Alla dessa juldukar

Visst vill ni se hela min samling av juldukar?

Den här brukar jag alltid ha på köksbordet på julafton. Den är signerad Brit B, Brit Bredström, en av mina favorittextilformgivare. Ni kan se vad jag har i övrigt av henne här.

Sedan kommer en kvadratisk och en löpare i samma mönster, som är så härligt. Den kvadratiska ligger ofta på matsalsbordet i vardagsrummet på julafton. Jag kan inte riktigt tyda signaturen. Juntti? Putti?

Den här lilla, signerad Maud, är så trevlig. Det är verkligen fint med blå juldukar. Det är nog den julduk jag har haft längst i min ägo.

Lussekatter och pepparkakor är det på den här.

En löpare och en liten kvadratisk i geometriskt mönster, som egentligen kanske inte är juldukar, men jag tycker att de känns juliga. De här har jag haft hemskt länge, sedan tidigt 90-tal.

En kökshandduk är det här, och ingen bordsduk, men den får vara med ändå med sitt julmotiv. Signerad Tampella ”Martta” Aune Laukkanen design Made in Finland.

Här har vi en som jag inte vet om jag använt ens; tycker inte den är riktigt lika fin som de andra i samlingen.

Den här blåa är egentligen väldigt söt, men den där påsydda syntetspetsen känns malplacerad.

Den här är härligast av alla. Man blir så glad! Signerad Gitt Lagerson. Maria/Gilas grotta har visat ett par julstrumpor i samma tyg, och i kommentarstråden kan man läsa en del om Gitt Lagerson här.

Finfina julklappsetiketter

I tisdags hade jag en helkväll med Fröken Blomma som startade med loppisrunda på Upplandsgatan, även om loppisrunda kanske är litet missvisande för antikaffärerna där. Ordentligt porslinsknarkande blev det i alla fall, och jag slog till på de här underbara julklappsetiketterna.

Paketkalendrarna

Visst. Jag vet att jag visar dem varje år, men de är så fina. Förra året kom jag på bästa idén. Jag köpte papperspåsar som jag gjorde hål i med hålslag. I stället för att slå in 24 paket stoppar jag prylarna i påsarna och snöre genom hålen så jag kan knyta fast i kalendrarna. I år knöt jag med rött garn. Dessutom sparar jag påsarna till nästa år om de inte råkar gå sönder av ivriga barnhänder. Den övre har Viggo. Den har jag köpt på Tradera, och den är signerad Kajsa Nordström. Den nedre hade jag när jag var liten, och den har Klara nu. Jag upptäckte att den fanns på bild i Elin Eks Supertanten, så den måste ha funnits som materialsats tidigt 70-tal.

Adventsskålen fylld med mossa

Adventsfint

Nytvättade fönster, rena och nystrukna gardiner, elljusstaken från 60-talet och i Pallskålen har jag gjort ett arrangemang med hyacinter och mossa.

Klara och jag bakade lussekatter och saffransbullar i förmiddags

Här är mina tre bästa tips för goda lussekatter. För det första, använd 1 gram saffran som det står i recepten, och stöt den ordentligt i mortel. Varför man ska baka saffransbröd som inte smakar saffran förstår jag inte. Då kan man väl baka kanelbullar istället. Inte snåla med saffran, och inte slarva med att stöta den i mortel. Annars kommer inte smaken och färgen fram. För det andra, ha inte för mycket mjöl i degen så att bullarna blir torra och kompakta. För det tredje, jag har alltid två teskedar vaniljsocker i degen. Väldigt gott och tar fram saffranssmaken fint. Klara ville förstås baka kusar som ni ser. Det gjorde jag också, men dessutom brukar jag baka ut en del av degen till släta bullar. När de har kallnat doppar jag ovansidan i smält smör och strösocker. Det blir vansinnigt gott! Men det här ska göras när de ska serveras. Ska de frysas in eller förvaras i påsar några timmar väntar man med det. Här är receptet. För övrigt finns det inget porslin som är så fint till lussekatterna som Röd eld.

På egen hand – en hantverksbok från 60-talet

Sådana här hantverksböcker från 60-talet tycker jag är roliga. Den här hittade jag på Emmaus i Gryttby förra helgen. På egen hand av T Lundberg och A Karlstedt från 1968. Här finns beskrivningar och bilder på tekniker för tryck på papper, dekor på tyg, skulptur och mosaik, metallpyssel, keramik och porslinsmålning och arbeten i läder och bast. Det är så väldigt tidstypiskt, och användbart både om man vill prova på själv eller läsa på om den här typen av föremål, som man också hittar på loppisar.

