Nötberg och bockar

Jag upptäckte för sent den 23:e att vi inte hade nötkärnor så det räckte till att baka nötkakor, som är ett måste på julafton. Bo åkte visserligen och köpte det på kvällen, men jag hann inte baka. Så när Bo tog en promenad med Klara efter lunch på julafton passade jag och Viggo på att baka nötkakor som blev klara till Kalle Anka. Viggo tyckte att det var väldigt kul att mala med mandelkvarnen, och att högarna av malda hasselnötter såg ut som bergsformationer. Mandelkvarn måste man faktiskt ha om man ska mala nötter och mandlar. Det blir inte bra i matberedare, inte tillräckligt finmalet. Och vår röda Pia i gjutjärn är ju så snygg. Viggo petar litet i nötberget. Kakorna blev så där sega och goda.

Sen ville Viggo fotografera när jag höll på med bakningen. Det blev litet allt möjligt som han tyckte var intressant.

Sjukdomen som kom av sig

Viggo hade ju så tokont i ena kinden i morse i några timmar, och vi fick en tid på husläkarakuten 10.40. När det var dags att åka hade inte Viggo ont längre, men Bo och Viggo åkte iväg ändå. Jag hade kollat jättenoga i telefonen med sjukvårdarådgivningen som gav mig tiden att det var husläkarakuten på Kungsgärdet hon menade, och skrivit ned det på en lapp. Jag frågade särskilt om det var barnakuten på Akademiska, men det var det inte. Det mystiska var att när Bo och Viggo kom dit var det stängt, men det stod husläkarakuten på dörren, så det var rätt i alla fall. Det finns bara e husläkarakut i Uppsala. Jag försökte ringa dit, men det var ju telefonsvarare eftersom det uppenbarligen var stängt. Jag fösökte ringa sjukvårdsrådgivningen, men de sa bara att det var många som ringde just nu, och att man skulle pröva senare. Det gjorde jag flera gånger, men jag kom aldrig fram. Till slut gav jag upp, för Viggo mådde ju bra igen. Undrar just var det satt en läkare och väntade.

För övrigt passade Klara på att äta litet julgranskula av glas medan jag försökte ringa och reda ut allt. Hon blödde litet på läppen, men det var inte så farligt.

Julkalas på Idrottsgatan

På julaftonen var det alltså bara vi här hemma. Det tycker vi är jätteskönt. Bos föräldrar kommer till Uppsala över trettonhelgen när Bo fyller år, och igår var det julkalas hos mina föräldrar. Vi var tio vuxna och fem barn: mamma, pappa, jag, Bo, Viggo, Klara, min syster Anna, hennes döttrar Sara, Amanda och Ella, min bror Matti och hans sambo Karin, min farbror Stor-Matti (kallas han i förhållande till Lill-Matti), Annas pappa Bengt och hans fru Inger.

Viggo fick tre spel som vi provspelade: ett fia med knuff där spelpjäserna är Nalle Puh och där tärningen är inkapslad i en plastbubbla som man trycker på så att den hoppar till, ett Smarta skator och ett Pinguspel.

Bo, Klara, Matti, Viggo, Karin

Matti, Karin, Klara, Viggo

Klara och min pappa

Inger och Bengt

Ella och Inger

Bo och Sara

Anna, som har lunginflamation, och Inger

Amanda älskar hallon

Pappa, mamma, Klara

Mattisarna och Karin

En tradition på julkalasen är att någon somnar, och att fotografera det. Ofta är det min pappa som somnar. Han hävdade dock att han inte alls somnade.

Julgranens inverkan på sömnvägran

Kvällen före julafton när barnen hade somnat pyntade jag granen och lyssnade på Karsten Thurfjell och Gunnar Bolin i P1. Jag hade precis börjat slå in julklapparna när Klara vaknade strax före midnatt. Hon kom uttassande i vardagsrummet och var alldeles hänförd av julgranen. Något mer fantastiskt vackert och fascinerande hade hon nog aldrig sett. Hon ville absolut inte lägga sig och sova igen. Det hjälpte inte med välling eller någonting, så hon fick vara uppe ett par timmar medan jag fortsatte med julstöket och lyssnade på radio. Till slut gick det i alla fall.

Julaftonskvällen var det stört omöjligt att få henne att somna, för då fanns det ju så många roliga julkappar att leka med. Klara ville ju gräva med sin nya snöskovel inomhus och annat spännande.

Vem bestämmer vad som är rätt att ha i julgranen? Viggo tyckte i alla fall att Pettson skulle vara där.

Här är Klara i sin nya klänning som hon fick i julklapp.

Klart att nån skulle bli sjuk

Vi har haft en bra julafton och juldag, men i morse vaknade Viggo och hade jätteont i kinden. Ingen feber och inga andra symptom. Påssjuka lär det ju inte vara, för det blir alla barn vaccinerade mot när de är 15 månader. Han hade verkligen jätteont, men nu när han har varit vaken och uppe några timmar, och dessutom fått panodil på sjukvårdsrådgivningens inrådan är det mycket bättre. Han har tittat på Tintin-film och nu leker han med nya Pinguspelet. Vi har en tid på husläkarakuten 10.40, så Bo ska åka dit med Viggo då. Sjukvårdsrådgivningen trodde att det kunde vara inflamation i öronspottkörteln.