Fredag i köket

Med småbarnsliv blir det inte så mycket avancerad matlagning, trots att både jag och Bo är mycket matlagningsintresserade. Men idag ansträngde vi oss verkligen. Till lunch ville jag göra något med bondbönorna från trädgårdslandet, men Viggo ville ha Carbonara. Det blev en kompromiss. Barnen fick pasta och bacon med parmesan som de älskar, och till mig och Bo lade jag till kokta bondbönor, sallad, lökblast, färska champinjoner och vinaigrette, så det blev en ljummen sallad. Det var gott.

Inspirerade av restaurangbesöket i onsdags blev det persiskt till middag. Vi har flera persiska eller orientaliska kokböcker hemma. Jag testade att baka ett persiskt bröd som heter nane barbari, som man penslar med yoghurt och strör på sesamfrö. Otroligt gott. Bo lagade en gryta med lamm och olika kryddörter, en persisk sallad med gurka och tomat, och försökte göra förrätten som vi åt på restaurangen, mastomosir. Det är enligt uppgift yoghurt med iransk vitlök, men det här smakade inte som på restaurangen. Vi hade turkisk matlagningsyoghurt, men förrätten på restaurangen smakade gräddigare, mera åt gräddfil. Vi måste ta reda på exakt vad man ska använda.

Torsdagstur till Gamla Uppsala

Igår eftermiddags tog vi en cykeltur till Gamlis, hela familjen. Jag hade Klara och Viggo i cykelkärra. Vi gick på Gamla Uppsala museum, som vi faktiskt inte varit på tidigare, trots att det var flera år sedan det öppnade. Det var väl så där. Ur barnsynpunkt får man väl säga att det å ena sidan inte är farligt att ha med barnen. Det finns inte så mycket de kan komma åt att förstöra, och det finns en barnhörna där de kan leka i en historisk miljö. Å andra sidan finns det inte så mycket att titta på för dem förutom lekhörnan. Om man har halvstora barn som faktiskt har snöat in på historia och asagudar ock sånt, så är montrarna så utformade att till och med jag, med mina 167 cm,fick sträcka på mig för att se ordentligt ibland. Inte så lätt för en sjuåring eller en elvaåring att se nåt. Då var det roligare för Viggo och Klara att leka i Vikingaskeppet utanför.

Och så ska jag köpa en cykelhjälm, jag också. Alla andra i familjen har. Jag ska köpa en sån här eller sån här. Värsta coola. Vilken av dem ska jag välja?

Onsdagkväll med Bo

I onsdags passade vi på att gå på bio och gå ut och äta, fria från allt barnansvar. Olle och Kristina fick ta hand om Klara och Viggo. Barnen skrek i högan sky när vi gick, men vi stålsatte oss, satte oss i bilen och åkte, förvissade om att de med största sannolikhet skulle överleva några timmar ensamma med farmor och farfar. Vi gick på tidiga föreställningen av Da Vinci-koden. Bo har läst boken, men inte jag. Jag har hört flera som sagt att filmen är bäst om man inte läst boken, men både Bo och jag tyckte att filmen var bra. Sist vi var på bio var i januari. Vi måste verkligen komma iväg oftare.

Sedan gick vi på en persisk restaurang på Vaksalagatan, som heter Saffran Polo. Vi var helt ensamma där. Det ligger ju litet avsides, och är mer en kvarterskrog, och Uppsala är rätt dött på sommaren. Men maten var riktigt god och personalen supertrevlig. De har mat för avhämtning också, så det tänker vi testa.

När vi kom hem igen var Klara vaken. Barnen hade naturligtvis lugnat sig när vi gått, och ätit middag med god aptit. Sedan hade Klara somnat och sovit ett par timmar. Viggo hade också somnat efter att Per också hade kommit hit, men så vaknade Klara igen, och var inte så glad för att vi inte var hemma. Det var rätt tufft där på slutet, men hon måste ju vänja sig. Och jag och Bo måste se till att vi kommer iväg och gör saker tillsammans utan barnen en gång i månaden i alla fall. Så det är bara att anmäla sig som barnvakt.

Museitisdag

I tisdags åkte jag till Stockholm utan familjen. Eftersom Viggo hade farmor och farfar att lajja med var det för en gångs skull inget gnäll när jag stack hemifrån. Jag åkte med 10-tåget, så att jag hade en timme på mig i Stockholm innan Elisabeth också kom med tåget. Letade bland annat vaxduk, men hittade ingen jag var nöjd med. Men jag köpte en liten liten filofax, minsta storleken. Den är två storlekar mindre än den jag har haft i flera år. Det är ett led i att sluta vara baglady. Ska jag ha mindre handväska måste även innehållet vara mindre. Vi får se hur det funkar.

