Manlig sjöjungfru, vad heter det?

Vi satt och tittade på bolibompa hela familjen efter att ha ätit indisk hämtmat. På Disneydags visade de Den lilla sjöjunfrun, och jag funderade på vad killsjöjungfrur kan heta. Nån som vet?

Sedan visade de första avsnittet av en ny tv-serie som heter Världarnas bok. Det är en svensk fantasyserie för hela familjen. Mycket spännande. Se den!

Komma igång

När man har haft för mycket att göra och inte bloggat på flera dagar kan det vara svårt att komma igång igen. Man har massor i huvudet som man tänkt blogga om. Den här veckan har varit en sån vecka. Det har varit för stor andel möten både på jobbet och ideellt, och då måste jag sitta och jobba tokmycket på kvällarna den tid som är över. Jag måste i och för sig sitta och jobba två timmar varje kväll när barnen har somnat, men om jag har möten någon kväll måste jag ju jobba igen det andra kvällar, och då blir det verkligen ingen tid över.

Den här veckan har jag till exempel haft möten på Skansen två förmiddagar, och varit med en säljare och tittat på en utställning med profilprodukter en eftermiddag. För vissa kanske det låter som litet möten, men för mig är det alldeles för mycket om jag ska hinna med mina arbetsuppgifter. På det ideella planet har jag hunnit med kongressbestyrelse i måndags och fastighetsstyrelse i onsdags.

Och så går det inte att cykla längre, för det är för halt. Jag vurpade med cykeln i onsdags på väg hem från sammanträdet och slog i knäna. Det blev ett litet hål på jeansen och jag har fortfarande ont i knäna. Mest var jag orolig att datorn hade gått sönder, men det hade den inte. När jag inte kan cykla tar allt mycket längre tid.

Jag har inte hunnit gå och simma så mycket som jag vill heller, men igår satt jag hemma och jobbade och hann gå och simma. Jag hoppas hinna simma imorgon också, och så fick jag ju gå hem hela vägen från stan med cykeln när jag hade vurpat, så det får väl motsvara att simpass.

Annars tycker jag att det är tungt nu när det är så mörkt och börjar bli kallt. Det börjar bli skumt när jag går hem med barnen från dagis klockan fyra på eftermiddagen. Det är faktiskt lättare att stå ut i december, trots att det är mörkare då, för då är det mysigt med allt julstök.

Idel motgångar

Först tänkte jag skriva rubriken The morning from hell, men det vore en överdrift. En hel del gick mig emot, dock. Jag skulle vara på ett möte på Skansen klockan 9.00 för att diskutera avtalet mellan IOGT-NTO och Skansen. Eftersom jag inte behövde åka förrän med 8-tåget tänkte jag att det var en bra morgon att simma. Jag hade ställt väckarklockan på 5.45, men inte ringde den. Måste ha råkat stänga av den igår kväll. Jag vaknade istället 6.30, och fick hoppa över motionssimmet. Nåväl, jag gjorde mig i ordning, och gick ut till cykeln 7.30. När jag drog ut cykeln ur cykelstället hörde jag luften pysa ur däcket. Jag fick ta bussen istället, och missade precis tåget 8.00, som är ett direkttåg. Tog 8.10 istället, och de ropade genast ut att de hade problem med strömförsörjningen. Vi kom 17 minuter för sent till Stockholm. Jag blev en halvtimme sen till mitt möte. Det var väl ingen jättekatastrof egentligen. Mötet var hos den jag skulle träffa, och hon kunde sitta och jobba med annat, men det känns aldrig bra att komma för sent.

Mötet var i alla fall konstruktivt, och sen åkte jag och jobbade på kansliet ett par timmar. När jag kom hem från dagis med barnen sprang Viggo genast ner i källaren för att leka. Det gick bara ett par minuter, så hörde jag ett illvrål. Det var Viggo som hade kommit på att han var kissnödig och inte hunnit in på toan. Det blev en stor blöt fläck på nålfiltsmattan i källaren. Viggo kissar aldrig på sig, vare sig på dagen eller natten. Varför måste han göra det på nålfiltsmattan till råga på allt?

Ja, ja. Barnen har i alla fall ätit massor av falukorv och potatismos. Så fort Bo kommer hem ska jag iväg på möte med kongressbestyrelsen.