Fem fantastiska barntallrikar från 50-60-talet

Nu ska ni få se fem fantastiskt fina barntallrikar som jag har i gömmorna, alla köpta när mina barn var små.

Allra, allra finast är ändå den från Arabia, som hör ihop med emaljmuggen från Finel. Men tallriken är alltså i porslin. Perfekt skick är den i också, som om inget barn ätit på den. Inte Viggo och Klara heller, faktiskt. Jag köpte den för att den är så underbar, men jag tror att de var litet för stora för särskilda barntallrikar.

Sedan har vi en tallrik från Norge, från Stavangerflint. Den har en dekor från Folk och rövare i Kamomilla stad, eller Folk og røvere i Kardemomme by, som den heter på originalspråk. Oj, vad jag lyssnade mycket på den barnskivan när jag var liten.

Nästa porslinstallrik kommer från Gustavsberg och är gjord av Stig Lindberg. Den ingår i ett set som heter Baby eller Alla barns servis, som tillverkades 1951-1957. Det finns även en djup tallrik med en björn och en mugg, men jag har bara den här flata tallriken med ganska sliten dekor.

Så har vi en ornamintallrik från Gustavsberg med en giraff och en elefant och två barn på.

Allra sist ännu en ornamintallrik i samma form, men denna gång står det ”Balo 6012 Ornamin Sweden” under. På den är det några härligt tidstypiska hönor och en tupp. Litet kantiga och asymmetriska så där. Jag beskrev tidigare i veckan hur många barnserviser i ornamin som kom från kontinenten först började tillverkas på licens i Sverige av Baloplast, men att Gustavsberg senare tog över.

Dagens kopp: Stig Lindbergs barnmugg Vida världar

Ännu en barnmugg i ornamin! Denna gång Stig Lindbergs Vida världar från Gustavsberg. Verkligen fin form på muggen med sin välvda kant och öronen! Gustavsberg började tillverka ornaminplast i slutet av 60-talet, och då kom också barnserviserna. Den här muggen hade jag inte när jag var liten. Jag köpte den på Tradera när jag fick barn.

Dagens kopp: barnmugg med pojke med ballonger

När jag inventerade min koppsamling för ett tag sedan insåg jag att det fanns koppar som jag inte bloggat om. Den här barnmuggen till exempel, som jag hade som barnmugg när jag var liten. Till muggen hör två tallrikar, som jag också hade som barn. Det här setet som jag har nu har jag dock köpt på Tradera när jag själv fick barn. Setet kommer från Gustavsberg och är tillverkat i ornamin, som står för ornamenterad melamin. Dekoren är utländsk. I boken Bruksföremål av plast av Thomas Lindblad kan man dock läsa att först tillverkades det av Baloplast, men senare köpte Gustavsberg upp deras maskiner och licensen. Jag tycker väldigt mycket om det här 60-talssetet, och även om Viggo och Klara inte har ätit på det på bra många år, är det alltid populärt när mindre barn kommer på besök. Alla gillar det!

Den här Laholmsskålen har jag haft sedan urminnes tider

Eller åtminstone sedan början av 90-talet. Jag minns att jag hade den i lic-rummet på Arken. Jag vet inget om den, men under står det IB förutom stämpeln med Laholm. Signaturen IB har det funnits flera stycken, men jag hittar ingen som står knuten till Laholm.

Jag lämnade in ett billass fullt med grejer till Emmaus i Gryttby och köpte tre grejer

Härlig känsla att rensa ut massor och skänka bort. Bara tre nya grejer kom jag hem med. En rostfri bunke som jag ska ha till marängvispning. Jag har en riktigt stor rostfri bunke som jag gör jäsdegar i, men den här var inte fullt så stor, men ändå med höga kanter. Plastbunkar är inte så bra när man ska vispa maräng, eftersom de sällan blir riktigt fettfria när man diskar dem. Rostfritt är utmärkt. Så en rolig bok som jag ska visa i ett separat inlägg. Och så en skål i Stig Lindbergs fina serie Pall, som bara tillverkades 1962-1963. Den var naggad i kanten på ett ställe, och ett par prickar i botten, så den kostade 70 kronor. I perfekt skick skulle man säkert få lägga på en nolla. Jag köpte den för att göra arrangemang med hyacinter och mossa i till advent. Det duger den till och det kommer bli sagolikt fint.

