Vardag

Väckarklockan ringde klockan 6.00, och det var bara att ta itu med vardagen. Glömde att ta med cykelhjälmen, men vågde inte gå in igen för att hämta den, för Klara skrek när jag gick. Det småregnade när jag cyklade till tåget, men det var rätt mysigt med regnvädret utanför rutan när jag satt på tåget. Och så lyssnade jag på Van Morrisons Astral Weeks. Efter att jag har sorterat CD-skivor är MP3-spelaren laddad med massa gamla skivor.

Detta med regn och sol alltså. Mina ständigt trätande arbetskamrater Anton och Mathias, som allt som oftast får mig att tänka på griniga gamla gubbar, trots att de är bra mycket yngre än jag, grälar naturligtvis om detta. Mathias vill ha varmt och soligt jämt, och Anton vill ha regn och åska. Själv gillar jag regn rätt mycket. Det finns något romantiskt och sinnligt över det, och jag tänker på gymnasietiden och åren när jag pluggade, då man så ofta satt i timmar med kompisar på Uppsalas fik medan det regnade på hösten. Men det är ju inte det livet jag lever nu. Och leriga galonkläder är inte så romantiskt. Så det har varit skönt med all sol och värme på semestern. En lättare tillvaro med barnen. Men det hade gärna fått regna på nätterna.

På jobbet var det kul att träffa arbetskamraterna. Det finns ju några som är riktigt trevliga. Och så fick jag ta itu med tusen akuta saker. Jag var så tacksam att det inte kom mer än två telefonsamtal om sådant som jag höll på att lösa. Det är ju bättre att lägga tiden på att hinna fixa grejerna, än att prata med folk om hur det går. Men först fick jag börja med att baxa möbler i mitt rum efter fönsterrenoveringen, och det saknades en sladd och en datormus som hade lånats till ett arrangemang under semestern. Mitt tangentbord hade de också lånat, men lämnat tillbaka. Dammigt som om Klara och Viggo hade lekt med det i sandlådan.

Falukorv och pasta till middag. Barnen som aldrig ville somna. Vardag. Imorgon börjar dagis, för Klara också. Jag har namnmärkt en miljon kläder och packat reservkläderna för båda barnen till dagis.