Den här helgen

har jag varit ledig. Inte jobbat något. Skönt. Lagat god mat, lyssnat på P1, lekt med barnen, varit och simmat och pysslat bland annat.

Vi har också fixat en del praktiskt. Köpt en tvåsitspulka som vi kan dra Viggo och Klara på till och från dagis när det är för mycket snö för cykel eller barnvagn. Köpt lekhjälm till Klara inför vinterns pulkaåkning. Flyttat om bilbarnstolarna så att Viggo nu sitter framåtvänd i framsätet och Klara bakåtvänd i baksätet. Viggo var mycket nöjd med det. Satt upp en sänglampa i Klaras rum (50-tal förstås). Och så har jag rensat undan berget av gummistövlar och andra höstkläder från hallen som barnen inte behöver längre. Nu är det vinterkängor och vinteroverall som gäller, eventuellt med galonbyxor över om det är väldigt slaskigt. Så skulle jag också behöva vara klädd när jag hämtar på dagis.

Viggo ritar en karta

Här har Viggo ritat en sol, ett träd, Klara i gul klänning, och så en karta så att hon ska hitta hur hon ska gå för att komma till dörren. Det ser ut som när de springer fram och tillbaka om och om igen.

Elias, ryska klossar och annat

Idag har jag faktiskt varit utvilad. Jag glömde totalt bort ett sammanträde med min IOGT-NTO-förenings programkommitté igår. I godan ro läste jag saga för Viggo, och så somnade vi båda två vid åttatiden. Vaknade vid elva och gick ut och konstaterade att Bo hade gjort samma klassiker som jag, somnat när han nattade barn. Han låg och sov hos Klara. Jag hann jobba en timme, sedan vaknade Klara och vi gick och lade oss i stora sängen. Sedan sov vi hela natten. Viggo kom in vid femtiden och sov vidare hos oss, och så sov vi till sju. Toppen!

Jag var helledig idag, och Bo jobbade till tre, och satt hemma och jobbade. Viggo och Klara var förstås lediga från dagis eftersom jag var ledig. På morgonen stack jag iväg och simmade, men eftersom jag gick dit litet senare än jag brukar var det otroligt lugnt. Det var bara tre andra i 50-metersbassängen, så jag simmade ensam i min bana.

Vid tretiden åkte vi till Lisa och Gunnar och träffade fina Elias.

Fina Lisa och fina Elias

Elias och Bo spanar in varann

Klara ville vara nära Elias och klappa och peta i ansiktet

För flera månader sedan beställde Bo ryska klossar till bebisen. Klara har sådana tidigare, och Lisa är den enda i bekantskapskretsen som Bo kan prata ryska med. Det dröjer nog ett tag innan Elias har utbyte av klossarna.

Lååång väg hem

Jag kom ju faktiskt inte hem igår. Det gick inte på grund av ovädret, men nu har jag varit hemma sedan i förmiddags. Så här var det. För ovanlighetens skull var det jag som lämnade på dagis igår morse. Det snöade rejält på morgonen, men Bo som hade cyklat till tåget redan tidigare smsade att det var medvind, och inget problem att cykla. Jo tjena. Problemet för mig var bara att jag inte fick upp cykellåset hur jag än försökte, och jag hade ingen aning var låssprayen fanns. Så det blev att putta barnvagn i snöstormen.

Nåväl. På jobbet fick jag faktiskt klart en massa saker, och det kändes lugnt när jag gick därifrån vid femtiden. Hade pratat med Bo i telefon, som sa att det var tågförseningar på grund av ovädret, men att han hade hunnit till dagis i tid eftersom han hade åkt en halvtimme tidigare. Han och barnen var hemma, och det var ju det viktiga, så det fick väl ta den tid det tog, tänkte jag. Och tid tog det.

