Bycc upp ditt ord förråb

Jag sitter i Våra Gårdars förbundsstyrelse, och har arbetat en del med att ta fram en grafisk profil för organisationen. I det arbetet har vi engagerat min kollega Anton, som är grafisk formgivare. Han gjorde en justering av logotypen, som är i typsnittet Antique Olive, eftersom det i den ursprungliga logotypen var förvrängt. Anton har bland annat justerat den så att den använder typsittet som det ska se ut. Det innebär att G inte har ett streck som går in i bokstaven. Detta var det vissa som inte gillade när vi presenterade den grafiska profilen, och som hävdade att folk skulle läsa Våra Cårdar. Det tyckte inte vi. Den alltid lika hjälpsamme Magnus Andersson mejlade mig en bild av en enkrona, och undrade om folk läste Carl Custaf också.

Nu hittade Bo den här auktionen på Tradera, med en bok som använder samma typ av G på framsidan. Det verkar som den mannen skulle behöva behålla sin bok istället.

Ljuvligt skönt att sitta hemma och jobba

Idag sitter jag hemma och jobbar, och tar mig friheten att lunchblogga litet, i brist på lunchsällskap. Lämnade barnen hemma hos mina föräldrar i morse, och så kommer de hit lagom till middag ikväll. Det är så ljuvligt skönt att sitta ensam hemma och jobba. Inga som kommer och stör som på jobbet. Inga barn som klänger på mig. Sitter i soffan med datorn på soffbordet. Brygger te i kanna. Det gör jag sällan annars sen jag fick barn. Bara när vi har gäster. Men det är ju mycket trevligare att brygga i kanna än i koppen. Själva proceduren har ett egenvärde. Mummablandning och jubileumsblandning. Och så dricker jag ur en Blå Eld-kopp. Den ultimata formen på en tekopp.

Slita och släpa och vila ut

OK. Nu har jag vilat i två dagar, så gott det nu går med en Viggo och en Klara som pockar på uppmärksamhet. Innan helgen sov jag alldeles för litet flera nätter. Satt uppe sent och jobbade, och barnen vaknade mycket på nätterna. Och torsdag och fredag var jag kompledig och jobbade med att förbereda för nattkaféet på Mumrik för DSS-en. Handlade en massa i olika vändor, både på stan och med bil tillsammans med Ullie. Och bakade och bakade, och fixade i ordning i lokalerna, så det skulle se snyggt ut. Det var ju otroligt viktigt att det blev bra, eftersom det var det första intrycket som folk ute i landet skulle få av oss som kongressarrangörer nästa år. Vi hann väl inte allt vi skulle, och folk började ju komma mycket tidigare än det var sagt, men vi hann ganska ok. Och folk fick plats, och det verkade som de trivdes, det lilla jag hann cirkulera i lokalerna. Marias lillasysters band som spelade folkmusik var grymt bra. Men när klockan var kvart i två på natten, och vi äntligen fick gå hem, var jag så trött i kroppen.

Under i stort sett hela 90-talet, när jag pluggade och de första åren jag jobbade, höll jag på massor med Kafé Mumrik. Jag lade nog ner 20 timmar i snitt i veckan på ideellt arbete med kaféet. Jag handlade, fixade personal, bakade, fixade med lokalen och höll kaféet öppet. Vi hade öppet fredag- och lördagkvällar 20.00 till 01.00. Det var naturligtvis många andra som också jobbade med Mumrik, men jag kan ärligt säga att jag slet avsevärt mest med kaféet under några år. Ofta var klockan tre på natten när jag kom hem efter att ha stängt och städat. Fötterna värkte och jag var så trött. Under de första åren hade vi rätt dåligt med kunder, men sedan lossnade det och Mumrik blev otroligt populärt bland Uppsalakidsen. Vi kunde inte släppa in alla som ville in. Det var en otroligt bra känsla när man hörde några tonåringar på bussen som snackade om att de skulle till Mumrik på helgen, eller mötte ungdomar på stan som var stammisar, och som hälsade glatt på mig. Många UNF-are var det som kom och gick, och några blev kvar i rörelsen. Så är det ju. En massa ungdomar går med och är jätteengagerade ett tag, för att sedan gå ur. Och det har ett egenvärde, för det har definitivt en förebyggande effekt, även om de bara är medlemmar ett tag. Jag avskyr när iggisar är bittra över UNF-are som inte stannar kvar i rörelsen eller på orten. Jag förstår att de hoppas på att få påfyllning i IOGT-NTO-föreningen, men det är faktiskt meningsfullt med alla som är med bara något år. Men visst värmer det i hjärtat när man träffar en gammal UNF-are som man inte sett på flera år, som kommer tillbaka och jobbar. Det gjorde jag i fredags. En tjej som gick i högstadiet då när det begav sig, och nu var hon plötsligt där igen och jobbade i kaféet. Sådant är värt alla sena kvällar med trötthet och ont i kroppen. Det tänkte jag på när jag cyklade hem i natten.

