Finns i sjön

Dessutom spelade han Finns i sjön med Linneadockan, fast han vann över henne, för han fick ju sköta hennes kort också. Jag förbarmade mig över honom och spelade ett parti på riktigt innan vi läste ett kapitel ur Fem på rymmarstråt.

En smörhälsning till Anders och Magnus

Mest blir det ju femtiotal och sextiotal här, och så nutid, så klart. Men den här boken om dukning och servering från 1924 kunde jag inte motstå på loppisrundan igår. Den ger förslag för olika typer av bjudningar, och har även ett helt kapitel där smöruppläggningar avhandlas. Tänkte att det särskilt kunde roa smörvurmarna Anders och Magnus.

Att våga förlita sig på att det finns folk som vill läsa

Till mina fredagsnöjen på tåget på väg till jobbet hör att läsa Andres Lokkos krönikor och tips i Svenska Dagbladet. Det är alltid lika underhållande. Musik- och litteraturtips som jag inte hört talas om kollar jag upp så fort jag kommer till datorn. Jag har läst honom alltsedan han från början skrev i Aftonbladet, och naturligtvis i Pop, Bibel och på Feber. Nu återvänder han alltså till Aftonbladet, men till kultursidorna istället för Nöje. Jag minns hur glad jag blev över att Karin Magnusson och Åsa Linderborg tog över Aftonbladets kultursidor, och de plockar verkligen den ena efter den andra intressanta skribenten till sig. Det ska bli intressant att se om Lokko får breda ut sig ordentligt, för jag har saknat de längre texterna. Jag älskade verkligen att han kunde skriva flera uppslag långa artiklar i Pop; att han förväntade sig att det fanns folk som orkade och ville läsa. Att texten fick bli så lång, för att det fanns så mycket väsentligt att säga. Nu blir det väl knappast så långa artiklar i Aftonbladet, men betydligt längre än vad krönikan medger i format.

Waiting around to die

Hur underbart är det inte att Annika Norlin bloggar om låttexter? Jag bara läser och läser och ler.

Bloggen hittar du på http://waitingaroundtodie.blogspot.com/.

Jo, jag saknar en gammal brandstation

Med sorg i hjärtat har jag varje dag från bussen sett hur gamla brandstationen på Kungsgatan rivs bit för bit. Grävskoporna utplånar den vackra tegelbyggnaden som var brandbilsgarage.

Kersti Kollberg frågade i en krönika i UNT tidigare i år vem som egentligen skulle sakna ”en gammal brandstation av hopplöst femtiotalssnitt? Säkert full av asbest, radon och annat farligt — men ett minne från ett hoppfullhetens och framtidstrons årtionde”. Ingen, tror hon. Och så lyfter hon det till att diskutera vad som är värt att bevara och vilken tidsperiod som ska få värdera om en annan tidsperiod är värdefull. Fast hon tycker att jugendbyggnader borde ha bevarats, men inte en brandstation från 50-talet.

Jaha ja. Men visst är det så att bostäderna behövs, och man kan inte bevara allt som det var. Som tur är finns det andra som har bättre koll än Kersti Kollberg, och den mest intressanta delen av brandstationen, den i hörnet Kungsgatan/Skolgatan, är faktiskt kulturmärkt och ska bevaras. Det kan man läsa här, där HSB beskriver hur kvarteret ska byggas om med bostadshus intill.

Tur det.

Kultur och politik

Som ett passande ackompanjemang till att kulturutredningen idag presenterades kan man läsa den alltid lika underhållande Andres Lokkos analys av riksdagsledamöternas musiksmak. Det är HD som har gjort en enkät om riksdagsledamöternas och regeringens kulturella preferenser, och svaren i sig är lika roliga de.

För övrigt var det uppmuntrande i morse på bussen att se alla människor som bar omkring på Biblioteksföreningens rosa kassar som de varit ute på stan och delat ut inför kulturutredningens släpp. Heja Pax!

Lyssnade förstrött på diskussionen i P1 om utredningen medan jag plockade undan efter middagens våfflor, men tyckte att inslaget om Ferdinand Boberg på slutet var mera upplyftande.

Men vänskapen – vänskapen väljer, värderar och vet att den måste vårdas för att inte dö

Sedan gymnasietiden har jag älskat Bodil Malmsten. Först hennes dikter. Minns en gång, kanske hösten 1989 och jag hade precis börjat plugga, när jag var i Domkyrkan med några kompisar och hörde Bodil läsa sina dikter. Jag blev så tagen att jag grät så hela kroppen skakade. Minns hur jag stod efteråt på Domkyrkoplan och grät hejdlöst och Elisabeth höll om mig.