Jag traskade på uppför backen till busshållplatsen i mörkret. Ingen buss kom det. Efter ett tag kom en tjej som sa att bussarna satt fast i svängen vid tvärbanan, så det var ingen idé att vänta. Jag gick till tvärbanan och tog den till Alvik och tunnelbana till t-centralen. När jag kom dit var klockan närmare sex. Jag stötte på Jenny Linder i tunnelbanan och pratade en stund med henne, och det var ju kul. Gick upp till Centralen och konstaterade att det var kaos och alla tåg inställda. Insåg att det kunde ta många timmar tills jag var hemma, oavsett om jag fick vänta i Stockholm eller sitta fast på ett tåg, så jag köpte wok och åt på stående fot medan jag kollade på skärmen efter information. Var in på pressbyrån och köpte ett par tidningar, för om man ska tillbringa kvällen i vänthallen har i alla fall jag svårt att koncentrera mig på att jobba. Hittade en sittplats och satt där ett par timmar. Informationen var inte att det var kört, utan tågtiderna flyttades fram var tionde minut. Gick iväg för att för säkerhets skull kolla om det gick nån swebuss, men det gjorde det så klart inte. Då skulle de ju ha ropat det i högtalarna. Träffade Martin Gumucio, som hade hört att det var totalstopp på E4:an, så att dela på en taxi till Uppsala var inte att tänka på. På vägen tillbaka till Centralhallen mötte jag Åsa, som erbjöd att jag kunde få sova hos henne, men min reservplan var att sova hos Matti och Karin i Årsta. Jag träffar i alla fall min brorsa alldeles för sällan. Tillbaka på Centralen såg jag att en massa människor var på väg mot ett tåg som hade kommit in på spår 5, och som det stod Uppsala-Stockholm på. Folk klev på det, även om det inte fanns någon information om att det skulle gå, och det gjorde jag också. Det är ju skönare att sitta i en bekväm fåtölj på ett varmt tåg med tillgång till toa och vänta. Satt där tills klockan var strax över tio, när vi fick slutgiltigt besked att Banverket meddelade att inga tåg alls kunde gå från Stockholm under kvällen.

Hade kontakt med Matti om hur jag skulle ta mig till dem på bästa sätt i trafikkaoset, och passade på att gå in på pressbyrån och köpa en tandborste på vägen ner i tunnelbanan. Åkte till Gullmarsplan (proppfullt) och bytte till tvärbanan, som faktiskt också gick. Matti kom och mötte mig vid Valla torg. När jag väntade på Matti på perrongen såg jag att det lyste i en lägenhet som jag tror är Malins, och det värmde litet. Henne träffar jag ju också för sällan.

Vi var väl hemma vid halvtolv, och då drack vi te och pratade en stund. Mitt i all otur med att slösa bort en kväll i väntan och inte lyckas ta sig hem var det ju en väldig bonus att få träffa Matti. De hade precis gjort klart köksrenoveringen, och nu är det vita väggar, vita köksluckor (penselmålade såklart) och en snygg fondtapet i vitt med svarta träd. Synd att jag inte hade kameran med. Sov otroligt gott på madrass på vardagsrumsgolvet. Det går inte att föreställa sig för folk som inte har småbarn som stör nattsömnen vilken ynnest det är att få sova ostört en natt.

Avvaktade litet på morgonen att tågtrafiken skulle komma igång, och hade sällskap med Karin klockan åtta. Bussen gick inte snabbt direkt, och tunnelbanan var överfull. När jag kom fram till Centralen hade jag precis missat 8.40-tåget, men åkte med 9.10 som gick som det skulle.

Bo fick stanna hemma idag och åka på hörselkontroll med Viggo på Akademiska på morgonen, som jag skulle ha gjort. Det var rutinkontroll för alla 4-åringar, och det gick bra. Egentligen skulle barnen ha varit på dagis idag, och jag suttit hemma och jobbat efter hörselkontrollen, men eftersom jag inte var hemma blev det för krångligt för Bo att ta sig till dagis med Klara på oplogade vägar och hinna till sjukhuset med Viggo. Istället har vi turats om att jobba och vara med barnen. Ja, det var det hela.

Någon är mot kollektiv glädje

Vet ni vad, pruttälgen fick sitta uppe mindre än två dygn. Igår morse påstår Viggo att han såg den när Bo cyklade med honom och Klara över bron, men när jag trampade hem från dagis på eftermiddagen igår var den borta. Shit vad dåligt. Kan man inte få sätta upp saker som folk kan bli litet glada av i höstrusket? Nu undrar jag över omständigheterna när den försvann. Här är några teorier:

1) Det var några kids som gick förbi och tyckte att det var kul att kasta ut den över Bärbyleden.

2) Det var någon som tyckte att den var fin och tog hem den för att ha den bara för sig själv. Ingen kollektiv glädje här inte.

3) Det var någon vän av ordning som tyckte att så där får man inte göra att sätta upp konstverk på allmän plats på eget bevåg, och tog ner den och slängde i en papperskorg.