Så igår var jag sjukt trött. Ville sova mera och vila kroppen mera. Men det går inte när man har småbarn. Vår bröllopsdag var det faktiskt också. Det blev en lugn dag hemma. Vi hade tänkt åka en sväng och plocka svamp, men jag var för trött och det regnade galet mycket. Idag blev det också en lugn dag. Viggo och Bo var på bio och såg Bilar, och svågern Per var här och käkade lunch med mig och Klara och lajjade med Klara.

Och barnen somnade tidigt ikväll. Skönt. Jag har softat framför teven.

Förhandstitt på foton

Nu har jag lämnat barnen på dagis. Det har jag inte gjort sedan innan jul, för sedan har ju Bo varit föräldraledig och skött det. Det gick bra att köra barnen med cykelkärran. Klara blev naturligtvis klängig när vi kom fram och hon fattade vad som var i görningen, och hon var ledsen och sträckte sig efter mig när jag gick. Men hon var inte hysterisk. Man måste stålsätta sig, göra processen kort och gå därifrån. Det känns hårt, men det är bäst för barnen. Stannar man länge jobbar de bara upp ännu mer känslor.

Nu ska jag sitta hemma och jobba idag. Jag har sammanträde med fastighetsstyrelsen 16.00, och det skulle bli så kort tid att arbeta om jag åkte fram och tillbaka till Stockholm. Jag kommer att sitta hemma och jobba en dag i veckan från och med nu. Det får man om man har barn på förskola, enligt en skriftlig policy på min arbetsplats. Det tycker jag är bra. Man spar in restiden en dag, och skönt att sitta mera ostört och jobba.

Jag ska bara lägga ut ett par foton som jag har testat att scanna in. Sedan får ni tåla er tills jag har tid att fixa flera.

Det här är från Folkungagatans förskola 1974/1975. Jag pysslar med makaroner, klister och glitter. Jag älskade att pyssla när jag var liten, och det gör jag nu också.

Från en fotoautomat 1977. Då var jag 8 år.

Flugsvampar ska man gå runt

Det blev en kort svamputflykt till Björklinge igår före lunch. De har byggt en ny väg mellan Björklinge och Vattholma, men faktum är att det nu var lättare att parkera vid den lilla skogsväg som vi brukar parkera vid när vi ska plocka svamp. Trots att det har regnat rätt mycket på senaste tiden var det inte särskilt vått i skogen. Och den omtalade svampexplosionen har väl inte riktigt kommit igång. Vi hittade några få kantareller, och det var nog inte för att någon annan varit där tidigare, för det fanns över huvud taget inte så mycket svamp. Hade det varit svampexplosion hade det funnits massor av svampar som folk inte plockar. Men det är definitivt på gång. Hoppas vi hinner ut en sväng nästa helg också.

Annars plockade Viggo mest kottar som vi måste bära hem. Och så deklarerade han att flugsvampar ska man gå runt. Här visar Viggo just det.

Här tittar familjen på en jättestor myrstack.

Coolaste kidsen

I fredags lyckades jag äntligen hinna hämta ut paketet med barnens kläder som jag beställt från H&M. Både Viggo och Klara fick massor av nya kläder, och ungefär lika mycket var, men Viggo blev otroligt avundsjuk på Klara som fick ett par jeans med hängslen till. Det ville han minsann också ha. Så i går när vi var på stan hittade vi ett par brunrutiga byxor med hängslen åt Viggo. Kolla coolaste kidsen. Klaras skjorta var också ett av de nya H&M-plaggen. Naturligtvis är hennes kläder definierade som killkläder enligt klädjätten. Det visade sig att det står Baby Boy Department på lappen på bakfickan till och med. Så onödigt.