Sedan hennes romaner och noveller. En sådan fantastisk berättare hon är, i det skrivna ordet och när hon läser sina texter. Rytmkänslan.

Rytmkänslan är särskilt närvarande i hennes nyskrivna julberättelse Vinterbarn – variationer på ett tema, som hon läser själv i P1. Lyssnade nyss på den på webbradion, två gånger till och med. Lyssna ni också. Det tar bara en kvart. Läs den gärna också; texten ligger ute på Bodil Malmstens blogg, men lyssna på den först. Det är den värd.

Bodil skriver att det kanske blir en roman, att hon redan vet mer om Paul Anton Rye än hon vet om de flesta. Hoppas det. Jag vill veta mer om Paul Anton Rye och Amélie de la Garde Rosenberg och deras vänskap.

Men vänskapen – vänskapen väljer, värderar och vet att den måste vårdas för att inte dö.

Så fort jag anstränger mig

blir jag helt utmattad. Jag är så konstigt sjuk. Har inte haft tillstymmelse till feber, men är frusen och har ont i kroppen, särskilt i ryggen och bröstet. Litet ont i halsen och ibland upp över öronen. Hostar en del. Emellanåt känner jag mig ganska pigg och får dåligt samvete för att jag är hemma och inte jobbar, men så tar jag sats och gör något och blir så trött, så trött. Det kan vara att dammsuga eller att cykla och lämna barnen på dagis och skolan. Normala grejer. Eller som idag, när jag fick hem det fantastiskt fina sideboardet som jag köpt på Tradera, och fick hjälpa till att bära in det. Jag är ju normalt stark och inte rädd för att ta i, men nu blev jag alldeles matt.

En annan sak som tyder på att jag inte är mitt vanliga jag är att jag cyklade till Konsum för att handla och glömde plånboken hemma, så då fick jag cykla en extra vända i duggregnet och hämta den. Kändes så där kul.

I övrigt har jag jobbat litet grand med saker som måste tas itu med, kört några maskiner tvätt, polerat sideboardet med MP 52 och flyttat över tv och stereo till det, tagit ett varmt bad och stekt pannkakor och plättar. Somnade inne hos Viggo när jag hade läst ut Megakillen i grevens tid, så nu är jag pigg. Eller det är jag inte, men inte sovtrött. Så jag lägger mig i soffan och på tittar några avsnitt av Mad men. Det gör sig extra bra när teven står på 50-tals-sidebordet. Jaja. Ni ska få bilder när allt är i ordning.

Till pappa

Bästa presenten till min pappa kom jag på på vägen hem. Visst, det är inte fel med blommor på Fars dag, men det kändes mycket roligare att ge honom senaste numret av Mojo med en CD med protestmusik. Han blev glad för den.

Jag måste faktiskt också hylla Linus

I flera dagar har jag tänkt att jag skulle skriva om min nya favoritblogg som gör mig så glad. Och just när barnen har somnat och jag ska sätta mig och skriva det här inlägget så ser jag på Google Reader att Mathias har skrivit exakt det som jag tänkt på sin blogg. Men jag skriver om det ändå, för Linus Fremin kan inte hyllas nog mycket.

Det är precis som Mathias skriver, att Resumé har många bra bloggar. Jag följer sedan länge Claes de Faire och Viggo Cavling, och tycker att de är mycket läsvärda både när de skriver om media, reklam och kommunikation och när de är privata. De lyser upp min vardag. Men Linus Fremin är fullkomligt lysande. Mitt hjärta svämmar över när jag läser vad han skriver. Jag tänker att det finns faktiskt goda och bra människor och hopp om människosläktet. Jag älskar Linus!

Så. Nu har jag lättat mitt hjärta. Ta och läs vad han skriver nu.

Underbart om 60-tal och sånt

Sedan ett par veckor följer jag Farbror Sids blogg, som jag hittade av en slump. Underbart tidsdokument från skivor, tidningar och annat från 50-, 60-, 70- och 80-tal. Fantastiskt roligt. Läs!

Just före regnet

När jag kom från tåget och skulle låsa upp cykeln såg himlen ut så här. Sedan cyklade jag iväg och det började ösregna. Väl hemma var skuren över.

Och kvällen försvann. Jag läste Bokstavskatten för Klara, men innan jag läst ut den hade hon somnat. Jag somnade bredvid henne. Vaknade, kom ut ur hennes rum bara för att höra Viggo komma uttassande. Mamma, jag kan inte sova. In med Viggo, krypa ner i sängen, somna inne hos honom. Vakna igen och konstatera att hela kvällen har gått.

Vad har jag hunnit mera? Tvätta en maskin tvätt och hänga upp och sätta på en till maskin. Det var den fredagkvällen.

