jämt på konserter, både i Uppsala och i Stockholm. Såg allt som var värt att se.

Och jag har saknat det så mycket. Så ett desperat sms till min gamle konsertkompanjon Dante strax för jul resulterade i konserten med Taken by Trees. Nu vill jag gå på fler konserter, så jag har rekat litet.

1/3 Smashing Pumpkins, Hovet, Stockholm

5/3 Tomas Andersson Wij, Göta Lejon, Stockholm
Eller så kan man se honom på Katalin i Uppsala 26/3
Lyssna förresten på nya låten på myspace. Den 27 februari kommer nya albumet En sommar på speed.

12/3 Koop, Katalin, Uppsala
Klart man ska se Koop i Uppsala. De är ju gamla uppsalakillar. Jag minns när de var småglin.

Någon som vill följa med?

Bra mötesplatser

17 februari 2008 15:18 | Allmänt | 3 kommentarer

Nu skulle jag vilja ha litet tips. Oftast när man ska ha möte inne i stan i Stockholm på något kafé är det samma kaféer som föreslås. Toppar gör nog Vete-Katten, och jag tycker inte ens att det är särskilt bra som mötesplats. Det ligger bra till och är schyst som kafé, men det är svårt att få bord och högt sorl.

I fredags hade jag en sådan där mötesdag inne i stan, bland annat med Anders och Erik om jämställdhetsutbildningar. Då satt vi på Wayne’s på Centralen. Det var ok.

Vilka är era bästa tips på mötesplatser? Det bör naturligtvis vara ganska nära Centralen eftersom man oftast ska möta någon som kommer därifrån. Och om man ska ha lunchmöten och vill gå på restaurang, vad är bra då? Få höra nu.

Vad är förresten viktigt för en sådan mötesplats? Att det är lugnt så att man hör vad man säger? Att man får sitta med datorn framme? Att det finns möjlighet att sitta många kring ett bord? Att det är en kreativ miljö, och vad är det i så fall?

Äntligen!

17 februari 2008 15:04 | Allmänt | Kommentering avstängd

Hej på er! Åh, vad skönt att bloggen är tillbaka. Natten till torsdag försvann den. Tyvärr syns inte bilderna från de senaste månaderna. Det tar nog några dagar innan det är fixat. Men nu kan jag publicera sådant som jag har skrivit de senaste dagarna. Det är lagom att göra när jag är trött efter ett 50 minuter långt simpass och bastu.

Nytt webbhotell

17 februari 2008 11:29 | Allmänt | Kommentering avstängd

Nu är bloggen flyttad och jag hoppas att vi kan slippa driftproblem här. De här servrarna står i Ångermanland, det känns tryggt.

Bo

Det ska börjas i tid

13 februari 2008 19:54 | Allmänt, Läser | 2 kommentarer

Klara sitter just nu bredvid mig på golvet och bläddrar mycket målmedvetet och intresserat i… Svenska Akademiens ordlista. Det är sant. Det är inte jag som har satt den i händerna på henne. Hon pratar och pratar och är glad. Vi får se vartåt det bär. En annan bra bok är Svenska skrivregler. Den ligger också alltid här bredvid datorn.

Nu är det dags för sagoläsning. Jag ska läsa för Viggo ikväll. Vi väljer nog någon annan bok.

I’m not there

11 februari 2008 0:13 | Allmänt, Lyssnar på, Tittar på | Kommentering avstängd

I eftermiddags var jag på bio med Karro, Dante och Magda och såg I’m not there. Riktigt bra film! Bra musik såklart om man gillar Dylan, och det gör ju jag. Snyggt filmat och fascinerande med de olika sidorna av Dylan som skildrades av sex olika skådespelare. Cate Blanchett var fantastisk som Dylan. Påminde mycket om Tilda Swinton i Orlando, där hon ju växlar kön under århundradenas gång. Charlotte Gainsbourg var så cool. Och så var ju en av mina absoluta favoritskådespelare med, Julianne Moore som gestaltade Joan Baez. Två timmar och femton minuter var inte alls för långt. Alldeles lagom.

Sagolik upptäckt

10 februari 2008 14:30 | Allmänt | 1 kommentar

Mina föräldrar hade med sig ett handbakat knäckebröd i fredags när de var barnvakt. Vilmas sjufrön hette det. Helt sagolikt gott, med bland annat dinkel, sesamfrön och havssalt. Jag har även provat knäckesticksen med rosmarin och havssalt nu. Det är tunna, hårda knäckebröd. Kolla på Vilmas hemsida och spring och köp sen.

Äventyrsbadet

10 februari 2008 14:07 | Allmänt | 1 kommentar

Igår var jag och motionssimmade ensam, och idag har jag och Viggo varit och badat på äventyrsbadet. Men först fick jag simma några längder i motionsbassängen medan Viggo satt bredvid och tittade på. Och efter badet badade vi bastu. Bra att Viggo gillar det.