Packa in familjen i bilen

I eftermiddags for vi en tur ut till Solgläntan för att kolla hur renoveringen fortskrider. När vi skulle gå upp till bilen och åka igen blev jag och Klara kvar en stund för att avhandla några saker med Anita. När vi kom upp till bilen såg vi inte till Viggo och Bo. De hade nämligen gömt sig i bagageluckan. Klara ville förstås också vara med.

Nya gummistövlar

I förmiddags begav jag mig ner på stan med Viggo och Klara för att skaffa gummistövlar åt dem. Klara fick ett par röda Tretorn, likadana som Viggos gamla. Viggo fick också ett par Tretorn, som såg så här coola ut:

Visst känns de 50-tal! Dessutom är de självlysande i mörker. Gissa om Viggo är nöjd. Mönstret heter Aquarium Child Yellow.

Estnisk malva

Nu blommar den estniska malvan i min trädgård. För många år sedan skickade släktingar i Estland frön till denna blomma till min farmor, och sedan dess sår vi den varje år och tar frön från den på hösten för att så kommande år.

Soffliggare

Klara tycker mycket om att ta böcker ur bokhyllan. De senaste dagarna har hon hållit hårt i Tage Danielssons En soffliggares dagbok. Igår kväll när hon låg i soffan såg det ut så här:

Sista dagen på semestern

Igår var sista dan på semestern. På eftermiddan tog jag med mig barnen till Elisabeth, medan Bo var hemma och fixade grejer och åkte och storhandlade. Jag kollade på litet renoveringsprojekt i Elisabeths och Johans fina Gunnar Leche-villa i Kåbo. Vi diskuterade fasadfärg och trädgårdslösningar. På kvällen var pappa hos oss och åt middag. Han hade åkt in till stan för att han skulle på begravning i Lund idag, och så har han nåt sammanträde imorgon. Mamma är fortfarande med Amanda i fjällen.

Så här fin var Viggo i den rosa Me&I-tröjan som jag har köpt på Tradera. Men han ville inte stå still.

Coola hjälmar

Nu har jag köpt cykelhjälm. Viggo undrade ju varför jag inte hade någon, och det fanns det ju inget acceptabelt svar. Bo blev så avis på min coola, och ville också skaffa sån modell, och så upptäckte han att hans gamla hjälm var litet trasig. Den svarta är min, och den militärgröna är Bos.

Sista semesterveckan

Nu är semestern snart slut. Den här veckan har jag haft litet panikkänslor för det. Man hinner så litet och får så litet gjort när man har småbarn. Kort sammanfattning av vad som hänt senaste veckan:

I lördags var vi till Fyrislunds handelsträdgård och köpte en ros och litet andra plantor.

I söndags åkte vi på utflykt med museijärnvägen Lenna-Katten och badade i Fjällnora med Magnus, Maria och Helmer, och Freddan, Eva och Axel. På kvällen var Magnus, Maria och Helmer här på middag.

I måndags var Hallberts här hela eftermiddagen och kvällen, och vi grillade. Skönt för Viggo att få leka med kompisar. Viggo fick ett getingstick i örsnibben, och blev röd och svullen, men det lade sig efter ett par timmar.

I tisdags var jag på kongressbestyrelse.

Igår åkte vi till Stockholm och gick på Junibacken, och på kvällen var min mamma och min systerdotter Amanda här och åt middag. De har åkt till fjällen idag.

Annat vi har hunnit denna vecka:

gå till frisören, alla utom Klara
sorterat CD-skivor
satt upp fler hyllor i matkällaren och ordnat om där
planterat om en del växter i trädgården
sorterat upp alla barnkläder i storleksordning i kartonger
ordnat bättre förvaring i Klaras garderob
sorterat ut för små kläder i barnens garderober

Här växte jag upp

I eftermiddags när jag skulle gå till Vasaparken med Viggo och Klara gick vi förbi mina föräldrars hus på Idrottsgatan, där jag växte upp. De bor kvar i samma lägenhet som de flyttade in i 1965 eller -66, när huset var nybyggt. Just nu håller de på att måla om fasaderna på husen. Eftersom jag hade kameran med passade jag på att fotografera. Husen är av en ganska vanlig miljonprogramstyp, men det finns inte så många kvar med sitt ursprungliga utseende. På de flesta husen runt om i landet har de gjort ändringar eller bytt färg, men inte på dessa som tur är. Till och med träportarna är kvar. Många tycker säkert att husen är trista, men jag tycker att de är snygga, och de har mycket bra planlösning och med gedigna detaljer invändigt.