Mötte upp Ella på Centralen vid tolv, och så promnerade vi ut till Skeppsholmen och åt lunch på restaurangen på Moderna museet. Sedan såg vi Bruno Mathsson-utställningen och Svensk hemmiljö: Allt i hemmet under 50 år på Arkitekturmuseum. Mathsson-utställningen var kul att se. Naturligtvis massa snygga möbler, och de hade byggt upp interiören i hans sommarhus, där man fick provsitta. Det fanns mycket snygga textilier av Astrid Sampe och Viola Gråsten. Allt i hemmet-utställningen var minimal, och kanske inte så informativ. Sen shoppade vi i museibutiken. Det blev några Mathsson-vykort, några snygga buttons och en mobil som man kan hänga vykort och foton i. Modernas och arkitekturmuseums gemensamma museishop är kul och bra.

Sedan gick vi till Nationalmuseum och såg Stig Lindberg-utställningen, som var utformad som en labyrint, precis som mönstret i hans berömda askfat. Det var en ok utställning, men jag hade gärna sett mer. Framför allt blev jag besviken på att de inte hade några roliga grejer med anknytning till Lindberg-utställningen i butiken. Bara katalogen och en annan bok som jag redan har, och så nyproduktionen av Spisa Ribb med fler koppar, Krakel Spektakelboken och litet porslinssmycken. Varför hade de inga vykort till exempel? Stig Lindbergs porslin och mönster skulle ju göra sig otroligt bra på vykort. Eller nyproduktion av kortleken. Överhuvud taget känns Nationalmuseums butik trist, förutsägbar och fantasilös. Målgruppen är rika östermalmstanter som är med i Nationalmusei vänner, och som tycker att konst alltid ska vara vackert och föreställande, liksom. Rosiga paraplyer och sånt. Jag köpte ingenting där, hittade inte ens ett vykort som jag ville ha.

Vår Stockholmseftermiddag avslutades med fika på Kulturhusets tak bland gräs och betong. Lika trevligt som förra gången jag var där. Och otroligt skönt att få umgås med en kompis i lugn och ro utan stress och ont om tid. Att hinna prata riktigt länge om allt möjligt.

me&i

Det finns ett barnklädsmärke som heter me&i, som gör riktigt snygga kläder. De är dyra, och säljs bara genom hemförsäljning, men man blir riktigt glad när man läser hur de beskriver tanken bakom företaget:

Vi är två mammor som tröttnade på att inte hitta coola barnkläder. Vi tycker utbudet av barnkläder ofta är av dålig kvalitet med skrikiga tryck och tråkiga färger. Antingen för prinsessigt eller för mycket eldsprutande drakar. Därför designade vi hösten 2004 den första me&i-kollektionen som hela familjen kan känna sig coola i. me&i-kollektionen består av stilrena kläder, i cool design, lekfulla färgkombinationer och med hög kvalitet. Vi inspireras av vår egen uppväxt under 70-talet i mönster och färger.

Jag har köpt en snygg body åt Klara från me&i på Tradera, och har fler auktioner av deras kläder på gång. Och så har jag anmält mig att vara värdinna för ett säljparty, så någon gång framöver kan alla kompisar med småbarn vänta sig en inbjudan. Som värdinna tar man bara på sig att bjuda hem 10-15 kompisar och bjuda på fika, så kommer det en säljare hem och visar kläderna och tar upp beställningar. Här kan ni spana in me&i.

Jag har också beställt barnkläder från H&M på nätet, och Viggo pekade mycket på rosa grejer när jag frågade honom. Så han ska få rosa långkalsonger. Dessutom hoppas jag vinna en auktion på en me&i-tröja i rosa med brun igelkott åt Viggo. Och så är jag otroligt nöjd att ha beställt gröna galonställ åt båda barnen på H&M. Alla galonställ är blå eller röda annars, så alla dagisbarn ser exakt likadana ut. Grönt är ju snyggaste färgen.

Habbis duddis

Viggo bygger en habbis duddis i duplo. Han kan inte riktitigt förklara vad det är, men den är magisk. Det är mycket fantasilekar nu.

Svärföräldrarna åkte igår, och jag ska försöka hinna blogga litet om vad som har hänt i veckan. Det kommer, det kommer.