Min plan är att jag ska motionssimma ena dagen varje helg, och så turas om att ta barnen till äventyrsbadet den andra dagen. Jag klarar inte att gå ensam med båda barnen när de inte kan simma. Med Viggo kommer jag nog att få motionssimma också, men med Klara funkar det säkert inte. Jag skulle inte lita på henne en sekund att hon satt stilla och väntade.

Och så ska jag kolla vad det finns för simskolealternativ. Det är nog dags för Viggo att lära sig nu.

Taken by Trees

9 februari 2008 19:14 | Allmänt, Bilder, Formgivning och arkitektur, Lyssnar på | 5 kommentarer

Igår var jag på nya konserthuset i Uppsala för första gången. Jag var där med Dante och Magda, men först hade vi tänkt pröva ganska nya tapasbaren Tilltugg. Vi hade inte räknat med att det skulle vara fullsatt klockan sex, men det var det. Så vi hamnade på Amazing Thai istället. Och det var ju också gott.

Sen var vi i alla fall på nya konserthuset. Otroligt cool exteriör med 60-talskänsla, och så snyggt inne med betonggolven och röda rulltrapporna. För att inte tala om den fantastiska utsikten åt alla håll över Uppsala. Man kan se domkyrkan och slottet och eeh… fula TR-skylten på Drabantenhuset till exempel. Titta gärna runt på deras hemsida om ni är intresserade av arkitekturen. Här är ett par smakprov. Fotograf: Bo Gyllander.

konserthuset.jpg

rulltrapporna.jpg

Men nu var vi ju inte där primärt för att kolla på arkitekturen och utsikten, utan för konsert med Taken by Trees. Förband var Ass, som jag inte hade koll på innan. Det visade sig att det var killen som spelade gitarr med Taken by Trees, som här spelade solo, Andreas Söderström. Folktronica var det beskrivet som, och det var i vilket fall riktigt bra. Skönt att lyssna på för att varva ner efter arbetsveckan.

Efter en paus var det äntligen dags för Taken by Trees. Det är Victoria Bergsmans eget projekt efter att hon hoppade av The Concretes. Jag lyssnade mycket på hennes debutalbum Open Field förra våren, och jag märker vad mycket en riktigt bra konsertsal gör för hennes musik. Det var riktigt snyggt att konserten öppnade, inte med bandet, utan att låten Open Field visades som video på en stor filmduk. Och sedan kom de in. Victoria, och så trummor, piano och akustisk gitarr.

Vi satt precis på mitten på andra raden. Så nära att man kunde höra varje steg från scenen. Det är verkligen sant som jag har läst att Victroria är otroligt blyg och rädd för att uppträda. Hon höll på att falla i gråt flera gånger. Men fantastiskt bra och berörande, och roliga kommentarer. Så modigt. Det var i stort sett låtarna från Open Field som spelades, men även nya covern Sweet Child O’ Mine som man kan höra på hennes myspacesida.

Det här var enda inbokade konserten i Sverige som hon gör. I övrigt spelar hon bara utomlands just nu. Och efteråt stod hon själv och sålde skivor.

Här kan man läsa UNT:s recension.

Kung eller prinsessa

9 februari 2008 16:20 | Allmänt | Kommentering avstängd

Klara och Viggo har byggt ett högt torn av soffkuddarna som de klättrar på. Klara sitter högst upp.

Viggo: Du är prinsessa och jag är kung.

Klara: NEJ! Jag är kung och du är prinsessa.

Vem bestämmer etiketterna?

En doft av stora världen

9 februari 2008 10:03 | Allmänt | 2 kommentarer

Nyss nere i badrummet i källaren. Jag borstar tänderna. Viggo står på toastolen bredvid och pratar med mig och kollar på alla burkar och flaskor på hyllan. Han tycker att parfymerna är vackra och får lukta på dem. Först Elizabeth Ardens Green tea. Sedan 5th avenue. Och Viggo säger: Mmm, vad gott det luktar. Det luktar mamma.

Det doftar flärd och New York även i ett slitet badrum på Kadettgatan.

Nu ska jag gå och simma. Då luktar jag mest klor.

Bra eller duktig

7 februari 2008 0:06 | Allmänt | Kommentering avstängd

Det här med att vara bra eller duktig funderar jag en del kring, både i förhållande till mig själv, andra människor och inte minst mina barn.

Att vara duktig är något som jag tänker att man är för någon annans skull. Det är inte alltid det är så bra. Inte för en själv, och kanske inte alltid för andra heller. Och det är ju bra mycket roligare att höra att man är jävligt bra än att man är duktig.

Jag försöker undvika att säga till barnen att de är duktiga, men det är klart att tungan slinter ibland. När man blir så där stolt och glad över att de lyckas med något som de har försökt länge. När de har övervunnit något och vågar. Och man känner att hjärtat svämmar över. Men jag säger hellre att de är bra eller att det är roligt eller skönt, eller att jag blir glad för deras skull och frågar hur de känner.

