En iggistant som jag känner

Birgit har lämnat tillbaka en antik skatt. Hon är med i min IOGT-NTO-förening.

Jo, för kvällen är ju så lång

Jag hade lovat Viggo glass till efterrätt, och han valde länge mellan GB Sandwich och Nogger. Det blev en Nogger och Klara åt en GB Sandwich.

Viggo: Sen ska jag äta en GB Sandwich.

Jag: Men vi äter EN glass idag, så kan vi äta en imorgon också.

Viggo: Nej, jag måste ha en till glass.

Jag: Varför det?

Viggo: Jo, för kvällen är ju så lång.

Viggo fick som han ville, för han är ju så kul.

Manlig sjöjungfru, vad heter det?

Vi satt och tittade på bolibompa hela familjen efter att ha ätit indisk hämtmat. På Disneydags visade de Den lilla sjöjunfrun, och jag funderade på vad killsjöjungfrur kan heta. Nån som vet?

Sedan visade de första avsnittet av en ny tv-serie som heter Världarnas bok. Det är en svensk fantasyserie för hela familjen. Mycket spännande. Se den!

Komma igång

När man har haft för mycket att göra och inte bloggat på flera dagar kan det vara svårt att komma igång igen. Man har massor i huvudet som man tänkt blogga om. Den här veckan har varit en sån vecka. Det har varit för stor andel möten både på jobbet och ideellt, och då måste jag sitta och jobba tokmycket på kvällarna den tid som är över. Jag måste i och för sig sitta och jobba två timmar varje kväll när barnen har somnat, men om jag har möten någon kväll måste jag ju jobba igen det andra kvällar, och då blir det verkligen ingen tid över.

Den här veckan har jag till exempel haft möten på Skansen två förmiddagar, och varit med en säljare och tittat på en utställning med profilprodukter en eftermiddag. För vissa kanske det låter som litet möten, men för mig är det alldeles för mycket om jag ska hinna med mina arbetsuppgifter. På det ideella planet har jag hunnit med kongressbestyrelse i måndags och fastighetsstyrelse i onsdags.

Och så går det inte att cykla längre, för det är för halt. Jag vurpade med cykeln i onsdags på väg hem från sammanträdet och slog i knäna. Det blev ett litet hål på jeansen och jag har fortfarande ont i knäna. Mest var jag orolig att datorn hade gått sönder, men det hade den inte. När jag inte kan cykla tar allt mycket längre tid.

Jag har inte hunnit gå och simma så mycket som jag vill heller, men igår satt jag hemma och jobbade och hann gå och simma. Jag hoppas hinna simma imorgon också, och så fick jag ju gå hem hela vägen från stan med cykeln när jag hade vurpat, så det får väl motsvara att simpass.

Annars tycker jag att det är tungt nu när det är så mörkt och börjar bli kallt. Det börjar bli skumt när jag går hem med barnen från dagis klockan fyra på eftermiddagen. Det är faktiskt lättare att stå ut i december, trots att det är mörkare då, för då är det mysigt med allt julstök.