På fisketur

Idag åkte jag och Viggo ut med min mamma i hennes båt. Först ut till Olsmässören, där vi badade och åt lunch. Det blev en klassisk badutflyktslunch: kall prinskorv och baguette. Viggo åt säkert 10-15 prinskorvar, och ni som känner Viggo vet att han inte direkt är ett matvrak annars.

Viggo tyckte det var jättekul att åka båten, och han hade båtvett och satt stilla och gjorde som vi sa. Han har åkt båten tidigare somrar, men de minns han nog inte. Efter ön åkte vi ut en bit till och prövade att rycka strömming, men det är egentligen alldeles för sent på säsongen för det. Mamma fick EN strömming, och Viggo och jag fick ingen. Sedan åkte vi mot fastlandet och stannade nära en ö och metade från båten, men det blev inget napp.

Vad Klara gjorde under dagen kan ni läsa här.

När vi kom hem var Viggo och Klara jätteglada att se varandra igen. Kolla mina fina ungar! Klara har på sig sin nya Polarn o Pyret-klänning, men är ganska kladdig av att ha ätit bär, och framför allt matat morfar med bär. Viggo är kladdig av glass såklart.

Barnfamiljernas mecka

Här får ni se fin bild på Klara i Nemo-baddräkt, glasskladdig av att nyss ha ätit en Ahlgrens bilar-glass. För övrigt trodde en ur personalen på Viggos dagis att Klara var Viggos lillebror för att hon hade blå keps. Pucko. Hon är ju coolaste tjejen.

Sunnanö är verkligen barnfamiljernas strand. Där är coolhetsfaktorn låg, och alla småbarnsmammor med magar som aldrig blir riktigt platta igen efter graviditeten bryr sig inte så mycket. Egentligen trist att bada på sandstrand, tycker jag som helst badar från klippor, och gärna inte så tätt inpå anda människor, men det enda som funkar med barnen. När vi var där igår badade verkligen båda barnen jättemycket. Jag hade Klara i famnen och hoppade med henne i vattnet, och min mamma hoppade med Viggo och höll honom under magen så han fick öva litet att simma som han påstår att han kan. Och så grävde vi kanaler där plastbåten fick fara.

Bekväm sovställning?

Så här gillar Klara att sova middag. Det är en utdragssäng som inte är uppfälld på sina ben, som står bredvid den högre sängen. Bo ligger bredvid och slaggar.

Prutt-trollet bor i Stabbyskogen

Igår cyklade jag och Viggo till Stabbyskogen, som han älskar så mycket. Vi hade picknick, plockade blåbär och blommor, kollade in en koja som prutt-trollet bor i och hittade en skylt med prutt-trollet. Hur mystiskt är inte det?

Mera Göteborg och Öckerö

Japp, nu kan ni gå till Bos blogg och kolla fina bilder på när barnen bygger med jättemeccano på Universeum, när Klara dricker ur riktigt glas och annat, och begrunda hur många gånger Bo och barnen åt på Mac Donalds i Göteborg. Här är länk till första inlägget, men det är flera inlägg om Göteborgsvistelsen.

Göteborg och Öckerö

Idag har semestern äntligen börjat! Förra veckan blev det inget bloggat alls. Massor att hinna klart innan Sommarfestivalen, och så åkte vi ned hela familjen i onsdags. Resan gick så bra den kan gå med två barn som inte vill sitta fastspända i en bil. Man får trixa och underhålla dem hela tiden, och så sover de en del. Vi var väl framme vid vandrarhemmet i Göteborg vid femtiden, och så checkade vi in. Vi bodde i ett litet rum med våningssäng, en till säng och en resespjälsäng åt Klara. Det var väl inte toppenförutsättningar för att få det att funka med två små barn. Viggo tyckte det var fantastiskt att sova i våningssäng, men det var svårt att få barnen att somna på kvällarna. Knepigt att gå ut i korridoren för att gå på toa med morgonkissnödig knapptfyraåring och kanske få stå i kö. Knäppt att de stängde av spis och micro i köket 20.30 på kvällarna, men vi gjorde välling genom att värma vatten i vattenkokare och blanda med kallt vatten. Kämpigt att se till att Klara inte skrek och väckte alla andra. Hon håller dessutom på att på flera kindtänder, och har varit rätt gnällig och skrikig periodvis på grund av det. En dag blödde hon till och med i tandköttet, så det är klart att det gör ont.