Flora av Oiva Toikka från Nuutajärvi

En av mina favoriter när det gäller glas är serien Flora från Nuutajärvi, formgiven av Oiva Toikka. Den tillverkades 1966-1991, och jag har sett den i turkos, mörkblå, ofärgad, grå, grön, lila och gul. Det kan säkert finnas fler färger. Här finns en sida på finska om Oiva Toikka om det är någon som kan finska. Jag hittade åtminstone uppgiften om produktionsår där, även om jag inte kan finska. Jag har Flora i turkos, som jag tycker är otroligt snygg som den är, men också när den samspelar med andra färger och fyller skålen med till exempel clementiner eller nektariner. Den här skålen är 19 cm i diameter. Jag har också en liten skål i samma modell som jag brukar ha som sockerskål. Eller arrangera korta blommor som Klara plockar, med ringblommor här och med tusensköna här. Dessutom har jag haft en vas som tyvärr gick i kras en gång när jag slant när jag diskade den. Otroligt synd eftersom det var en så bra storlek och modell. Om jag minns rätt köpte jag den stora skålen och vasen på en auktion i Norrskedika någon gång i slutet av 90-talet, och den lilla skålen köpte jag på en gårdsloppis i norduppland som inte finns kvar, tyvärr.

Man kan inte ha för många juldukar

Titta! Den här fina löparen fick jag av Maria/Gilas grotta när hon hälsade på. Den är i samma mönster som en av mina favoritjuldukar, men den är kvadratisk. Perfekt storlek på löparen! Den här kommer jag att använda mycket.

Muminfamiljen från Atelier Fauni

När jag såg Prylodesign visa upp sina mumintroll i porslin kom jag att tänka på min muminfamilj som låg undanlagd. Nu har jag letat fram dem! Det är Snusmumriken, Muminpappan, Muminmamman, Mumintrollet, Snorkfröken, en Hattifnatt och Lila My. De är delvis vattenskadade och rätt tilltufsade, men nu har jag limmat kläder och andra delar som hade lossnat. De är tillverkade av Atelier Fauni, som startade verksamheten 1952 i Finland, men familjen driver numera företaget i USA. Jag tror att den här muminfamiljen är köpt på 60-talet. Här hittade jag en sida med flera bilder på alla figurer. Ni kan se där att de olika figurerna delvis finns i olika varianter, och att det finns fler än de jag har.

Jag plockar in vad som fortfarande blommar i trädgården

Än har frosten inte tagit allt. Ringblommor, några taniga krasse, en liten rosknopp och fina blad. Insåg också att jag nog inte visat upp den bulliga lilla vasen med blå dekor som jag måste ha köpt på en av alla loppisrundor i början av 90-talet. Jag vet verkligen ingenting om den, men den är användbar och trevlig.

Buteljgrönt coupeglas från Lindshammar

Så där ja! Hittade det här etikettmärkta coupeglaset på Vaksala torg, och vips fick jag veta att mina bruna coupeglas som jag hittade i Visby i somras var Lindshammar. Glaset är litet olika tjockt, men så kan det vara när det är handgjort. Det gröna är finare än de bruna, tycker jag, men de passar fint ihop. De passar nog fint ihop med mina rökfärgade allskålar från Skruf också.

Tysk hänkelvas och fat

Litet fulsnygga tycker jag att de är, men kunde inte låta bli dem på Vaksala torg. Under dem står GERMANY, under fatet 1023 och under vasen 536.

Sextiotalstextil i kvadrat

Det här kuddvaret hittade jag på Två sekel på¨loppisrundan med Gilas grotta och Porslinan. Visst är det härligt? Tyvärr finns ingen signatur eller information om tillverkare i stadkanten. Maria som är litet textilexpert visste inte heller något om tyget. Någon som känner igen det?

Uppdatering: Nu har jag fått tips från Linda/Porslinan som sett tyget på Tradera, där det framgick av trycket på stadkanten att tyget heter Rutan och är formgivet av Aune Laukkanen för Almedahls.

Klara och jag är helt fast i Den försvunna diamanten

Igår hade jag en ovanligt trevlig loppisrunda, inte bara för att jag hittade flera fina fynd som ni kommer att få se de närmaste dagarna, utan också för att jag hade sällskap av Linda/Porslinan och Maria/Gilas grotta, som även följde med hem på fika efteråt. Ett av mina fynd var Klara särskilt nöjd med. Vi har spelat det om och om igen igår kväll och idag. Det klassiska spelet Den försvunna diamanten, komplett och i fint skick. Så här såg det ut när jag var liten, så det är säkert 70-talsversionen eftersom det är ljusblått på vänstra sidan.