Jag satte teet i vrångstrupen

när jag läste i Magasinet i Svenskan om Stig Lindberg-tekoppen Aster som Gustavsberg åter har tagit i produktion. I bildtexten står det att Gunnar Wennerberg har formgivit den i början av 1900-talet. Inte ens någon som är helt okunnig om porslinsformgivning skulle väl kunna tro att den här 70-talskoppen är från tidigt 1900-tal? Och en journalist som skriver om form får inte göra sådana missar. Inte särskilt svårt att hitta uppgifter om koppen är det heller, eftersom den presenteras på Gustavsbergs hemsida.

Ska man rensa ska man göra det rejält

Du pappa, du kan sluta läsa nu. Blunda. Och alla ni andra som tycker att man aldrig får rensa ut och göra sig av med något, särskilt inte böcker. För i eftermiddags rensade jag ut elva hyllmeter facklitteratur ur bokhyllorna i källaren som ska dumpas på Myrorna eller annat lämpligt ställe. Bo gick igenom dem sedan och ställde tillbaka en hyllmeter ungefär som han tycket borde vara kvar ändå.

Om det finns några böcker kvar? Jodå. Massor. Vi har 36 hyllmeter skönlitteratur, varav 12 hyllmeter barnböcker, och 45 hyllmeter facklitteratur här hemma. Bland det som jag använder mest finns fyra hyllmeter konst, formgivning och arkitektur och tre hyllmeter kokböcker.

Förhoppningsvis lyckas jag rensa ut mera senare. Det är faktiskt ohållbart att ha så där mycket böcker när jag troligen kommer att leva minst lika många år till som jag redan har gjort. För jag kommer säkert att skaffa många nya böcker.

Jag var helt manisk där jag gick fram bland hyllorna. Hård. Vad ska jag med den här till? Och den här? Om jag nån gång verkligen skulle behöva läsa den finns den på bibliotek och troligen också hos mamma och pappa. Och mycket som förut faktiskt skulle kunna tänkas vara användbart för att slå upp i är det inte längre. Det går ju att hitta på nätet.

Hur det känns? HÄRLIGT.

Malin om Signe

Vad trevligt det var att sätta sig i kökssoffan i morse och läsa Malins recension i DN om Signe Persson-Melin-utställningen på Waldemarsudde. Och senare kom ett sms från Malin som ville träffas. Så nu kommer hon och hälsar på här i Öregrund nu på torsdag. Det ser jag fram emot.

Nej, inte på Kalle Skutt

Morgonens kissolycka – på Kalle Skutt-boken som låg på Klaras golv. Åh, varför kan hon inte sluta kissa på sig, och varför måste hon kissa på den älskade boken? Den låg verkligen mitt i kisspölen. Nu är den grundligt avspolad och ligger på tork på handfatet. Men jag vet faktiskt inte om jag vill läsa i den mer. Sparas måste den, med dedikationen från min pappa 9/2 1973, men jag får leta efter ett nytt exemplar på tradera eller antikvariat att ha att läsa. Det finns så mycket som jag skulle kunna skriva om den här boken, men jag hinner inte nu. Vi ska se till att komma iväg till Öregrund nu, förhoppningsvis med stopp på några loppisar på vägen.

En gris som säljer varmkorv

Alltså, jag har inget emot att äta kött, varken från kossor, grisar eller gulliga lamm. Kött är gott. Men när Helmer och jag läste en Richard Scarry-bok ikväll tyckte jag att det var litet sjukt med grisen som säljer varmkorv. Jag ifrågasätter inte noshörningar som kör lyftkran, flodhästar som är skolfröknar eller daggmaskar som kör moped, men grisar som är korvgubbar är konstigt. Jättekonsigt.

Söndag i sängen

Om man är ensam hemma kan man få sova en hel natt utan att vakna en enda gång, och när man vaknar till vid sjutiden kan man konstatera att man kan fortsätta sova om man vill. Och det vill man. Jag sov till halvelva tror jag. Och sedan har jag legat i sängen, lyssnat på Thelonious Monk och Sonny Rollins, druckit jasminete och läst DN.

Renbäddat i sängen med nymanglade lakan. Jag tyckte att bilden av Lili de Alvarez var så fin.

Jag har också haft ett videosamtal med Klara och Bo, och så ringde lillebror och snackade. Han packar inför flytten.

Ute är det 20 grader och soldis. Jag har bara varit ute för att hämta tidningen. Sprang barfota ut i nattlinnet och kände den söta doften av blommande vitklöver.

Jag har det bra.

Trollkarlens hatt

Ikväll har jag och Viggo nästan läst ut Trollkarlens hatt. Bara några sidor kvar nu.

Mojo

Lätt val av reselektyr när det var så snygg cd med lost Paul Weller classics.