Labyrint
19 november 2006 23:28 | Allmänt, Bilder, Pyssel och hantverk | 1 kommentarI morse sov vi faktiskt till halvnio. Otroligt. Barnen brukar vakna någon gång mellan sex och sju, men igår somnade de ju så sent. Klara vaknade i och för sig vid sextiden och kom intassande. Jag sa åt henne att lägga sig bredvid mig i stora sängen och sova mera, men det ville hon inte. Istället lade hon sig i soffan och sov vidare tills Viggo vaknade och väckte oss halvnio. Ikväll var det dock likadant som igår, en kamp att få dem att somna. Så fort man ruckar minsta lilla på rutinerna blir det galet.
I eftermiddags cyklade jag och Viggo till Röbo och plockade material till dörrkransar som jag ska göra till Drabantens julmarknad. Vi plockade lingonris, blåbärsris, mossa, nypon och enris. Det finns en fin kulle med bara enbuskage där ute. Det är som en labyrint med alla stigar, och Viggo tyckte att det var jättekul.
Jag kom att tänka på när jag var liten, gick i lågstadiet gissar jag, och mormor och jag var där ute i Röbo och plockade halm från åkern som vi använde till taket på en julkrubba som vi gjorde. Krubban gjorde vi i kartong, och så gjöt vi figurer i gips och målade. Och så hade vi en jättestor plåtbricka med raka höga kanter som vi fyllde med jord och sådde gräs i, där vi utformade landskapet. Undrar var den där julkrubban och figurerna har tagit vägen? Gissar att kartongkrubban blev fuktskadad och gipsfigurerna gick sönder med åren, och eftersom jag inte är kristen skulle jag aldrig använda krubban idag.
Ett litet tecken betyder så mycket
19 november 2006 1:13 | Allmänt, Bilder | Kommentering avstängdDet är inte bara särskrivningar som irriterar mig. Lika illa är det med när man missar bindestreck som här:
Klistermärket ligger ute på Tradera just nu, det var så jag hittade det. Just i detta fall visar det hur absurt det kan bli om man missar ett bindestreck. Betydelsen blir faktiskt att vi kämpar för en drog.
Kalas
19 november 2006 0:16 | Allmänt | 3 kommentarerPuh, vilken jobbig kväll. Vi har varit hos min syster och barnens kusiner i Rinkeby och firat Ellas 10-årsdag, och åkte hem lagom så vi skulle hinna till Bolibompa. Både Viggo och Klara somnade förstås i bilen, så det har inte varit så lätt att få dem att somna ikväll.
Kalas får man inte säga att vi var på idag. Min syster säger att det är viktigt att säga födelsedagsparty om man fyller tio år, och det här var party med Ellas kompisar. Men jag funderar i alla fall en del kring det här med barnkalas. Vi har inte haft något födelsedagskalas med kompisar för Viggo ännu, och han är ju fyra år nu. Viggo har heller aldrig blivit bjuden på något sådant kalas av dagiskompisar eller barn i vår bekantskapskrets, men jag vet att det förekommer. Jag kan inte minnas att jag bjöd hem kompisar på födelsedagskalas förrän jag hade börjat skolan, men på lågstadiet var kutymen i min klass att tjejerna bjöd hem alla tjejer i klassen.
Ni som har barn i dagisålder, eller relativt nyligen har haft det, hur har ni gjort? När har ni börjat med barnkalas där barnets kompisar har blivit bjudna? Har ni bjudit alla barn på dagisavdelningen, eller vissa kompisar från dagis och från andra ställen? Har det kalaset varit samma som eventuell släkt har varit med? Vad har ni haft för tider, vad har ni gjort och bjudit på, och har barnens föräldrar varit med? Jag är så nyfiken. Jag vill veta hur andra gör!
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Kerstin Kokk.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^