Första kvällen gick vi ut och åt middag på uteserveringen på en grekisk restaurang på Linnégatan. Det var jättegott, men det funkar ju verkligen inte att gå ut på riktig restaurang med Viggo och Klara. Viggo ville bara springa omkring, och Klara var som en hal ål. Trist nog hann jag inte vara något inne i Göteborg och gå i affärer och sånt. Hade gärna gått i inrednings- och designbutiker. Vi har varit massor i Göteborg när vi har hälsat på Bos släktingar i Mölnlycke, men nu var det flera år sedan jag fick shoppa i Göteborg. Bo och barnen däremot gjorde massor av roliga saker i Göteborg och hos kusinen i Mölnlycke, men det får han blogga om och lägga ut bilder själv.

På morgnarna skjutsade Bo och barnen ut mig till Öckerö där jag jobbade på IOGT-NTO:s sommarfestival, med närmare 700 deltagare. Jag jobbade i festivalbutiken, där IOGT-NTO tillsammans med Junis och UNF sålde profilkläder. Det var i hörnet av en ishall, och kanske inte världens lättaste att fixa till på ett bra sätt, men efter att vi kompletteringshandlat extra klädstång, fler galgar och en spegel blev det bättre. Jag hade med en massa produkter som jag ville rea ut och bli av med, och jag lyckades sälja ut det mesta av det jag tycker mest illa om. Sånt som känns för omodernt och trist. Det går ju att ha vettiga och snygga profilkläder till äldre medlemmar som inte vill ha t-shirts och huvtröjor. IOGT-NTO sålde för 11 000:-, så jag är rätt nöjd. Litet trist var det att vara inomhus när det var så fint väder. Jag var väl ute en och en halv timme på lördagen och gick ut på klipporna och solade. Annars var jag inne.

På fredagseftermiddan var hela festivalen på Liseberg, så då var jag där med familjen. Bo och barnen hade varit på Violas blomsterhandel, som startades av Bos morföräldrar, och handlat en ros åt mig som jag fick när vi träffades på Liseberg. Bo gillar ju nöjesfält, och var toklycklig över att få åka Balder, men jag är inte mycket för sånt som är läskigt. Men nu var vi inriktade på att barnen skulle ha kul. Bo åkte de mesta grejerna med Viggo, men jag åkte Kaffekoppen med honom, och han skrattade hela tiden, och så Sagotåget med Klara, som satt och sa titta, titta hela tiden. Och så satsade vi pengar på olika godishjul, men vann inget. Varför, frågade Viggo. Barnen fick också smaka sockervadd för första gången i sitt liv.

Igår stängde vi butiken klockan ett och plockade ihop. När vi var klara gick vi och bade innan det var dags att åka hem till Uppsala. Jag insåg att det var första gången i mitt liv som jag badade på västkusten, och att det inte riktigt är som Öregrund. Det var massa små, små krabbor överallt, och fullt med tång. Det var jättevackert med klipporna precis som det är på ostkusten, men om jag ska jämföra själva badandet gillar jag Roslagen bättre med mjukt sjögräs och utan krabbor. Klara fick också bada på riktigt i havet för första gången i sitt liv. Tidigare har hon bara fått plaska med fötterna. Hon tyckte det var jättekul.

Resan upp gick också rätt bra. Klara sov större delen av resan, och Viggo var litet gnällig och ville att vi skulle vara hemma med en gång. Men jag föreslog att vi skulle berätta sagor för varann, och då tyckte han att det var kul. De här två sagorna berättade han om och om igen för mig och skrattade hejdlöst:

Det var en groda som hette Kurt, som bodde i ett träd, och så kom det en prutt-älg och flög. Grodan Kurt hade en moster som hette Vitten.

Det var den ena sagan. Så här var den andra.

Det var en blomma som bodde i skogen som hette Linnea. Så kom det en prutt-älg och trampade på den, så blev den mos.