Särskilt viktigt är det med flickor, så man inte hamnar i duktiga flickan-fällan.

Inskränk inte mitt liv

7 februari 2008 0:04 | Allmänt | 4 kommentarer

De dagar som jag inte hämtar på dagis sitter jag oftast kvar och jobbar till klockan sex innan jag åker hem. Och det tar ju ganska lång tid för mig att åka från Stora Essingen hem till Uppsala och Bärby hage. Sådär vid kvart i åtta brukar jag komma hem på vintern när jag inte cyklar, utan åker buss. Då är det bara att trycka i sig litet matrester på stående fot, och så tar vi varsitt barn och nattar.

Irriterande när jag kommer från tåget är att 1:ans buss alltid precis har åkt, och det är 20 minuter till nästa. Så då får jag ta 111:an istället, som inte går genom Bärby hage, utan ute på Svartbäcksgatan för att fortsätta ut på Uppsalaslätten. Det blir mycket längre att gå.

Egentligen skulle jag kunna kliva av en hållplats längre fram och få litet kortare väg att gå hem. Men då måste jag vandra genom promenadstråk med höga buskage där jag inte känner mig trygg. Ingen som ser och hör om man blir överfallen.

Så jag kliver av alldeles efter Torbjörns torg och går genom en annan park som också är dåligt upplyst, men i närmare anslutning till hus och där det ändå känns säkrare att gå.

Jag går där med musiken i öronen och tänker att jag kanske borde ta ur hörlurarna så att jag hör om någon kommer bakom mig. Så att jag är beredd. För man vet ju inte om det kommer något psyko som försöker våldta, råna eller bara kicka ner mig. Ja, det tänker jag på. Men jag väljer ändå musiken, för den är min vän i mörkret och kylan.

Jag blir så vansinnigt arg över att det ska vara så, att andra människor ska inskränka mitt livsutrymme på det sättet. Att en vuxen kvinna ska behöva vara rädd ute i mörkret.

Och jag blir också arg och besviken på mig själv över att jag faktiskt är rädd för andra människor som kommer bakom mig, var det än är, om det är mörkt och folktomt. Mitt inne i stan. Tonårskids som säkert är världens bästa. Men jag tänker att de ska råna mig.

För jag har ju faktiskt varit med om det, även om det var länge sedan. 1991 tror jag, och jag var 21 år. Skrev C-uppsats i historia. Det var en fredagkväll och jag hade varit hemma hos mina föräldrar och ätit middag. Var på väg en sväng hem till Arken för att gå vidare till Upplands nation och träffa Teresa. Tänk vilka detaljer som etsar sig fast.

När jag gick på Svartbäcksgatan inåt stan började tre tonårstjejer följa efter mig. Kickersbrudar. Jag svängde av över Eddaspången och vidare en bit in på Odensgatan. Ganska nära Arken alltså. Där sprang de ikapp mig och omringade mig. Sparkade mig och hotade med att de hade kniv, men det såg jag aldrig. Jag höll min handväska mot magen så att de inte skulle kunna sparka mig där. Så att jag inte skulle hamna på marken. Mitt emellan husen med alla människor stod jag. Och jag skrek allt vad jag kunde på hjälp. I många minuter. Jag vet att jag hade funderat innan om jag skulle kunna skrika om något sådant skulle hända eller om jag skulle vara alldeles stum. Men jag skrek alltså. Jag vet att jag skrek så högt att människorna i de upplysta fönstren måste ha hört. Men om folk hör någon skrika hjälp en fredagkväll så gör de ingenting. Sköter sig själva. Fega jävlar. Till slut kom det i alla fall några på gatan som hjälpte mig. Men då hade tjejerna redan sprungit iväg med min handväska.

Jag minns deras blickar än idag. Rädsla. Små tonårsbrudar som inte ens var straffmyndiga. Polisen fick tag i dem, och väskan fick jag tillbaka. Men jag förlorade en trygghet i natten.

Stora maskiner

6 februari 2008 0:48 | Allmänt, Bilder | 2 kommentarer

Om barnen inte vill iväg till dagis på morgonen är det tacksamt att locka med stora maskiner. För det mesta finns det några stora maskiner att titta på på väg till dagis. Någon som dränerar, en sopbil eller kanske till och med en snöplog, men det har vi ju inte sett så ofta den här vintern.

De senaste veckorna har jag dessutom kunnat locka med stora maskiner utanför dagis, för det ska bli en femte avdelning. De har hållit på med grundläggning, och i morse kom hela moduler på lastbilar. Bara att ställa på plats.

pict9014.jpg

pict9015.jpg

På fredagar går för övrigt det geniala barnprogrammet Stora maskiner på Bolibompa. Alla småbarnsföräldrar och kids, sjungmednurå.

Stora maskiner, vi kan bygga. Stora maskiner, vi kan krossa.

Den sjunger vi ofta till och från dagis.

« Föregående sidaNästa sida »

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Kerstin Kokk.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^